De svenska stjärnorna: ”Det finaste vi har”
Lär känna Tre Kronor på bästa sätt — genom våra skribenter som följer svenskarna till vardags. Näst ut är Mika Zibanejad och Rasmus Dahlin.
Karla Lindahl från New York Rangers-redaktionen presenterar...
Mika Zibanejad var blott 19 år när han fick en permanent plats i våra svenska hockeyhjärtan. Ögonblicket som förändrade allt var då den unge svensken avgjorde finalen mot Ryssland under JVM 2012. Chris Härenstam och Mikael Renberg skrek sönder högtalarna på våra tv-apparater och resten är historia. Efter fem säsonger i Ottawa Senators gick färden till Manhattan år 2016.
Sedan dess har Zibanejad krigat sig uppåt i New York Rangers-hierarkin för att nu vara lagets förstacenter — däremot inte utan att vara ifrågasatt.
Börjar vi med Mika Zibanejads styrkor så är det två saker som sticker ut; hastigheten och framför allt skottet. Centern skjuter stenhårt, och trivs bäst i ”Ovechkins kontor” vid vänster tekningscirkel där han vill ha pucken på bladet för att sen lägga hela kroppstyngden i slagskottet.
Zibanejad är en naturlig "finisher" och när han är som bäst visar han också upp en skälmsk fräckhet på isen, där han kan sno pucken framför ögonen på även de mest uppmärksamma backar, för att sedan sticka iväg fort som en avlöning. Precis som när han fixade JVM-guld åt Sverige för drygt tolv år sedan.
Svagheten ligger i humöret. Zibanejad är något så fint som en känslosam idrottare — vi vet alla hur vackert och överjävligt det kan vara. 31-åringen bryr sig mycket om vad folk tycker om honom, och om något inte stämmer kan det äta sig in i skallen på honom, vilket kan påverka hans spel rätt rejält. Vi som följt honom på nära håll har sett det mer än en gång.
Sam Hallam gör klokt i att ge "Zibby" mycket speltid och låta honom bygga sitt självförtroende. I powerplay är han en given avslutare. Men skulle något gå fel tidigt, en blunder eller en katastroföppning mot Kanada? Då kan Mika Zibanejad från Huddinge snart bli ett osäkert kort som både kan göra skada och nytta på isen.
Därmot, när allt flyter på, kan han vända tvekan till full fart framåt. Då får kanadicker, jänkare, och finnar flytta på sig — för då kommer Mika Zibanejad och då går det fort! Skottet går i 150 kilometer i timmen och det rasslar till innan du fattar vad som hänt.
När Mika Zibanejad är som bäst är han det finaste vi har.
Niclas Edlund från Buffalo Sabres-redaktionen presenterar...
Från Buffalo Sabres kommer två spelare att delta. Ena är Sveriges Rasmus Dahlin och den andra är Ukko-Pekka Lukkonen som representerar Finland.
Kaptenen Rasmus Dahlin, och hjärtat av försvaret i USA:s finaste stad, har haft en berg- och dalbana till säsong hittills. Det tog några matcher innan poängproduktionen lossnade men i sedvanlig ordning rullar det nu på bra i protokollet. Det defensiva arbetet har varit lite sisådär.
Sisådär är “the understatement of the year” när det kommer till säsongen för Sabres i övrigt. Organisationen som inför säsongen satsade för slutspel får kämpa med näbbar och klor för att inte riskera att ligga sist med dryga halva säsongen spelad.
Med det sagt så skall Dahlins siffror ses i ljuset av ett underpresterande lag som har ofantligt svårt att få till någon som helst bra form. Den svenske backen är dock en finfin representant för klubben i dessa sammanhang och kommer inte att göra bort sig.
I Tre Kronor är jag övertygad om att han kan utmana om poängbästa back i hela turneringen om han får rätt radarpartner. Helst ser jag att han får spela med en defensivt tung back (gärna Jonas Brodin) så att Dahlin kan ägna sig mer åt det offensiva. Gärna första backpar och mycket tid i numerära överlägen. Skjuter som få och är, tillsammans med Erik Karlsson, den som kan styra från blå med lugnet i behåll — även mot pressande Kanadicker. Den dagen Erik Karlsson och Victor Hedman inte finns kvar i Tre Kronor ser jag Rasmus Dahlin som det självklara valet som kapten.
Observera! Texterna skrev inför turneringen.
TV: Rasmus Andersson och Tre Kronors backsida diskuteras
