SvenskaFans rankar: 8. Calgary Flames

Calgary Flames har på tre säsonger effektivt lyckats slipa bort sitt signum. Från att ha haft en ramstark defensiv har man successivt blivit sämre på det området. Raka rör och hårda puckar har ersatts av slöhet och duttande. Förvisso har man blivit yngre och snabbare, men i slutändan har det ändå inte blivit bättre. Nu har man tagit nya tag, rensat rejält och satt sina pengar på att det är defensiven som ska ta dem hela vägen.

När Calgarys säsong drog igång den nionde oktober 2008 gjorde laget det fyllda av förväntan. Lagets ledning med general manager Darryl Sutter i spetsen hade agerat under sommaren och gett laget den karaktär som passar ett NHL lag på 2000-talet bäst. Snabba, tuffa och unga. Sutter hade helt enkelt insett att hans lagbygge höll på att rämna.

Trots positiva förändringar både inleddes och avslutades säsongen förfärligt. Första matchen förlorade man med hela 6-0 mot rivalen Vancouver Canucks och Calgary vann endast åtta av de 19 avslutande matcherna. I princip har även de två säsongerna före 2008-2009 sett likadana ut. Laget har varit bra i mitten men usla i början och slutet av säsongen. Precis som de föregående säsongerna tappade Albertalaget även divisionstiteln trots försprång. Kontentan är att laget tagit sig till slutspel med långt mindre marginal än man borde och att man gått in i slutspelet med sargat självförtroende och dålig form. Således har man åkt ut i runda ett flera säsonger på raken. Detta trots att Sutter gjort sitt yttersta genom att se till att man haft ett bra lag säsong efter säsong.

Efter senaste uttåget tog det inte lång tid för lagets general manager att peka ut bristerna och vad som skulle göras. Kortfattat kan man säga, defensiv, defensiv, defensiv. Calgarys tidigare signum och karaktär var som bortblåst och prioritet nummer ett var att åtgärda detta.

Syndabockar blev coachstaben, en legitim syndabock i det här fallet. Mike Keenan hade inte så mycket iron kvar i sitt ”Iron Mike” och Jim Playfair behöver vi inte ens gå in på. Första uppgiften blev således att införskaffa en ny head coach. Det ryktades länge om att Darryl Sutter själv skulle ta steget ner i båset och visst blev det en Sutter. Emellertid Brent, bror till Darryl. Valet av Brent var något kontroversiellt och omdebatterat. Dels för att de är just bröder och dels för att Brent hade kontrakt för en säsong till med New Jersey Devils.

Uppgift två blev att stärka defensiven för att ge sin nye head coach rätt förutsättningar. Till skillnad från förhandstipsen, som löd att Calgary skulle snåla in och satsa på de spelare man redan hade inom organisationen, har laget under sommaren istället genomfört en smärre revolution i såväl försvaret som i anfallet. Laget har under sommaren haft en väldigt stor spelaromsättning. Först och främst tradade man till sig Jay Bouwmeester under draftdag två. Den kommande free agenten kontrakterades kort därefter. Laget gjorde sig även av med en handfull veteranbackar som egentligen inte tillförde något.

Calgary fortsatte med att bunkra upp med talang i försvaret. Anton Strålman, Staffan Kronwall, Keith Seabrook samt första valet i årets draft Tim Erixon kommer ge laget nyttig bredd i nuet men framförallt i framtiden. Backstyrkan i AHL känns numera solid, bred och talangfull.

Så långt allt väl. Problem uppstod emellertid och det finns fortfarande enligt kritikerna, något som inte är helt osant. I och med Bouwmeesters inträde fick laget bäste målskytt Mike Cammalleri lämna. Laget sa även adjö till Todd Bertuzzi. Med andra ord såg det tomt ut i anfallet och offensiven har under sommaren varit omdebatterad. En del av det man förlorar på forwards bör man kunna ta igen på backen. Laget får en dimension till då man stoltserar med två så pass offensivt begåvade backar som Dion Phaneuf och Bouwmeester. Laget blir lite farligare sett över hela isen. Måhända att tidigare och nuvarande backar har varit bra, men de har inte varit några nämnvärda styrkor i offensiven. Nu kanske laget till och med kan få ett acceptabelt power play. Förra säsongens var under all kritik.

Efter Cammalleris och Bertuzzis flytt blev uppgift tre logiskt nog att bygga om anfallet. Följaktligen har Calgary värvat flera forwards under sommaren. Samtliga mer eller mindre okända och ingen given stjärna eller målskytt. Nigel Dawes och Fredrik Sjöström som är de mest namnkunniga av forwardsförvärven kan mycket väl bli denna säsongens Rene Bourque och Curtis Glencross. Underskattade spelare som hittills inte fått visa vad de verkligen går för. Lägg där till att Glencross och Bourque kanske kan ta ytterligare ett steg i utvecklingen.

Ta ett steg till kan även spelare som Dustin Boyd och David Moss. Lagets fans ska med andra ord inte känna alltför stor oro även om man på pappret inte har den mest imponerande forwardsuppsättningen. Firma Sutter och Sutter vet vad de gör och med ett rakare, snabbare och hårdare spel saknas inte de mer tekniskt begåvade stjärnspelarna så mycket.

Det är även lätt att glömma Olli Jokinen. Finländaren som anlände under trading deadline stod för en relativt svag säsong. Nu är Jokinen med från dag ett och kommer säkert göra en långt mycket bättre säsong än föregående.

Calgary Flames har varit i Calgary 30 år denna säsong, jubileum så att säga. Flames kommer ha ett slagkraftigt lag även denna säsong. Kanske gör man färre mål, vem vet. Oavsett står man starkt rustade och förhoppningsvis räcker man långt. Vem vet vad laget får i 30-årspresent.

Målvakter

Målvaktsfantomen Miikka Kiprusoff är självskriven ”Nummer 1” i Flames och har varit så en handfull säsonger nu. 32-årige ”Kipper” med en Vezina på kontot har emellertid svarat för tre ojämna säsonger på raken. Något som sägs bero på att finländaren har fått stå för många matcher varje säsong och därför varit fysiskt och mentalt trött. Ett problem som Sutter har påtalat, den finländske målvakten måste vila oavsett om han vill eller inte.

Trots kritiken är det svårt att blunda för det faktum att Kiprusoff under sina tre senaste säsonger vunnit 40, 39 och 45 matcher. Det är ojämnhet till trots onekligen ett imponerande facit.

Back-up rollen går återigen till Curtis McElhinney, ett 26-årigt sjätterundsval från 2002. Kanadensaren kände en del på hetluften förra säsongen men med ett dåligt resultat. Resultatet beror till stor del på att han hade det tvivelaktiga nöjet att stå när laget inte han någon som helst motivation att vinna.

Bakom laget nuvarande målvaktspar finns högt ansedde Leland Irving, Matt Keetley och nydraftade Joni Ortio.

Backar

Försvaret har förändrats mycket inför 2009-2010, i varje fall på pappret. En handfull backar är borta. Jordan Leopold, Adrian Aucoin, Anders Eriksson, Jim Vandermeer och Rhett Warrener har alla lämnat laget. Ingen av dem är emellertid någon kännbar förlust.

Numera huserar tre, istället för två, speciella backar i Calgarys bakre regioner. Samtliga inbjudna till Kanadas OS-camp och samtliga en gång valda i första rundan. 29-årige Robyn Regehr, 24-årige Dion Phaneuf och nyförvärvet Jay Bouwmeester, snart 26 år gammal. De tre är nyckelfigurer i ett försvar som spås bli ett av ligans tätaste och mest svårpasserade. Dessutom har backarna flera år framför sig och kan därför vara försvarets stomme en lång tid framöver.

Sannolikt kommer tacklingsvillige och offensivt begåvade Phaneuf bilda första backpar med den lugnare och smidigare Bouwmeester. Båda är spelskickliga och när Calgary biter sig fast i motståndarnas zon kommer det bli svårt för motståndarna att sig ut från den. Där finns emellertid ett frågetecken, Phaneuf. Den tidigare Norris-finalisten kommer från en svag säsong och det gäller att han hittar tillbaks till sitt spel. Förhoppningsvis kan Bouwmeester med hjälp av Brent Sutter guida honom rätt, samt ge honom avlastning. Då blir laget ytterst farliga och svåra att möta

Regehr är den lojale, defensive och hårdtacklande backen som aldrig är dålig. Förra säsongen var inget undantag. Tillsammans med Cory Sarich kommer han återigen att bilda backpar nummer två. De två defensivspecialisterna kommer att matchas oerhört hårt när det gäller att stänga en match, de är ett ”shutdown” par. Just Sarich var omstridd inför förra säsongen, men vilken revansch. Efter en synnerligen svag debutsäsong, 2007-2008, var han under 2008-2009 dominant. Den väldige kanadensaren stod för sin poängmassigt bästa säsong (2+18) och sin bästa plus/minus (+12) i karriären. I slutspelet var han den som höll ihop laget, detta trots att han spelade skadad. Med Aucoin borta kommer Sarich med sina 31 år på nacken dessutom vara lagets äldste back.

Bakom dessa fyra välkända herrarna kämpar fyra mindre kända herrar om övriga backplatser. Två av dem var i stort sett ordinarie under förra säsongen, Mark Giordano och Adam Pardy. Två är nya tillskott i form av svenskarna Anton Strålman och Staffan Kronwall.

Offensive Giordano som under året fyller 26 fick förra säsongen förstörd av skador. Dessutom hade Giordano det tufft då mycket av det offensiva spelet vilade på den odraftade kanadensarens axlar. Med Bouwmeesters ankomst kan lagets minsta back få chansen att utveckla sitt spel i lugn och ro. Den defensivt inriktade Pardy fick sitt genombrott under säsongen och 25-åringen spelade till sig en ordinarie plats och ett förnyat kontrakt

Svenske Strålman är också med och tampas om en plats. Svensken besitter om inte annat bra offensiva egenskaper och är högerfattad. 23-åringen är emellertid fortfarande något tunn och behöver lägga på sig några kilo muskler. Allroundskicklige och tillika svenske Kronwall imponerade i AHL och snappades snabbt upp av Calgary under sommaren. 27-årigen erbjöds ett envägskontrakt så Sutter bör rimligtvis ha förtroende för svensken.

De fyra får slåss om plats fem och sex (samt förste reserv, back nummer sju). På de platserna kan de få en chans att utvecklas i egen takt då laget förfogar över två backpar som är väldigt vana att logga många minuter. På förhand har Pardy och Giordano fördelen på sin sida, men räkna inte bort högt ansedde Strålman eller lillebror Kronwall. De två svenskarna väntar på sina genombrott och det är inte omöjligt att det kommer kommande säsong.

Det ska även tilläggas att det inte alls är omöjligt att Calgary börjar säsongen med hela åtta backar i NHL. Detta på grund av sju av dem har envägskontrakt och att Strålmans kontrakt har samma status som ett envägskontrakt.

Första omgång spelare på tur där bakom lär vara den väldige 23-åringen Matt Pelech, förstaval 2005, och 20-årige John Negrin, tredjerundsval från 2007. Båda fick under förra säsongen känna på NHL-spel. Av dem två är Negrin den klart mer talangfulle. Bakom dem finns fler intressanta backar i tjugoårsåldern, Keith Seabrook, Keith Aulie, T.J. Brodie samt svenske Tim Erixon. De får emellertid stå på tillväxt.

Forwards

Inför förra säsongen ville Darryl Sutter att laget skulle bli jämnare, fler spelare än de i förstakedjan skulle producera. Med facit i hand funkade den delen i grundserien. Inför denna säsong är offensiven mer omdebatterad, enligt kritiker rent ut sagt svag. Är inte så benägen att hålla med på den punkten. Visst har man tappat Mike Cammalleri och Todd Bertuzzi men satsningen Calgary gjort nu känns likväl intressant och vettig. Laget har flera spelare som kan få ett genombrott och lagets djup på forwardssidan kommer orsaka problem för många lag. Dessutom är laget inte beroende av att spelare slår igenom till höger och vänster, Flames har en stark offensiv kärna oavsett vad expert säger och tycker.

Calgarys forwardsuppsättning består av en handfull etablerade spelare. Lagets hjärta och själ, Jarome Iginla, har hunnit bli 32 men är fortfarande lagets viktigaste spelare. Lagkaptenen stod för en ojämn säsong men noterades ändå för 89 poäng och erhöll åter en framskjuten placering i poängligan. Daymond Langkow som återigen stod för en mycket solid säsong om än med en skral poängskörd. Den snart 33 år gamle veteranen går fortfarande till jobbet varje dag, en högt värderad egenskap. Den åldrade amerikanen Craig Conroy, som med sina 48 poäng stod för en utmärkt säsong, den bästa på länge. Det passade 38-åringen perfekt att få en roll i lagets tredjeline och slippa pressen av att producera i någon av laget två toppkedjor. Inte heller att förglömma trading deadline förvärvet Olli Jokinen. Den finländske 30-åringen stod förvisso för sin poängmässigt svagaste säsong sedan säsongen 2001-2002. Emellertid är Jokinen nu med från dag ett och lär göra en avsevärt mycket bättre säsong än senast.

De tre decemberbarnen Rene Bourque, David Moss och Curtis Glencross befinner sig i en bra hockeyålder. Två 27-åringar och en 26-åring, de har således något år till på sig att utvecklas. Samtliga var utropstecken redan ifjol. Den först och sistnämnde är arbetsamma, snabba och tacklingsvilliga forwards med målkänsla. Båda gör sig bra i numerärt underläge. Amerikanen Moss har mindre talang men stor målaptit och har storleken och viljan att ta sig in framför mål. Samtliga kan ta ett steg till kommande säsong.

Hårt arbetande och svenskättade amerikanen Nystrom gjorde en stark insats i slutspelet och kan komma att se mer istid. Något som borde innebära en ökad poängskörd för 26-åringen. Låt er inte luras av hans hittills skrala poängskörd, han har mer offensiv i sig än han fått visa. Kanadensiske Dustin Boyd är en annan spelare som förväntas få mer istid. Efter några säsonger med effektiv tjänstgöring i de mer defensivt inriktade kedjorna är 23-åringen förhoppningsvis mogen för en mer framträdande och offensiv roll.

Av nyförvärven där framme är förväntningarna högst ställda på Nigel Dawes. Den talangfulle 24-åringen har allt utom längden för att lyckas. Kanadensaren valdes inte förrän i femte rundan av Rangers 2003, om han varit längre hade han sannolikt gått långt tidigare. Dawes siffror från WHL är till exempel klart jämförbara med enhögt ansedd talang som Evander Kane. Calgary har haft ett par starka kortväxta spelare genom åren och det är inte omöjligt att Dawes i framtiden kan sälla sig till den skaran. Visst är det att överdriva kanadensarens potential, men inte stod det på Fleurys eller St. Louis report card att de var framtida stjärnor?

Bakom finns Fredrik Sjöström som i NHL främst gjort sig ett namn som hårt arbetande spelare som med fördel används i numerärt underläge. Svensken har offensiva sidor men har inte lyckats överföra sitt framgångsrika spel från WHL till NHL. Kanske hittar 26-åringen rätt nu när han återkommer till staden han var framgångsrik i som junior.

Även fightern är ny i den kommande upplagan av Flames. Brian McGrattan ersätter Andre Roy. McGrattan missade i princip hela förra säsongen på grund av personliga problem av den karaktär att han fick ingå i NHL ”substance abuse program”. Det ska sägas att 28-åringen inte är mycket till hockeyspelare men slåss kan han och det är därför han värvats. Calgary har lagt till mer muskler än McGrattan, publikfavoriten Brandon Prust är tillbaks. Den lille 25-årige energispelaren är inte offensivt begåvad men hans outtröttliga arbete gör honom nyttig.

Det är en bra mix av spelare som väntar på sin chans där bakom. Där finns såväl unga lovande spelare som något äldre spelare som bara väntar på att äntligen få visa vad de går för. Evige talangen Jamie Lundmark, som under förra säsongen vid 28-års ålder äntligen visade mognad och ett rakare spel, lär ligga bäst till. Högt ansedda talangen Mikael Backlund är en annan som ligger nära till hands. Den svenske ynglingen fick debutera redan föregående säsong men kan få stå på tillväxt ännu en säsong. Kyle Greentree, Jason Jaffray, Brett Sutter, Kris Chucko, David Van der Gulik, Colin Stuart och Garth Murray är andra som kan få chansen vid skador.

Inte heller att förglömma sommarens mest omdebatterade comebackförsök, iscensatt av Theo Fleury. Det är i skrivande stund svårt att sia vad comebacken kan resultera i. Den 41-årige kanadensaren är för tillfället i Calgary på en tryout och det är väldigt lätt att både under och övervärdera försöket. Om Fleury kan komma i hygglig form är det inte uteslutet att han någon gång under säsongen kommer synas i Calgary. Den numera nyktre Fleury har ovärderlig rutin och var länge lagets hjärta, hans röst i omklädningsrummet och närvaro på isen kan visa sig vara viktig.

Nyckelspelare

Robyn Regehr - Defensivspecialist
Jarome Iginla - Poängkung
Miikka Kiprusoff - Målvaktsfantom

Kommit och gått

In:

- Fredrik Sjöström, New York Rangers
- Riley Armstrong, San Jose Sharks
- Staffan Kronwall, Washington Capitals
- Jason Jaffray, Vancouver Canucks
- Keith Seabrook, Washington Capitals
- Nigel Dawes, Phoenix Coyotes
- Brandon Prust, Phoenix Coyotes
- Garth Murray, Phoenix Coyotes
- Brian McGrattan, Phoenix Coyotes
- Jay Bouwmeester, Florida Panthers
- Anton Strålman, Toronto Maple Leafs
- Colin Stuart, Toronto Maple Leafs

Ut:

- Warren Peters, Dallas Stars
- Adrian Aucoin, Phoenix Coyotes
- Jim Vandermeer, Phoenix Coyotes
- Mike Cammalleri, Montreal Canadiens
- Jordan Leopold, Florida Panthers
- Todd Bertuzzi, Detroit Red Wings
- Andre Roy, Klubblös
- Rhett Warrener, Klubblös
- Anders Eriksson, Klubblös
- Wayne Primeau, Toronto Maple Leafs

Förväntad laguppställning:

Dawes- Jokinen - Iginla
Bourque - Langkow - Moss
Glencross - Conroy - Boyd
Nystrom - Prust - Sjöström
McGrattan

Phaneuf - Bouwmeester
Sarich - Regehr
Pardy - Giordano
Kronwall - Strålman

Kiprusoff (McElhinney)

Andra notabla spelare:

Mikael Backlund, Jamie Lundmark, Jason Jaffray, Kyle Greentree, Anton Strålman, Theo Fleury

Svenskar:

Anotn Strålman, Staffan Kronwall, Mikael Backlund, Fredrik Sjöström

Coachstab

Förändringarnas vind blåste relativt hårt igenom denna sektion. Mike Keenan med company fick efter två säsonger med skralt resultat lämna skutan. Sutter ersatte ”Iron Mike” med Sutter. I det här fallet, sin bror, Brent. Draget gör att Ron, Duane, Darryl och Brent samtliga finns inom Calgarys organisation, lägg där till att Brett Sutter (Darryls son) spelar för Flames. Med andra ord är laget rena familjeföretaget.

Brent blir dessutom den tredje Suttern i brödraskaran som haft huvudansvaret i Flames. 47-åringen med bland annat två JVM-guld som coach på meritlistan kommer närmst från en tvåårig sejour i New Jersey Devils. Det skulle blivit tre säsonger men kanadensaren sa upp sig och under omdebatterade former hamnade han i Flames. I Devils var Brent framgångsrik i grundserien 97 segrar på två säsonger, varav 51 kom förra säsongen (klubbrekord). Emellertid har laget under hans ledning inte lyckats i slutspelet.

Med Brent i båset kommer Calgary Flames först och främst fokusera på defensiven. Förmodligen kommer vi se ett Calgary med ett rakare spel och en tätare defensiv. Laget kommer förmodligen även träna power play mer än en gång per säsong. Sett till helheten bör bytet av coach innebära att vi ser ett lag som gör färre mål men även släpper in färre.

Med sig i båset kommer Brent Sutter ha Dave Lowry, Jamie McLennan, Ryan McGill och Rob Cookson. Inget av namnen är okända för publiken. Lowry kommer från WHL och Calgary Hitmen där han varit framgångsrik. Kanadensaren tros vara en framtida head coach. Lowry har även spelat för Calgary Flames. Så har även McLennan som kommer att ha hand om målvakterna. McGill kommer närmst från AHL och Quad City, där han har basat över Calgarys farmarlag under fyra säsonger. Cookson har varit hela nio år i Calgarys coachstab.

Värsta förlust: Mike Cammalleri

Kan det bli någon annan än lagets bäste målskytt? Nej! 39 mål ersätter man inte i en vänster. Bästa nyförvärv ifjol, värsta förlust i år. Förlusten av den 27-årige forwarden har vållat debatt om hur till vida Calgarys offensiv håller. Svaret får låta vänta på sig, men Sutter vet vad han gör. Laget kunde behållit Cammalleri men valde att satsa på att ha ett försvar i absoluta toppklass. Det är för tidigt att avgöra om detta är rätt eller fel. Oavsett så kommer ”Cammy” saknas bland fans och lagkamrater.

Bästa nyförvärv: Jay Bouwmeester

Jay Bouwmeester skulle vara en av de mest eftersökta under sommarens free agent karusell. Så blev dock inte fallet. Andra dagen av draftcirkusen slängde Sutter iväg rättigheterna till Jordan Leopold och ett val i runda tre i utbyte mot rättigheterna till ”Jay-Bo” och kort därefter signades kanadensaren till ett välbetalt femårskontrakt.

Bouwmeester är en allround back med fantastisk skridskoåkning och bra offensiv. Allround kan vara ett uttryck för att man inte är bra på något utan medioker, inte i det här fallet. Det är snarare så att den snart 26-årige kanadensaren är bra på det mesta. I Calgary kommer han vara en viktig pusselbit i vad som förmodas bli ett av NHL´s mest svårpasserade försvar. Här sällar sig "Jay-Bo" till kanadensiska likar som Phaneuf och Regehr.

Poängkung: Jarome Iginla

Kanadensaren är Calgarys superstar, han är en målskytt av rang och en kapten i världsklass. Även om han kommer från en relativt svag och väldigt ojämn säsong stod han ändå för 89 poäng. Om någon skulle lyckas stjäla poängkungs epitetet från honom lovar jag återigen att upp min hatt (om jag hade haft någon). Om lagkaptenen får vara hel åtminstone 70 matcher finns inget som kan stoppa Iggy från att återigen vara poängbäst och allmänt bäst i Calgary Flames. Om kemin med Jokinen stämmer kan det vara dags för 100 poäng.

Årets genombrott: Nigel Dawes

Det finns ett gäng forwards att hålla ögonen på. Namn som poppar upp är Dustin Boyd, Curtis Glencross och Nigel Dawes. Av dem är Dawes den man bör hålla ett extra öga på. Den 24-årige kanadensaren är den mest naturliga talangen av Calgarys yngre spelare. En målskytt av rang på alla nivåer utom NHL (hittills) och kommande säsong kan vara den som ändrar historien.

Winnipegbördige Dawes visade en del av sin potential redan i Rangers men stagnerade efter att ha blivit tradad till Phoenix. Kanadicken är liten men Calgary har en stark tradition av kortväxta yttrar. Förhoppningsvis kan Dawes fungera lika bra som sina föregångare.

Bästa nykomling: Mikael Backlund

Västeråsfostrade Backlund är det naturliga valet. Han är den högst ansedda talangen i organisationen och den med bäst offensiva egenskaper. Backlund stagnerade något senaste säsongen i Västerås. Calgary kände oro och i media blev Backlund uthängd av Västerås sportchef Leif Rohlin. Men så kom JVM i Kanada och Backlund imponerade återigen stort. Han lämnade aldrig Kanada. Istället bestämde sig Sutter och company att han skulle stanna. Han fick under något turliga omständigheter göra sin NHL debut, men sedan gick lasset vidare till Kelowna och WHL. I WHL imponerade svensken och laget tog sig till Memorial Cup final.

Emellertid är det i allmänhet svårt att ta plats i Calgary och denna säsong är det i synnerhet svårt att ta plats. Laget har helt enkelt för många forwards med envägskontrakt, 14 för att vara exakt.