Living Legend: Craig ”Connie” Conroy

Senare idag förväntas en omtyckt och älskad spelare vid namn Craig Conroy meddela att hockeykarriären är över. Den är kanske att gå händelserna i förväg men det förefaller osannolikt att ”Connie” tar något annat beslut än pension. Även om AHL-spel kan bli aktuellt lär hans karriär i Calgary Flames vara över. Så varför inte ta tillfället i akt att hylla honom redan nu. Calgary Flames fans kommer att sakna den amerikanske veteranen.

Det var inte alls länge sedan undertecknad publicerade en krönika om Lanny McDonald. I den drogs paralleller mellan McDonald och Conroy. De två är den typen av spelare som på grund av att de i största allmänhet är bra människor, ärliga, renhåriga, samt har en oerhörd dedikation till hockeyn på och utanför isen, varit populära oavsett hur själva prestationen varit. Båda har också haft en öppen och bra relation till media, spelare som uppskattas lika mycket av media som av fans tillhör inte vanligheterna. Nu handlar detta bara om Conroy så vi får titta lite närmare amerikanen. För att beskriva hur omtyckt och uppskattad han är i Calgary gör man det lättast genom att beskriva ett mål.

Förra säsongen var tung för veteranen, oerhört tung. Conroy var helt enkelt för dålig. Framförallt målskyttet var under all kritik. Conroys första mål 2009-2010 kom inte förrän i säsongens 36:e match (den 31/12 mot Los Angeles Kings). När det väl kom fick amerikanen stående ovationer! Att publiken visar ett sådant tålamod med en spelare och sedan gör en sådan gest är ovanligt och det tyder på en oerhört stor respekt. Conroy är enkelt sagt, älskad och omtyckt av alla.

Karriären

Craig Conroy föddes 1971 i Potsdam (NY) USA och draftades av Montreal Canadiens i sjätte rundan 1990, det känns som en evighet sedan. Debuten kom 1994-1995 då Conroy fick lämna Fredericton och AHL för sex matcher i NHL. Säsongen efter var samma visa, Fredericton AHL och denna gång sju matcher i NHL. Trots skralt med NHL-spel visade den unge centern framfötterna i AHL och där lossnade det rejält 1996-1997 då Conroy stod för sexton poäng på nio matcher i Fredericton. Prestationen gjorde att centern blev en av brickorna i en stor trade mellan Canadiens och St. Louis Blues. Blues skickade Shayne Corson, Murray Baron och ett femterundsval för Pierre Turgeon, Rory Fitzpatrick och Conroy.

I St. Louis Blues organisation fick centern först bida tid i AHL, men efter elva poäng på fem matcher för Worcester blev han uppkallad till Blues. Conroy blev aldrig nedskickad igen. Väl i NHL gjorde amerikanen sig ett namn som en spelare som på grund av sina defensiva egenskaper och tekningsegenskaper på sikt kunde aspirera på Selke Trophy. Efter nästan fem säsonger i Blues, en Selke och Lady Byng nominering och ungefär 30 poäng per säsong blev Blues alltför lockade av en affär med Calgary Flames.

När den dåvarande General Managern, Craig Button, och Calgary Flames år 2001 gav upp den yngre, offensivt mer talangfulle och då trefaldige 20-målsskytten Cory Stillman för att få Conroy och ett val i runda sju (David Moss) rynkade de flesta på ögonbrynen. En defensivspecialist ? Varför? Ja det skulle snart visa sig.

De första fjorton matcherna i Flames under säsong 2000-2001 var lovande men inte extraordinära på något sätt. Det blev sju poäng för Conroy i sitt nya lag. Säsongen efter parades den dittills defensivt inriktade centern ihop med ung spelare, Jarome Iginla. Det slog gnistor som ingen kunnat förutspå. Conroy var plötsligt en hyfsad målskytt och mer än duglig playmaker och stod för 27 mål , 48 assist och totalt 75 poäng. Bara de 48 assisten var mer poäng än Conroy någonsin gjort tidigare i karriären. Iginla fick ett liknande genombrott och gick från 31 mål till att spräcka 50-målsgränsen (52). Conroy nominerades till Selke Trophy och Flames hade fått en ny lagkapten och ett radarpar var fött.

Måhända att efterföljande säsonger inte blev lika, poängmässigt, framgångsrika så var Conroy ändå en nyckelspelare. En spelare som var solid på båda hållen och som hade kemi med Flames ensamma stjärna Iginla. Conroy gav alltid allt, hade en bra och öppen relation med media och älskade välgörenhet. Därför fick han också agera lagkapten tills han på eget initiativ förde kaptensrollen vidare till Iginla.

Höjdpunkten i Flames var utan tvekan säsongen 2003-2004. Conroy missade delar av grundserien, plågad av en knäskada. När han väl kom tillbaka fick han vara med att ta Flames till sitt första slutspel på sju säsonger. I slutspel tog sig Flames hela vägen till final. Conroy var i allra högsta grad en bidragande orsak till att Flames tog sig till final. Amerikanen stod för 17 poäng på 26 matcher och var +12.

Trots framgångarna i Flames och kemin med Iginla valde Darryl Sutter att inte förlänga kontraktet med Conroy (och Martin Gelinas) efter säsongens slut. Ett beslut som visat sig vara dumt då ingen annan center hittat samma kemi med Iginla. En besviken Conroy skrev på ett fyraårskontrakt med Los Angeles Kings som UFA 2004.

Efterföljande säsong blev emellertid inställd så inte förrän 2005-2006 debuterade Conroy i Kings. Första säsongen gick bra och Conroy noterade för 22 mål och 66 poäng på 78 matcher. När säsong två (tre) inleddes hade Kings en ny coach, Marc Crawford. Det funkade inte alls för Conroy under Crawfords ledning och efter att endast gjort 16 poäng på 52 matcher fick han lämna Kings. Till amerikanens förvåning och stora glädje var det Flames som tradat för honom. Jamie Lundmark och ett par val (2nd och 4th) fick lämna medan Conroy fick komma ”hem” till platsen där han ville vara och så småningom avsluta karriären.

Väl tillbaka i Kanada tog karriären fart per omgående. På de resterande 28 matcherna noterades centern för 21 poäng. Dessvärre verkade åldern börja ta ut sin rätt redan säsongen efter och Conroy fick en alltmer tillbakadragen roll under 2007-2008. Efter att ha fått ett nytt kontrakt med Flames, bra sommarträning och det faktum att den då 37-årige Conroy insett att han fick spela efter sina begränsningar vände det emellertid under 2008-2009. Conroy struntade i offensiven och återgick till den roll han haft i Blues mer än ett decennium tidigare. Som defensivspecialist var centern mycket effektiv och lyckades trots fokusen på defensiven stå för 48 poäng och vara +20.

Under efterföljande säsongen visade det sig att Conroy inte orkade att mobilisera sin krafter en säsong till. Veteranen noterades endast för tre mål och tolv assist. Det för oss vidare till dagens datum.

Idag

Craig Conroy är på väg mot sin 40:e födelsedag. Redan efter förra säsongen spådde de flesta att karriären var över. Men den amerikanske veteranen var nio matcher från match nummer 1000, en stor siffra och en stor prestation dessutom hade han nyss upplevt karriärens sämsta säsong. Den rutinerade centern ville således ge det en chans till. Flames tvekade lite men var inte svårövertalade att ge fansens favorit en chans till. Flames ledning var tydliga med att betona att "Connie" ville köra en säsong till och med tanke på det han gjort för Flames på och vid sidan av isen skulle han givetvis få som han ville.

Så kom säsong 2010-2011 och så kom match 1000 och match 1008 sedan hamnade veteranen på läktaren. Conroy har fått lämna läktaren en gång på de 30 senaste matcherna. Conroy är forward nummer 14 och inte ens nära att få spela, samtidigt är där skadade spelare på väg tillbaka. Det har till slut blivit ohållbart och därmed tog General Manager Jay Feaster ett samtal med veteranen varpå centern sedan placerades på waivern. Conroy har fått ta tid att tänka på vad han själv vill, tid att diskutera med sin familj. Veteranen passerade utan att något annat lag gjorde anspråk på honom och därmed slipper han ta ett beslut om att spela för ett annan lag i NHL.

Det är en dämpad Conroy som till Calgary Herald säger att han varit väl medveten om förutsättningarna och att han gjort så gott han kunnat. Amerikanen inser sannolikt att åldern tagit ut sin rätt och därför förväntas han senare idag hålla presskonferens för att göra sin pensionering officiell. Det är även en dämpad Jay Feaster som berättar för Flames hemsida att dessa dagar har varit hårda, för Flames spelare, för Conroy, för Conroys famlij, för fansen, för Feaster själv och för media som sannolikt förlorar sin bästa vän. Även om Conroy nu skulle välja spel i Abbotsford och AHL är hans karriär i Calgary Flames och NHL med största möjliga sannolikhet över och en omtyckt och älskad spelare tackar för sig.

Karriären i urval

- Conroy har producerat 542 poäng (182+360) under sin 1009 matcher lång NHL-karriär.

- Representerat USA i OS och World Cup, 2006 respektive 2004.

- J.R ”Bud” McCaig Award 2009. Ett internt pris för de som beter sig exemplariskt.

- Ralph T Scurfield Humanitarian Award 2010.Internt pris för välgörenhetsinsatser.

- Nominerad till King Klancy Memorial Trophy 2010. Ledarskap och samhällsinsatser.

- Nominerad till Selke Trophy 1997-1998 och 2001-2002. Bästa defensive forward.

- Nominerad till Lady Byng Memorial Trophy 1997-1998. Största gentlemannen.

- Lagkapten i Flames 2002-2003.

- Representerat Flames i 507 grundseriematcher, fördelat över nio säsonger. Hans 507 matcher och 308 (97+211) poäng placerar honom som nummer 12 respektive 15 i Flames statistik för matcher och poäng i klubben.

Källor:

http://en.wikipedia.org/wiki/Craig_Conroy
http://tsn.ca/nhl/teams/players/bio/?id=143
http://www.calgaryherald.com/sports/hockey/calgary-flames/Conroy+gave+everything+wasn+enough/4174582/story.html
http://flames.nhl.com/club/news.htm?id=550762&navid=DL|CGY|home

------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Presskonferensen ägde rum som väntat. Beskedet dröjer då Conroy beslutat att fundera under speluppehållet.