Kings utslagna (analys av matchserien)

Los Angeles Kings gjorde en mycket bra avslutande match på hemmaplan men fick än en gång se sig besegrade på övertid.

Vinner man inte en enda hemmamatch i en matchserie är det ganska svårt att ta sig vidare. Kings har haft problem med att vinna på hemmaplan under långa perioder under grundserien, och har oftast sett som starkast ut på bortaplan. Detta scenario följde alltså med in i slutspelet där Kings varvade bragder i HP Pavilion Arena med magplask i Staples Center. Detta är något som coach Terry Murray och GM Dean Lombardi måste sätta sig ner och fundera över efter säsongens slut. Varför presterar laget sämre i Staples Center? Hur gör man Kings till ett fruktat lag på hemmaplan?

En annan sak som också följde med in i slutspelet var Kings oförmåga att avgöra på övertid. Hela tre gånger hade man chansen att ta en seger i sudden death, men alla gånger drog San Jose det längsta strået. Under grundserien var det inte många matcher som Kings vann på övertid, visserligen spelas det bara 5 minuter i 4 mot 4, men ändå. Allt som oftast gick det till ett straffavgörande där Jonathan Quick var hundraprocentig. I slutspelet finns inga straffavgöranden.

Men vi tar det hela från början. Hur nära var egentligen Kings att ta sig vidare?

Match 1: Los Angeles @ San Jose 2-3 OT (0-1,2-1,0-0,0-1)
Efter 14:44 i den första övertidsperioden avgjorde San Josés Joe Pavelski till förtret för alla Kings fans. Strax innan hade Brad Richardson träffat stolpen och så när avgjort matchen. Kings kunde mycket väl ha ”stulit” den här segern, men San Jose var det lag som pressade på mest. Quick stod för hela 42 räddningar.

Match 2: Los Angeles @ San Jose 4-0 (2-0,1-0,1-0)
Så kom då bragden som fick alla Kings fans att börja hoppas på avancemang. Det finns inte mycket mer att säga om den här matchen mer än att Kings gjorde allting rätt och var det bättre laget. Quick briljerade och stod för 34 räddningar. Drew Doughty gjorde hela 4 poäng och var makalös.

Match 3: San Jose @ Los Angeles 6-5 OT (0-3,5-2,0-0,1-0)
Kings kom ut på isen glödheta och övertaggade, fulla av självförtroende från senaste bragden. Man gjorde inte hemmafansen besvikna inledningsvis genom att ta ledningen med hela 4-0. Vad hade starka San Jose tagit vägen? Vad hade hänt med Kings anfallsspel? I det här läget började en viss nonchalans och självsäkerhet infinna sig i laget, helt naturligt med en så stor ledning med över halva matchen kvar. Sakta men säkert började puckarna trilla in för San Jose, och Kings positionsspel kan liknas vid vad som händer om man släpper in en räv i en hönsgård. Noll organisation. Noll spelsystem. Kaos. Vid ställningen 4-3 gjorde Ryan Smyth ett viktigt mål och här borde man kunnat stänga matchen. Genom åren har detta varit en av Kings styrkor att helt plötsligt bara spika igen kassen och döda en match. Men under grundserien i år har vi fått vara med om en del kollapser då stora ledningar tappats. Så även i slutspelet. Innan perioden var över hade San Jose tagit igen till 5-5.
Spelet förbättrades i den tredje perioden, och inget av lagen vågade kliva fram riktigt. Under övertiden dröjde det inte mer än tre minuter innan Kings åter igen fick se sig besegrade i sudden death. Stor besvikelse efter den här matchen. Många menar på att det var här som matchserien avgjordes. Hur skulle Kings kunna hämta sig efter detta? Och vilken injektion detta måste ha varit för spelarna i San Jose.

Match 4: San Jose @ Los Angeles 6-3 (0-0,3-2,3-1)
Inledningsvis såg Kings ut att ha glömt föregående magplask, men efter ungefär halva matchen låg man under med 3-0. Nu var det Kings tur att ta igen, eller åtminstone försöka. Men närmare än 3-2 kom man inte förrän San Jose la in en högre växel i den tredje perioden och till slut vann med hela 6-3. Kings var inte ens nära i den här matchen. Pinsamt på hemmaplan, igen.

Match 5: Los Angeles @ San Jose 3-1 (3-0,0-1,0-0)
Kings ser ut att trivas som fisken i vattnet i HP Pavillion Arena. Stark inledning igen med hela 3-0 efter första perioden. Ingen av Kings fans kände sig säkra vid det här laget, och det verkade som att spelarna hade lärt sig något från senast och släppte bara in ett mål i den andra perioden. Sedan lyckades man faktiskt stänga matchen i tredje, och höll liv i matchserien med ytterligare en bragd på bortaplan. Jonathan Quick gjorde hela 51 räddningar (!) vilket är klubbrekord i slutspelet.

Match 6: San Jose @ Los Angeles 4-3 OT (0-0,2-1,1-2,1-0)
Så var det då det här med att vinna på hemmaplan. Men här gjorde faktiskt Kings en riktigt bra match och var väldigt nära att vinna. Tyvärr hade man aldrig ledningen i matchen men kom ständigt tillbaka och kvitterade. Med mindre än minuten kvar av matchen var Kings glödheta och tryckte på San Jose så de nästan gick på knäna. Drew Doughty kunde blivit den stora hjälten när han fick ett guldläge att avgöra i slutet men Niemi gjorde matchens räddning. Under övertiden hoppades många på tredje gången gillt, men efter bara dryga två minuter var hoppet släckt och Kings slutspel över. Kings sumpade bland annat fem minuters spel i numerärt överläge i slutet, vilket inte får hända.

Kings gjorde inte bort sig i den här matchserien, eller så var det kanske precis det man gjorde? Det var inte långt ifrån att laget besegrade San Jose som slutade tvåa i den västra konferensen. Det finns mycket positivt att ta med sig, men även en hel del negativt. Kings blev inte utskåpade av San Jose i fyra raka matcher som många trodde innan. I Anze Kopitars frånvaro lyckades Kings pressa Sharks i många matcher och var faktiskt en hårsmån från att ta sig vidare. Men som så många gånger förr den här säsongen så varvar laget höga toppar med djupa dalar. Det har varit signifikativt under grundserien och fortsatte in i slutspelet. Minns inledningen på säsongen då Kings vann i stort sett allt och dominerade hela NHL. Sedan avlöste topparna och dalarna varandra, ibland i samma match. Det är just konsekvens i sitt spel som Kings saknar. Man ska inte tappa 4-0 på hemmaplan i ett slutspel. Man kan inte tappa det och sedan tro att man ska ta hem matchserien. Kings har egentligen bara sig själva att skylla. Varje chans man får är viktig och får inte slarvas bort.

Något som förvånade många var Kings starka inledningar i matcherna. Tre gånger tog man ledningen i matcherna med hela 3-0 eller mer. Förmågan att behålla ledningarna var dock inte lika stark. Vad hände med Kings försvar? 16 insläppta mål på 3 hemmamatcher är inte det defensivt starka Kings vi är vana vid. Å andra sidan så har laget producerat bra mycket mer framåt än vad många hade trott. I synnerhet eftersom Kopitar var skadad. Kings har visat att de har en stark och bred trupp där flera olika spelare kan kliva fram. Men som vi ständigt nämnt under säsongen så saknas den där riktigt spjutspetsen för att gå långt. Den där kedjan som ständigt är ett hot för motståndarna och som de måste anpassa hela försvarsspelet efter. Man kan inte gå hela vägen när den farligaste kedjan framåt består av Kyle Clifford, Brad Richardson och Wayne Simmonds. Dustin Penner var tänkt att bli en radarpartner till Kopitar men när denne skadades så försvann också produktiviteten från Penner. Han petades till fjärdekedjan men skärpte faktiskt till sig i de sista två matcherna. Justin Williams kom överraskande tillbaka från sin skada och visade direkt att han är en målfarlig anfallsspelare som Kings kan förlita sig på under flera säsonger framöver, även i slutspelet.

Hela den här erfarenheten kommer att bli mycket lärorik för Kings spelare. Men hur länge ska vi skylla på det? Samma sak sades ifjol då man kom till korta mot Vancouver Canucks. I år tycker jag ändå att Kings gjorde ännu bättre ifrån sig och kunde faktiskt tagit sig vidare. Rutinerade spelare som Handzus, Smyth och Stoll kommer inte vara kvar hur länge som helst, några kanske försvinner redan till nästa säsong. Brayden Schenn och kanske Andrei Loktionov kan bli våra framtida spelare att förlita sig på, men ska de då också gå igenom en läroperiod med bittra förluster?

Dean Lombardi har ett stort arbete framför sig att skapa ett vinnande lag. Kings behöver bli ett fruktat lag på hemmaplan. Man måste få ordning på lagets spel i numerära överlägen så att det åter igen kan bli ett av de bästa i ligan som det var ifjol. Man måste forma en dominant förstakedja som kan föra och vinna matcher åt laget. Anze Kopitar lär ingå i den, men på övriga platser är ingen given. Lombardi får sommaren på sig att rätta till ovanstående punkter. Kings fans har inte samma tålamod längre. Nu är läroperioden slut.

Intern poängliga