Flamesrapport 7: The botten is nådd
Flames är just nu precis så dåliga som kritikerna spådde. Det spelar ingen roll vad laget gör, de hittar ändå ett sätt att förlora på. Just nu ser det ut precis som de föregående säsongerna och det positiva arbetet från inledningen känns som ett fjärran minne.
vs. Sharks 2-3 (OT)
Hur beskriver man ett match med bara ett lag på isen? På de två första perioderna mäktade hemmalaget med hela sex skott på mål – ironiskt uttryckt om någon inte förstod – sex skott är bedrövligt. Under samma period sköt gästerna 28 skott. Emellertid stod det likväl ”bara” 2-0 inför tredje, mest på grund av att Reto Berra stod på huvudet men även för att Sharks (som vi tillfället saknade form) var ruskigt ineffektiva.
I tredje jämnades spelet ut, eller Flames vaknade till liv om man vill säga så istället. Kris Russell reducerade och Mike Cammalleri kvitterade. Sharks drog dock det längsta strået på övertid och vann således med 3-2.
vs. Stars 3-7
Usch och fy. Detta Dallas Stars tycks vara Calgary Flames nya mardrömsmotståndare. Första mötet slutade 5-1 och detta slutade 7-3 efter att gästerna mosat kanadensarna. Tolv minuter in i andra stod det 5-0. Flames kan sägas ha snyggat till det hela då man trots allt lyckades göra tre mål, två av Matt Stajan och ett av David Jones.
Flames målvakter delade på förnedringen.
vs. Oilers 2-4
Ännu en förlust. Emellertid mer irriterande än de två andra. Rent overklig rent av. Efter två perioder stod det 2-0 till Flames i ”Battle Of Alberta”. Sean Monahan och Dennis Wideman stod för målen. När tredje började var undertecknad övertygad om att Berra skulle hålla nollan. En tro jag var långt ifrån ensam med. Oilers hade dittills i princip skapar en riktigt farlig chans och inget mer.
Tiden 3:41 i tredje var den tidpunkten då tron krossades. Taylor Hall till Jordan Eberle och pang. Edmonton Oilers tar tillfället i akt, tar tag i det, kör över Flames med sitt nyvunna momentum. Det blev tre mål till från Oilers och känslan var att allt gick in, 2-2 var till exempel ett misslyckat skott från Sam Gagner som tog en motståndare och gick mer eller mindre i en hög hög båge över Flames och över Berra och till Ales Hemsky som stod vid bortre stolpen och pangade in den i krysset från krysshöjd. Nästa mål vallar David Perron in via Berras rygg och 4-2 smäller en liggandes Lee Stempniak in i egen kasse.
Detta är den perfekta bilden av en förlorare. Du kan liksom inte bli mer förlorare eller en större förlorare. Detta är bilden av en mardröm och ett misslyckande.
Tre saker att nämna. Brian McGrattan ger Luke Gazdic en vänskaplig och ganska fin klapp efter att denne åkt på huvudet av McGrattan. Andrew Ference fick en tackling – rejäl rackare – av Lee Stempniak och svarade med att misshandla honom, alltså inte alls den vänliga behandling ”Gratz” gav Gazdic. Påminde en del om Ray Emerys uppvisning. Svårt att förstå varför domarna inte går emellan men samtidigt kan man ju fråga sig varför Stempniak inte kastade handskarna direkt när Ference började slå? Kanske för att Flames befann sig i anfall och att han inte ville ta någon utvisning. Kontentan blev en hel del blod och ett gäng tänder spottades ut. Domarna och deras ”intent” är ju fasligt irriterrande. Flames gör i mina ögon ett helt regelrätt mål – ja där hamnade en Flamesspelare i mål men det var ju en Oilersspelare som placerade honom där – hur som så är det en puck som Devon Dubnyk missar och den glider in utan att spelet blåses av i tid. Målet underkänns då domaren egentligen tänkte blåsa i tid. Bara dumt. Scenariot är inget nytt, det har hänt tidigare och jag undrar varför man gör så här. Att felbeslutet ska gälla för att domaren tänkte…annars videogranskar man ju sådana här situationer.
--------------------------------------------------------------
Veckan poänger
Positivt
- När man väl vaknar så är man bra, arbetar hårt och är företagsamma. Det sker dock allt mer sällan
Negativt
- De individuella misstagen.
- Inte lika gedigna insatser, spelar inte längre hela matcher.
- Tekningarna fortsätter vara katastrof
- Numerära överlägen är närmast en pina.
Slutsats
Det positiva är verkligen försvinnande litet. Flames är idag väldigt lika föregående säsongers Flames. Säsongen började bra och positivt med arbete i 60 minuter och ett härligt ”go” i laget. Flames gjorde vad man kunde, det vill säga sitt bästa. Nu är det gamla synder, märklig inställning, skyfflande i kedjorna och huvud som hänger. Strunt i vilket det är ändå ingen som förväntar sig att laget ska vinna så varför sätta press på sig, varför få dåligt självförtroende i detta läge? Nu har laget i stället satt sig i en sits att man lika gärna kan skicka iväg alla som inte ingår i planerna och plocka upp juniorerna. Det är åtminstone roligt även om lite tidigt på säsongen. Just idag är Calgary Flames bara patetiska
