SvenskaFans rankar: 27. Calgary Flames

Tre säsonger, tre missade slutspel. Det är Calgary Flames facit, ja! Det är även en kort resumé av Brent Sutters prestationer i Flames. Inte konstigt att Flames head coach fick lämna sin post till förmån av Bob Hartley. Frågan Calgary Flames fans, ledare, spelare med flera bör ställa sig är inte om laget blivit bättre utan om laget blivit tillräckligt bra. SvenskaFans skribenter tror inte det.

Calgary Flames mål är slutspel. Ett slutspel laget varit utanför i tre raka säsonger. Samtliga med irriterande liten marginal. Fast även om man varit en hårsmån från slutspel så har laget egentligen inte gjort sig förtjänta av ett slutspel. Lagets kritiker och även en del gamla spelare från Flames (ex. Lanny McDonald) beskyller - ja man kan faktiskt säga så - Miikka Kiprusoff för det hela. Anledningen är inte att Flames mångårige burväktare varit dålig utan raka motsatsen. Den finländske målvaktsfantomen har varit så pass bra att det dolt hur dåliga Flames egentligen varit. Utan Kiprusoff hade Flames sannolikt kommit bland de tre sista och Flames ledning hade inte kunnat lura sig själva mer. Undertecknad har svårt för att inte se poängen i resonemanget. Kiprusoff är eller har varit som konstgjord andning för det kanadensiska hockeylaget, han har gett Flames chansen att vinna varje gång han står och han står mycket.

Nu är det emellertid fortfarande Kiprusoff i mål och det Flames fans såklart vara nöjda över, kritik eller inte. Skutan kommer i fortsättningen styras av nye Bob Hartley som anländer från ZSC Lions som nybliven schweizisk mästare. Colorado Avalanches förre succécoach är en hård 52-åring som vet hur man vinner. Vid sin sida har dessutom Hartley fansens favorit, Martin ”The Eliminator” Gelinas. En före detta spelare som flera av dagens spelare faktiskt kan se upp till och respektera. Förhoppningsvis kan Hartley och Gelinas med hjälp av Jaques Cloutier och Clint Malarchuk få ordning på Flames. Jay Feaster tycks fortfarande övertygad om att laget har tillräcklig kompetens och kvalité för att sig slutspel.

Jag tror de flesta ställer sig tveksamma till Feasters åsikt eller inställning. Flames general managers, Darryl Sutter eller Feaster, har liksom gett samma lag chansen om och om igen trots uteblivna framgångar. Visst en liten ändring här, en liten ändring där. Och ja! laget har i varje fall under Feasters regim blivit talangfullare och yngre (även Heat i AHL) men jag tror de flesta saknar det där draget som verkligen får organisationen och staden att tro och känna hopp. En gemensam nämnare för de tre senaste misslyckanden och spelarnas underpresterande är emellertid coachen Brent Sutter. Feaster är inte dummare än att han lägger skulden på just Sutter istället för på spelarna, skadorna (NHL´s mest skadedrabbade lag 2011-2012) eller sig själv. Visst har Sutter sin beskärda del i det hela men allt kan väl ändå inte vara hans fel? Feaster kunde dessutom gjort denna tränarrockad redan inför förra säsongen, då Hartley var kontraktslös. Så rätt eller fel? Det får tiden utvisa.

Målvakter:

Flames nummer ett är så given som en målvakt kan vara. Vi talar såklart om Miikka Kiprusoff, alltid denna ”Kipper”. Den finländske burväktaren garanterar ett visst antal segrar, bortsett från sin debut i Flames (38 matcher, 24 segrar) blir det alltid minst 35 segrar. Det låter kanske inte så märkvärdigt och kanske ser inte den övriga statistiken från de senaste säsongerna heller så lysande ut. Fast i Kiprusoffs fall säger siffror inte allt. Den snart 36 år gamla målvakten ger i praktiken alltid sitt lag chansen att vinna även när de inte förtjänar det och de flesta är nog ganska medvetna om hur Flames spel sett ut de senaste säsongerna. Införskaffandet av Kiprusoff är förmodligen ett av de smartaste dragen Flames någonsin gjort (en andrarunda kostade det).

Bakom den finländske veteranen ser det talangmässigt bra ut, det är emellertid sämre ställt när det gäller pålitliga back-up målvakter. Rollen bakom ”Kipper” slåss två om. Leland Irving, 2006 års förstarundsval, samt svenske Henrik Karlsson. Irving som stått på tillväxt i AHL de senaste säsongerna fick chansen säsongen som gick och den 24-årige kanadensaren gjorde inte bort sig. Irving fick chansen på Karlssons bekostnad. Svenskens säsong var fylld av skador och dålig form. Det mest sannolika är att den snart 29-årige svensken får tillbringa säsongen någon annanstans än i Calgary, om inte annat lär det sista året på kontraktet bli det sista året för ”The Calgary Tower” i Calgary. I AHL`s Abbotsford Heat finns dessutom redan Danny Taylor och Barry Brust.

På tillväxt lite längre bak finns 19-årige sjätterundsvalet från 2011, Laurent Brossoit. Brossoit tog stora kliv säsongen som gick och blev MVP i WHL´s slutspel (20 matcher, 16 segrar). Brossoit som var mer eller mindre omutlig i WHL får chansen att upprepa det. Det finns mer talang än Brossoit i Flames bakre region. Det 21-åriga sjätterundsvalet från 2009, Joni Ortio, som åkte hem till Finland från AHL för att hitta formen under förra säsongen samt nydraftade amerikanen Jon Gillis (tredje rundan 2012).

Inte minst ska även Karri Rämö nämnas. Rämö lyckades inte under sin förra runda i NHL och vände därför sin blick österut (KHL). Där har han växt ut till den kanske bästa målvakten utanför NHL. Förra säsongen tradade Flames till sig rättigheterna för den 26-årige finländaren (och Mike Cammalleri) med stora förväntningar om att Rämö är deras nästa nummer ett. Emellertid måste Rämö först fullgöra sitt kontrakt med Avangard Omsk innan han kan komma över. Rämö ansluter alltså inte förrän nästa säsong.

Backar:

Flames fina defensiv är sedan många säsonger tillbaka upplöst. Dagens försvar känns som ett stort frågetecken, visst där finns etablerade namn och i allmänhet många backar men det saknas tyngd, tuffhet, ledarskap och vinnarskalle. Det är i ärlighetens namn väldigt svårt att känna någon större optimism runt försvaret. Fansen får hoppas på att Bob Hartley kan få i ordning försvarsspelet.

Mark Giordano är inte den namnkunnigaste men får anses vara den bästa tillgängliga. Kanadensaren gör alltid sitt jobb, är bra defensivt, bidrar mer än hygglgit offensivt och kan tackla tungt. Giordano är en av få spelare i Flames som kan anses vara underskattade. Det beror till stor del på att ”Gio” är odraftad, relativt billig, samt tog en omväg via KHL för att slå sig in i NHL. Emellertid hade den 28-åriga försvararen ingen av sina bättre säsonger senast, det kan till stor del förklaras med skador. Giordano missade 21 raka matcher på grund av en benskada och kom inte riktigt upp i normal standard efter det. Om Flames försvar ska vara framgångsrikt måste ”Gio” vara tuffare och fulare än någonsin. Kanadensaren måste helt enkelt ta det där sista klivet och verkligen led Flames försvar.

T.J Brodie är en annan av Flames backar som sprider viss optimism. Brodie har hunnit bli 22 år och avverkat sin första säsong i NHL (blev några matcher 2010-2011 också). Farhågorna om ynglingens inställning och attityd till försvarsspel visade sig obefogat. I NHL skötte sig kanadensaren klanderfritt. Ungtuppen var något av en succé säsongen som gick och det krävs att han tar ett kliv till. Att han kan ta ett kliv till tvivlar nog ingen på, Brodie fick redan under sin 54 matcher långa rookiesäsong logga en del tunga minuter och spela i numerärt överläge och det såg stabilt ut.

Den 29-årige amerikanen Dennis Wideman är försvarets nya affischnamn. Flames tradade till sig rättigheterna strax innan hans kontrakt med Washington Capitals löpte ut. Det kostade att övertyga honom att skriva på för Flames 5,25 per säsong i fem säsong. En affär som mötts av en del kritik. Widemans poängskörd imponerar, 46 säsongen som gick och 50 som bästa notering. Wideman är kompetent när det gäller att hantera numerära överlägen och ett offensivt spel men bakåt finns det många frågetecken. Nu är amerikanen förvisso värvad för att bidra offensivt och producera poäng men likväl; Wideman kan inte spela försvarsspel. Den Buffalo-draftade backen passar bäst när han har en partner som kan spela defensiv för två som när han spelade med Zdeno Chara 2008-2009. Flames har emellertid ingen Chara.

Nej det finns ingen Chara i Flames men väl en Jay Bouwmeester, om han blir kvar vill säga? Ryktena om backen har under sommaren varit många. Bouwmeester är och har varit en gigantisk flopp sedan flytten från Florida Panthers. Hans lön når nästan sju miljoner dollar per säsong och hans spel har allt annat än värmt, särskilt då hans offensiva bidrag inte alls kommit i närheten av tiden i Panthers. Att den stundande 29-åringen inte tacklar eller spelar fysiskt gör inte det hela bättre. Det ska emellertid påpekas att ”Jay-Bo” loggar tunga minuter och är NHL´s stålman (588 raka matcher) och det är inte omöjligt att han hittar sitt spel under nye coachen Bob Hartley.

Fyndigt eller snarare sorgligt att de tre första valen från 2002 års draft, Rick Nash, Kari Lehtonen och Bouwmeester tillsammans har sex slutspelsmatcher på kontot.

Näste man till rakning är Cory Sarich. Det var sannolikt många som blev förvånande att den 33-årige backveteranen stannade kvar i Flames. Resten blev sannolikt lika förvånade över att Sarich erbjöds ett nytt kontrakt. Sarich har under de senaste säsongerna varit ifrågasatt, bitvis varit bänkad och bitvis fått dåligt med istid. Någonstans längs den vägen har veteranen emellertid alltid bitit ihop och vid säsongsslutet har han varit på plats, spelat bra, loggat tunga minuter medan många andra vikit ned sig. Att Flames väljer att behålla kanadensaren beror såklart på hans inställning, hans tuffa spelstil (få, eller inga, andra tuffa backar i laget) och det faktum att han har erfarenhet av att vinna. Att Sarich trots en tvivelaktig behandling av Brent Sutter stannar kvar beror sannolikt på att mannen med 887 NHL-matcher i bagaget hittat hem, hans hjärta slår för Flames.

Av någon anledning har Flames fortfarande stora förhoppningar på att 25-årige Chris Butler ska blomma ut. Och visst amerikanen har fortfarande tiden på sin sida och han visade bitvis upp ett positivt spel säsongen som gick. Trots det bör man nog se på Butler med tillförsikt. Visst amerikanen, som kom när Robyn Regehr försvann, kan passa pucken och åka skridskor men det känns som Butler saknar en del för att etablera sig som den topp-4 back Flames hoppas han är. Han måste om inte annat bättra på sitt fysiska och defensiva spel. Återstår att se vad Bob Hartley tycker om 25-åringen.

En annan back som befinner sig i en liknande situation, på förhand dock en sämre sådan, är Anton Babchuk. Den 28-årige ukrainaren vill nog helst glömma säsongen som gick. Efter ankomsten, 2010-2011, från Carolina Hurricanes tog Babchuk över Flames spel i numerärt överläge och med sitt enorma skott blev ”The Anton” ett stort offensivt hot från blå. Babchuk belönades med ett nytt tvåårskontrakt (ganska dyrt, 2,5 miljoner per säsong) och allt var frid och fröjd. Tydligen pratade inte Jay Feaster, Brent Sutter och Babchuk samma språk för säsongen som gick var Babchuk i frysen. Det såg länge ut som den väldige och offensivt kompetente Babchuk hade frusit fast på läktaren men på slutet av säsongen blev det mer speltid. Han noterades till slut för 32 matcher. Likväl är det inte godkänt, ett på tok för dyrt sjunde eller åttonde alternativ. Babchuk, som många andra av Flames backar, är trots sin storlek allt annat än fysisk. Han tacklar aldrig, bokstavligt talat.

Derek Smith var likt Brodie, en positiv överraskning. Den 27-årige kanadensaren hade kontrakterats som free agent tidigare under sommaren och då han hade viss NHL-rutin (Ottawa Senators) spåddes han att spela i AHL men med chans för NHL-spel vid skador. Istället spelade Smith till sig en plats i Flames under försäsongen, en plats han förtjänade. Smith är inte heller direkt fysisk men relativt allround utan några direkta svagheter. Ett perfekt alternativ som femte, sjätte eller sjundeback såväl spelmässigt som ekonomiskt. Smiths säsong blev dock förkortad på grund av en efterhängsen ankelskada. Det hindrade inte Flames från att belöna Smith med ett tvåårskontrakt (billigt, 0,775). Framgången till trots är det inte alls säkert att Smith har en plats, det är många backar med envägskontrakt i Flames och en ny coach. Dessutom vore inte Smith den första spelaren att som oprövad och odraftad spela sig in i ligan för att sedan spela sig ur lika snabbt.

Näste back, som även han befinner sig i en speciellt situation, är Brett Carson. Carson anlände precis som Babchuk från Hurricanes under 2010-2011. Storväxte Carson fick inledningsvis rycka in som forward men när han till slut fick spela på sin naturliga position så imponerade 26-åringen så pass att han fick ett tvåårskontrakt med Flames. Under sin egna försäsongsträning skadade Carson ryggen, han missade därmed Flames försäsong och stora delar av säsongen som gick. Nu känns det som han är fast i Heat och AHL, men ny coach är lika med nya förutsättningar.

Bakom Carson känns det efter Clay Wilsons flytt tomt. Förvisso har Flames många erfarna backar men om någon eller några av dem försvinner så har Flames inte mycket att plocka upp. Där finns den snälle jätten Chris Breen. Den väldige 23-åringen har utvecklats i en bra takt men det känns som han behöver mer tid i AHL. Där finns 28-årige Joe Piskula som fick prova på NHL-spel säsongen som gick. Den 24-årige offensivt skicklige James Martin finns också att tillgå men han behöver sannolikt också mer skolning i AHL.

I juniorligorna finns däremot en del intressant så som Tyler Wotherspoon, John Ramage, Pat Sieloff, Brett Kulak och Ryan Culkin. De är emellertid ett till flera år ifrån AHL och NHL och de är inte heller betraktade som några jättetalanger.

Forwards:

Offensiven har varit ett problem för Flames de senaste säsongerna. Målskyttet går helt enkelt trögt och då är det inte lätt att vinna varken täta eller öppna matcher. Inte konstigt när spelare som Tom Kostopoulus fått istid i en offensiv formation. Under säsongen som gick och inför denna säsong har det onekligen skett en del förändringar. Om den talang och kvalité de nya ansiktena representerar räcker är oklart men det ser till exempel bättre ut än inför förra säsongen. Förhoppningen Flames har, är att man nu besitter den offensiva bredd man tidigare saknade. Därmed kommer Flames i år satsa på en topp-9, alltså tre offensiva och en defensiv, istället för en topp-6.

Först ut är emellertid ett bekant ansikte, nämligen lagets hjärta och själ. Det är idag nog knappt någon som minns tiden före Jarome Iginla. Den nu 35-årige veteranen leder i princip alla kategorier han kan när det gäller Flames interna statistik. På så sätt har han personifierat Flames. Att han har vunnit den interna poängligan sedan 2000-2001 försämrar ju inte hans ikonstatus. Visst såg högeryttern trött ut säsongen som gick och noterades ”bara” för 32 mål och 67 poäng, men sådana dippar har vi sett förr så det behöver inte vara åldern. Därmed inte sagt att ”Iggy” inte närmar sig slutet på karriären för det gör han onekligen men han kommer bidra ett tag till. Känslan är att han kommer tillbaka med mycket motivation och revanschlust.

Alex Tanguay är såklart mannen som ska slå passningarna till veteranen ovan och den som kommer nedan. Den 32-årige Quebecarens återkomst till Calgary Flames inför 2010-2011 var NHL´s stora skämt. Han kom med bagage, skadedrabbad i Montreal Canadiens och direkt dålig i Tampa Bay Lightning. Väl i Flames slog han många experter på fingrarna. Tanguay är fortfarande en framspelare av rang, sin ålder och skador till trots. Comebacksäsongen i Flames gav 69 poäng på 79 matcher och senast blev det 49 på 64. Att de mjuka handlederna dessutom drillats av Bob Hartley tidigare försämrar inte utgångsläget för veteranen.

Under säsongen som gick återkom Mike Cammalleri till fansens stor glädje säsongen som gick. Att Rene Bourque gick åt andra hållet var tråkigt men de flesta i Flames är nog nöjda med bytet. Den 30-årige forwarden har haft sin bästa säsong i just Flames (2008-2009 39 mål 82 poäng) och förväntningarna på hans återkomst var därför stora. Med medföljande dålig form från Montreal Canadiens och skador i Flames blev det inte riktigt som man hoppats, det blev dock godkända 19 poäng under de 28 matcherna i Flames och totalt 41på 66. När laget dessutom blev kort med folk på centerpositionen fick ”Cammy” rycka in där och där ser veteranforwarden faktiskt ut att bli kvar. På så sätt kan alla Iginlas ”kompisar” få samsas om pucken i samma kedja. Förhoppningsvis kan kedjan hitta kemi och målskytten Cammalleri vakna till liv. Visst har han förutsättningarna för det, Cammalleri är bra på skridskorna, har fart, kan skjuta bra och välplacerat, kan passa pucken mer än dugligt och är inte oäven för att jobba hemåt.

Nye centern Roman Cervenka blev Flames första värvning under sommaren. Cervenka en tjeckisk överårig rookie som mognat under några säsonger i KHL. Vid 26-års ålder känner Jaromir Jagrs förre radarpartner från KHL sig uppenbarligen redo för klivet till andra sidan atlanten. Cervenka har jagats av många lag och har under några säsonger ansetts vara en av de bästa spelarna utanför NHL. I KHL har visat prov både på sitt målskytte och sina kvalitéer som framspelare. Fick ett dyrt men bonusbaserat (3,75) ”entry level” kontrakt på en säsong. Cervenka förväntas ersätta Olli Jokinen vilket på förhand känns något darrigt.

Cervenka måste förstås ha en kompis. Förhandstipsen sade Jaromir Jagr men lotten föll till slut på en annan landsman, nämligen Jiri Hudler. Hudler byter vid 28-års ålder en röd tröja mot en annan. Från Detroit Red Wings tar Hudler med sig vinnarmentalitet in i Flames omklädningsrum, något som inte bör underskattas. Visst fick Hudler ett dyrt långt kontrakt, 4 miljoner dollar per säsong i fyra år, och hans siffror är inte bäst men mer än godkända (runt 50 poäng per säsong). Emellertid ska kritikerna ha i åtanke att tjecken haft en ganska begränsad roll i Red Wings men likväl producerat väl. Säsongen som gick gjorde han till exempel 25 mål trots den skrala tiden i numerärt överläge (23 av målen kom i spel fem mot fem). I Flames kommer Hudler helt enkelt ha en mer framskjuten och tongivande roll och han ges därmed chansen att visa hur mycket han kan få ut av den skicklighet han faktiskt besitter.

Rivjärnet Curtis Glencross är den som förhand tros ta den sista platsen i Flames andrakedja. Han är billig i drift, snabb, hyfsat teknisk, skjuter bra, jobbar hårt och är irriterande för motståndarna. Trots det betraktas han som underskattad, fast det gör inte att han är mindre populär i Calgary. Den odraftade kanadensaren är utan tvivel en ”late bloomer” och sådana får sällan de stora rubrikerna eller det erkännande som de kanske förtjänar. Snart 30 år men fortfarande under utveckling. Han har tagit ett kliv i sin utveckling varje säsong i Calgary och säsongen som gick var hans poängbästa trots att han missade femton matcher. En hel säsong och 30 mål är mer än rimligt.

Unge Sven Bärtschi är den som på förhand har bäst chans att utmana om en plats i en toppkedja. Även om Feaster, ledning, fans, coacher och lagkamrater försöker tona ned förväntningarna på den unge schweizaren så kan jag nog lova att samtliga håller tummarna att han ska slå igenom med dunder och brak. Det vilar helt enkelt mer ansvar på hans axlar än vad någon kommer att erkänna. Särskilt då han dominerade i WHL med ett poängsnitt på två poäng per match. De insatser han stod för under sitt korta gästspel säsongen som gick hjälper inte heller till att hålla förväntningarna i styr. Schweizaren fick göra fem matcher i NHL och stod för tre mål trots begränsad istid. Bärtschi är förvisso kort i rocken men snabb, orädd, teknisk, spelskicklig och såväl målgörare som framspelare. Det finns inga tvivel om att den stundande 20-åringen är det mest lovande i Flames på väldigt länge.

Veteranyttern Lee Stempniak tar säkert en plats i lagets tredjekedja. Stempniak är en bra spelare som är irrationell, har bra fart, teknik och skott. Problemet är att "Stempy" aldrig hittat jämnheten för att producera en hel säsong. Istället är den 29-årige amerikanen god för runt 20 mål och 40 poäng men med chans för ökad speltid under sina extrema ”streaks”. Blir han het blir han lavavarm, 14 mål på 18 matcher i Phoenix Coyotes 2009-2010.

Center i laget kedja tre blir sannolikt Mikael Backlund. Den 23-årige svensken fick förra säsongen förstörd på grund av skador och kom bara upp fyra mål och elva poäng på sina 41 matcher. Hans talangstatus hänger verkligen i luften och den kommande säsongen blir ytterst viktig för Backlund. Nu måste genombrottet komma. Och det är inte omöjligt att han är redo, man får komma ihåg att han är ung och fortfarande ganska oerfaren samtidigt som han bitvis har visat tendenser till att ha något på gång.

De välväxta herrarna Tim Jackman och Blair Jones är förmodligen de två mest givna spelarna till lagets hårt arbetande fjärdekedja. Slitvargen och tillika tuffingen Jackman är väldigt populär och uppskattad bland både spelare och fans. Han backar inte för att kasta handskarna och han viker aldrig ned sig, dessutom är han mer än godkänd på skridskorna. Måhända att den 30-årige amerikanen hade en sämre andra än första säsong i Flames han är likväl en nyttig spelare som alltid ger allt. När Jackman förlängde sitt kontrakt under trading deadline var nog alla inblandade parter synnerligen nöjda. Center till Jackman blir sannolikt Jones. Jones kom från Tampa Bay Lightning säsongen som gick och visade sig vara en kompetent center som med fördel ankrar en fjärdekedja. Kanadensiske Jones fyller snart 26 men är fortfarande i början på sin karriär. Det har trots fem säsonger i NHL bara blivit 99 matcher och Flames är laget som kommer ge honom chansen till sin första hela NHL-säsong. Det ska även tilläggas att Jones inte är oäven offensivt, det är en bra poängplockare när det kommer till AHL och det ska bli intressant att se om han klarar bidra offensivt även på NHL-nivå nu när chansen ges. Han kommer såklart inte bli en poängmaskin.

Den snabbe och hårdskjutande forwarden Blake Comeau är en som slåss om den sista startplatsen i laget. Comeau befinner sig i ungefär samma sits som Backlund. Förvisso är kanadensaren en ung veteran på 26 år men Comeaus säsong var horribel och han status hänger, likt Backlunds, i luften. På 16 matcher med New York Islanders blev det noll poäng, efter att Flames plockat upp honom på waivern blev det något bättre men fem mål och femton poäng är långt ifrån godkänt. Ännu ett fiasko och den hårdskjutande forwarden, som gjorde 24 mål så sent som 2010-2011, kommer inte att ha ett jobb i NHL längre.

Det är inte alls säkert att Comeau tar plats i Flames utan han slåss med ett gäng av spelare. Mest intressant är kanske Akim Aliu. Aliu vars situation inte heller är helt olik Backlunds eller Comeaus, kommer få en chans att visa var han hör hemma. Aliu är just en sådan spelare som sett sin status och anseende som talang försvinna i sjön. Draftad i andra rundan 2007 men med ett tråkigt rykte i bagaget. Ett rykte som Aliu dessvärre levt upp till genom att bråka på och vid sidan av isen flertalet gånger under sin korta karriär. Under ledning av Heats coach Troy Ward tycks emellertid polletten fallit ned och 23-åringen belönades med att få göra två matcher med Flames. Det räcker för att konstatera att det är en intressant spelare. Aliu är en bit över 1,90 och har en matchvikt på runt 100 kilo, fast den Nigeria-bördige Aliu är inte orörlig eller dålig på skridskorna. Istället är den väldige spelaren snabb och smidig med en förmåga att utnyttja det till sin fördel, fråga spelarna i Anaheim Ducks. Det blev två mål mot Ducks samtidigt som han retade gallfeber på motståndarna till den grad att de ägnade större delen av matchen till att jaga Aliu. Aliu har väldigt mycket potential men har fortfarande mycket att bevisa.

Lagets forwardsbesättning är full, inklusive en trettonde forward. Emellertid finns två spelare kvar, Matt Stajan och Lance Bouma. Stajan är ett problem, vilket på sätt och vis är sorgligt. Det är inte Stajans fel att han fick ett dyrt kontrakt eller att Flames tidigare regim inbillade sig att han var en förstacenter. Stajan hamnade på sätt och vis i en situation där han bara kunde misslyckas och så gjorde han också. Visst de första femton matcherna under sin första fulla säsong i Flames var bra men sedan har det bara gått utför. I Toronto Maple Leafs var han en 50-poängsspelare med viss talang och i Flames en 20-poängsspelare med vilsen blick. Egentligen är den snart 29-årige kanadensaren en perfekt tredjecenter, som kan rycka in som tvåa när det behövs. Flames har emellertid relativt gott om just det. Det ska tilläggas att Stajan har karaktär och det ska han har beröm för. Trots begränsat med speltid, kritik från fans och tränare så har han kört på utan att klaga och gnälla. Då Flames var oerhört skadedrabbade säsongen som gick fick Stajan trots allt en plats och hittade faktiskt också lite form under förra säsongens avslutning. Stajan har emellertid en väldigt lång väg att gå för slå sig in laget på riktigt.

Den 22-årige kanadensaren Bouma är en av få spelare i laget som faktiskt är draftad av Flames. Han är ett tredjerundsval från 2008. Bouma är en begränsad men nyttig spelartyp. Åker mycket skridskor, tacklar, jobbar hårt men saknar offensiva instinkter. Möjligtvis är han faktiskt sämre än de bakom honom men Bouma har blivit något av förste reserv och är en tacksam spelare att kalla upp. På förhand ligger han helt enkelt bättre till än de bakom.

Bakom finns en drös med semitalangfulla spelare, de kan såklart överraska men det är inte supertalanger vi pratar om. Paul Byron, en 23-årig kortväxt spelskicklig kanadensisk center som gjorde 22 matcher med Flames säsongen som gick. Fjolårsöverraskningen Roman Horak som gjorde hela 61 matcher i Flames. Den tjeckiske centern är mogen och ansvarstagande i sitt spel trots att han bra är 21. Den väldige Greg Nemisz som börjar anpassa sig alltmer. Den 22-årige kanadensare var Flames förstarundsval 2008 men väntar fortfarande på sitt genombrott som professionell. Paul Reinharts son, Max Reinhart blir intressant att följa. Den 20-årige centern har tagit stora kliv i WHL och ska nu anpassa sig till AHL. Där finns även Reinharts jämnårige kamrat, Michael Ferland, båda draftades 2010. Ferland är en rå, hård och tuff spelare som utvecklats enormt i WHL, det är emellertid osannolikt att han kan ta den offensiven med sig till AHL och NHL.

I AHL finns även mer rutinerade herrar som tidigare talangen Krys Kolanos. Den skadedrabbade forwarden var dominant i AHL men såg vilsen ut i NHL. Nye centern tvåvägscentern Ben Street som också ser bra ut på AHL-nivå samt Ben Walter som också alltid producerar i AHL.

Nyckelspelare:

Miikka Kiprusoff – Målvakten måste tillbaka till det vinnande spelet
Mark Giordano – Får jobbet att hålla ihop försvaret och det måste funka
Jarome Iginla – Kapten, målskytt, poängkung och slitvarg i ett

Nyförvärv:

Jiri Hudler - Detroit Red Wings - Free Agent
Roman Cervenka - KHL - Free Agent
Dennis Wideman - Washinton Capitals - Trade
Ben Street - Pittsburgh Penguins - Free Agent

Förluster:

Olli Jokinen - Winnipeg Jets - Free Agent
Scott Hannan - Nashville Predators - Free Agent
Pierre-Luc Letourneau-Leblond - Free Agent
Jordan Henry - Washington Capitals - Trade
Clay Wilson - KHL - Free Agent
Guillaume Desbiens - Vancouver Canucks - Free Agent
Raitis Ivanans - Free Agent
Tom Kostopoulus - Free Agent
David Moss - Phoenix Coyotes - Free Agent
Stefan Meyer - Free Agent
Logan McMillan - Free Agent
Ryley Grantham - Free Agent

Svenskar:

Mikael Backlund, Henrik Karlsson

Coachstab:

Bob Hartley - Huvudtränare (tredje säsongen)
Martin Gelinas - Assisterande tränare
Jaques Cloutier - Assisterande tränare
Clint Malarchuk - Målvaktstränare

Preliminär laguppställning:

Tanguay - Cammelleri - Iginla
Glencross - Cervenka - Hudler
Bärtschi - Backlund - Stempniak
Alieu - Jones - Jackman
(Bouma - Stajan - Comeau)

Giordano - Butler
Bouwmeester - Wideman
Sarich - Brodie
(Babchuk - Smith)

Kiprusoff (Karlsson)

Andra notabla spelare: John Gaudreau, Bill Arnold, Mark Jankulowski, Ryan Howse

Värsta förlust: Olli Jokinen

Det är med kluvna känslor Flames ser veterancentern lämna. Å ena sidan var Olli Jokinen en spelare som utvecklade sitt centerspel under sin andra sejour i Flames. Förvisso återkom aldrig hans målskytte men han var mer än en duglig tvåvägscenter som producerade mer än godkänt med poäng. På andra sidan har vi en finsk center som aldrig tycks ha kommit fansen särskilt nära och som var som sämst när det gällde som mest. Jokinen var bra i 60 matcher, de 60 första. När laget då befinner sig i en kamp om en slutspelsplats ser det inte bra ut att en av de tongivande spelarna inte uträttar något av värde de sista 22 matcherna. Förvisso sades det i efterhand att han spelade avslutningen av förra säsongen med en skada men han var lika osynlig säsongen innan i samma läge. Så trend eller tillfällighet?

Bästa nyförvärv: Jiri Hudler

Jiri Hudler har egentligen inte så mycket att konkurrera med. Dennis Wideman är dyr men känns som ett enda stort frågetecken. Hudler besitter en hel del kvalité och offensiva egenskaper och får en chans att vara tongivande i ett lag. Värvningen kan visa sig vara ett bra drag av Flames. Om inte annat får fansen hoppas att han kan ta lite av vinnarkulturen från Motown med sig till Flames omklädningsrum.

Poängkung: Jarome Iginla

Det finns inga alternativ, poängkungen är och förblir Jarome Iginla. Förvisso såg lagets hjärta och själ trött och sliten ut säsongen som gick (67 p) men det behöver inte betyda att åldern tagit ut sin rätt eller att hans kvalité försämrats. Iginla har helt enkelt haft liknande mellansäsonger tidigare, som 2003-2004 (67 p), 2005-2006 (67 p))och 2009-2010 (69 p). Hittills har han alltid revanscherat sig. Med gamla lekkamrater som Cammalleri och Tanguay vid sin sida känns det bara som att skador kan sätta stopp för ännu en poängkungstitel. Iginla har nått 1000 matcher, 1000 poäng och 500 mål, elva raka säsonger med minst 30 mål och ”Iggy” har fått och vunnit både det ena och det andra. Detta kan emellertid vara sista gången….

Bästa nykomling: Sven Bärtschi

Den unge schweizaren är utan tvekan det mest spännande i Flames på väldigt länge. Förväntningarna har växt sig väldigt stora. Det är inte konstigt när ynglingen dominerade i såväl WHL´s grundserie som slutspel, i slutspelet vann han poängligan och i grundserien snittade han två poäng per match. Att han under sitt gästspel (emergency call-up) i NHL och Flames petade in tre mål på fem matcher gjorde såklart även sitt. Bärtschi har allt man kan önska sig, utom möjligtvis storleken, och är en talang av rang. Bärtschi ser på förhand klasser bättre ut än tidigare förstaval.

Årets genombrott: Akim Aliu

Ett svårt val. Sven Bärtschi är föga förvånande redan listad som årets nykomling. Mikael Backlund har fortfarande inte slagit igenom men kan göra det. Fast svensken har varit med här många gånger utan att något hänt. T.J Brodie etablerade sig säsongen som gick och var årets nykomling. Backen är på gränsen till att redan haft sitt genombrott. Akim Aliu är intressant. Förväntningarna är låga och känslan är att han kan överraska mest. På så sätt känns det som han kan stå för det största genombrottet. Lotten faller alltså på den väldige forwarden. Han har talangen nu återstår att se om de mentala bitarna är på plats.

###

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27. Calgary Flames
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Columbus Blue Jackets