SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 3. Calgary Flames

Kan Calgarys spännande och lovande kärna ta sig till slutspel igen?

Inför förra säsongen rankades Calgary Flames som nummer 28 av oss här på Svenska Fans. Det var uppenbarligen ett misstag för Calgary Flames gick till slutspel. Detta efter att missat slutspel under fem raka säsonger. Väl där slog man även dessutom ut Vancouver Canucks och tog sig därmed vidare från runda ett, något man inte gjort sen Stanley Cup-finalen 2003-2004.
 
Flames resa tog slut mot Anaheim Ducks som helt enkelt var både en och två storlekar för stora för laget. Fast vi återgår till föregående säsong.
 
SvenskaFans var långt ifrån ensamma med att tippa Flames långt från slutspel. Flames trotsade oddsen eller rentav det logiska tänkandet säsongen igenom. Först ansåg nog mer eller mindre en enad journalistkår och alla experter man kan tänka sig att laget skulle bli sist eller åtminstone vara ett av de lagen som slogs om Connor McDavid. Efter en stark inledning var frågan hur länge de skulle orka. När säsongen var halvvägs så började samma experter och journalister så smått ta laget på allvar men slutspel var långt ifrån säkert. Med lite drygt 20 matcher kvar tog Mark Giordanos säsong slut. Med kaptenen borta vara det solklart att Flames skulle sjunka som en sten.
 
Fast Flames som skrällt sig säsongen igenom fortsatte att skrälla. Slutspelsplatsen bärgades förvisso först i de sista skälvande omgångarna (mot just Los Angeles Kings som samtidigt missade slutspelet i och med förlusten). Och visst laget hade onekligen marginalerna på sin sida men där fanns talang och massor av hårt arbetande spelare. Inte minst hade laget en stor tro på sig själva. Underläge, spelade ingen roll för det var bara att jobba ännu hårdare. Laget låg i toppen gällande att vända matcher och var grymt effektiva i period tre. Laget förtjänade sin plats efter att mer eller mindre tillbringat varje dag av säsongen på en slutspelsplats.
 
Summerat så är Flames inget givet slutspelslag bara för att man tog sig dit säsongen som gick. Laget har fortfarande mycket att jobba på, främst när det gäller att driva fram pucken, föra spelet och skapa chanser. På det stora hela har nog de flesta experter svårt att se Flames spela ännu en säsong fast i egen zon och ändå gå till slutspel. Fast som redan konstaterats så har laget talang och dessutom har man förstärkt på områden där man såg problem.
 
Flames kan inte sägas tillhöra toppskiktet gällande forwards även om Sam Bennett är med från start och spelare som Sean Monahan och Johnny Gaudreau är ett år äldre. Fast när det kommer till försvaret så är det inte alls omöjligt att Flames faktiskt förfogar över ligans bästa. Sommarens mest omtalade drag är anledningen till att Flames förfogar över ett så pass högoktanigt försvar. In, från ungefär ingenstans, kom Dougie Hamilton. 
 
Summerat har Flames en spännande och lovande kärna. Många spelare är i en bra ålder och med stora utvecklingsmöjligheter. Dessutom har huvudtränaren, Bob Hartley, gjort ett väldigt bra jobb och implementerat en mentalitet att aldrig ge sig samt att istid och chanser inte ges utan förtjänas. Hartley belönades även med Jack Adams Award som årets coach under sommaren.
 
Så kan Flames ta sig till slutspel en gång till? Ja det kan man, men det kommer inte bli en enkel resa.
 
Målvakter:
 
Positionen är kanske inte ett stort problem men det finns klara frågetecken. Det kan ske förändringar innan säsongen drar igång eller medan säsongen fortfarande är ung. För vad Flames general manager sagt är att laget inte kommer ha tre målvakter i NHL och det är precis vad laget har just nu.
 
I skrivande stund är målvaktstandemet från föregående säsong kvar. Det är 29-årige finländaren Karri Ramo och 33-årige schweizaren Jonas Hiller som åtminstone på förhand kamperar tillsammans ännu en säsong. Båda målvakterna stod för relativt solida insatser och hade likartad statistik. Deras spel bjöd på höga toppar men en del djupa dalar. Säsongen igenom ersatte de varandra relativt lyckosamt. Samma sak i slutspelet där Hiller inledde som etta mot Vancouver Canucks men Ramo tog över och stod exempelvis alla matcher mot Anaheim Ducks. Summerat så har Flames även varit relativt öppna med att man inte är nöjda till hundra procent med målvakts-positionen. Jämnheten saknas. Och det är inte för inte som termen relativt används för att beskriva målvakternas säsong. De gör sitt jobb och ibland blixtrar de till men inte mer än så.
 
Den som antas rubba duon ovan och som ser ut att steget fullt ut till NHL denna säsong är egna draftvalet Joni Ortio. Det forna sjätterundsvalet från 2009 har blivit 24 år och kom förra säsongen upp och höll nollan mot Vancouver Canucks i ett väldigt viktigt läge av säsongen. Rent generellt har den finske ynglingen imponerat två säsonger i rad både i AHL och under sina två korta perioder i NHL. Då hans kontrakt under sommaren övergick i ett envägskontrakt så var det logiska att Ramo som var kontraktslös skulle lämna. Fast i sista stund förlängde man Ortios landsman. Något som såklart ledde till spekulationer om Hillers framtid. Någonstans här befinner laget sig idag, Ortio ska sannolikt in och med tanke på att man slutligen valde att ge Ramo nytt kontrakt så är känslan att man är mer nöjda med honom än Hiller. Ramo har inte så stor erfarenhet av NHL och kanske ser man mer potential i honom än den betydligt äldre Hiller.
 
Framtid, ja utöver nämnde Ortio finns egna draftvalen Jon Gillies (75th 2012) och Mason McDonald (34th 2014). Två målvakter som rankas högt inom organisationen och avseende NHL-draftade målvaktstalanger. Gillies kommer vara en av målvakterna för Flames AHL-lag Stockton medan McDonald kommer fortsätta åtminstone en säsong till i QMJHL och Charlottetown Islanders.
 
I systemet finns även nykontrakterade Nick Schneider. Schneider rankades ganska högt bland målvakterna i sommarens draft men som förblev odraftad. Han kommer fortsätta i WHL något år till.
 
Backar:
 
Förfogar Calgary Flames månne över NHL:s bästa försvar? Inte omöjligt. Klart är att det kommer mycket poäng från backposition och att försvaret åtminstone på pappret i år ser ännu starkare ut än säsongen som gick.
 
Först ut är såklart härföraren, veteranen och tillika lagkaptenen Mark Giordano, med ett färskt sexårskontrakt i bagaget. Giordano är en försvarare utan svagheter, men han är mer än allround då han är mer än bra både fram och bak. Den Toronto-bördige ”Gio” stod för sitt livs bästa säsong när han smällde in 48 poäng på blott 61 matcher. Det var en poäng mer än han åstadkom säsongen innan på 64 matcher då han också stod för en stark säsong. Fast det är precis där skon klämmer.
 
Säsongen 2011-2012 blev det också 61 matcher och 2008-2009 blev det 58 matcher. Giordano är skadedrabbad. Hans uppoffrande och relativt frenetiska spelstil öppnar upp för det. Fast utan sin spelstil hade han ju inte varit det han är idag. Giordano har gått från klarhet till klarhet sedan han som odraftad debuterade i NHL säsongen 2005-2006. Just skadorna är onekligen det som gjort att den stundande 32-åringen under två raka säsonger gått från att vara en given finalist till Norris Trophy till att inte ha en chans.
 
År 2011 med val nio draftades Dougie Hamilton av Boston Bruins. Hamilton skulle bli Bruins härförare för många år framåt. Stor som ett hus, mobil, högerskjuten ja Hamilton hade allt. Och för varje säsong tog ynglingen kliv framåt. Fast någonstans längs vägen måste det skurit sig och istället för att förlänga med Bruins blev den unge försvararen sommarens stora pris. Oväntad nog var det Flames som lyckades med konststycket att värva honom med hjälp av sitt förstarundsval samt några av de val man fick för Curtis Glencross och Sven Baertschi vid trading deadline. Bara 22 år, nästan två meter lång och 100 kilo tung med en färsk 42-poängssäsong bakom sig anlände han under draftdagen och kort efter kritade även denna Toronto-bördige försvararen på för Flames, ett sexårigt kontrakt för stora pengar. Hamilton var precis vad Flames ville ha och behövde. En stor högerskjuten försvarare som kan det mesta och dessutom är i helt rätt ålder sett till Flames lagsammansättning. Han kommer utgöra en mycket viktig del i Flames försvar för en lång tid framöver.

Allroundskicklige TJ Brodie är näste man att presentera. Brodie kommer från de egna leden och likt Hamilton och Giordano är han bördig från provinsen Ontario. I runda fyra år 2008 draftade Flames en då småstrulig OHL-försvarare och säsongen 2010-2011 kom debuten i NHL. Brodie hade sannolikt lite höga tankar om sig själv och gillade inte lira försvar och var väl inte överförtjust i auktoriteter. Idag, när han är 25, är Brodie långt ifrån samma opolerade yngling.
 
Brodie har tagit fina kliv varje säsong och förra var den hittills bästa, det blev 41 poäng. Och det var sannolikt tur att Flames och Brodie enades om ett nytt femår långt avtal innan säsongen som gick snarare än efter. Det finns inte någon anledning att tro att Brodie nått sitt tak. Kanadensaren är bra på rören, snabb, spelskicklig och älskar att följa med upp i anfall. Till det lägger han ett bra positionsspel och ett spel som förvisso inte är fult men ganska långt ifrån snällt. Brodie kan stå upp för sig själv och är med sitt intensiva backspel en jobbig spelare att möta. Dessvärre missar han säsongsinledningen på grund av en handskada.
 
Så har vi kommit till backen som täckte mest skott i NHL, 28-årige och Alberta-bördige Kris Russell. Ingen var ens i närheten av Russell när det gällde att täcka skott. Säsongen som gick blev det 283 täckta skott, en siffra ingen annan nått under den korta tid man fört statistik på det. En skridskoskicklig back, väldigt följsam och svårpasserad om än liten. Till det lägger han en mer än godkänd offensiv. Poängskörden har ökat i takt med speltiden och självförtroendet. En gång i tiden öste han poäng i WHL och det märks att han har offensiv förmåga.
 
Den defensiva förmågan kan han förmodligen tacka Ken Hitchcock för. Hitchcock var hans coach i såväl Columbus Blue Jackets som draftade honom i runda tre 2005 och i St. Louis Blues. Russell skolades onekligen väl i spelets defensiva aspekter. Till slut fick han emellertid inte plats i Blues som efter att han passerat waivern skickade honom ”hem” till Flames i utbyte mot en femtrerunda. Ett fynd även om det rynkades en del på näsorna vid övergången.
 
Så till en av försvarets mest omstridda spelare, Dennis Wideman, även han från Ontario. Wideman kommer med en kanonsäsong i bagaget. Kanske spelade 32-åringen sitt livs hockey? Offensiven har aldrig varit något problem men han har haft en förmåga att göra misstag att stå för ganska grova felbeslut. Säsongen 2013-2014 började bra men efter några skador stod han för en horribel avslutning. Den senaste säsongen återföll han aldrig till gamla synder utan presterade bra hela säsongen igenom. Han framstod som en ledargestalt och spelade hårdare än tidigare. Det blev hela 15 mål och 56 poäng från Widemans högerskjutna klubba. Det är smått imponerande siffror med tanke på hur pass ifrågasatt Wideman varit. När han kritade på för Flames såg kontraktet horribelt ut men idag känns det fullt överkomligt. Det svänger emellertid fort.
 
Siste man i laget topp-6 är den hårdföre men inte särskilt skicklige Deryk Engelland. Han draftades redan år 2000 i runda nio av New Jersey Devils men debuterade i NHL och Pittsburgh Penguins först 2009-2010. Sedan dess har han varit mer eller mindre bofast i ligan. Engelland som kommer grannstaden Edmonton var en kritiserad värvning inför säsongen. Kontraktet var både för dyrt och för långt. Det är helt korrekt men sina brister till trots fyller veteranen en roll. Dessutom växte han allt eftersom säsongen gick. Han bidrar med aggressivitet, storlek och tuffhet och framförallt i slutspelet blev han viktig. Sedan ska man inte förringa hans två mål för det kan mycket väl varit säsongens viktigaste. Båda kom i en match mot New Jersey Devils och målen vände på steken och såg till att Flames inte tappade i kampen om slutspel.
 
Rollen som sjundeback är skrivande stund öppen och lär vara så till målvaktsdilemmat får en lösning. Brad Treliving, general manager för laget, uttryckte tidigare under sommaren en önskan om att ta tillbaka David Schlemko men det var inte prioritet ett och Schlemko hamnade sedermera i New Jersey Devils. Det finns flera andra backar att tillgå, frågan är hur pass lämpade de är för uppgiften. Med Brodie skadar öppnas dessutom ännu en plats upp.
 
Förvånande nog blir allroundskicklige försvararen Brett Kulak en av Flames backar i NHL.  Framförallt har 21-åringen imponerat stort under försäsongen och får nu chansen att börja säsongen i NHL som ersättare till Brodie. Kulak är mobil och en bra skridskoåkare som valdes i runda fyra av Flames 2012. Förra säsongen innebar speltid i AHL, ECHL och NHL. På juniornivå var han en poängplockande försvarare.
 
Utöver nämnda finns tjeckiske veteranen Ladislav Smid som var skadad stora delar av förra säsongen och dessutom ännu är ett frågetecken. Det sägs dock att 29-åringen kommer vara redo till säsongen börjar. Fast vill Flames ens ha Smid? Det lilla han spelare var minst sagt undermåligt. Unge Tyler Wotherspoon som måste se till att höja sig minst en nivå. Den 22-årige försvararen har sett okej ut under sina matcher i NHL men inte mer. Nye 23-årige college-förvärvet Kenney Morrison som med storlek och hårt skott ser spännande ut, inte minst efter en stark säsongsavslutning i AHL. Morrison var eftertraktad och många klubbar ”slogs” om honom men han valde Flames.
 
Det finns även svenske och nydraftade 18-åringen Oliver Kylington. En omstridd spelare som från början av förra säsongen spåddes gå kanske så högt som topp-5 i draften men när den väl ägde rum halkade hela vägen till plats 60. Att tro han tar plats är såklart naivt men Kylington har en del egenskaper på elitnivå. Frågan är om han kan få ihop resten också. Klart är att det blir Nordamerika och inte Sverige och AIK. Tjeckiske 27-åringen Jakub Nakladal finns också att tillgå, frågan är om ett par starka VM-turneringar är tillräckligt för att platsa i NHL. Defensivt solid är han på förhand men det är på en helt annan nivå än NHL.
 
Lite längre bak finns egna draftval som allroundbacken Ryan Culkin samt de mer aggressiva spelartyperna Keegan Kanzig och Patrick Sieloff som båda älskar att tacklas. De fyra backarna är samtliga strax över 20 och kan få någon eller några matcher i NHL.
 
Ännu längre bak finns fler egna draftval. Hypade Brandon Hickey, smidige men lille John Gilmour, store Adam Ollas Mattsson, offensiva dynamon Rasmus Andersson, ryske Rushan Rafikov och väldige Riley Bruce. Samtliga kommer med all sannolikhet stå på tillväxt något år till innan de blir proffs. Ska dock tilläggas att Rasmus Anderssons spel under försäsongen imponerade mycket på lagets ledarstab.
 
På try-out fanns veteranerna Ryan Wilson, Douglas Murray samt Aaron Johnson. Svenske Murray fick vända hemåt tidigt och Aaron Johnson hamnade i AHL. Wilson däremot har imponerat och sett relativt given. Den 28-årige kanadensiske backen har ett förflutet i Flames organisation och ser ut att passa bra in i laget. Trots detta så beslutade Flames att inte ge honom kontrakt.
 
Forwards:
 
Flames sitter med ett av ligans bästa försvar men detsamma kan inte sägas om lagets forwards. Fast det är något som på pappret ser ut att vara en bra mix av spelartyper och dessutom en uppsättning som ser ut att vara ganska jämn och snabb.
 
Flames poängliga vanns förra säsongen av 31-årige Jiri Hudler. Hudler nådde en i det närmaste bisarr nivå och smällde in hela 76 poäng. En ökning av poängen från säsongen innan med hela 22 poäng, och hans tidigare personbästa var 57 poäng. Poänguppsvinget gav honom en åttondeplats i NHL:s poängliga. Utöver det vann den tjeckiske och 31-årige veteranen Lady Byng Trophy.
 
Hudler har såklart alltid haft talangen och är en teknisk och smart spelare med ett väldigt bra skott men att tro att han förbättrar eller ens upprepar förra säsongens bedrifter kan anses vara naivt. Och skulle han göra det är han sannolikt förlorad för laget. Hudler går in på sitt sista år på det tidigare så bespottade kontraktet med genomsnittslönen fyra miljoner dollar per säsong. Ännu en lika stark säsong innebär en löneökning storlek större. Hudlers situation är ett dilemma. Ska Flames sälja dyrt nu när han aldrig varit bättre eller vänta och hoppas han kan kontrakteras för en rimlig peng? Det senare kan innebära att laget förlorar honom helt utan något i utbyte.
 
Hudler har onekligen funnit kemi med två unga killar. Sean Monahan och Johnny Gaudreau. En trio laget och huvudtränare Bob Hartley såklart ogärna splittar på även om han pratat om att lagets ska ha duos och inte trios. Fast det betyder ändå inte att Hudler inte spelar med fjolårets lekkamrater, det är trots allt tre per kedja och inte två. Kedjan har lotsat fram varandra till strålande säsonger. Samtliga har överförträffat alla ställda förväntningar. Johnny Gaudreau kom till laget med en enorm hype runt sig. Samtidigt var fjärderundsvalet från 2011 ett stort frågetecken, inte för sin talang utan för sin storlek. Skulle den lille och lätte forwarden klara av högre tempo och tuffare motstånd? Det tog ungefär tio matcher innan han anpassat sig och resten av säsongen var Gaudreau bättre än någon vågat tro.
 
Den lille 22-årige amerikanen noterades för 64 poäng på 80 matcher och till det lades nio poäng på elva slutspelsmatcher. Han vann emellertid inte Calder Trophy som årets nykomling. Gaudreau har en fantastisk teknik och hade inga problem med lura upp NHL-försvarare på läktaren. Skottet är mer än godkänt och spelförståelsen kan absolut ingen anmärka på. Dessutom jobbar den unge amerikanen väldigt hårt i defensiven, och han är inte rädd för de långt mycket större och tyngre spelarna.  
 
Sist i den framgångsrika trion är kanske den som imponerat allra mest, Sean Monahan. Tillika Flames förstaval från 2013 (sexa totalt). Monahans potential ansågs nog av många vara rätt klar, en stabil tvåvägscenter utan flärd. Fast när han redan under sin andra säsong, blott 20 år gammal, ger oss ett sken av att vara en högklassig tvåvägsspelare undrar nog många om där inte finns någon nivå till. Monahan är kaptensmaterial, han arbetar hårt och placerar sig rätt. Trots ung ålder och bara på sin andra säsong var han under en period lagets mest rutinerade center. Han bara växte av det. Dessutom har den Ontario-bördige centern en ruskig förmåga att göra viktiga mål. Åtta av hans 31 mål var matchavgörande säsongen som gick, samma siffra som John Tavares och Rick Nash. Monahan är väldigt jämn, en spelare som tycks göra en poäng varje match snarare än att de kommer i grupp med flera matcher emellan dem. Poängskörden på 62 poäng kan öka om han inte börjar lika trögt, skulle han dessutom bredda sin repertoar kan han vinna den interna poängligan.
 
Efter lagets förstakedja är det ganska öppet om vem som spelar var. Sam Bennett, lagets högsta draftval genom tiderna, är en aspirant på en roll i lagets topp sex. Frågan är om det är som center eller vinge? Inför förra säsongen var Bennett övertygad om att ta plats i Flames men istället för hockey blev det rehabilitering av en trasig och sedermera nyopererad axel. Comebacken ägde rum i OHL och trots sin ringrostighet smällde ynglingen in hela 24 poäng på elva matcher. Det stod klart att Bennett som gick som fyra 2014 var något riktigt speciellt.
 
När Kingston Frontenacs säsong var slut så åkte Bennett raka vägen till Flames och det tog inte lång tid innan han var för bra för att ha på läktaren. Redan i första matchen (grundseriens sista match) kom första poängen och Bennett visade prov på ett spel långt mognare än vad åldern tyder på. Den nyblivna 19-åringen spelade sedan slutspelets samtliga elva matcher och stod för fyra poäng. Bennett har finess och fin skridskoåkning men hans främsta styrka är sannolikt hans vilja och attityd. Något som passar utmärkt in i Flames. Den Ontario-födde ynglingen jobbar hårt, räds inte fysiskt spel och tuff trafik. Han ser liksom inga hinder. Det är egenskaper som gör att Hartley säger att Bennett kommer spela på sin naturliga position som center istället för på en kant som han gjort hittills.
 
Om ynglingen centrar finns en liten chans att Hartley väljer att sätta Hudler vid hans sida, den framgångsrika trion till trots. Mest sannolikt är kanske emellertid att Hudlers nyanlände landsman tar platsen. Vi pratar såklart om Michael Frolik. En stabil forward med många strängar på sin lyra. Lagets General Manager Brad Treliving sa efter free agent cirkusen att det var Frolik eller ingen som gällde. Därför betalade man lite extra för honom. Frolik har hunnit bli 27 år och har tagit intressanta kliv sedan han draftades som nummer tio av Florida Panthers 2006. Då en offensivt lagd spelare med fin teknik god för 20 mål och 40 poäng under ett tidigt skede av sin karriär.
 
Efter några säsonger hamnade Frolik i Chicago Blackhawks och där hamnade han längre bak i kedjorna. Frolik fick i princip skola om sig själv. Så istället för offensiv blev det defensiv för hela slanten. Det gick förvånansvärt bra och Frolik blev en solid defensiv spelare. Efter några år i ”The Windy City” hamnade Frolik i Winnipeg Jets. Väl där fick han mer istid och således en chans att kombinera offensiv med defensiv. Poängen hoppa upp till de där 40 -poängen igen. Flames hoppas på att han kan ta något kliv till, likt Hudler. Om inte annat så har man skaffat en solid och synnerligen pålitlig spelare med ett brett spektra av egenskaper och inte minst ett giftigt vapen i numerärt underläge.   
 
På andra sidan om Bennett kan vi få se Joe Colborne. Colborne är intressant. Colborne skulle kunna sägas vara ett enigma. Han har verktygen men verkar inte veta hur man öppnar verktygslådan. Åtminstone inte på en daglig basis. Den Calgary-födde forwarden är stor, mobil, stark, teknisk och draftades ganska högt av Boston Bruins 2010 (16). Fast 25 år gammal har han fortfarande inte bevisat något. Två raka säsonger med 28 poäng och tidvis ganska kritiserad. Han skapar inga chanser, han skjuter inte och han ser ganska ofta slö ut. Fast när han väl växlar upp visar han upp ett spel av rang. Ett spel som får en att tro att han kan bli en väldigt bra och produktiv spelare. Han är så pass stor och teknisk så när han väl vill så kan motståndarna inte ta pucken från honom. Fast det räcker ju inte att göra det ibland. I slutspelet fick dock se en jämnare Colborne, en mer fokuserad spelare. Kan han bygga vidare på det? Först och främsta måste han återhämta sig från sin brutna tumme.
 
Om nu Bennett inte ankrar kedja två så faller den lotten sannolikt på den svenske och tillika unge veteranen Mikael Backlund. Svensken är bara 26 år gammal men likväl en av lagets mer rutinerade spelare. Det har hunnit bli 298 matcher i NHL, detta trots att centern tycks vara otursförföljd. Skadorna är en vardag för honom och det har delvis stoppat upp hans karriär sedan han valdes som nummer 24 av Flames 2007. Även om Backlund aldrig blommat ut offensivt är han emellertid en väldigt bra defensiv center, en underskattad sådan. Han arbetar hårt, är bra i positionsspelet och väldigt följsam. Även om styrkan är i defensiven är svensken inte oäven offensivt, bra spelsinne men ett ganska svagt skott. Om Backlund håller sig hel och frisk så kan han hamna på runt 20 mål och 40 poäng.    
 
Backlund kan komma att flankeras av Lance Bouma och David Jones precis som förra säsongen. Framförallt den 25-årige och Alberta-bördige Bouma känns som en given lekkamrat både i spelet fem mot fem och numerärt underläge. Bouma med ett färskt kontrakt i fickan stod för en smått fantastisk säsong. Ansedd att vara en begränsad spelare stod han för 16 mål och 34 poäng och dessutom fyra matchavgörande mål. Styrkan är ändå i det outtröttliga slitet. Han tacklar och täcker skott i parti och minut. Backlund och Bouma är om inte annat en väldigt solid defensiv duo.
 
Jones är ett mer osäkert kort. Under förra säsongen kunde 31-åringen se läktaren såväl som att matchas i fjärdekedjan. Fast merparten av tiden spenderade han med Backlund och Bouma. Den Ontario-bördige forwarden är stor och tung men ganska snabb när han fått upp farten. Problemet är i så fall hans acceleration, det tar lite tid att få fart på benen. Tackla och jobba hårt kan han dock. Fjolårssäsongens 30 poäng var fullt godkänt men sett till kontraktet (4 miljoner dollar per säsong) så är han onekligen inte värd det. Sitter på ett utgående kontrakt och detta lär vara sista säsongen i Flames.
 
Bakom nämnda spelar finns ganska många som aspirerar på istid och som har ganska bra möjligheter att slå sig uppåt i hierarkin. Spelare som Jones och Colborne sitter som långt ifrån säkert och de kan lika gärna hamna utanför laget. Bäst chans att slå sig in i laget topp-9 har kanske Josh Jooris. Som så många andra i laget är 25-årige Jooris bördig från Ontatio. Jooris kom mer eller mindre från ingenstans förra säsongen. Som odraftad collegespelare blev han för några säsonger sedan inbjuden av Flames lagledning till ett försäsongsläger. Han imponerade och Jooris blev erbjuden kontrakt och ignorerade sitt sista år i skolan för att istället satsa på ett liv som hockeyproffs.
 
Första säsongen tillbringade Jooris i AHL och han gjorde inte så hemskt mycket väsen från sig. En okej säsong helt enkelt, lite upp och lite ner. Förra säsongens försäsongsläger blev en succé för Jooris. Synnerligen förvånande tog han plats i Flames och NHL. Och han tog för sig rejält, mål i debuten och tolv poäng på de nitton första. Förvisso slutade hans poängskörd på relativt skrala 24 poäng men fyra av hans mål var matchavgörande och dessutom drogs han andra halvan av säsongen med en efterhängens skada som även gjorde att han missade ett antal matcher. Jooris behöver hur som helst bli jämnare. Hel och frisk med massor av självförtroende, det kan sluta lite hur som helst. Forwarden har något av en gubben i lådan förmåga. Han dyker liksom bara upp. Han är snabb och vill mycket, åker på alla puckar och plötsligt så står han där som målskytt. 
 
Slutspelets största favorit bland Flames fans, Michael Ferland, kan också slå sig in någonstans i lagets topp-9. Kanske till och med i kedja ett om Hudler flyttas till en annan formation. Ferland har testats en hel del med Gaudreau och Monahan under försäsongen. Ferland, ett femterundsval från 2010 har hunnit bli 23 och ser äntligen ut att vara på rätt bana. Vägen har varit krokig och inte särskilt enkel för Ferland.
 
Ferlands förmågor är bland de mer intressanta i laget. Han har bra offensiva kvalitéer vilket han bland annat visade i slutspelet. Han kan skjuta och han kan spela fram och dessutom göra det med en viss om än begränsad finess. Det som gör honom intressant är att han till det lägger något ruffigare egenskaper. Ferland är stor och tung och älskar att tackla, gärna i en våldsam fart och helst hela tiden. Vancouver Canucks avskydde honom och han kan sannerligen krypa in under skinnet på motståndarna. Frågan är om han kan klara kombinera sina olika förmågor. Som sämst är han en nyttig spelare för kedja fyra och som bäst kan han bli en duktig power forward.
 
Fjolårsfloppen Mason Raymond är också en spelare laget vill ge chansen igen. Fast hans poängskörd bara var något sämre än exempelvis Jooris och Backlund går det inte att jämföra. Raymond värvades ”hem” till Calgary från Toronto Maple Leafs inför förra säsongen och sågs som ersättare till Mike Cammalleri. Och visst 30-åringen har talang och en ganska intressant verktygslåda med framförallt fart och teknik som bästa verktyg. Fast utanför offensiv zon gör han ingen som helst nytta och han är inte heller någon som spelare jobbar hårt eller kan agera fysiskt. Där är han långt efter många spelare som är sämre talangmässigt.
 
Det började förvisso bra för Raymond i hemstaden och ungefär tio matcher in i säsongen såg det ut som en perfekt värvning. Nu visste såklart nog alla att Raymond inte är känd som ligans jämnaste spelare men denna gång gick det upp och sedan ner och ner lite till och lite till. Raymond kom aldrig ur sin formsvacka. Visst han drabbades av en skada i sin formtopp men det är ingen ursäkt i längden. Under en sekvens av säsongen stod han för två poäng på tjugo matcher och under de sexton sista matcherna gjorde han till exempel inte ett enda mål. Här pratar vi ändå om en renodlat offensiv spelare, värvad för poängen och till en viss peng. Vi pratar om en spelare som under stora delar av säsongen trots allt fick bra med istid. 
 
Här bakom finns även användbare snabbskrinnaren Paul Byron. Byron är en nyttig och versatil spelare men det går inte att komma ifrån att han kort i rocken. Hur hårt han än jobbar och sliter och hur orädd han än är så är storleken något som går emot honom. Den 26-årige forwarden från Ottawa i - gissa var - Ontario är inte heller tillräckligt talangfull för att överleva enbart på sina offensiva egenskaper likt Gaudreau. Han sliter förtjänstfullt och kan placeras lite varstans men kommer aldrig bli en riktigt etablerad spelare i NHL.
 
Så har vi kommit till två spelare som känns väldigt cementerade i sina roller. Veteranen Matt Stajan och tuffe Brandon Bollig. De två känns som två relativt givna kandidater till lagets kedja fyra. De kommer sannolikt inte aspirera på mer. Stajan har varit en bespottad och omdebatterad spelare ända sedan övergången från Toronto Maple Leafs. Poängproduktionen är inte där men lönen för det är på plats. Det är sådant som fansen inte riktigt uppskattar. Fast denne 31-årige centern har inte klagat utan bara jobbat på. På så sätt har Stajan efter sex säsonger i Flames jobbat sig till fansens respekt.
 
Likt flertalet av spelarna i laget härstammar även Stajan från provinsen Ontario och när han draftades 2002 som nummer 57 av Leafs hade man stora förhoppningar om honom. Stajan blommade emellertid aldrig ut men rollen som center i kedja fyra hanterar han utmärkt. Bollig är amerikan och även han är en omdebatterad spelare. Flames gav upp en del för den 28-årige och begränsade forwarden när han värvades från Chicago Blackhawks inför förra säsongen. Och hans första säsong i laget var inte direkt imponerande. Fast Bollig fyller en roll som lagets tuffing och en roll i kedja fyra är vad han klarar av. Kommer sannolikt inte spela varje match.
 
Redan här är man en man för mycket så antingen tradas eller skickas någon till AHL. Då finns faktiskt även Markus Granlund och inte minst Drew Shore att tillgå. Just Granlund har imponerat under försäsongen och förtjänar en riktig chans. Den finske forwarden har mest lirat center i NHL men är bättre lämpad som forward. Det blev 48 matcher i NHL för 22-åringen förra säsongen och det känns som han är redo för ett ordinarie jobb i NHL. Det forna andrarundsvalet från 2011 har onekligen talangen och det är dags nu.

Drew Shore är ett mer osäkert kort. Amerikanen draftades också i runda två fast 2009. Han är högerskjuten, storväxt och kan gå som center eller som vinge. Talangen finns där och han var på gång i Florida Panthers för någon säsong sedan men han körde fast i konkurrensen och hamnade i Flames. Det blev inte lättare där och nu måste även Flames bestämma sig för vad man ska göra med 24-åringen. Shore måste passera waivern för att hamna i AHL och den vägen vill nog Flames inte ta.  
 
Så till den sista spelaren med en rimlig chans till NHL just nu, Garnet Hathaway. Amerikanske 23-åringen Hathaway är en checker som aldrig slutar arbeta. Han kontrakterades som free agent nyexaminerad från college. Storväxt, tacklingsglad och högerskjuten har han gjort ett bra och uppskattat jobb för Flames lag i AHL. Har möjligheter och potential att spela i fjärdekedja i NHL fast sannolikt inte mer.
 
Det är de spelare som just nu ligger bäst till för en chans i NHL. Om inte det vore nog så finns det fler spelare från AHL som aspirerar på en chans. Gaudreaus parhäst från college, det egna dravalet och tillika stabile och 23-årige centern Bill Arnold, ruffige och hårdföre college-förvärvet den 23-årige Bryce Van Brabant. Det snabbskrinnande förstarundsvalet från 2013, de 20-årige Emile Poirier, samt hårt arbetande och 25-årige nyförvärvet Derek Grant finns också att tillgå.
 
Vi ska inte heller glömma Turner Elson, den 23-årige vingen stod för en ganska stark säsong i AHL under fjolåret. Dessutom finns nytillskottet Freddie Hamilton att tillgå. Freddie Hamilton är äldre bror till Dougie och anlände strax före säsongsstart från Colorado Avalanche. San José Sharks drafta honom i runda fem 2010 och under karriären har  23-åringen mest fått speltid i AHL.
 
Utöver dem finns även spännande spelare som Flames tredje och sista förstarundsval från 2013 20-årige Morgan Klimchuk, den väldige 20-åringen Hunter Smith och hårt arbetande 23-årige Kenny Agostino att tillgå. Sist men verkligen inte minst finns storväxte Austin Carroll, 21-åringen var ett sent (och överårigt) val 2014 men stod för en mycket bra säsong i WHL senast.
 
Ännu längre bak finns spelare som är kvar i juniorligorna eller i college Mark Jankowski, Tim Harrison, Matt DeBlouw, Andrew Mangiapane och Pavel Karnaukhov. Flames förstarundsval från 2012, Jankowski och lille teknikern Mangiapane är de två mest spännande av dem. Även vitryske Karnaukhov känns som en spelare med potential.
 
---
 
Nyckelspelare:
 
Mark Giordano - Fantastisk säsongen som gick men ännu en gång slutade den abrupt.
Målvakten - Vem som än står, målvakterna måste spika igen.
Sean Monahan - Den unge centern tog flera imponerande kliv. Kanske inte den som gör flest poäng men en ledare i lagets kedja ett och den som avgör matcher.

Nyförvärv:
 
Dougie Hamilton - Trade - Boston Bruins
Michael Frolik - Free Agent - Winnipeg Jets
Jakub Nakladal - Free Agent - TPS (Liiga)
Derek Grant - Free Agent - Ottawa Senators
Kenney Morrison - Free Agent - Western Michigan Univ. (NCAA)
Nick Schneider - Free Agent - Medicine Hat Tigers (WHL)
Freddie Hamilton - Trade - Colorado Avalanche

Förluster:
 
Raphael Diaz - Free Agent - New York Rangers
Brian McGrattan - Free Agent - Anaheim Ducks
Max Reinhart - Trade - Nashville Predators
David Wolf - Free Agent - Hamburg Freezers (DEL)
Devin Setoguchi - Free Agent - Toronto Maple Leafs
Mark Cundari - Free Agent - San José Sharks
David Schlemko - Free Agent - New Jersey Devils
John Ramage- Free Agent - Columbus Blue Jackets
Corey Potter - Free Agent - Arizona Coyotes
Ben Hanowski - Free Agent - Augsburger (DEL)
 
Svenskar:
 
Mikael Backlund, Adam Ollas Mattson, Oliver Kylington, Rasmus Andersson

Coach:
 
Bob Hartley
 
Preliminär laguppställning:
 
Gaudreau - Monahan - Hudler
Frolik - Backlund - Bouma
Ferland - Bennett - Jooris
Jones - Stajan - Bollig
Byron, (Colborne IR) Raymond/Granlund

Giordano - Hamilton
Russell - Wideman
Kulak(Brodie IR) - Engelland
 
Ramo, Hiller, Ortio

Andra notabla spelare: Tyler Wotherspoon, Bill Arnold, Emile Poirier, Markus Granlund, Drew Shore, Mason Raymond, Ladislav Smid

---
 
Bästa nyförvärvet: Dougie Hamilton

Han är ung, bara 22 år gammal, och har redan 178 matcher i ligan. Han är stor, nära två meter, och tung, nästan 100 kilo, men ändå mobil och offensivt duktig. Dessutom är han en högerskjuten back och han kostade mer eller mindre ingenting. Inte något som påverkar laget nu åtminstone. Det är inte varje dag spelare av Dougie Hamiltons kaliber trillar ned i knäet på, åtminstone inte på Calgary Flames. Hamilton är helt enkelt helt rätt värvning för ett lag i uppgång. En spelare för idag och imorgon.

Värsta förlusten: Brian McGrattan

Ja Brian McGrattan är ett intressant val men Flames har inte tappat någon spelare av någon som helst form av dignitet. Åtminstone inte i skrivande stund. McGrattan tillbringade förvisso mest tid i farmarlaget men blir ändå valet då han både på och vid sidan om omklädningsrummet var mycket populär. En mentor till många unga. Väldigt omtyckt av fansen också. En karaktär som kommer att saknas.

Årets poängkung: Sean Monahan
 
Undertecknad har svårt att se Jiri Hudler upprepa fjolårssäsongen. Johnny Gaudreau kan utmana och får Mark Giordano vara hel så är han också aktuell. Fast Monahan, att döma av hans utveckling och en hittills väldigt stabil produktion så känns det rimligt att tro att han kan hoppa upp ett snäpp till. Det kommer dock vara jämnt i toppen.

Årets nykomling: Sam Bennett

Flames högsta val någonsin (fyra) missade nästan hela förra säsongen med en nyopererad axel men väl tillbaka så dominerade han först i OHL. Flames släppte fram honom i grundseriens sista match och han fick sedan förtroendet i hela slutspelet. Visst brände Flames kanske ett kontraktsår i onödan men Bennett var för bra för att inte spela. Bennett och Monahan kommer utgöra Flames nav för lång tid framöver och måhända att de inte kommer ösa in poäng men de kommer göra det oerhört svårt för motståndarna.

Årets genombrott: Michael Ferland

Joe Colborne ett år till eller Michael Ferland? Det var valen. Colborne får förvisso en chans till att bevisa sig på riktigt. Fast Ferlands chans är lite annorlunda och lite mer intressant. Ferland har gjort en fantastisk resa från en deprimerad småplufsig spelare med alkoholproblem till att bli fansens nya kelgris, en nykter sådan. Ferland har haft det tufft helt enkelt, trots hans unga ålder har han fått ta sig igenom en hel del. Med ett färskt kontrakt i fickan och med ett större självförtroende vet ingen var det slutar. Ferland är en härlig karaktär som kan passa in var som helst i laget. I grunden är han en hårt arbetande buse med fin teknik. Möjligheterna för att överraska finns där.
 
###
 
REDAKTIONENS RANKNING:
 
Pacific Division:
 
1.
2.
3. Calgary Flames
4. San José Sharks
5. Vancouver Canucks
6. Edmonton Oilers
7. Arizona Coyotes
 
 
---
 
Nytt för i år är att NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen. 

2 kommentarer