Calgary Flames: Matchrapport 14 (12/1-20/1) *uppdaterad

Det är inte utan att en viss galenskap smyger sig på. Segerrader och bra spel byts ut mot oinspirerade insatser med mängder av ”turnovers” och ”giveaways”. När ska Calgary Flames bestämma sig? Ska de ta sig slutspel eller fortsätta sluta runt tionde plats och därmed missa det roliga? För att komma dit krävs jämnare spel, färre plattmatcher, fler mål och generellt sett även bättre inställning.

Anaheim Ducks på besök, ett Ducks som gått dåligt denna säsong. Därmed inte sagt att de är ett dåligt lag, förfogar man över spelare som Ryan Getzlaf, Corey Perry och Teemu Selänne är man aldrig en enkel motståndare. Dessutom är Ducks en mardröm för Flames och innan denna match och enligt TSN hade Flames enbart vunnit en match under ordinarie tid sedan mars 1999. Detta möte var ingen sprudlande offensiv match, men likväl målvakternas match. När slutsignalen löd hade varken Jonas Hiller eller Miikka Kiprusoff släppt in något mål. På övertid fick emellertid Hiller kapitulera och det var comeback backen Mark Giordano som släppte till Blair Jones som kunde trycka in det avgörande målet, 1-0.

När spelarna kom ut från isen möttes de mest om frågor rörande Mike Cammalleri och Rene Bourque som under matchen bytte klubb med varandra. Spelarna var konfunderade och på de efterföljande intervjuerna syntes olusten på Jarome Iginla igenom. Inte konstigt, Flames vinner en match och är nöjda. Direkt efter förväntas de svara på frågor om segern men får istället en fråga om Rene Bourque som var med före matchen men nu åkt till Montreal utan att få säga adjö. Samtidigt som det var glädjande att Cammalleri återvänt måste man komma ihåg att Bourque var en populär del av laget som plötsligt inte var där längre. Omtumlande.

Cammalleris comeback kom mot laget som draftade honom och där han sedan även tillbringade flera säsonger, Los Angeles Kings. Båda lagen slåss om slutspelplatser likväl var det ett som vek ner sig, Calgary Flames. Hemmalaget tycktes vara riktigt tända i inledningen av matchen, kanske var det hyllningarna till Cammalleri innan match som tände dem? Det gick i varje fall över snabbt. I matchen andra period tog gästerna över helt och med tanke på att Flames ideligen ville ge bort pucken till Kings var det inte konstigt att det blev ett, två och tre noll. Flames reducerade emellertid innan andra vilan, och visst var det ”Cammy” som gjorde det. Roligare än så blev det inte, matchen slutade 4-1.

Cammalleri inledde matchen med Mikael Backlund och Lee Stempniak men blev snart flyttad till Iginlas kedja. Visst gjorde Cammalleri mål men annars var det ingen vidare debut eller comeback. Nyförvärvet låg bland annat bakom ett av Kings mål och drog även på sig en onödig utvisning. Känslan är emellertid även i efterhand mest positiv.

Så San José Sharks. Cammalleri var redan från start i Iginlas sällskap (samt Backlund) medan Blake Comeau gick in emellan Olli Jokinen och Curtis Glencross. Det var en tät och jämn match. Flames tog ledningen och det var inte förrän halvvägs in i period tre Sharks kvitterade. Efter ordinarie tid stod det 1-1. Avgörandet lät vänta på sig och kom på straffar där Sharks drog det längsta strået. Detta trots att Sharks faktiskt borde fått ett övertidsmål godkänt. Sharks gjorde mål på övertiden men det blev avvinkat för interference, emellertid var Tommy Wingels oskyldig då reprisera visade att det var Olli Jokinen som ”störde” Kiprusoff i målet. Sharks var det något bättre laget men Flames kunde lika gärna vunnit, om än något orättvist. En poäng är dock inte fy skam.

Skadorna fortsätter drabba Flames och i den andra perioden mot Sharks lämnade Glencross isen och matchen. Hur det är med ”Glennies” status är än så länge osagt. Dessutom var man redan före matchen en forward kort då Roman Horak försvann redan före matchen. Dock positivt att Scott Hannan kom tillbaka inför Sharks. Hur laget skulle komma att se ut i kommande match var oklart. Laget hade nio backar uppe i NHL och sju av dem spelade mot Sharks.

Så dags för Kings för andra gången i denna rapport. Brett Carson waivades, Matt Stajan gjorde comeback och Horak kunde också vara med. Likt matchen mot Sharks var detta en tät och jämn match, en match där målvakterna var bästa på isen. Hemmalaget Kings tog ledningen i första perioden och Flames kvitterade, genom Iginla, halvvägs in i andra. Fler mål blev det inte under ordinarie tid, eller förlängninge. Det hela fick avgöras på straffar. Där drog Flames äntligen det längsta strået. Efter att förstarundans skyttar båda satt sina straffar fick Jack Johnson se sitt mål i andra rundan underkänt medan Cammalleris var regelrätt och således godkänt. Kings sista straff slogs av Mike Richards, men där var "Kipper" i vägen. Två poäng till Flames efter denna 2-1 seger

Det mest oroväckande är, trots skadorna, att Flames bara gjort ett mål per match på dessa fyra matcher (då räknar vi bort straffavgörandet mot Kings). Fem poäng är klart godkänt men Flames måste se till att göra fler mål och att vinna matcherna, helst under ordinarie tid, även fortsättningsvis. Om man inte lyckas med detta kan laget redan nu säga adjö till slutspel, där är för många lag som slåss om en slutspelsplats för att ha Flames ska ha råd med dåliga insatser eller ha problem med målskyttet.

12/1 Ducks @ Flames 0-1 OT (0-0, 0-0, 0-0, 0-1)
0-1 Jones (Giordano, Stempniak)

14/1 Kings @ Flames 4-1 (0-0, 3-1, 1-0)
3-1 Cammalleri (Babchuk, Bouwmeester) PP

17/1 Flames @ Sharks 1-2 SO (0-0, 1-0, 0-1, 0-0, 0-1)
1-0 Butler (Iginla, Backlund)

19/1 Flames @ Kings 2-1 SO (0-1, 1-0, 0-0, 0-0, 1-0)
1-1 Iginla (Jokinen, Brodie) PP
Avgörande straff: Cammalleri

Övrigt:

Att Flames är eller har för många spelare har sagts innan men tål att sägas igen. Sammanlagt finns tjugo forwards att tillgå när alla är friska, alltså sex kedjor och sju ytterpar. Då pratar vi spelare som spelat i NHL i år och tidigare och inte rena farmarlagsspelare eller dylikt. Det är tur att många har utgående kontrakt. Sämst rankad och minst meriterad torde Greg Nemisz vara men han är också den enda bland spelarna som inte spelat regelbundet någon gång i NHL. Spelare som Lance Bouma, Roman Horak och Paul Byron har bevisat sig. Spelare som David Moss, Matt Stajan, Raitis Ivanans, Pierre-Luc Letourneau-Leblond och Brendan Morrison har gjort motsatsen. Flames lär inte förlänga dessa kontrakt, de vill förmodligen bli av med dem nu om det skulle gått. Matt Stajan lär dock enbart försvinna om det nya lönetaket innefattar ett utköp som inte drabbar lönetaket. Nästa säsong lär man dessutom vilja ha in Sven Bärtschi i en offensiv roll.

Backsidan har elva backar att tillgå. Joe Piskula kan man förvisso räkna bort men i övrigt har Clay Wilson, T.J Brodie och Derek Smith visat sig vara bra medan dyrare och mer etablerade spelare som Anton Babchuk, Brett Carson och Cory Sarich inte rönt samma framgång. Synd med Sarich dock för han kan när han spelar enkelt fortfarande vara effektiv. Ska även sägas att tidvis har de tre nämnda oerfarna herrarna varit bättre än Chris Butler och Jay Bouwmeester också. Fast det ska man ta med en nypa salt. Brodie för all del, men Wilson och Smith är inga som ska logga över 20 minuter och de hade nog inte klarat det i längden. Fast det gör ju uppenbarligen inte Butler och ”Jay-Bo” heller.

Målvaktssidan är något förvånande likadan. Miikka Kiprusoff, Henrik Karlsson och Leland Irving. Dessutom kan man undra vad som händer med Karri Rämö?

Sammanlagt består Flames ”roster” på TSN´s hemsida av hela 34 spelare. Det är mer än ett par för många! Visst har många tvåvägskontrakt med det är inte rätt att skicka ned dessa spelare på grund av det. De har faktiskt bevisat sig vara förtjänta av sina platser och sin istid. Huvudbry var ordet.

Källa:
http://tsn.ca/nhl/teams/statistics/?hubname=nhl-flames