Lagbanner

Adjö Sutter, välkommen Feaster

Så har Darryl Sutter, General Manager i Calgary Flames, slutligen fått kliva åt sidan. En förändring som länge varit önskad från åtminstone undertecknad men säkerligen även mängder av fans. Det är en förändring som inte förvånar. Att Jay Feaster, Lightnings Stanley Cup vinnande GM, ersätter är om möjligt ännu mindre förvånande. Även om alla parter förnekar det, så känns det märkligt att Flames i somras skulle anställt Feaster som Assistant General Manager utan någon som helst baktanke om en even

En annan irrelevant sak är vem som bad vem. Var det Ken King, mannen närmast ovanför Sutter, som bad lagets GM att kliva åt sidan. Eller var det Sutter som bad King om att få kliva åt sidan. Fick han sparken eller avgick han? Det spelar ingen roll, Sutter hade försvunnit ändå.
 
Relevant är att ryktena om att Darryl och Brent Sutter inte talade med varandra visade sig vara relativt sanna. Lagets huvudtränare och tillika bror, Brent Sutter bekräftade själv att relationen inte var på topp och att där fanns ”kommunikations problem”. Relevant är att ledningen rimligtvis till slut insett att Darryl Sutter inte kommer att göra vad som krävs. En fråga som väckts på Svenska Fans redan under förra säsongen. Dessa två faktorer var avgörande för Sutters sorti.
 
Att Sutter lämnar väcker blandade känslor hos undertecknad och det bör så göra hos de flesta som följer Flames. Visst har undertecknad, fans och till viss del media önskat hans avgång eller ifrågasatt hans ledaregenskap. Likväl visas Sutter stor respekt när beskedet väl kom, det blev inga hårda ord eller högafflar. Sutter jagades inte ut ur stan, snarare motsatsen som i en hyllningskaravan. För trots de senaste årens plumpar är Darryl Sutter efter åtta säsonger, en final och fem slutspel väldigt omtyckt och respekterad i Calgary och hos Flames fans.
 
Darryl Sutter
 
Det är inte att förglömma vad Sutter faktiskt uträttat i Flames, flera tycks göra det så även undertecknad. Säsongen 2002-2003 var ännu ett fiasko för Flames. Ekonomin var usel, publiken var hemma och laget var för sjunde raka säsongen destinerade för ännu ett missat slutspel. Huvudtränaren Greg Gilbert sparkades efter en usel inledning och Flames-legenden Al MacNeil tog tillfälligt över. På kontoret fick lagets GM Craig Button sparken. Och så kom frälsaren, Darryl Sutter.
 
Sutter hade nyligen fot foten från San José Sharks och övertog rollen som huvudtränare och GM i Calgary Flames. Flames missade förvisso slutspel den säsongen också, men laget började vinna fler matcher än man förlorade och en positiv trend var född.
 
Efterföljande säsong, i november 2003, gjorde Sutter sitt kanske klokaste och smartaste drag någonsin. Roman Turek var skadad och i allmänhet hade målvakten varit ganska darrig. Sutter visste att i hans gamla klubb fanns en ung finländsk målvakt med stor talang. Ett andrarundsval senare så hade Miikka Kiprusoff anlänt.
 
Kiprusoff dominerade i princip från dag ett och hans betydelse för laget fram till dagens datum går inte att beskriva i ord. Laget spelade bra framför ”Kipper” och närmade sig slutspel. Sutter värvade tre mer eller mindre identiskt fula och tuffa spelare inför slutspurten, Marcus Nilson, Ville Nieminen och Chris Simon. Flames blev ett av de hårdaste och tuffaste lagen i ligan och tog sig till slutspel. Slutspel, vi här i Sverige kan nog inte riktigt förstå innebörden av detta. Sju säsonger utan slutspel och plötsligt var de där.
 
Väl i slutspel kan allt hända, och det gjorde det också. Flames gick hela vägen till finalen. Publiken hade vid det här laget redan lämnat sina soffor för att åter igen börja följa sitt lag på plats och har i princip haft fulla hus sedan dess. Dessvärre förlorade Flames finalen mot Feasters Tampa Bay Lightning men Flames var plötsligt något att räkna med.
 
Säsongen efter blev inställd och regelverket både på och vid sidan av isen skrevs om. Flames fick börja bygga om för att hänga med. Sommaren 2004 signades bland annnat Mark Giordano och Daymond Langkow anslöt från Phoenix Coyotes. När NHL väl kom ingång 2005-2006 var Flames fortfarande bra, tyvärr föll man platt i slutspelet. Det föranledde Sutters tränarsorti och gjorde att han kunde ägan sig helhjärtat åt rollen som GM.
 
Under efterföljande säsonger lyckades man knyta till sig spelare som Kristian Huselius, Alex Tanguay, Mike Cammalleri, Rene Bourque och Jay Bouwmeester. De flesta av spelarna har dessutom anlänt mot i princip ingenting. Sutter lyckades knyta upp sina nyckelspelare till långa kontrakt (vissa, som Langkows slog dessvärre till slut bakut). Under fem raka säsonger tog sig Flames till slutspel. Detta var Darryl Sutters Flames.
 
Vid trading deadline 2008-2009 tradade man till sig Olli Jokinen, allt för att ge Jarome Iginla en duglig lekkamrat. Det gick åt skogen. När Sutter så signade sin bror som huvudtränare inför 2009-2010 kan man säga att raset redan så sakta hade börjat. Det är riskfyllt att arbeta med släkten och så småningom rådde det mer eller mindre total tystnad mellan bröderna. Säsongen var allt annat än bra, omklädningsrummet föll samman och i ren desperation följde flera dåliga trader. Ledningen och President King visade emellertid fortsatt förtroende för Sutter.
 
Inför nuvarande säsong fortsatte Sutter på den inslagna vägen. Tanguay och Jokinen kom tillbaka trots att de ganska färska minnena från dem inte var direkt positiva. Det var väl egentligen inte någon som tyckte Sutter hade gjort tillräckligt för att göra Flames till ett slutspelslag. Under säsongen fick Ian White, en av få med värde, lämna. Något som gjorde en del upprörda (Anton Babchuk och framförallt Tom Kostopoulos har emellertid vart bra). Laget kunde inte göra mål och än mindre vinna matcher. Och så den 28 december 2010 kom beskedet att Sutter kliver av skutan. Det blev till slut oundvikligt.
 
Spelarreaktioner
 
Bland spelarna mottogs beslutet också med vemod. Darryl Sutter är utan tvekan spelarnas GM. Sutter har genom åren tagit väl hand om sina spelare. Han beskrivs som ärlig och rak, en som skyddar spelarna. Tanguay och Jokinen är tacksamma för det stöd de fått och att Sutter gav dem chansen och trodde på dem när alla andra gett upp hoppet. Vissa utflyttade spelare är tacksamma för att Sutter tradade dem när de var redo för NHL men Flames hade fullt i truppen. Sutter har byggt ett starkt band till sina spelare, troligtvis ett för starkt sådant. Något som sannolikt till slut hindrat honom från att agera klokt och smart.
 
Jay Feaster
 
Feaster är i princip motsatsen till Sutter. Efterträdaren Feaster är vänligt inställd, öppen och ärlig mot media. Sutter är allt annat än vänlig mot media, han är enbart lojal och ärlig mot sina spelare aldrig mot media. Feaster är huvudtränarens bollplank, en som konstant kommunicerar med tränarstaben. Sutter höll sig på kontoret och kommunicerade mest med spelarna.
 
Feaster kan bygga lag, något han bevisade i Tampa Bay Lightning. Framförallt har han inte de band till spelarna som Sutter har. Därmed inte sagt att det kommer bli stora förändringar. Det mest sannolika är att laget inte kommer agera nämnvärt förrän tidigast trading deadline och det agerandet beror helt på hur man ligger i tabellen. Lagets nye GM har även sagt att han inte är där för att trada till exempel Iginla (fast det utesluter ju inte att det blir så ändå). Han är inte där för att börja om och skeppa iväg alla, han ska ta laget till slutspel. Och han är där för att utvärdera laget och komma fram till en samexisterande kort och långsiktig plan. Först efter det sistnämnda kan det hända saker. Feaster kommer dock sannolikt lyssna på de erbjudande han får men inte själv ringa massa samtal. Kommer rätt erbjudande kommer det att hända saker, Sutter hade säkert mer reagerat med att det var hans lag och hans spelare. Sutter skulle inte kunna trada vissa spelare även om budet var bra. Vi fans får helt enkelt vänta och se vad förändringen kommer att innebära.
 
Källor:
 
www.calgaryherald.com
www.calgarysun.com

Stefan Perssontindersticks@rocketmail.com2011-01-04 15:29:31
Author

Fler artiklar om Calgary