Calgary Flames i fokus efter förlust
Efter en extremt usel match mot Sharks har Flames hamnat i onåd hos press och fans. Lokal press går hårt åt laget och så gör även fansen. Det känns därför lämpligt att diskutera det hela. Ni fans som läser detta får gärna delge era åsikter om situationen.
Eric Francis på Calgary Sun tyckte man skulle se det positiva i förlusten. Halvt på skämt halvt på allvar tar journalisten upp ”positiva” saker som att inte alla Sharks spelare gjorde mål och att det delades ut gratis pizza efter Sharks fjärde mål. Visst ska man se positivt på saker och ting. Det är emellertid svårt när Flames förlorar med åtta mål och gör en av sina sämsta matcher sedan 90-talet.
Diverse skribenter, bland annat Pierre LeBrun på ESPN, belyser att de fyra förlusterna som föregick 9-1 fadäsen kantades av bristfälligt målskytte men i övrigt bra spel. Men matchen mot Sharks var en katastrof på alla tänkbara plan. LeBrun poängterar även att spelare som Phaneuf, Jokinen och Moss med flera, inte kommit upp i acceptabel standard och underpresterat under säsongen. John Down på Calgary Herald tar det lite längre och tror att en eller två spelare har kan ha spelat bort sig från laget. Vilka? David Moss bör vara en i varje fall.
Givetvis kan det hela vända. En usel match i grundserien avgör givetvis inte en hel säsong. Och med ett ”wake-up call” av denna rang kan det väl inte bli annat än bättre. För är inte förlusten och det usla spelet ett ”wake-up call” så måste det pressdrev och den hårda kritiken som framförts av fansen vara det. Jag minns inte sist det var en sådan hätsk debatt eller stark kritik runt Flames.
Det kan tyckas lite överdrivet med denna debatt, det handlar trots allt bara om fem raka förluster av ett lag som annars presterat ganska bra. Men det är nog så enkelt som att förlusten mot Sharks var den berömda droppen som fick bägaren att svämma över. Fans och press har nu tröttnat på ett evigt underpresterande Flames. Laget har trots tidigare misslyckanden varit relativt skonade från kritik. Kanske på grund av att laget var så uselt mellan 1996 och 2003.
Det finns en del intressant kritik som framförts. Lagets head coach och spelare har hittills reagerat på ett vettigt sätt. De har sågat sig själva, lovat rannsakning och förbättring. Spelare som Eric Nystrom och Dion Phaneuf instämmer i att det är ett ”wake-up call” och att spelarna nu måste enas för att vända den negativa trenden. För att göra kritiken överskådlig belyser undertecknad det med hjälp av de tre personer som fans och media lagt mest fokus på. Dion Phaneuf, Jarome Iginla och Darryl Sutter. Det är åt det hållet kulorna går.
Dion Phaneuf
Phaneuf har varit fokus hela säsongen. Osämja i omklädningsrummet har det ryktats om, bångstyrig har han sagts vara och dessutom har den unge backen hittills haft en svag säsong. Därför har Phaneuf florerat flitigt i den ryktesflora som ständigt florerar. Firma Sutter och Sutter förnekar att han ska tradas men vem vet vad som händer om det kommer ett bra bud.
Det är alltså fullt logiskt att Phaneuf var en av dem som stod i fokus efter den senaste veckans spel. Men jag måste säga att den hårdföre backen, att döma av intervjuerna, inte verkar vara det problem han ryktas vara. Kanske har de utomstående fel beträffande honom? Kanske är han inget problem i omklädningsrummet. Kanske är det någon annan? Phaneuf har i intervjuer efter matchen mot Sharks bland annat lyft fram att han och de andra kärnspelarna bär det största ansvaret. Han själv, Iginla och Regehr har inte dragit sitt strå till stacken eller varit de ledarna de ska vara. Jag hade helt enkelt inte förväntat mig en nyanserad Phaneuf med logisk tankegång....snarare en argsint ung tuffing som svor åt journalisterna och kallade dem orättvisa.
Jarome Iginla
Iginla är Flames bästa spelare på 2000-talet och tillika kapten. Under sina säsonger i Flames har kanadensaren varit relativt skonad från negativ kritik, ”alla” älskar Iginla och kaptenen har mig veterligen aldrig blivit ifrågasatt. Förrän nu. Pressen riktar många frågor till Iginla, och flertalet handlade om hans ledarskap. Just nu ifrågasätter man helt enkelt hans vilja och ledaregenskaper.
Personligen har jag mycket svårt att se Iginla vara en dålig ledare eller omotiverad spelare.
Darryl Sutter
Lagets General Manager är den mest intressanta personen att diskutera. För första gången under sitt styre i Flames är han ifrågasattt, främst av fansen. Redan inför säsongen belyste Svenska Fans att det fanns risker med att anlita sin bror som head coach. Om det inte föll väl ut skulle fansen köra ut hela släkten Sutter med högaffel. Det är lite den stämning man känner av om man tar del av fansen kommentarer till artiklar och på klubbens forum. Fansen tycks vara sugna på att rulla Darryl Sutter i tjära och fjädrar för att sedan jaga honom ut ur staden. Varför?
Först och främst måste man klargöra att Sutter gjort mycket bra för Flames. Allt från bra trader som Miikka Kiprusoff till att lyckas behålla sina stjärnor och drafta mer än dugligt. Sutter har helt enkelt byggt upp organisationen och gett den en bra struktur. Särskilt aktiv var Sutter i somras då han såg till att införskaffa prospects och en del potentiella late bloomers. Så vad är då problemet, du går runt i cirklar herr skribent.
Sutter är sina spelare trogen, vilket egentligen inte är något negativt. Men den gode Sutter är kanske för trogen sina spelare. Han ogillar att trada med sina spelare, framförallt under säsongens gång. Med andra ord kan han tyckas sakna förmågan att förändra ett lag under säsongens gång. Där är även ett annat men,ett stort sådant, som även det har med oförmåga att förända att göra. Att ge laget bredd, djup och eventuell talang är inget värt om man inte är förmögen att göra förändringar i realtid. Det jag menar är att det är skit vilket hur många spelare man har i AHL som kanske är redo för NHL om de aldrig får chansen. Det problemet grundar sig i både hans förkärlek till för många envägskontrakt och hans alltför stora tillit till de spelare han har i Flames. Sutter håller slöfockarna för hårt i sin famn och ser till att de får ideliga chanser istället för att visa var skåpet ska stå via trade eller flytt till farmen. På så ätt omintetgör man möjligheterna till nytt blod i laget.
Det lagets General Manager borde göra är att lokalisera och adressera problemen. Ett problem är målskytet, ett annat är inställningen. Antingen ser man till att waiva ett par spelare och sedan skicka dem till Abbotsford eller tradar man.
Om han skulle välja att trada lär det inte bli någon blockbuster, snarare en mindre deal. Själv håller jag med de som lyft fram Ray Whitney och de som förespråkar en återkomst av Alex Tanguay. Båda spelarna har relativt billiga kontrakt som går ut i sommar. De är bevisligen skickliga och de går nog att få ganska billigt. Man kan undra om man vill trada för att få tillbaka Tanguay efter att man mer eller mindre tvingat bort honom. Flames har historiskt sett en ganska stor förkärlek till att trada för spelare man en gång gjort sig av med. Jason Wiemer, Cale Hulse, Dean McAmmond, Jamie McLennan, Craig Conroy och Jamie Lundmark är några av de spelare som gjort mer än en sejour i Flames, samtliga på 2000-talet.
Det mest sannolika är emellertid att Sutter sitter stilla och väntar på att skutan ska vända av sig själv. Vilket den säkert gör, men man kan undra hur långt det räcker och hur länge den håller sig flytande Man ska även passa på att säga att Sutter aldrig gör som man tror eller som han säger. Så när jag tror på en liten deal blir det väl en stor.
Källor:
http://www.calgarysun.com/sports/hockey/2010/01/19/12533631.html
http://sports.espn.go.com/espn/blog/index?entryID=4840159&name=lebrun_pierre
http://flames.nhl.com/club/page.htm?id=40380&navid=DL|CGY|home
http://www.calgaryherald.com/sports/hockey/calgary-flames/index.html
