Lagbanner
Resan till London *Uppdaterad*

Resan till London *Uppdaterad*

NHL-säsongen inleddes i år i London med två matcher mellan Kings och Ducks. Båda våra Kings-skribenter Marcus Andersson och Petter Fritz var på plats för att beskåda denna historiska händelse.

Texten är skriven som en dagbok där man följer båda skribenternas dagar i London med kommentarer från matcherna, om udda saker som hände och om vad man gjorde på fritiden.

070928
Petter:
Allting förutom hotellet hade varit bokat i flera månader och inklusive resa, hotell och biljetter till matcherna blev slutsumman ca 9000 för både mig och farsan, en mycket rimlig summa! Planet med Ryan Air som skulle ta oss från Säve till Stansted skulle avgå 10.20 men var naturligtvis försenat. När vi väl kom fram tog vi tåget till Liverpool Street där vi bytte till tunnelbanetåget som skulle ta oss till hotellet. Allt flöt på förvånansvärt bra och vi var framme efter bara någon timma. Under resten av dagen gick vi runt i stan med siktet inställt på British Museum. Väl där fick vi se otroliga saker från världens alla hörn. En världsturné av stöld skulle man kunna säga. Efter ett tag fick jag dock så ont i ryggen att vi var tvungna att återvända till hotellet. Väl där läste vi lite. Och ja just det, till sen lunch/middag åt vi på kinesrestaurang. Min huvudrätt var inget mindre än "roasted duck". Helgen hade bara börjat.

Marcus:
Medans Petter styrde sin kos mot London satt jag fortfarande kvar på jobbet och funderade över varför livet ibland kan va så orättvist. Men så fort slutsignalen ljöd begav jag mig iväg, dock bara till Ulricehamn, där min reskamrat bor. Kvällen gick åt till att kika på Londonkartor och planera resväg från flygplatsen till hotellet, samt från hotellet till arenan. Allt detta sköljdes ner med några kalla öl i ren London-anda.

070929
Petter:
Efter en relativt sen frukost gav vi oss ut på stan för att kolla i butiker på Oxford Street. Efter att vi dragit runt på Marks & Spencer i en timma eller två bestämde vi oss äntligen för att köpa något. Jag köpte ett par handskar och en rock, medan farsan köpte ett par skor och ett par manschettknappar. Det här var i stort sett det hela vi gjorde före vi åkte ut till O2 arena för att dels äta och naturligtvis för att kolla på hockey! Matchstarten 17.00 i lokal tid kunde arrangören naturligtvis inte hålla då det blev fel med ljussystemet. Detta pågick ett bra tag och även om det var en dundertabbe löste det sig alldeles utmärkt. Matchen var oerhört underhållande och Kings kämpade sig verkligen till en seger (4-1). Både deras PP och PK kändes överlägsen Ducks motsvarande uppställningar. Dessutom storspelade Bernier i målet och man kunde bara hoppas på att matchen dagen efter skulle vara lika bra. På kvällen träffade vi min kusin, som bor och jobbar i London, för att äta kinesmat. Återigen förtärdes anka, en mycket delikat rätt!


Världens, förmodligen, coolaste mössa! (OBS! Ej min medskribent)

Marcus:
Efter en tidig frukost satte vi oss i bilen och rattade in mot Säve flygplats. Även vårat plan skulle avgå klockan 10.20. Flygturen gick bra, men 1,5 timmes tåg och tunnelbaneåkande var mindre trevligt. När vi äntligen kom fram till hotellet fick vi en smärre chock. Vårat resebolag hade bokat ett twinroom av modell mindre. Så med andra ord skulle jag o min kompis dela på en 120 säng, nog för att vi är tajta vänner men... Till slut lyckades vi ordna en extrasäng, samt att vi blev lovade ett annat rum natten efter, så var det problemet ur världen. Efter det fanns det inget annat än att bege sig till O2 arena. Det var ganska kul att se, att ju närmare man kom arenan dök det upp allt fler och fler i hockeytröjor, detta i fotbollstokiga England. När vi kom dit gick vi in på den första puben vi såg och beställde in ett par stadiga pints. Innan matchen drog igång lyckades jag få ett par bilder på Stanley Cup bucklan, samt hälsa för första gången på min medskribent Petter. Matchen var mycket underhållande, och publiken var fantastisk. Till skillnad från min medskribent tycker jag inte att Kings power play fungerade särskilt bra. Målen de gjorde kom när de var 5 mot 3, och då ska det ju vara mål. Men annars såg det mycket bra ut, och Bernier storspelade. Av nyförvärven tyckte jag att Preissing och Calder var de som utmärkte sig mest. Jack Johnson såg man inte så mycket av, och Brad Stuart hade svårt att komma in i det. Dock fick han in några riktigt schyssta tacklingar. Efter matchen begav vi oss in till London igen, för att leta upp en trevlig engelsk pub där vi kunde se på fotboll.


När tar vi hem denna? Foto: Marcus Andersson

070930
Petter:
Efter att på dagen sett Buckingham Palace, 10 Downing Street, London Eye och Big Ben drog vi oss ut mot arenan. När vi satt på tunnelbanan tittade jag lite förstrött runt om kring mig och fick då syn på en man som stod vid en av dörrarna. Mannen var mycket välklädd och jag tänkte nästan direkt att "han ser ut som Marc Crawford". Tanken som slog mig först var naturligtvis "vad skulle han göra på ett tunnelbanetåg? Ska inte han vara med laget?". Det som gjorde mig nästan säker på att det var Crawford var de grå hårstråna i polisongerna och det som gjorde mig spiksäker på att det var "The Crow" var att han höll i en laguppställning för Kings oh Ducks. Jag gick fram till honom och pratade ett antal ord och fick reda på ett och annat. Bland annat att Jason LaBarbera skulle starta i mål, att Ivanans hade en revbensskada och att Armstrong inte hade blivit assisterande kapten pga. av sin stora mun (som jag förstod det, det bullrade lite om tåget). Anledningen till att han var på vagnen var för att han ansåg att det var smidigare än båten som resten av laget färdades med. Inför matchen kändes det fantastiskt bra och det kändes som om Kings kunde ta en andra raka vinst. Detta hände inte (4-1 till Ducks) och man får nog lägga en viss del av skulden på LaBarbera. Allt vi kan hoppas på är att Bernier stannar kvar i NHL. På kvällen drog vi hem direkt och la oss för att läsa och titta på tv i vårat källarrum.

Marcus:
Sista veckan innan vi skulle åka fick vi reda på av resebolaget att vi var tvungna att byta hotell. Som kompensation blev vi lovade en English breakfast, istället för en kontinental. När vi klev in i hissen denna morgon och satte kurs mot källarplan där frukostrummet låg, hade vi lite halvbra förväntningar om hur det skulle se ut, med tanke på att övriga hotellet var rätt risigt. Inte ens den värsta bild jag hade i huvudet kunde göra denna frukostbuffé rättvisa. En skål med ägg, en påse torrt bröd, några brödrostar, samt en bricka med svettiga ostbitar var allt de hade att servera, tillsammans med ett extra svagt kaffe. Behöver jag tillägga att det var vattenläcka i taket? Nog om frukosten. Vi beslutade oss att besöka British Museum under dagen enligt Petters rekommendation, vilket var mycket intressant. Senare på kvällen mötte vi upp Petter och hans farsa på ett brasilianskt matställe inne på O2 Arena. Vi hade mycket trevligt, och kom i god stämning innan matchen. Den här gången hade vi fått platser på den övre sektionen precis vid mittlinjen, hur bra som helst. Matchen finns det väl inte så mycket att säga om, Anaheim var det bättre laget, och såg betydligt mer taggade ut än dagen innan. Matchens behållning var nog ändå att se den gamle mustaschprydde Kingsaren George Parros golva jätten Scott Thornton. På vägen hem var det dags för min tunnebaneupplevelse, dock långt ifrån Petters. Jag träffade en mycket trevlig svensk tjej, som visade sig vara kompis med självaste Cammalleri. Han brukade besöka henne när han var i Europa på världscupen, som hon uttryckte det, vilket säger en hel del om hennes hockeykunskaper. I vilket fall skulle hon ut med halva kingslaget på kvällen, och efter ett par misslyckade försök att få reda på vilken restaurang de skulle till var det dags att hoppa av. Kvällen förflöt väldigt lugnt på en lokal sportbar nära Piccadilly. Eftersom tunnelbanan slutade gå vid tolv, fick vi ta bussen hem. Där träffade vi ett ganska berusat svenskt gäng från Gävle som skanderade ”go Bäckström go” i bussen under hela resan hem, pinsamt. Dock var det lite kul när de lyckades få ett stort gäng italienare att jubla och sjunga genom att köra klassikern Sole mio.

071001
Petter:
Återigen spenderades dagen i affärerna. Den här gången kryssade vi genom London i regnet via Apple Store på Regent Street (ett gratis internet-café, heja Apple! Jag kör faktiskt mac...) och ett oändligt antal skyltfönster till olika butiker. Till slut kom vi till vårat mål: Virgin Store vid Picadilly Circus. Där shoppade vi loss ordentligt bland billiga skivor och filmer. Bland annat inhandlades Sgt. Bilko (Steve Martin) och Hot Fuzz. Ett antal timmar senare var det alltså dags att dra sig hemåt igen och planet från Stansted kom iväg i nästan rätt tid. Väl hemma stod vår bil kvar på parkeringsplatsen, trots att låset i ena dörren är trasigt. Vilken lycka!

Marcus:
Efter en lika fantastiskt kulinarisk frukost som morgonen innan spenderade vi denna dag på Oxford Street. Den mest imponerande butiken vi besökte var nog Nike´s trevåningshus, där de bland annat inrett olika rum efter stora fotbollsklubbar ute i Europa. Vi konstaterade att bara för att ett fik utger sig för att vara italienskt, betyder det inte att de kan göra en riktig espresso. Eftermiddagen och kvällen tillägnades resa, resa och resa. Tunnelbana, tåg, flyg och bil. Förutom hotellet var vi mycket nöjda med resan, och det kan mycket väl bli ett besök till London igen inom en snar framtid.

Marcus Andersson & Petter Fritzpetter.fritz@svenskafans.com2007-10-06 19:00:00
Author

Fler artiklar om Los Angeles