SvenskaFans rankar: 21. Calgary Flames
Calgary Flames förra säsong var ett praktfiasko. Kanadensarna var bra defensivt men totalt hopplösa på den motsatta sidan av isen, laget gjorde faktiskt minst mål i hela NHL. För första gången sedan 2003 missade således laget slutspel. Även om det inte saknades många poäng så förtjänade laget inte att gå till slutspel. Det följande efterspelet har främst handlat om Darryl Sutters vara eller inte vara. Nu är den omdebatterade general managern kvar och det återstår att se om det var ett klokt beslut.
Inför föregående säsong togs beslutet att laget behövde en ny head coach och att försvaret skulle stärkas. Darryl Sutter anställde sin bror, Brent Sutter, för att sköta tränarsysslan, målskytten Mike Cammalleri fick snällt lämna medan backen Jay Bouwmeester anslöt. Calgary Flames var övertygade om sin egen storhet, men högmodet blev kostsamt. Visst funkade defensiven, bara fem lag släppte in färre mål. Problemet var att efter Cammalleris flytt var offensiven totalt osynlig och laget var sämst av alla i kategorin målskytte. Kontentan blev paniktrader och ett missat slutspel.
Efter att Darryl Sutters minst sagt omdiskuterade trader blivit ett av ligans mest populära samtalsämne sjönk hans förtroendekapital i lavinartad fart. Traderna det talades om är vid det här laget uttjatade och som alla säkerligen vet handlade det om Dion Phaneuf och Olli Jokinens sorti samt Steve Staios ankomst. Media, fans, övriga ”experter” och kanske även lagets ägare har alltsedan de omdiskuterade traderna väntat på det där draget med stort D. Draget som skulle förlåta allt (utom möjligtvis Staios ankomst) och återerövra fansens förtroende. Och som alla har väntat och som rykten spridits. Det visade sig att man väntat förgäves. Visst kom chockdraget (eller dragen), emellertid inte alls på det sätt de flesta troligtvis önskat eller trott. Det blev ingen Jason Spezza eller Marc Savard utan två återvändande utbölingar. Dragen fick således motsatt effekt och tydligen kunde Darryl Sutters förtroendekapital sjunka lite till och han är definitivt inte förlåten.
Att det är Alex Tanguay och Jokinen som återvänder förbryllar verkligen alla. Finländske Jokinen hann knappt lämna innan han återvände. Båda spelarna har mer eller mindre blivit utkörda efter att ha varit mindre önskvärda i laget. Vad är det som förändrats och gjort att de plötsligt är önskvärda?
Darryl Sutter får helt enkelt rida ut sin egen storm. Även om fans och media inte är direkt övertygade om att detta är ett klokt beslut så är det så. Med tanke på situationen Darryl Sutter skapat, med svaga forwards och en knivig lönesituation på grund av för många envägs-kontrakt och oflyttbara spelare såg styrelsen förmodligen Darryl Sutter som bäst lämpad att rensa i sitt led och klarar han inte det så står Tampa Bay Lightnings tidigare general manager Jay Feaster redan i dörren. Då lönesituationen är som den är var Jokinen och Tanguay kanske de bästa eller enda alternativen. Båda är en chansning efter usla säsonger, samtidigt har de varit väldigt bra tidigare i karriären.
För att Calgary Flames ska kunna lyckas gäller det att reklamations-projektet lyckas, att de som underpresterat kommer upp i normal standard, att försvaret och Miikka Kiprusoff håller tätt. Om så blir fallet kan denna säsong bli mycket roligare än förväntat.
Målvakter:
Efter ett par svagare säsonger var den finländske målvaktsfantomen Miikka Kiprusoff under 2009-2010 tillbaka i storform. Den 33-årige burväktaren höll ofta ensam upp Flames och hade laget tagit sig till slutspel hade veteranen sannolikt blivit nominerad till Vezina Trophy. För Flames gäller det att Kiprusoff även denna säsong kan hålla samma klass samt att andremålvakten kan gå in och prestera de gånger chansen ges.
Bakom Kiprusoff blir det mer nordiskt även den kommande säsongen. Under draftdagarna inhämtades svenske och överårige målvaktstalangen Henrik Karlsson (San José Sharks) för att ersätta flyktade Vesa Toskala. Den 26-årige burväktaren är oprövad men har potential, något svensken visat i svenska Elitserien. Den storväxte målvakten kan visa sig vara ett smart drag.
Lite längre bak i leden väntar fortfarande talangen Leland Irving på sitt genombrott. Den 22-årige målvakten draftades som nummer 26 2006 men har fortfarande hittat riktigt rätt. Efter att ha inlett förra säsongen i Abbotsford Heat starkt tappade talangen så sakta formen och han skickades så småningom till ECHL. Nu får kanadensaren en ny chans i Heat.
I Heat kommer Irving återigen ha o-spektakuläre Matt Keetley som konkurrent. Keetley är en stabil och hygglig målvakt men 24-åringen kommer troligtvis aldrig bli ett vanligt förekommande inslag i NHL.
Backar:
Defensiven var efter ett par darriga säsonger åter den starkare lagdelen. Nu ska en stor del av berömmet tillskrivas Kiprusoff men likväl, försvaret var stabilt. Under sommaren har det inte hänt något i de bakre leden. Ändringarna i försvaret kom under förra säsongen när Dion Phaneuf och Aaron Johnson försvann och Ian White och Steve Staios anslöt. Som numera är standard, tillbringade Sutter och Sutter även en stor del av sommaren med att berömma lagets backtalanger och orera om hur nära de är en plats i NHL. Om inte något radikalt händer kommer emellertid försvarslinjen se ut på exakt samma sätt som den gjorde under slutet av förra säsongen.
Ledaren i försvaret kommer att vara Jay Bouwmeester som för femte säsongen i rad spelade samtliga 82 matcher. Den lugne och skridskostarka backen förutspåddes efter säsongen 2008-2009 att bli den sommarens stora namn på den fria marknaden. Flames hann dock slå de andra klubbarna på fingrarna och lyckades trada till sig och kontraktera backen innan han nådde den fria marknaden. Emellertid gjorde ”Jay-Bo” en framförallt poängmässigt svag debut-säsong i Flames. Backen gjorde endast 29 poäng (3+26), vilket är hans sämsta poängnotering sedan säsongen 2003-2004. Det är med andra ord dags för den allroundskicklige backen att visa varför han tjänar 6,6 miljoner dollar per säsong.
Vid sin sida kommer 26-årige Bouwmeester troligtvis ha jämngamle Mark Giordano. Den odraftade kanadensaren har gått från klarhet till klarhet och var förra säsongen lagets klart bästa back. Giordano är såväl skridskoskicklig och offensivt skicklig som tacklingsvillig och defensivt säker. Giordano spelar sin sista säsong på nuvarande kontrakt och kommer rimligtvis inte vara en underbetald och underskattad spelare så mycket längre.
I andra backparet hittar vi veteranen Robyn Regehr. Den 30-årige Regehr har varit Flames trogen hela sin karriär och trots ihärdiga traderykten under sommaren är defensiv-specialisten kvar. Den Brasilienfödde backen har som så många andra i laget en svag säsong bakom sig. Det defensiva spelet fungerade helt enkelt inte fullt ut och offensivt har den tacklingsglade backen aldrig varit särskkilt bidragande. Det ska emellertid sägas att Regehr drogs med skador samt att spelet faktiskt blev bättre när Phaneuf försvann. Det sägs att Phaneuf och Regehr inte var de bästa av vänner, med andra ord var det kanske logiskt att Regehrs spel blev bättre när trätobrodern försvann.
Ian White är den som förmodas bli Regehrs backpartner. Den 26-årige kanadensaren kom till Flames i den trade som såg Phaneuf lämna för Toronto Maple Leafs. Den snabbskrinnande White funkade bra med Regehr under säsongsavslutningen. White är lagets kortaste och offensivt skickligaste försvarare. Kanadensaren som är något av en ”late bloomer” stod för 38 poäng och belönades med ett nytt ettårskontrakt och kommer förhoppningsvis kunna ta ännu ett kliv i utvecklingen. De två backarna kompletterar varandra väl, Regehr är inte snabb men en skicklig tacklare och med en väldigt defensiv inriktning medan White är snabb, offensiv och inte särskilt fysisk.
I lagets tredje backpar finns det på tok för mycket pengar uppbundna. Det är den första anledningen till att ryktet att minst en back ska lämna så flitigt cirkulerat under sommaren. Problemet i det här fallet är att de båda herrarna som förmodas bli back fem och sex är av ringa värde. De kostar avsevärt mycket mer än de smakar. För att vara lite mer exakt kostar Cory Sarich och Steve Staios laget 6,3 miljoner dollar i löneutrymme. Sådana kontrakt blir ingen av med på en vänster. Sarich är klart bäst av de två defensiva herrarna och hans fysik och erfarenhet är värdefull för laget. Dessutom är Sarich 31 medan Staios är 37.
Värvningen av Staios är både historisk och oförklarlig (och historiskt oförklarlig). Albertarivalerna Oilers och Flames hade fram till förra säsongens trading deadline aldrig tradat med varandra. Staios kom till Flames medan Johnson och ett val i tredje rundan gick i motsatt riktning. Förvisso har veteranen såväl erfarenhet som fysik, men hans skridskoteknik och speluppfattning är inte riktigt anpassad för dagens NHL och att dessutom ge upp någonting för att värva veteranen är något som saknar ord. Det verkar vara en allmän tro att Staios kommer att lira i AHL, det betvivlar redaktionen. Måhända att kanadensaren inte spelar varje match men han kommer sannolikt att tillhöra Calgary Flames och inte Abbotsford Heat.
Lite bakom de nämnda herrarna finns två spelare till med envägskontrakt. Den 26-årige defensive och inte alltför skridskoskicklige backen Adam Pardy och den hemlängtande 27-åringen, Staffan Kronwall. Just alla envägskontrakt är en andra anledningen till de ihärdiga ryktena om att minst en back ska försvinna.
Bakom dessa åtta backar väntar först och främst defensive Matt Pelech och mer offensivt begåvade John Negrin. Pelech draftades som nummer 26 2005 och är en 23-årig stöddig bit som fick känna på hetluften under några matcher 2008-2009. Även 21-årige Negrin kände på hetluften 2008-2009. Dessa två unga kanadensarna ligger kanske egentligen före Pardy och Kronwall, men då de har tvåvägskontrakt får de om inte annat sannolikt börja säsongen i AHL.
Ännu längre bak i ledet finns stabile Tim Erixon som gör det bra i Elitserien. Brents offensive bror Keith Seabrook, den lille hetsporren T.J Brodie samt den snälle bjässen Christopher Breen. Dessa unga herrar får emellertid stå på tillväxt någon säsong till.
Forwards:
Det finns mycket att säga om det kanadensiska lagets forwardsbesättning. Tittar man enbart på statistiken från förra säsongen är det en svag uppställning. Om man väljer att ha lite perspektiv och tänker lite längre än en säsong bakåt i tiden ser det inte lika svagt ut. Med andra ord är forwardsbesättningen mycket svårbedömd. Det är en chansning som faktiskt kan gå hem. Hur som helst har den i varje fall inte blivit sämre under sommaren.
Jarome Iginla är lagets kapten och den enda forwarden med stjärnglans. Den 33-årige forwarden har varit Flames trogen karriären igenom och har varit och är en av ligans mest kompletta spelare. Förra säsongen var veteranens poängmässigt sämsta säsong sedan 2005-2006 (säsongen innan Alex Tanguay anslöt) och Iginla mäktade endast med 32 mål och 69 poäng. Även spelmässigt var förra säsongen en av veteranens sämsta, Iginla fick det aldrig att stämma fullt ut. Kanadensaren har tidigare i karriären haft en förmåga att göra mycket starka säsonger efter en dålig. Återstår att se om det är åldern som börjar ta ut sin rätt eller om vi får se ännu en bra säsong från den tvåfaldige Maurice "Rocket" Richard vinnaren
Vid sin sida kommer Iginla åter ha Olli Jokinen. Den finländske centern har inte alls varit lyckosam sedan ankomsten från Phoenix Coyotes och blev under förra säsongen faktiskt bortbytt till New York Rangers. Darryl Sutter tycks ha ändrat sig under sommaren och inför säsongen 2010-2011 är den finske 31-åringen tillbaka igen. Förhoppningsvis kan revanschlusten få Jokinen att prestera bra igen. I sin rätta skepnad är centern en stark och duktig målskytt. Om inte annat är det rimligare att betala tre miljoner dollar för 50 poäng än de fem miljoner dollar finnen kostade säsongen som gick.
På motsatta sidan om Iginla kommer en något kärare återkomst att synas, Alex Tanguay. Tanguay kommer som så många andra från en svag säsong. Den Quebecbördige yttern lyckades inte alls hitta sin plats i Tampa Bay Lightning och stod för sin sämsta säsong någonsin. För 1,7 miljoner dollar ska 30-åringen hitta formen i Flames. Under sin karriär har kanadensaren gjort sig känd som en oerhört passningsskicklig spelare. Med andra ord en spelartyp Flames inte haft sedan han lämnade 2008. Förhoppningsvis kan Tanguay hitta formen och leverera passningar till skjutglada Iginla och Jokinen. Ett litet plus i det hela är att Tanguay och Iginla har gjort sin kanske bästa säsonger i varandras sällskap (2006-2007, 81 poäng 81 matcher respektive 94 poäng på 70 matcher).
Vem ska styra lagets andra kedja är osäkert. Det finns tre om budet. Åldrande veteranen Daymond Langkow som inom kort fyller 34 (och återhämtar sig från förra säsongen nackskada), 21-årige talangen Mikael Backlund och den 26-årige Matt Stajan. Samtliga har sina för- och nackdelar. Langkow har sett sin poängproduktion och snabbhet avta under de senaste säsongerna, men har ett stort hjärta, offervilja och mycket erfarenhet. Backlund är orutinerad men visade under sina 23 NHL-matcher 2009-2010 varför han är lagets största talang. Stark, bra spelförståelse och stor arbetskapacitet är några av svenskens egenskaper. Backlund kan på sikt bli en väldigt duktig spelare men är ett mer logiskt val som ytter eller som center i kedja tre. Stajan känns efter två raka 50-poängsäsonger som det mest logiska valet. Kanadensaren har hyfsat känsliga handleder, ett okej målskytte och tar bra defensivt ansvar, dessutom är han i en bra ålder och kan kanske ta ett kliv till.
Intill centern ska givetvis två forwards husera och den mest givna för en plats där är Rene Bourque. Vid 28-års ålder har han äntligen fått ett riktigt genombrott. Kanadensaren stod för 27 mål och 58 poäng på sina 73 matcher. Med fart, vilja och i allmänhet frejdigt spel är den skadebenägne yttern ett stort hot och irritationsmoment för motståndarna. Dessutom är snabbskrinnaren ett hot i numerärt underläge (4 mål). Kan kanadensaren bara hålla sig hel blir det över 30 mål från hans klubba.
Näste forward blir sannolikt stabile Niklas Hagman. Den finländske flyttfågeln har hunnit med fyra klubbar på åtta säsonger och gjort runt 20 mål per säsong under de fyra senaste. Med andra ord vet laget vad man kan förvänta sig från 30-åringens klubba. Finländaren är snabb, gillar att åka upp och ner längs sin kant för att hitta en yta att skjuta ifrån. Skottet är hårt och bra.
Om Backlund tar en plats intill Langkow i kedja tre finns en plats kvar. Den platsen är vikt åt 27-åriga yrvädret Curtis Glencross. Likt Bourque är Glencross en snabb och tacklingsglad spelare. Båda är väldigt intensiva och därmed irriterande för motståndarna. De har båda stått för sena genombrott och är något skadebenägna. Glencross är också han giftig i numerärt underläge och kan bjuda på drömmål.
När det kommer till lagets fjärdekedja är det svårt att förutspå vilka som spelar där. Där finns mer än en handfull kandidater på de tre platserna. Mest given är sannolikt nyförvärvet Tim Jackman. Amerikanen kom från Islanders under sommaren och är en stor kraftfull spelare. Offensiven är begränsad men 28-åringen är mer än bara ett råskinn och han kan faktiskt åka skridskor. Det andre busen i laget är även han ny för säsongen. Den väldige Raitis Ivanans kommer närmast från Los Angeles Kings och är mer av en renodlad fighter. Den 31-årige letten kommer sannolikt inte spela alla matcher utan matchas med tillförsikt.
Amerikanske David Moss är en annan som konkurrerar om en plats i laget. Efter 20 mål 2008-2009 var förväntningarna inför 2009-2010 högt ställda på 28-åringen. Det blev endast åtta mål och Moss gjorde ett praktfiasko. Moss är en stor forward med taskig skridsko-teknik som gör sig bäst framför motståndarnas mål. Där kan han böka och täcka målvakten utan att behöva åka mycket skridskor. Att placera honom i en fjärdekedja är ingen vidare bra idé men samtidigt egentligen den enda platsen han konkurrerar om. Det kan mycket väl bli så att Moss syns i ett annat lag kommande säsong.
Vem ska då centra det hela? Veteranen Craig Conroy fick ett nytt kontrakt och även om 39-åringen främst är en back-up till Langkow är det inte omöjligt att amerikanen är den som får ta hand om kedjan. I så fall ett tråkigt val när 23-årige Brett Sutter eller 25-årige Ryan Stone känns som klippta och skurna för rollen. De båda kanadensarna är offensivt begränsade men har stor arbetsmoral och är inte rädda för att ta i. Båda är relativt bra på skridskorna och konkurrerar även om en plats på kanten.
Sist och garanterat minst populär av de som konkurrerar är Ales Kotalik. Tjeckens vara eller icke vara är ett stort frågetecken. Kotalik kom i utbyte mot Jokinen och gjorde inte många glada under sin matcher i Flames. För tre miljoner dollar per säsong fick Flames en stor, tung och allt annat än snabb spelare som endast mäktade med elva futtiga mål. Kotalik har passerat waivern och får säkerligen, om han inte lånas ut, börja säsongen i AHL och Heat. Det löser åtminstone det mesta av lönetaksproblematiken.
På sikt är Flames förstaval från 2008, Greg Nemisz en möjlighet. Likaså spännande OHL-målskytten Bryan Cameron, Ducks förstaval från 2007 Logan MacMillan, yrvädret Jon Rheault, den stabile och unge tvåvägscentern Mitch Wahl och den tidigare talangen Stefan Meyer.
Nyckelspelare:
Miikka Kiprusoff – Målvakten var enorm förra säsongen
Jay Bouwmeester – Måste leva upp till lön och förväntningar
Jarome Iginla – Kapten, målskytt, poängkung och slitvarg i ett
Nyförvärv:
Henrik Karlsson – San José Sharks – trade
Alex Tanguay – Tampa Bay Lightning - free agent
Olli Jokinen – New York Rangers - free agent
Raitis Ivanans – Los Angeles Kings - free agent
Tim Jackman – New York Islanders - free agent
Logan MacMillan – Anaheim Ducks - trade
Ryan Stone – Edmonton Oilers - free agent
Stefan Meyer – Phoenix Coyotes - free agent
Bryan Cameron – free agent
Christopher Breen - free agent
Förluster:
Eric Nystrom – Minnesota Wild - free agent
Chris Higgins – Florida Panthers - free agent
Jason Jaffray – Anaheim Ducks - trade
David Van Der Gulik – Colorado Avalanche – free agent
Jamal Mayers – San José Sharks – free agent
Nigel Dawes – Atlanta Thrashers - utköpt
Vesa Toskala - free agent
Colin Stuart - free Agent
Carsen Germyn - free agent
Brian McGrattan - free agent
Andy Delmore - free agent
Brett Palin - free agent
Brad Cole - free agent
Garth Murray - free agent
Svenskar:
Mikael Backlund, Henrik Karlsson, Staffan Kronwall
Coachstab:
Brent Sutter - Head coach (andra säsongen)
Ryan McGill – Assistant coach
Dawe Lowry – Assistant coach
Rob Cookson – Assistant coach
Jamie McLennan – Assistant coach
Preliminär laguppställning:
Tanguay - Jokinen - Iginla
Hagman - Stajan - Bourque
Glencross - Backlund - Moss
Sutter - Conroy - Jackman
Ivanans - Langkow (IR?)
Giordano - Bouwmeester
Regehr - White
Sarich - Staios
Pardy
Kiprusoff
(Karlsson)
Andra notabla spelare: Matt Pelech, Ryan Stone, Greg Nemisz, Bryan Cameron, Logan MacMillan, John Negrin, Jon Rheault, Stefan Meyer, Ales Kotalik, Mitch Wahl, Christopher Breen
Värsta förlust: Eric Nystrom
Amerikanen är ingen stor offensiv spelare (11+8). Likväl var han lagets kanske bästa forward under andra halvan av säsongen. Nystrom har en arbetsmoral och vilja som få, sådana spelare är alltid uppskattade och saknade. Samtidigt får sällan denna typ av spelare några chanser på de stora pengarna. Tydligen var Nystrom inte värd 1,4 miljoner dollar vilket kanske är inte är så konstigt med tanke på Flames lönesituation. Undertecknad emellertid alltid trott att det tidigare förstarundsvalet har mer offensiv potential än han fått visa i Flames. I Wild får 27-åringen kanske den chansen.
Bästa nyförvärv: Alex Tanguay
På förhand firas Tanguays återkomst till Flames inte med pompa och ståt direkt. Likväl är Tanguay Flames viktigaste och bästa nyförvärv. Tanguay kommer förvisso med en riktigt svag säsong i bagaget men kanadensaren är en spelartyp Flames saknade under förra säsongen. Med den passningsskicklige 30-åringen i laget kan Jarome Iginlas målskörd öka igen. Det är inte att förglömma den kemi som fanns mellan Tanguay och Iginla säsongen 06-07, då som nu hade Iginla säsongen innan (Tanguays ankomst) stått för en svag säsong. Vem vet, Tanguay kan kanske få igång Olli Jokinen också.
Poängkung: Jarome Iginla
Det börjar bli tjatigt, men som vanligt är denna titel tillägnad Flames kapten och själ. För att ens hitta en annan vinnare av den interna poängligan får man titta en bra bit bakåt, tio år faktiskt. Säsongen 99-00 var Iginla ”bara” tvåa efter Valeri Bure. Med andra ord har Iginla varit i topp från och med säsongen 00-01. Så även om förra säsongen var en poäng och spelmässig dipp tvivlar undertecknad inte en sekund på att Iginla kommer vara poängbäst ännu en säsong. Veteranen är säkert fylld av revanschlust och 33-åringen har tidigare haft en förmåga att följa upp en svag säsong med en riktigt stark. Säsongen 05-06 hade Iginla en snarlik poängdipp (35+32) och säsongen efter stod han (efter Tanguays ankomst) för 94 poäng på 70 matcher.
Årets genombrott: Mikael Backlund
Den svenske ynglingen hade förvisso ett litet genombrott redan under förra säsongen. Svensken fick chansen i 24 matcher under säsongsavslutningen. Fans, coacher och styrelsen gillade vad de såg. Om nu inte lönetak och överbefolkning sätter stopp för istid kommer Backlund få en rejäl chans. Den 21-årige svensken har de verktyg som behövs för att lyckas i NHL, detta är Flames medvetna om och förhoppningsvis kan man ge honom rätt förutsättningar redan nu.
Bästa nykomling: Henrik Karlsson
Ett svårt val som vanligt. Det är få oprövade spelare som kan få chansen så valet står mellan backen Matt Pelech och den svenske burväktaren Henrik Karlsson. Då Karlsson rimligtvis har störst chans att få speltid faller lotten på den oprövade målvakten. Karlsson är förvisso överårig, blir faktiskt 27 år i november, så det kan diskuteras hur till vida han egentligen kvalificerar sig för utnämningen.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21. Calgary Flames
22. Atlanta Thrashers
23. Toronto Maple Leafs
24. Minnesota Wild
25. Dallas Stars
26. Carolina Hurricanes
27. New York Islanders
28. Columbus Blue Jackets
29. Edmonton Oilers
30. Florida Panthers
