Ett ord – "Världsklass"
En turnering full av de mest talangfulla spelare som sporten har att erbjuda kan inte vara någonting annat än ett recept för succé.
När VM kommer kring sitter varenda svensk och håller tummarna för en sak — att de främsta spelarna i NHL ska åka ur slutspelet för spel med Tre Kronor. Denna gång behöver svenskafolket inte invänta spelarna från världens bästa hockeyliga. Utan nu är de alla med från start.
Visst kan det kännas märkligt med enbart fyra lag som ska utgöra en hel turnering, men i ärlighetens namn är det ändå bara dessa nationer som fångar hockeyvärldens intresse ändå.
Skalat av och skalat bort. Ingen behöver se Sverige möta Kazakstan då slutsiffrorna blir så ojämna att man vill be om ursäkt till motståndarna efter slutsignal. Det är inte underhållning. Det är smärtsamt.
På juniornivå kan även de mest borträknade motståndarna skrälla, men inte på seniornivå. Därför är det lika bra att bara följa de fyra lagen som är herrarna på täppan.
Under onsdagsnatten började tvivel krypa sig in när Kanadas totaldominans gjorde sig tydlig i matchen mot Sverige. Det senarenämnda laget såg ut som Tre Kronor från Beijer Hockey Games — ett relativt uddlöst lag i behov av den stjärnglans som svenskarna i NHL bidrar med. Allteftersom matchen pågick kunde blågult däremot komma till sin rätt, och svenskarna började spela likt de gör till vardags i sina respektive klubblag.
Det var ett upphämtande som hette duga även om Kanada skulle dra det längre strået i förlägningen. DÄR har vi underhållning!
Med spelare på denna nivå finns det bara ett ord som 4 Nations Face-Off kan beskrivas på — världsklass.
