Inför Carolina - Edmonton
Så är vi äntligen framme vid NHL-säsongens stora höjdpunkt – Stanley Cup-finalen! Lagen som gör upp om Lord Stanleys buckla är två på förhand stora skrällar, nämligen Carolina Hurricanes och Edmonton Oilers.
När säsongen inleddes efter ett års paus på grund av strejk var det inte många som tippade att Carolina och Edmonton skulle mötas i Stanley Cup-finalen i juni. Tvärtom så förväntades de hamna på tabellens undre halva, men de nya reglerna och flera nytända spelare har hjälpt lagen på dess marsch.
---
Carolinas säsong har minst sagt varit succéartad efter två års besvikelse med bottenplaceringar. Senaste gången de var i slutspel var säsongen 2001/2002, då de också gick till final där de sedermera förlorade mot Detroit. Då hette stjärnspelarna Ron Francis, Jeff O’Neill, Sami Kapanen, Rod Brind’Amour och Arturs Irbe. Nu heter de Eric Staal, Doug Weight, Mark Recchi, Cam Ward och återigen Rod Brind’Amour. De finns nu bara nio spelare kvar i Carolina från laget 01/02. Rod Brind’Amour är en av dem och då som nu spelade han en stor roll i sitt lags avancemang.
Säsongsinledningen gav en fingervisning om hur säsongen kunde sluta, Carolina vann åtta av oktober månads elva matcher och försäsongstipsen om ännu ett bottenår suddades ut. I match efter match visade laget upp en enorm kämpaglöd och lagsammanhållning. Ledd av defensivspecialisten och lagkaptenen Rod Brind’Amour åkte laget fram som en ångvält och alla frågade sig när laget skulle hamna i en formsvacka och ”gamla” Carolina skulle vara tillbaka. Men svackan kom aldrig, utan laget höll undan till en andraplats i Eastern Conference, en ynka poäng bakom Ottawa. Segern i Southeast Division var därmed också bärgad. Med 294 gjorda mål hamnade de på en tredjeplats i målligan efter Detroit och Ottawa.
När slutspelet inleddes fick de möta Montreal Canadiens i förstarundan. Det såg dock ut att bli respass redan då med två raka förluster, men laget tog sig samman och vann sedan fyra raka matcher och avancerade till Conference-semifinalen där New Jersey Devils stod för motståndet. Devils kom att bli en munsbit för Carolina som vann med 4-1 i matcher. I Conference-final fick de sedan möta ett annat skrällag, nämligen Buffalo. Serien blev tuff och gick till en sjunde och avgörande match där Rod Brind’Amour slog in det matchavgörande målet och platsen i Stanley Cup-finalen var säkrad.
Edmontons säsong har egentligen varit den raka motsatsen jämfört med Carolinas. De inledde visserligen säsongen med tre raka segrar, men hamnade direkt efter det i en djup svacka där de förlorade sju raka. I januari, februari och mars spelade de inte heller bra och förlorade flera matcher, men trots det så lyckades de med nöd och näppe ta sig till slutspel, tre poäng före Vancouver på niondeplatsen. De ställdes sedan mot grundseriens suveräner Detroit Red Wings, men chockade hela NHL med att vinna med 4-2 i matcher. I den andra omgången väntade så San Jose Sharks, med grundserien poängkung Joe Thornton och en het Patrick Marleau i laget. Återigen vann de dock med 4-2 i matcher och Thornton såg, precis som vanligt när det vankas slutspel, oerhört blek ut. I Conference-finalen ställdes de mot ett annat skrällag, Anaheim Mighty Ducks. Ankorna förde matcherna, men lyckades trots det inte avancera, utan Edmonton tågade mot Stanley Cup-final i stor stil med 4-1 i matcher.
Senaste gången Edmonton var i Stanley Cup-final var säsongen 1989/1990 då Mark Messier och Jari Kurri förde laget till seger. Den segern kom att avsluta Edmontons 80-talsdominans inom NHL, Wayne Gretzky hade lämnat för Los Angeles Kings några säsonger innan och Messier flyttade till New York Rangers ett år senare.
Match 1 i finalen kommer att bli det första mötet lagen emellan denna säsong, då de inte möttes i grundserien.
Matchvinnare:
Carolina Hurricanes:
Rod Brind’Amour:
Har Rod Brind’Amour någonsin varit i bättre form än vad han är nu? Tveksamt. Den rutinerade centern med den otroliga fysiken har i och med de nya reglerna fått en nytändning och har hela säsongen igenom varit ett föredöme för Carolina-spelarna. Lagkaptenen har i match efter match klivit fram som matchvinnare och under grundserien gjorde han 31 mål och 70 poäng, hans bästa notering sedan tiden i Philadelphia Flyers. I slutspelet har han sedan om möjligt varit ännu bättre, sex mål och nio assist är hans facit hittills. Lägg därtill ett strålande defensivt arbete med en peak i tekningscirkeln, Brind’Amour vinner hela 58,8 % av alla tekningar, och han tar väldigt många, och väldigt viktiga tekningar. Han är även spelat flest minuter av alla forwards i årets slutspel. Fortsätter Brind’Amour i samma stil så kan han ensam leda sitt Carolina till seger mot Edmonton och priset som slutspelets MVP vore i så fall givet.
Cam Ward:
Rookiemålvakten Cam Ward spelade 28 matcher under grundserien och vann hälften av dem. Han släppte i snitt in 3,68 mål per match, en siffra som inte imponerar. Men när slutspelet väl började har han verkligen vaknat till liv och har vaktat Carolinas mål i 16 av lagets 22 matcher. Hans målsnitt har nu minskat till 2,07 och han har en räddningsprocent på 91,9 och stundtals har han spelat lysande och räddat Carolina kvar i flertalet matcher. En het målvakt är guld värt mot Edmontons bombardemang.
Doug Weight: 
Doug Weight (bilden) inledde säsongen i St. Louis Blues, men blev i slutet av januari bortbytt till Carolina för att få en chans att vinna Stanley Cup, något som framställs som näst intill omöjligt i Blues. Weights inledning i Carolina var tveksam, men allt eftersom han blev varm i kläderna kom också poängen. I slutspelet har han verkligen tänt till och i ett relativt orutinerat Carolina drar han tillsammans med Rod Brind’Amour, Mark Recchi, Glen Wesley och Aaron Ward ett tungt lass. Att han har spelat nio säsongen i Edmonton lär ju inte göra viljan att vinna sämre.
Edmonton Oilers:
Dwayne Roloson:
Det som Edmonton saknade under grundserien, en stabil förstemålvakt, såg de till att skaffa sig vid trade-deadline då Minnesotas Dwayne Roloson inhämtades. Han såg sedan till att föra laget till slutspel och sedermera också fram till finalen. 1998/1999 agerade han andremålvakt bakom Dominik Hasek i Buffalos väg till finalen. Väl där tog det dock stopp mot Dallas Stars. Nu är det alltså återigen dags för 36-årige Roloson att spela en Stanley Cup-final, denna gång som förstemålvakt. Fortsätter han i samma stil som hittills så kommer Carolina få det tufft med sitt målskytte.
Chris Pronger:
Inför säsongen hämtades Chris Pronger (bilden) ifrån St. Louis Blues men hade stora problem med både matchtempot och de nya reglerna. Men han har höjt sig oerhört mycket och spelar numera som den gamle Hart Memorial Trophy- och James Norris Trophy-vinnaren han är. Pronger har spelat i Stanley Cup-slutspelet nio gånger tidigare, alla med sin tidigare klubb St. Louis. Den väldige försvarsresen kommer matchas hårt och lär säkerligen spela runt 30 minuter per match. Hans genomskärande passningar eller tunga slagskott från blålinjen kommer att bli ett giftigt anfallsvapen för Edmonton. I de tidigare matcherna har han matchats mot Henrik Zetterberg, Joe Thornton och Teemu Selänne. Nu kommer han troligtvis att ställas mot Eric Staals och Doug Weights kedjor så mycket som det bara är möjligt.
Fernando Pisani:
Slutspelets stora överraskningsspelare måste vara Fernando Pisani med nio mål. I och med det så är han delad skyttekung. På 80 matcher i grundserien gjorde han 18 mål, nu är han redan uppe på hälften efter bara 17 matcher. Trots att han spelar med Mike Peca och Raffi Torres i Edmontons checking-line så har han alltså vräkt in mål. Då Ryan Smyth, Sergei Samsonov, Ales Hemsky och Shawn Horcoff troligtvis kommer få hårdast bevakning av Carolinas försvar så kommer Pisanis målproduktion bli oerhört viktigt för Edmonton.
Outsiders:
Carolina Hurricanes:
Mark Recchi:
Mark Recchi som outsider säger ni? Mannen som har vunnit Stanley Cup med Pittsburgh Penguins och som har öst in mål under hela sin karriär? Ja säger jag. I Mark Recchi har Carolina ett sparkapital som heter duga, han har ”bara” gjort fem mål och fem assist på 18 matcher i årets slutspel, ett facit som bara resulterar i en åttondeplats i den interna poängligan. Han har sett bra ut rent spelmässigt i de senaste matcherna och fortsätter han bara att mala på så kommer också målen att trilla in. När han nu spelar med Eric Staal så borde det inte vara några problem. Mark Recchis snabba handledsskott och fina speluppfattning kan mycket väl vara det som fäller avgörandet i finalserien.
Edmonton Oilers:
Mike Peca:
Mike Peca har alltid först och främst setts som en defensivt stark center med en stor vinnarskalle, men i årets slutspel har han också klivit fram som matchvinnare och har gjort en del fina mål. Peca, Fernando Pisani och Raffi Torres utgör en stark checking-line för Edmonton och de brukar få en del kontring med sig i matcherna. Just Pisanis och Pecas spelvändningar kan bli avgörande.
Vilka vinner?
Carolina med 4-3 i matcher.
Vad fäller avgörandet?
Båda lagen spelar med stort hjärta och viker sällen eller aldrig ner sig, det kommer att bli en tuff matchserien och det lag vars komplementspelare är hetast kommer att vinna. Stjärnspelare som Rod Brind’Amour, Eric Staal, Cory Stillman, Doug Weight, Mark Recchi, Ryan Smyth, Shawn Horcoff, Chris Pronger, Sergei Samsonov och Ales Hemsky kommer alla med allra största säkerhet att producera. Men spelare som Matt Cullen, Ray Whitney, Kevyn och Craig Adams, Jarret Stoll, Radek Dvorak och Todd Harvey blir viktiga för sina respektive lag.
Målvaktsspelet kommer också, som vanligt, att bli avgörande. Båda lagen kommer inte med heta målvakter och frågan är om rutinerade Dwayne Roloson eller rookien Cam Ward ska dra det längsta strået.
Vem fäller avgörandet?
Rod Brind’Amour och Craig Adams kommer att bli väldigt viktiga för Carolina i jakten på Lord Stanleys buckla. Lagkaptenen Brind’Amour är oerhört viktig för Carolina och den som får igång laget ute på isen och som hela tiden spelar mot motståndarnas bästa spelare. Craig Adams kanske inte spelar så många minuter men när han väl är inne på isen så smäller det hela tiden och han är hela tiden framme och retar och psykar motståndarna, när han väl är i båset går käften nonstop för att peppa sina lagkamrater.
Förmodade laguppställningar:
Carolina Hurricanes:
Matt Cullen – Eric Staal – Mark Recchi
Cory Stillman – Rod Brind’Amour – Justin Williams
Andrew Ladd – Doug Weight – Ray Whitney
Chad Larose – Kevyn Adams – Craig Adams
Frantisek Kaberle – Niclas Wallin
Aaron Ward – Glen Wesley
Mike Commodore – Bret Hedican
Cam Ward (Martin Gerber)
Edmonton Oilers:
Ryan Smyth – Shawn Horcoff – Ales Hemsky
Sergei Samsonov – Jarret Stoll – Radek Dvorak
Raffi Torres – Mike Peca – Fernando Pisani
Ethan Moreau – Rem Murray – Georges Laraque
Jason Smith – Chris Pronger
Jaroslav Spacek – Steve Staios
Marc-Andre Bergeron – Matt Greene
Dwayne Roloson (Jussi Markkanen)
Matchdatum:
Måndag 5 juni, Carolina – Edmonton
Onsdag 7 juni, Carolina – Edmonton
Lördag 10 juni, Edmonton – Carolina
Måndag 12 juni, Edmonton – Carolina
Onsdag 14 juni, Carolina – Edmonton*
Lördag 17 juni, Edmonton – Carolina*
Måndag 19 juni, Carolina – Edmonton*
* = om nödvändigt
Källor:
www.nhl.com, www.edmontonoilers.com, www.carolinahurricanes.com, www.tsn.ca
