Måndagstankar: Vad kan man saga om Flames hittills?
Ännu en återkommande skrift om Calgary Flames. Kanske lik en blogg, men då det skrivna har en tendens att bli lite längre kommer det att belönas med en egen sida. Måndagstankar ska mångt och mycket ta upp de frågor som kommer upp i undertecknads huvud, men tanken är att även ni läsare ska vara delaktiga här. Så ställa gärna frågor.
Måndagstankar: Vad kan man saga om Flames hittills? (26/10)
Calgary Flames anno 09-10 är ett lag som spelmässigt än så länge är rätt likt det lag Jim Playfair och Mike Keenan coachade. Med det avses att laget fortfarande är ojämnt och inte gör 60 bra minuter. Istället är laget generellt bra i första perioden för att sedan tappa matchen. Emellertid tycks laget under Brent Sutters styrande hand ha en bättre arbetsmoral, så allt som oftast lyckas man till slut reda ut situationen.
En stor skillnad från föregående säsonger är att Calgary Flames numera stoltserar med ett bra och effektivt power play. Något som definitivt saknats tidigare.
Offensiv
Laget skulle sakna målskyttar i allmänhet och Mike Cammalleri i synnerhet, så löd i varje fall förhandsprognosen från flera experter. Jarome Iginla kanske saknar honom men i övrigt råder det ingen brist på målskytte. Calgaryredaktionen var inte direkt orolig utan satte förtroende till spelare som Nigel Dawes, Rene Bourque, David Moss med flera. Ett förtroende som än så länge varit rätt utdelat. Bourques framgångar tar NHL med storm och flera höjer på ögonbrynen. Ganska konstigt med tanke på hur bra han var redan förra säsongen.
Calgary skulle göra få mål, även det ett förhandstips. Tio matcher in i säsongen har laget gjort 41 mål, endast Kings och Sharks har gjort fler. Det målsnittet låter inte målsnålt i undertecknads öron.
Det offensiva djupet var något undertecknad tryckte extra på inför säsongen. Det är det djup som gett laget dess fina start och gjort saknaden av Cammalleri till en bagatell. Alla bidrar, samtliga kedjor tycks kunna producera. Sämst hittills är Jokinen, finnen har inte alls hittat rätt. Iginla har inte heller producerat i önskad takt, men kaptenen brukar börja lite slött så ingen fara på taket. Hur som är Iginla och Jokinen två fina sparkapital.
Defensiv
Bakåt skulle Calgary vara täta, eventuellt tätast. Men än så länge har man varit allt annat än täta. 33 insläppta mål på tio matcher är inte att vara tät. Miikka Kiprusoff har varit bra men laget får fasligt mycket skott emot sig för att vara ett topplag.
Bouwmeester har tillsammans med Giordano varit bästa backparet. Regehr och Phaneuf hittar inte riktigt rätt defensivt. Offensivt har Phaneuf gjort det bra och är den back som gjort flest mål, fem. Övriga backar har också varit bra, så pass så man undrar om Calgary kommer att släppa någon. I skrivande stund sitter Pardy och Kronwall på läktaren. Av dem har framförallt Pardy gjort det mycket bra när han spelat.
Att tänka på
Sutter är fortfarande relativt ny för spelarna. Så är även hans system. Det tar tid innan allt sitter. Att laget vunnit så mycket trots halvknackigt spel är väldigt positivt. Laget kommer att bli bättre allt eftersom spelarna lär sig systemet.
Med tiden kommer säkert målsnittet framåt sänkas och så även bakåt. Så länge laget vinner är det nog ingen som bryr sig om målsnitt.
Kommer laget att trada en back? Undertecknads förhandsprofetia spådde en uppställning med åtta backar. Då skeppade firma Sutter och Sutter iväg Anton Strålman, och plötsligt var backarna sju och mitt förhandstips var fel. Det dröjde emellertid inte lång tid innan firma Sutter och Sutter införskaffade en back till, och vips så hade laget åtta backar i uppställningen igen. Det är en för mycket och alla åtta är kompetenta.
Beträffande Strålman, svensken var nog oönskad. Hur ska man annars tolka att han tradas bort och sedan tradar laget till sig en annan back.
Måndagstankar: Repris (27/7)
Lustigt, vid varje ny vecka kan man tänka sig att det börjar om. En ny start, förra arbetsveckans blunders och tråkiga dagar är förträngda. Det borde gå att applicera på hockey också. Likväl är det ändå Calgarys offensiv som står i centrum även denna måndag.
Tycker det hela är tämligen intressant. Calgary är tunna framåt sägs det, en del känner tvivel beträffande Calgary anno 2009 (-2010). Fast om man tittar igenom ligans 30 lag tar det inte lång tid att konstatera att alla lag har brister eller frågetecken. Det går att hitta fel om man letar. De flesta av dessa saker kommer emellertid räta ut sig efter hand. Det är likväl intressant. Skulle Calgarys frågetecken göra dem sämre än de andra lagen som även dem har frågetecken? Vet inte, klart är dock att när jag listade de lag jag tror bäst nästa säsong så har alla brister, jag tror ändå på dem. Varför? Mest för att det löser sig. Problemen och frågetecknen är ofta av lyxkaraktär. Samtidigt ska det sägas att där är ingen garanti för att tiden rätar ut det hela eller att något som lagas förblir helt. Vi kommer förmodligen även denna säsong se lag som gått bra i grundserien falla ihop likt ett korthus i slutspelet. Där är monumentala skillnader mellan grundserie och slutspel. Och bara för att man under grundserien lyckas lösa vissa problem betyder det inte att lösningen funkar även i slutspelet.
Calgary kan tyckas ha brister offensivt, det kan jag köpa. Men varför? Det är många som undrar eller uttrycker oro alternativt säger rakt ut att Calgarys offensiv är svag. Och som sagt; varför? Jag begriper givetvis att Cammalleri är borta och där försvinner 39 mål, men finns där något annat resonemang bakom. Jag har inte sett någon göra ett vettigt inlägg om vad som egentligen är problemet, ingen krönikör eller expert har på ett djupare sätt beskrivit var man egentligen är svaga eller varför. Allt låter bara som mummel, ytligt sådant. Det är lite väl enkelt att påstå att när Cammy är borta kan Calgary inte göra mål. För att sätta det hela i perspektiv går vi tillbaks i tiden. Förväntade kedjor inför 08-09 mot kommande 09-10.
08-09 vs 09-10
Cammalleri - Langkow – Iginla vs Dawes- Jokinen - Iginla
Bourque - Lombardi – Bertuzzi vs Bourque - Langkow - Moss
Glencross - Conroy – Boyd vs Glencross - Conroy - Boyd
Nystrom - Primeau – Roy vs Nystrom - Prust – Sjöström
Instinktivt känns det inte som någon markant skillnad, de två första kedjorna är rätt likvärdiga. Första kanske något svagare och andra något starkare till kommande säsong. På ett ut så att säga. Kedja tre är intakt men kommer antagligen vara bättre då både Glencross och Boyd är ett år äldre och smartare. Kedja fyra är svårt att säga något om, den kedjan kan formeras väldigt olika, det enda man kan konstatera är att Sjöström är bättre hockeyspelare än övriga som förmodas husera där.
Med Cammy flyktad är stjärnstatusen på vingen efter Iginla förvisso borta, men påverkar det så enormt mycket egentligen. Bertuzzis namn är också borta, de som tycker det är en förlust har inte sett veteranen spela. Precis som föregångarna Amonte och Nolan är Bertuzzi endast ett slocknat namn. Man lurar sig själv att det är en bra värdefull spelare bara för att namnet är känt. Det gjorde jag också, det är absolut inget ovanligt.
Men nu är det ju Cammy alla tycks tänka på, och hans produktion och status bör ersättas av Jokinen. Visst hade finnen ett svag säsong men min övertygelse är stor att det inte sker igen. Laget har med Jokinen blivit starka i mitten. Målskyttet från vingen kommer inte se en 39-målsspelare men där finns bra spelare med målkänsla. Moss, som förvisso lyckades slå sig in redan 08-09, vilket var något oväntat. Moss lyckades göra 20-mål i en tredjeline, något han kan förbättra med mer speltid. Bourque gjorde 21 mål på 58 matcher, en hel säsong från honom förbättrar hans målskörd. Glencross led av små skavanker från och till men visade att han har mycket hockey i sig. Får han vara 100% hel kommer han visa ännu mer. Varken Moss, Bourque eller Glencross hade några större förväntningar på sig förra säsongen. Inte bortsett från hårt arbete. De lyckades ändå bidra offensivt och kan förhoppningsvis ta ännu ett steg.
Bakom där finns talangfulla spelare som Dawes och Boyd. Speltid och förtroende för dem och de kommer att överraska. Som sagt, måhända har vi ingen kille som målar 39 gånger från vingen, men vi har Jokinen och ett forwardsdjup som kommer täcka upp. Och det finns en sak till. En bra defensiv är a och o för framgång. Och en bra defensiv bör vi rimligtvis ha. För att påvisa det jämför vi försvaren.
08-09 vs 09-10
Phaneuf – Aucoin vs Phaneuf - Bouwmeester
Regehr – Sarich vs Sarich - Regehr
Giordano – Vandermeer vs Pardy – Giordano
Få spelare som bytt plats, egentligen är det bara en ny spelare och endast en ordinarie som försvunnit. Men det bytet gör stor skillnad. Aucoin ut och Jay-Bo in, draget gör laget avsevärt mycket bättre. Hellre ett försvar som inte skadar en än en stjärnforward till! Det känns så mycket bättre att ha Jay-Bo där bak framför en säkerhetsrisk som Aucoin. Om Calgary etablerar tryck kommer laget ha stor fördel av att kunna mönstra Phaneuf och Jay-Bo tillsammans. De kan hålla pucken inom laget, skjuta och forwards kan gå på mål.
Nu kommer givetvis inte just de två backarna spela varje gång Calgary har ett anfall. Och Sarich och Regehr är allt annat än puckskickliga men med en Sutter vid rodret igen tror jag på en tydlig rollfördelning, tydligare linjer och ett rakare spel. Spelare som Regehr och Sarich kommer inte få stå och suga på pucken som lagets backar gjort nu tre säsonger på raken.
Just coachbytet kan visa sig vara lagets viktigaste drag under sommaren. Spelarna gör förvisso arbetet men någon måste säga vad och hur de ska göra det. Om spelarna gör som de själva vill då ser det ut som......ä.......ö.......under Playfair. B. Sutter kommer göra det bättre än sina två senaste föregångare. Varför? Redan sagt. Tydlig rollfördelning, rakare spel, tydliga linjer.
Om man dessutom lyckas få det som förväntas av laget och dess spelare att uppfyllas. Att värvningarna faller väl ut. Att spelarna lyssnar på Sutter och Sutter och gör det som de ska göra. Då kan det bli en riktigt rolig säsong.
Måndagstankar, Seabrook, offensiv och tjat (20/7)
Randy Sportak skrev för inte allt för länge sedan i The Hockey News att Flames mest skulle tappa spelare, fler ut än in. Att laget inte skulle ha råd med värvningar och att alla som försvann skulle ersättas underifrån. Två handfulla nyförvärv och en Bouwmeester senare kan man enkelt konstatera att Sportak talade i nattmössan.
Darryl Sutter tycks snarare aldrig sluta värva. Lillebror Seabrook är det senaste tillskottet. Tänk om de där småbröderna Kronwall och Seabrook kunde bli lika bra som sina storebröder, oj oj. Det är ju förstås bara drömmar.
Oavsett om man kan argumentera om vissa nyförvärvs kvalité eller inte så gillar jag det som händer nu. Vet inte riktigt vad som hänt med Sutter, men han tycks snappa upp allt han hittar som någon gång nämnts med ordet talang. Men där finns en del möjliga anledningar, förmodligen en kombination av dem.
1. Nästa draft har man få val i, bland annat är första valet då Phoenixs. Dessutom spås det bli en tunn draft. Så det enda sättet att få in talang och framtid är via trader och pick-ups.
2. Sutter inser att hans talangfabrik numera i Abbotsford inte är så där jättebra. Visst ett par stöddiga backar och någon hårt arbetande forward men sen är det tomt.
3. Sutter vet att nästa cap kan gå ner drastiskt. Då spelare som Bourque och Jokinens kontrakt går ut samtidigt som man har mycket pengar fast på backen vet han att han måste ha billiga alternativ redo att kliva in.
Hela den här satsningen är spännande, ”low risk high reward”. Det är perfekt för Sutter om en eller två värvningar faller väl ut och några lyckas göra sitt jobb bra. Då är han nöjd, med all rätt. Och klara sig bra kommer nog de flesta spelarna göra. Sutter och Sutter har sitt på det klara. Calgary ska ju tillbaks till det spel som tog dem till final, emellertid ska det vara mer anpassat till dagens NHL, det vill säga snabbare och inte dra på sig ideliga utvisningar.
Det är ganska intressant att tänka på hur laget har ändrats säsong efter säsong. Man gick till final med en stjärna, en målis och ett tjugotal grovarbetare. Säsongen efter uppehållet var man ungefärligen samma lag men NHL hade förändrats och man floppade i slutspelet. Sutter hoppade av som coach och bestämde sig för att göra laget mer offensiv begåvat och i tre säsonger höll man på med detta. Inför varje säsong skulle man bli lite bättre offensivt, Tanguay, Huselius, Bertuzzi, Cammalleri ersatte spelare som Simon, Gelinas, Nilson, Nieminen. På pappret bättre, i verkligheten sämre. Det är väl därför denna säsong känns som en kombination av nytänk med en drös av unga spelare samtidigt som man överger de något endimensionella spelarna för att återgå till ”back to basics”.
Det får mig genast att tänka på Bertuzzi och Cammalleri. Fick en fråga bland kommentarerna på någon skrift. Hur det var ställt med offensiven? Förvisso är det besvarat i krönikan Två konstaterande och frågor väcks och även delvis både i föregående Måndagstankar och här ovan. Trots detta vill jag bevara, bemöta eller vad man nu vill kalla det. Offensiven har tappat två spelare från toppkedjorna, det är fakta. Tycker emellertid man stirrar sig blind eller inte tänker efter helt när man genast tycker det ser svagt ut offensivt. Det är ingen kritik till någon där ute, det är ett naturligt resonemang och ett resonemang jag själv förde när UFA-marknaden började. Cammalleri kommer saknas, sant. Men blir man sämre, tja tekniskt och individuellt, men det är ju ett lagspel. Den som ersätter Cammalleri kommer inte göra 39 mål men om han jobbar hårt och gör sitt jobb över hela isen så kommer inte laget bli sämre. Dessutom glöm inte att Jokinen kom vid deadline förra säsongen, han är nu med från dag ett.
Bertuzzi å sin sida finns det nog ingen som tyckte var bra förra säsongen, inte någon som såg honom i mer än en match. Han stod för femton mål och de ersätts av den som tar hans plats, t.ex. Dawes. Dessutom gör ju Bouwmeester lika många mål på en säsong. Bertuzzi är fortfarande ett stort namn, därför tycker man det är en förlust. Emellertid har han inget stort spel i sig längre och kommer inte direkt att saknas.
Trots det jag sagt kvarstår ändå faktumet att laget tappat två spelare i kedja ett och två. Och man saknar supertalanger. Men de spelare man har bakom stjärnorna må vara tvåvägsspelare, men flera av dem är ganska begåvade och kan producera hyfsade siffror. Det man tappar på kedja ett har man igen på kedja tre och fyra. Man hade bra offensivt djup redan förra säsongen och man kommer ha det ännu bättre på den fronten kommande säsongen.
Det viktigaste av allt är att Sutter och Sutter har format Flames som de vill. Man har övergett drömmen om att vara Detroit Red Wings och ska gått tillbaks till det hårt arbetande spelet. Då finns det ingen plats för spelare med svag defensiv.
Måndagstankar, McGrattan och massor av forwards (13/7)
Med Brian McGrattan klar innebär det sannolikt att Calgary Flames trupp är klar. Förvisso kvarstår Boyd och Chucko men det kommer att lösa sig, de har fått sina qualifying offers och väntan är snart över .
McGrattan är en ren fighter som närmast kommer från Coyotes. Han draftades ursprungligen av Kings 1999 som nummer 104. Emellertid var det i Senators han debuterade och tillbringade sina egentligen tre enda NHL-säsonger. Det ligger väl nära till hands att han och Prust gör upp om samma plats.
Kan notera att vi tycks gilla spelare med förflutet i Panthers och Coyotes.
Det mest intressanta denna tidiga måndagsmorgon är att fundera över hur laget kommer formeras. Backarna känns givna, men bland forwards är det motsatsen. Många spelare som slåss om samma platser och årets camp kommer vara av största dignitet. Kanske större än vanligt?
Framåt har kanadensarna tappat givna spelare som Cammalleri och Bertuzzi, spelare som i nuläget ersätts med mer okända spelare, en del med större erfarenhet från AHL än NHL. Dessutom ska de som tar platserna lyckas producera hyggligt. Marginalerna är små, som exempel för det hela kan vi ta Boyd och Lundmark. De har bra offensiva egenskaper och antas slåss om en av de vakanta platserna i de två toppkedjorna. Den av dem som inte lyckas ta den platsen kan hamna i farmarlaget. Vi tittar lite på vilka forwards vi har.
Forwards
1. Iginla
2. Jokinen
3. Langkow
4. Bourque
5. Moss
6. Conroy
7. Glencross
8. Boyd
9. Nystrom
10. Sjöström
11. Prust
12. Primeau
-------------------------------
Greentree
McGrattan
Backlund
Jaffray
Lundmark
Chucko
Först och främst har laget några etablerade spelare vilka känner ni nog till, de följs upp av en drös med spelare som kan ta ännu ett kliv. Främst Moss och Bourque som fick genombrott förra säsongen, kan de ta ett kliv till? Bourque och Moss är dock inte ensamma om att kunna ta ett kliv. Glencross, Lundmark, Boyd, Nystrom och Sjöström har alla bevisat att de kan spela hockey i NHL men kan de ta det där extra klivet. Sjöström kan ju mycket väl hitta rätt, en insomnad talang kan i rätt miljö börja leverera. Tänk på Micke Samuelsson, han harvade också runt i tredje och fjärdeformationer till Red Wings valde att satsa på honom.
Efter dem förfogar laget också över ett gäng spelare som främst har AHL-meriter eller dylikt men som kan få en större chans denna säsong. Bland dem finns Backlund, en spelare som Flames tror på men var ska man peta in honom och på vems bekostnad?
Det finns även en liten klick rena grovjobbare och fighters. Prust, Primeau och McGrattan, det är de tre som är närmast speltid i NHL. Det bästa hade varit att på något sätt göra sig av med Primeau, skadedrabbad och till åren som han är.
--------------------------------------------
