Flames vecka 15
Flames spelade två matcher veckan som gick. Båda matcherna slutade med seger till gästande Flames. Därmed är Flames fortfarande med i kampen om en slutspelsplats.
Flames @ Coyotes 4-1
Siffror ljuger aldrig! Kanske inte men en sak är säker att 4-1 säger väldigt lite om matchen i sig. I två perioder är Flames minst sagt mediokra. Två saker gör att laget tar ledningen och går in till tredje perioden i ett likaläge. Den första är Joni Ortio som räddar Flames, ett par väldigt vassa räddningar står den unge burväktaren för. Det andra är det faktum att Coyotes är ett virrigt lag där väldigt lite fungerar.
Trots att Coyotes gör en bra match så lyckas man med väldigt lite. Ortio räddar men samtidigt så betyder det att Coyotes missar, och här pratar vi om chanser man måste sätta. Mikael Backlund gör 1-0 på en fösare. Försvaret stirrar sig blinda när det blir 2-1. Och 3-1 är inte mycket bättre. Även 4-1 i tom målbur är retfullt enkelt. Inte hjälper det att Mike Smith är ganska tveksam i sitt spel denna säsong. Coyotes räcker liksom inte till, de saknar spel, kvalité, trygghet och säkert en del annat. För Flames, som ändå inte är något superlag, räcker det att vara bra i en period för att vinna mot Coyotes.
Flames @ Sharks 4-3 (OT)
Så en tuff match vid slutspelsstrecket. Hur overkligt det än låter så slåss, i varje fall nu, bland annat Sharks, Kings och Flames om samma slutspelsplatser. På denna resa kommer Flames ta sig an båda (och Ducks).
Sharks var första väghindret. En match med minst två ansikten. Gästande Flames inledde i ett rasande tempo och hemmalaget var inte riktigt beredda på det. Sex minuter in i matchen hade Dennis Wideman och Joe Colborne gjort 1 och 2-0 till gästerna. Det första blott 40 sekunder in i matchen. Colbornes var en pärla. På så sätt är den unge forwarden lite overklig. Han kan se lite klumpig ut, det kan gå lite sakta, han kan i största allmänhet se rätt medelmåttig ut och så plötsligt snor han pucken i numerärt underläge håller försvararen borta samtidigt som han fintar bort Antti Niemi och lägger in den. Där finns liksom briljans inom den där väldiga kroppen, teknik och fart, han måste bara hitta en nivå där han visar det oftare.
Första perioden bjöd inte på fler mål och Flames hade en ganska komfortabel resa. Bra kontroll. Andra var en annan historia. Tolv sekunder in gjorde Logan Couture mål. Ett par minuter senare så gjorde Joe Thornton 2-2 i power play. I minut nio gjorde Melker Karlsson 3-2. Det sista målet sved nog en del. Det är en klar fot in för svenskens del, det bedöms emellertid vara ofrivilligt och godkänns därför. Likväl snöpligt, hade inte Karlsson vinklat foten hade den inte gått in, att han sedan gjorde det för att stanna tror jag motståndarna bryr sig mindre om. Resten av matchen känns på så sätt lite rättvis, karma kanske. Jiri Hudler kvitterar innan paus.
Tredje perioden är främst Sharks men det är en långt mer tillknäppt historia. Visst, den logiska vinnaren här är Sharks som skapar mer chanser av kvalité. Hemmalaget styr. Matchen går hur som helst till övertid. Där har Flames två speciella spelare som tycks älska sådana situationer och som tycks se chanser som ingen annan. Det är Sean Monahan som vinner en tekning, Mark Giordano får pucken (Paul Byron emellan) och tar sig snabbt mot mitten där han lägger in pucken framför mål. Det är dit Monahan åkt och det är ynglingen som slår in pucken i mål och avgör matchen.
Då kanske ni tänker att det inte är så märkvärdigt. Slå in en retur är väl inget. Kanske inte under ordinarie tid men på övertid är det faktiskt rätt märkvärdigt. På 1219 matcher har Jarome Iginla gjort det sex gånger. På 791 matcher har Theo Fleury gjort det fem gånger. Monahan har smällt in fyra och han har spelat 120 matcher. Lägg där till att han avgjort fem straffserier i sin unga karriär. Giordano har avgjort tre matcher på övertid, vilket är bäst av samtliga backar i Flames historia. Visst, nu har konsekvensen av lika-matcher inte alltid sett likadana ut och det sker sannolikt även oftare idag. Likväl, det är intressanta siffror och poängen är att det inte är en tillfällighet att just Giordano och Monahan är inblandade.
Summerat
Senast var undertecknads förväntningar rätt låga. Det är förvisso oförändrat men det går inte att låta bli att snegla på den där slutspelsplatsen. Flames har den sista av dem men möter Kings i natt. Ett Kings på samma poäng men färre segrar. Bakom jagar Stars, två poäng efter. Sedan är det Avalanche, tre poäng efter. Sedan har vi ett Wild i bra form sex poäng efter. Poängen är att Flames tabellplats är en bräcklig historia. En negativ trend och plötsligt hamnar man efter.
I övrigt har Flames spelat okej denna vecka. Laget tar två segrar och även om Joni Ortio kan sägas ha räddat laget så är det precis vad laget behöver. En målvakts som kan rädda dem när det inte rullar på. Det kommer vara väldigt viktigt att målvaktsspelet fungerar.
I övrigt är målvaktsspelt intressant att diskutera. Laget förfogar just nu över tre målvakter dugliga för NHL. Det kan man inte göra så länge, särskilt inte med Josh Jooris på väg tillbaka. Karri Ramo är på sista året på kontraktet och således ligger han nära till hands för en trade. Det finns flera lag som saknar en vettig back-up.
Notiser
I AHL verkar tyske David Wolf hittat formen. Tysken har haft lite svårigheter med anpassningen men tycks nu hittat rätt. Fyra mål och två assist på de fyra senaste matcherna.
Sven Baertschi har fortsatt vara produktiv även om han gått poänglös från de två senaste matcherna. Kedjekamraten Emile Poirier är jämnare i sin produktion och går inte lika ofta poänglös från matcherna.
Corey Potter har också imponerat i AHL. Han är kanske inte en NHL-back men personligen tycker jag att Flames lika gärna kunde köra på honom och Rafael Diaz som att ha Ladislav Smid.
Jon Gillies står för en solid säsong i NCAA. Även Morgan Klimchuk tycks ha anpassat sig till Brandon.
Källa: www. nhl.com
