Flames vecka 6
Ännu en vecka med främst positiva saker. Två av tre möjliga segrar. Måhända att insatsen mot Hurricanes var usel, laget är likväl ett vinnande lag. Återstår att se hur länge det kan hålla i sig
Flames @ Hurricanes 1-4
Ett förvånande nog hett Hurricanes mot ett tröttkört Flames ? Oavsett så gjorde Flames en usel insats, kanske säsongens sämsta. Fast Hurricanes har faktiskt spelat ganska bra hemma i PNC.
Flames tog ledningen genom David Jones i numerärt överläge. Och gästerna var det bättre laget i första perioden, fram till Hurricanes kvittering. Så efter ungefär 17 minuter var det roliga slut. Hurricanes tog över och Jonas Hiller tog inget alls.
Zach Boychuk kvitterade och Justin Faulk gav dem ledningen och Jeff Skinner och Tim Gleason utökade och fastställde slutresultatet till 4-1.
Coyotes @ Flames 3-5
Flames är ett lag som tycks vakna till efter en dålig insats. De förlorar inte två raka. Att dessutom få komma hem till Calgary och Saddledome gjorde såklart laget gott. Mot Coyotes var det ett mer taggat Flames.
Det var Paul Byron som gav laget ledningen, på pass av Sven Baertschi. Shane Doan kvitterade för gästerna innan första pausen.
I andra är det återigen Byron och Baertschi som samarbetar. Byron trycker dit 2-1. En stund senare är det Sean Monahan som utökar ledningen till 3-1. Allt väl. Så börjar hemmalaget slarva, där ibland en återigen darrig Hiller. Med fyra minuter kvar av perioden har Coytes reducerat och kvitterat. De känner vittring. Fast Coyotes är inte vad de brukade vara och framförallt inte Mike Smith. Innan signal två lyder har kapten Mark Giordano gett Flames ledningen igen.
I tredje är Flames det enda lag som gör mål. Det är David Jones som väldigt turligt vallar in pucken i tom målbur via en försvarare. Mike Smith? Nej han är på isen. Bak mål. Det var han som passade Jones. Det är emellertid ett bra arbete av Sean Monahan som är huvudskälet till målet. Ynglingen bryter i egen zon, tar sig mot gästernas zon, chippar in den och åker vidare mot pucken. Smith åker bak mål men känner Monahan komma och spelat hafsigt iväg pucken till Jones.
Senators @ Flames 2-4
En match som man kanske mest kommer minnas för en horribel domarinsats och en målvakt som kanske skulle hållit sig i mål oftare.
Första halvan av matchen är känslan att domaren gör allt för att Flames inte ska kunna vinna. Baertschi träffar Jared Cowen med klubban i huvudet (såklart utvisning) då han försöker komma loss från densamme. Paul MacLean gapar om 2+2 medan Cowen står och pekar på sin kind där det kanske är ett rivsår. Lite senare så är det Chris Neil som vispar till med klubban i Giordanos öga. Också en olycka men långt mer allvarlig. Domaren gör inte ett dugg medan Giordano ligger raklång och blöder på isen.
Byron, som är väldigt liten, lyckas sedan dra på sig en boarding på storväxte Mark Borowiecki. Det var kanske inte fel i sak men märkligt hur klen den 20 centimeter och mer än 20 kilo tyngre Borowiecki plötsligt är. En stund senare vräker densamma in Lance Bouma i sargen, en knuff från det där känsliga läget där avståndet mellan sarg och spelare är lite farligt. Det är redan irriterad och Brandon Bollig tar ganska naturligt hand om det. Bollig straffas med 2+2, Borowiecki får bara en tvåa. Hade detta varit en match med Patrick Roy eller John Tortorella i Flames bås så hade de varit ut på isen för få tag i domaren. Och de hade inte nöjt sig med att prata.
Ilskan är stor. Och ett tidigare okänt agg mot Senators växer hos laget, supportrar med flera. Det blev inte bättre att Mika Zibanejad mest fokuserade på att åka och slänga sig. Det kändes som domarparet och linjedomarna hade missat ett möte om vilka regler det finns. De hade inte koll på klubbor, offside eller filmningar. Noll.
Fast med halva matchen kvar vänder det totalt. Plötsligt är det lika orättvist fast åt andra hållet. Senators får mer eller mindre inget med sig. Zibanejad får en klubba i huvudet, okej han gör återigen döende svanen men den träffar helt klart hans huvud. Laget blir avblåst för offside felaktigt och Flames får billiga utvisningar med sig samtidigt som de borde drabbats av ett par.
Under hela den här soppan blir det även sex mål. Fast de glöms liksom bort. Det enda andra det fokuseras på är hur Craig Anderson ideligen beger sig bak eget mål. Och han övertygar inte direkt vare sig på rören eller klubban.
Fast om vi nu ska gå igenom målen. Clarke MacArthur ger gästerna ledningen.
Baertschi slår en fantastiskt passning som Byron förvaltar. De är livsfarliga matchen igenom. Snabba så in i. Om Byron bara kan hålla sig lite kallare.
Ställningen är 1-1 inför tredje. Då är det Markus Granlund som mycket elegant och retfullt enkelt chippar in den på backhand. En stund senare är det Josh Jooris som smäller in ännu ett snyggt mål, framspelad av den annars mediokre Curtis Glencross. Sedan står Flames försvar, Deryk Engelland och Ladislav Smid, och sover när Bobby Ryan helt ohotat får ta köksvägen och därmed reducera till 3-2. Fast så kommer äntligen Andersons straff för all turer bak mål. Istället för att ge Senators en chans i matchen ger burväktaren ut på ännu en tur varpå han helt enkelt ger bort pucken till Lance Bouma. Klockren passning och 4-2 är ett faktum.
Summerat
Flames är snabba med att vända spelet och de gör det ofta.
Paul Byron är ruskigt snabb. Tillsammans med Sven Baertschi kan de utgöra ett seriöst hot för motståndarna.
Tekningarna är lite bättre. Framförallt är man på tårna så om man förlorar den så jagar men direkt efter den.
Flames gör mycket mål, näst flest i ligan. Overkligt. Märkligt nog är man även högt rankade när det gäller power play. Detta trots att det känns som de inte får utdelning. Fast såklart det är vissa matcher där man bränt alla PP och förlorat matchen.
Spelet med en man mindre är emellertid inte lika muntert. Plats 24! Blackhawks leder på ruggiga 92,3 %.
Notiser
Adirondack Flames radar nu upp vinsterna. Fem raka. Ben Hanowski, Bill Arnold, Ryan Culkin och Emile Poirier imponerar mest.
Michael Ferland är på is med laget men har en tag kvar till comeback.
Övriga skadade är fortfarande långt från spel.
Källa: www. nhl.com
