George McPhee och oviljan att göra någonting alls
VI är nu två dagar in på free agent-cirkusen och Capitals har inte gjort mycket väsen av sig. Ännu en gång har GM George McPhee bevisat att han är en man med nerver av stål, en GM som aldrig gör något förhastat. Om det är bra? Det råder det delade åsikter om.
I och med att man valde att trada unge Cody Eakin till Dallas i utbyte mot veterancentern Mike Ribeiro så rätade man också ut en hel del frågetecken gällande centerplatsen bakom Nicklas Bäckström. Visst är Marcus Johansson lovande, och dessutom ligans kanske allra mest underskattade svensk, men centerfrågan var likväl ett ständigt återkommande problem i vintras. Med Bäckström borta så fanns där inte mycket till tyngd, men med Ribeiro i truppen så känns det som att problemen på den positionen är ett avslutat kapitel.
Målvaktssidan är helt klar, Braden Holtby och Michal Neuvirth vet vi alla vilken potential de besitter och de har många, många år kvar i ligan. Backsidan ser även den okej ut, får man behålla både John Carlson och Mike Green så är det bara Dennis Wideman som ska ersättas, men får Green bara gå skadefri i höst så känns inte behovet av en back i Wideman-kaliber lika viktig.
På forwardsidan så är det stora frågetecknet vem som ska täcka Alexander Semins plats. Vi behöver en sniper bakom Alexander Ovechkin, och sådana växer inte direkt på träd. Tomrummen bakom Mike Knuble och Jeff Halpern går att fylla med spelare som redan finns i truppen, men någon ny Semin har vi inte i de egna leden förrän blivande toppspelare så som Evgeny Kuznetsov, Filip Forsberg och Stanislav Galiev tar klivet till NHL.
Hur har då George McPhee tänkt fylla tomrummet efter Semin? Med Troy Brouwer. Jag vet ärligt talat inte hur den gode George tänker där. Nog för att Brouwer och Semin gjorde ett liknande antal mål under säsongen som gick, men då var också Semins säsong ett riktigt bottennapp samt att de två är två helt olika spelartyper. Det blir lite som när folk sitter och jämför Sidney Crosby och Ovechkin, två helt lysande spelare, men som natt och dag som spelare.
Om Brouwer skulle göra 25-30 mål under en säsong skulle det vara helt fantastiskt, det skulle vara personbästa och vi skulle ha en riktigt bra secondary scoring i och med det. Skulle Semin däremot göra 40 mål så skulle folk knappt höja på ögonbrynen, för det är vad han är kapabel att göra, det är allmänt känt. Man kan inte jämföra de två spelarna och Brouwer kommer inte att kunna fylla tomrummet efter sin ryske ex-kollega.
En annan sak som jag, och många med mig, börjat lessna på är McPhees eviga avvaktande. Som spelare var han ganska tuff, i alla fall för sin storlek, men efter år av defensiva ageranden som general manager börjar jag fundera över om han någonsin kommer att lyckas bygga ett Stanley Cup-lag.
I går sa han att det "ibland är bäst att vara avvaktande, att se vad de andra lagen gör" och det är ungefär som att vara ett lag som enbart lever på motståndarnas misstag. Ibland smart, oftast tråkigt. Många av östlagen har redan riktigt tunga trupper, många av dem känns som potentiella Stanley Cup-contenders. Det gör inte Capitals i nuläget.
Jag hoppas att jag har fel. Jag hoppas att McPhee har ett ess i rockärmen, antingen att Semin inser att det är i huvudstaden han hör hemma och sedan tystar alla tvivlare (TSN-studion, behöver jag säga mer?) och hör en sagolik säsong eller att man signar en av de stora fiskarna som fortfarande finns där ute, mitt framför Pittsburgh och alla andra lag. Då lovar jag att ta tillbaka vartenda tvivelaktigt ord om McPhee, käka upp min keps och hylla honom till the very end.
