Flames - Årets kedja
Årets lag baseras på nomineringar spelarna erhållit i de 27 veckans lag som publicerats under säsongen. För er som följt det är såklart inget revolutionerande. Håll tillgodo - här kommer spelarna som kanske främst var med och förde oss tillbaka till slutspel. Årets kedja innehåller.
LW Jiri Hudler
Karriärens bästa säsong. Den tjeckiske veteranen når 76 poäng och har varit fantastisk nästan varje vecka. Nådde 31 mål och stod för fem matchavgörande mål. Passar perfekt med Monahan och Gaudreau. Nu skrattar ingen över det kontraktet. Hudler kan mycket väl vara ligans mest underskattade spelare?
C Sean Monahan
Flest nomineringar i veckans lag av samtliga spelare med 19 av 27 möjliga. Under sin blott andra säsong så spräckte ynglingen 30 mål och 60 poäng. Hela åtta mål var matchvinnare. Blivit bättre i tekningscirkeln och ser ut som en ”riktig” center. Stor, tuff och bra på det mesta.
RW Johnny Gaudreau
Talangen var obestridd men skulle han lyckas? Jodå, Johnny Hockey tog NHL med storm och jag tror Anton Volchenkov fortfarande står kvar med dumstruten. Trollkarlen slutade på 64 poäng vilket är mäkta imponerande siffror för en rookie. Liten men svårstoppad och oerhört skicklig.
D Mark Giordano
Ja säsongen tog slut vid 61 matcher men han lyckas ändå ta plats i årets lag. Flames bästa back fram till dess, kanske hela ligans bästa back? Nu blir det ingen Norris men Giordano får vara nöjd ändå. Stod för 48 poäng. Resten av laget tackar honom för att hans ledarskap har motiverat resten att bli bättre.
D TJ Brodie
Brodie var kanske lika bra som Giordano så länge Giordano var där. Eftersom så mattades Brodie. Fortfarande mycket bra och jobbig för motståndarna med sin fart och frenesi. Fast poängen har uteblivit och de senaste veckorna har Brodie sett trött ut. Ändå totalt 41 poäng från en spelare som är ung och har hela karriären framför sig.
G Jonas Hiller
Hiller blir årets målvakt men han har inte burit laget själv. Visst har det blivit en del billiga mål men på det hela taget en stabil säsong där Hiller visade att han håller.
Flames - andrakedjan
RW - Josh Jooris - På ett sätt en större succé än Gaudreau. Jooris var helt okänd. Odraftad collegespelare utan direkta meriter. Fast han är snabb, kan skjuta och älskar att jobba hårt. Saker som gör att man har en ganska bra chans att slå sig in i Calgary Flames. Det blev godkända 24 poäng på 60 matcher. Fyra matchvinnare, och var högst inblandad i lagets positiva start.
C - Mikael Backlund - Lika många noteringar i veckans lag som Jooris - fem. Den skadeförföljde svensken har inte riktigt levt upp till förväntningarna efter fjolårssäsongens fina spel. Var grym någon vecka efter sin comeback men föll sedan tillbaka till en mer defensiv roll. Ändå respektabla 27 poäng på 52 matcher. Inte heller den bästa omgivningen har svensken haft men han är solid bakåt och pålitlig under matchers slutskede.
LW - Lance Bouma - Den som närmast utmanade de som tog plats i årets lag med sina elva noteringar. Var bra redan förra säsongen men har nått helt oanade höjder i år. Jobbar sannolikt hårdast i laget. Tacklar mest och täcker flest skott bland forwards i Flames och tillhör eliten i NHL i de kategorierna. Det som förvånade är hans 16 mål, 34 poäng och de fyra matchvinnarna. Alltid nyttig och dyker upp varje kväll.
D - Dennis Wideman - Gjorde hela 15 mål från sin backposition. Den som växte mest när Giordano försvann. Sitt livs säsong? Stabil som aldrig innan i varje fall. Växt fram till en ledare. Stod för 56 poäng och var som allra bäst nu de sista veckorna när det behövdes som mest.
D - Kris Russell - Blockerade flest skott i hela ligan, ren utklassning. Den kortväxte backen är lugn som få och är utmärkt på båda hållen. Stod för 34 poäng.
Bubblare: Ska mest sägas att Karri Ramo presterade minst lika bra som Hiller men stod färre matcher. Då målvakterna dessutom stod i sjok så var det inte rimligt att Ramo skulle få fler nomineringar än Hiller. Ska även sägas att efter Giordanos skada så har Russell och Wideman varit dominanta. Wideman själv konstaterade att nu spelar han ju med Hudler och Monahan och det är annorlunda jämfört med…
Årets fem sämsta
Lite svårare att utse då alla inte spelar lika många matcher eller blivit nominerade på lika villkor. Förutsättningarna är så att säga olika. Här blir det lite därför mer bedömning av vad man presterat och lite mer personliga värderingar. Det hela kan även ställas mot hur många gånger man nominerats i veckan lag kontra fem sämsta.
5. Curtis Glencross. Glencross, en gång älskad och effektiv. Fast denna säsong vill han nog helst glömma och frågan är om han får det där kontraktet han så gärna vill ha. Hade ett bra poängsnitt men det gick oerhört sakta och det var omständligt och till råga på allt började han gnälla över sin istid. Sannolikt ingen som saknar honom nu. Tätt nominerad under säsongens första 13 veckor. Började bra i sin nya klubb (som överbetalde) men föll snabbt ihop och åstadkommer nu ingenting.
4. Ladislav Smid. Spelade bara 31 matcher innan skadorna tog överhanden. Under den tiden blev det en poäng och -12. Smid är en av lagets bästa betalda spelare och dessutom den högst draftade backen (nia totalt). Ja hans draftposition utklassar faktiskt resten. Ändå är han sämst, sämre än tredjerundor, femterundor, åttonderundor och sämre odraftade försvare. Han med sex nomineringar under sin korta säsong. Åstadkom inget utöver felpass och irritation. En direkt katastrof.
3. Brandon Bollig. Bollig kostade och kostar en del. Väldigt ojämn. Ibland gör han bra matcher, som mot Kings nu häromdagen. Fast på det hela taget går det inte att blunda för att när han inte är bra så är han direkt oduglig. Dessutom mycket bänkad. Hela tolv nomineringar vilket enbart slås av en spelare.
2. Devin Setoguchi. Setoguchi är historiskt sett en av Flames sämsta någonsin, om inte den allra sämsta. Visst det var en chansning men under sina tolv matcher fick han verkligen chansen och han var sämst. Nominerades åtta gånger av åtta möjliga. Noll poäng och -7. Direkt värdelös!
1. Mason Raymond. Säsongens stora besvikelse. Slår mest Setoguchi för att han tjänar pengar och inte var en chansning. På förhand såg allt så bra ut, kontraktet, formen och allt. Nu? Pannkaka! Redan i andra matchen kom ett hattrick. Senare kom en skada som höll honom borta hela november. Sedan comebacken har Raymond varit absolut sämst. Från och med vecka tio har han bara missat veckans fem sämsta tre gånger. Det blev 23 poäng och sju av dem kom före skadan och under säsongens sju första matcher. Så på de resterande 50 matcherna blev det 16 poäng.
Bubblare: Deryk Engelland fler nomineringar än Ladislav Smid men Smid har bara spelat halva säsongen och Engelland har höjt sig. Paul Byron har många noteringar, fler än exempelvis Setoguchi men Byron var ineffektiv och aldrig värdelös. Dessutom så skickades Setoguchi till AHL någon månad in på säsongen. Brian McGrattan och Corey Potter har även en del noteringar men främst för att de är så dåliga att de inte platsat. De har liksom inte varit bedrövliga på samma sätt som många andra. Matt Stajan har sett till lön varit en av de sämsta då han inte producerar men Stajan har varit väldigt stabil defensivt, framförallt nu när det gällt som mest. Joe Colborne har varit otäckt ineffektiv, all den speltiden och så uträttar han så lite. Fast han blixtrar till, har verktygen måste bara lära sig använda dem oftare än var tredje match. Snuddar ändå på att utses till en av de fem sämsta, räddas av ålder och talang. Raphael Diaz fick också en del nomineringar men han var länge sjundeback och kostar lite. Har spelat upp sig.
