Förbannelsen på vänsterkanten – hur ska Kings agera i år?
I takt med att trading deadline kryper närmare ökar spekulationerna och ryktena kring LA Kings. Vi kan konstatera att den årliga diskussionen om en målfarlig vänsterforward får gälla även för i år.
Det börjar bli lite tjatigt.
Puckmagikern Anze Kopitar ska äntligen få den superstjärna bredvid sig som han förtjänar. Ständigt denna diskussion om en frälsare på vänsterkanten till förstalinan som ska lösa alla Kings problem med att göra mål.
Som om det bara berodde på det.
Men låt oss ta det från början.
Ända sedan Mike Cammalleri försvann, Patrick O´Sullivan tradades mot Justin Williams och Alex Frolov började underprestera har det trånats och längtats efter en renodlad målskytt till vänster om Anze Kopitar i förstakedjan.
Efter att Kings GM Dean Lombardi gett upp hoppet om Matt Moulson (sedermera blivande 30-målskytt x2 och i skrivande stund 8:a i NHL´s skytteliga på 23 mål) tradade han sommaren 2009 till sig Ryan Smyth mot överraskningen Kyle Quincey, lönetaksplågan Tom Preissing och ett femteval i nästkommande draft. En genial trade enligt många. Ryan Smyth, självaste Captain Canada, är en stjärna och tillika målskytt.
Men djupet på vänsterkanten visade sig vara svagare än man trott. Frolov visade sig inte längre vara en topp-6 anfallare, och även om Smyth fann magi tillsammans med Kopitar och Williams så var det tunt bakom honom. Teddy Purcell lyckades inte slå igenom i andrakedjan och skeppades iväg vid deadline till Tampa, där han sedan fick sitt genombrott.
Så återigen, vid deadline, spekulerades det i olika vänsterforwards som skulle frälsa Kings. Lombardi tackade nej till Ray Whitney eftersom denne begärde ett kontrakt på mer än 2 år. Men fansen grämde sig inte direkt över det, för till sommaren skulle ju det stora affischnamnet värvas.
”Vi har ju alltid Kovalchuk” hette det.
Solklart, han var så gott som klar. Han VILLE spela i Kings (hur många gånger har vi inte hört det förr, läs: Marian Gaborik).
Efter att Kings fans genomgått den kanske mest plågsamma och utdragna sommaren i klubbens historia hamnade vi till slut med Alexei Ponikarovsky som enda nyförvärv i anfallet.
Så diskussionen fortgick. Och den minskade inte direkt av att dåvarande tränaren Terry Murray provade inte mindre än 14 olika spelare till vänster om Anze Kopitar i förstakedjan. I takt med att 2011 års trading deadline närmade sig pratades det om allt från Alex Semin till Dustin Penner.
Så slog Lombardi till under den sista timmen innan deadline. En av de mest eftertraktade anfallarna i Dustin Penner värvades framför ögonen på konkurrenterna. Kings målproblem var äntligen lösta. Den store anfallaren hade ju tre säsonger med 20 mål eller mer, varav två på 29 och 32, och låg på 21 mål under pågående säsong.
Det blev bara 3 mål i Kingströjan resterande delen av den säsongen.
Sen kom den magiska sommaren 2011.
Ingen utdragen Kovalchuk historia. Istället en genialisk men påkostad trade som förde självaste Philadelphia Flyers lagkapten Mike Richards till Kings. Äntligen hade Kings i alla fall en stark centerduo, en s.k. 1-2 punsch, ett annat problem som det också spekulerats återkommande i.
När vänsterforwarden och Richards forna lekkamrat Simon Gagne värvades var laget komplett. Även på vänsterkanten. Gagne och Richards skulle bilda en stark andrakedja, medans den pånyttfödde Dustin Penner skulle få en ny chans i förstakedjan. Han var ju i sitt livs form! Han hade tränat som ett djur under hela sommaren, gått ned 10 kg och påbörjade dessutom sista året på sitt kontrakt.
En halv säsong, en långtidsskadad Gagne och 5 Penner-mål senare är Kings tillbaka på ruta ett.
Den här gången är krisen på vänsterkanten nästan ännu djupare. Så illa så att Dustin Brown fått byta kant, Brad Richardson ta steget ut från centerpositionen och Dustin Penner lyckas skada sig när han äter pannkakor.
Så åter igen, vid deadline, sätter spekulationerna igång om Kings frälsare till vänster.
Den här gången pratas det om Rick Nash. Eller varför inte Richards forna lagkamrat och bästa vän Jeff Carter? Kanske Alex Semin eller landsmannen Kostitsyn?
För det kan väl ändå inte bero på något annat att Kings har svårt att göra mål?
Att en förstärkning behövs i anfallet råder det dock ingen tvekan om. Ibland börjar man tro att det rent utav vilar en förbannelse över Kings vänsterkant. Att tro att allt ska lösa sig framåt om det stora affischnamnet (läs: frälsare) införskaffas kanske är lite väl naivt.
Så vid årets deadline kan vi räkna med en repris från förra året, från förr-förra året och året innan dess. Kings kommer att ingå i samtliga rykten ligan över som innehåller en vänsterforward.
Har Lombardi lärt sig en läxa sedan värvningen av Penner och kommer satsa på säkra överkomliga värvningar som breddar laget, eller har han alltför stor press på sig från ledningen och väljer att återigen överbetala för en forward?
Oavsett hur det går, så ser jag redan nu en återkommande fras från Kings fans, liknande den från 2010.
”Vi har ju alltid Parise”
