SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 3. Nashville Predators
Efter förra säsongens revolution under Peter Laviolette siktar Nashville Predators efter nya framgångar där en ung defensiv kärna lyser starkast.
Nashville Predators anser sig själva ha hittat en stomme som kan konkurrera om Stanley Cup. Åtminstone enligt GM David Poile. Detta kan man tyda efter de få spelarförändringarna som skedde under sommaren. Den mest tydliga och säkra uppgraderingen är dock Barret Jackman på backsidan. Efter totalfiaskot med Cody Franson och till viss del Anton Volchenkov, så ser man stort värde i Jackman som förhoppningsvis kan förbättra lagets Boxplay och defensiva spel. Samtidigt som Jackman känns som ett ”säkert” nyförvärv så finns det andra namn som mer eller mindre kan klassas som jokrar.
Steve Moses slog målrekord i KHL förra säsongen för finska Jokerit med 36 fullträffar. Dock är det svårt att på rak arm översätta vad dessa framgångar kan ge för effekt i NHL, där han nu gör sin debutsäsong. Moses blev aldrig draftad av ett NHL lag och tros ta en plats i 2-3 kedjan. Joker nr 2 är Cody Hodgson. Hodgson har tidigare visat att han kan vara en farlig producerande forward, med undantag från föregående säsong där han endast åstadkom 13p och fick lämna Buffalo Sabres. Predators hoppas dock kunna få lite av samma effekt med Hodgson kommande säsong under Laviolette som Mike Ribeiro bjöd på under 14-15.
Utöver dessa händelser fick Mike Ribeiro, Mike Fisher, Colin Wilson, Craig Smith och Calle Järnkrok nya kontrakt. Wilson och Smith skrev på för 4 respektive 5 år och visar ytterligare att General Manager David Poile har förtroende för potentialen i den nuvarande laguppställningen. Däremot kan det bli en het potatis vem som platsar i 3:e kedjan på forwardssidan.
Calle Järnkroks kontrakt var en aning lägre än sin tidigare… är detta ett tecken på att svensken är på väg ut från truppen? Nja, snarare kan man nog se vinsten i att sänka lönen för att motivera spelarna att producera och sedan ge belöningar med längre och bättre betalda kontrakt. Nu var det visserligen ingen jättestor skillnad lönemässigt mellan kontrakten, men ändå. Vidare har det spekulerats kring att Järnkrok ska flytta ut som höger/vänsterforward där Cody Hodgson kan ta platsen som center i 3e anfallsformationen.
Men det finns många spelare som kan tillhöra en eventuell 3:e formation utöver Hodgson och Järnkrok: Steve Moses, Gabriel Bourque, Austin Watson, Colton Sissons, Kevin Fiala och Viktor Arvidsson för att nämna några. Samtidigt kan det bli så att Hodgson kanske imponerar så pass mycket på training camp nu i september, att han får prova på som 2:a center vilket kan göra att Mike Fisher flyttas ner.
Utöver den trånga situationen i anfallsuppställningen djupare skikt så förekom det återigen skandalrubriker kring Mike Ribeiro. Även om han inte är den populäraste spelaren i NHL för sina akter utanför isen, så visade han prov på en playmakerförmåga som Nashville saknat sen säg… Peter Forsberg? Det konstiga med Ribeirofallet är att det varit otroligt tyst sedan slutet på juni då han skrev på ett nytt 2 års kontrakt. De sades att Ribeiro skulle närvara i domstol i mitten på juli, men inga nya uppgifter har publicerats därefter. Händelserna som Ribeiro var anklagad för skedde 2012. Vilket kan jämföras med de mer aktuella fallen kring Patrick Kane, Slava Voynov eller andra NHL spelare som varit på vift utanför isen den senaste tiden. Men trots detta illavarslande intermezzo som skedde för 3 år sedan, så såg man på föregående säsong att Ribeiro var kanske den största anledningen till Nashvilles offensiva framgång. Och det gäller att denna trend håller i sig.
Utan Ribeiro hade Filip Forsberg troligtvis inte gjort över 60 poäng, slagit klubbens rookie rekord och varit en av de som konkurrerade kring Calder Trophy. Om deras kemi kan uppnå den nivå som vi såg då, lär Nashville bli svåra att tampas med. Sen där bakom finns James Neal, som kanske inte gjorde någon knall succé med sin första säsong i Preds. Men hans målfarlighet är ett stort hot för motståndarna och Jason Arnotts målrekord med 33 träffar lever farlig nu när Laviolette tagit över i spakarna. Det är framförallt Laviolettes stil med mer aggressivt spel bland forwards där offensiven får mer fokus som gjort att anfallssidan börjat ljusna för Nashville.
Slutskedet på förra säsongen blev det dock en tung period för Predators. Shea Weber spelade halvskadad, Pekka Rinne var skadad och hans form dalade efter att ha haft en lysande inledning på säsongen. När Weber sedan fick utgå pga en värre skada i mötet mot Chicago i Stanley Cup slutspelet, var det tufft att se Predators kämpa förgäves i mastodont matcher mot ett fantastiskt lag som Blackhawks. Weber sägs nu vara hel och sugen på revansch från de försmädliga uttåget i första rundan.
Samtidigt har vi sett hur Roman Josi, Seth Jones, Ryan Ellis och Mattias Ekholm utvecklats. Det är ganska ironiskt att i detta skede tänka på hur surt det kändes efter förlusten av Ryan Suter 2012. Men efter att ha sett Weber, Josi, Jones, Ellis och Ekholm leverera som ett av NHLs mest produktiva försvar, har suckarna förvandlats till glada smilgropar. Nu får man återigen hoppas att gaspedalen är fullt nertryckt, men även att jämnheten håller i sig.
Målvakter:
Med en lysande säsong i bagaget och Vezina finalist, är det nog inte många som längre tvivlar på Pekka Rinnes kapacitet efter den svåra skadan säsongen 2013-2014. Det som dock kan behövas för att Rinne ska hålla måttet är att han får vila fler matcher än tidigare. 64 matcher i fjol, med skada inräknat, är kanske lite för mycket för en snart 33 årig målvakt.
Carter Hutton gjorde det okej i Rinnes frånvaro och som backupmålvakt. Brukar bjuda på en fantastisk räddning varje säsong. 2013-2014 gjorde han en omänsklig räddning mot Flyers och nu senast bjöd han på en kalas räddning vs Leafs. Den trenden får gärna upprepas.
Backar:
David Poile har lyckats få ihop en smått fantastisk försvarsbesättning – och för Predators del får vi hoppas att spelarna, till skillnad från Kimmo Timonen, Dan Hamhuis och Ryan Suter, inte lämnar Nashville.
En back som definitivt lär bli kvar i Nashville en lång tid är Shea Weber – det såg Philadelphia till för några år sedan. Sedan sommaren 2012 har Weber fått $55 miljoner från Nashville tack vare det offer sheet som Flyers gav honom, och 30-åringen har många miljoner kvar att se fram emot.
Med tanke på vilken ekonomisk uppoffring Nashville tvingades göra för att få behålla sin lagkapten lär man inte vilja släppa honom inom den närmsta tiden – och i Weber har man en av ligans toppbackar. Han står utan svagheter och bör utan problem kunna ligga kvar på toppnivån i flera år till.
Weber spenderade i princip hela den gångna säsongen jämte Roman Josi, och duon bildar ett formidabelt par. Även hos Josi är det svårt att peka ut svagheter och den som vill skulle mycket väl kunna argumentera för att Josi var ett steg före Weber den här säsongen. Båda två kan tugga enorma minuter och underlättar en hel del för Nashvilles övriga backar.
Om Weber och Josi är den högklassiga nutiden så är Seth Jones den högklassiga framtiden. 20-åringen gick som fyra i draften 2013 och ser redan nu ut att trivas mycket bra på NHL-isen. Tack vare Nashvilles fina försvar har han fått en mjukstart in i ligan, vilket bara kan vara positivt – och Jones har redan fått ett stort ansvar i alla spelformer.
Lite i skymundan har Mattias Ekholm gått och blivit en högst kompetent tvåvägsback som sköter sig mycket bra bakom de stora namnen i Nashville.
Ryan Ellis gick tidigt i förstarundan 2009, men hade svårt att övertyga under sin första tid i NHL. Utvecklingen har däremot tagit fart mot slutet och han kommer säkerligen att bli bättre också. 24-åringen spelade en hel del med Ekholm under förra säsongen, men det återstår att se om det blir Jones eller Ellis jämte svensken.
Nashville släppte såväl Cody Franson som Anton Volchenkov i somras – och in kom Barret Jackman, veteranen som har kämpat på i St. Louis hela sin karriär. 34-åringen har av förklarliga skäl tappat lite framåt slutet, men är fortfarande en fullt kompetent veteran som kan ta en roll i numerärt underläge utan problem.
Victor Bartley är en duglig spelare som kan fylla på vid skador.
Forwards:
Nashville har bra djup bland sina forwards, vilket man nästan alltid har haft – men nu ser man också ut att ha fått en rejäl spets. Filip Forsberg gjorde stor succé under Peter Laviolettes offensiva och frejdiga spel. Lyckas han bara undvika en förrädisk sophomore slump kan han bättra på sina 26 mål och 63 poäng en hel del.
I Forsberg har Predators en matchvinnare – och i James Neal har man en annan. 28-åringen har haft lite skadeproblem de senaste två säsongerna och nådde enbart 23 mål den här säsongen. Utan Evgeni Malkin och Sidney Crosby blir han kanske inte en 40-målsskytt igen, men han har definitivt kapaciteten – det vill säga skottet – för att sniffa på den gränsen.
Mike Ribeiro har inte haft det lätt de senaste åren – dels gjorde han sig impopulär i Phoenix och blev utköpt, dels har han varit anklagad för sexuella övergrepp på en tidigare nanny. På isen gick det däremot desto bättre och Ribeiro hade sin högsta poängskörd (62) sedan säsongen 11/12. Produktionen gjorde att Nashville blundade för problemen utanför isen och gav 35-åringen ett nytt tvåårskontrakt.
Forsberg, Neal och Ribeiro bildade en giftig kedja under stora delar av säsongen, men när Neal försvann på grund av skada fick istället Craig Smith chansen i förstakedjan. 26-åringen gjorde bra ifrån sig och kan mycket väl få behålla den platsen när säsongen börjar om några veckor.
Neal skulle då hamna jämte Mike Fisher, veteranen som kom tillbaka starkt från en avsliten hälsena. 59 matcher gav 39 poäng (19+20), men Fisher fick nya skadeproblem i slutspelet. Håller sig bara 35-åringen frisk är han en duktig spelare för en andrakedja. På andra sidan om Fisher hittar vi säkert Colin Wilson. 25-åringen blev 20-målsskytt för första gången i karriären och kanske var det ett genombrott vi fick se under förra säsongen.
Förra sommaren chansade Nashville på Mike Ribeiro, Olli Jokinen och Derek Roy, där de två sistnämnda misslyckades och försvann under säsongen. Den här sommaren chansar man istället på Cody Hodgson, som blev utköpt av Buffalo efter en oerhört svag säsong. För några år sedan sågs 25-åringen som en bra talang och kanske kan Nashville få ut något nytt av honom.
Predators har även hämtat in Steve Moses från KHL. 26-åringen harvade runt i den finska ligan i två år innan han smällde in 36 mål för Jokerit efter flytten till KHL. Det gav honom skytteligatiteln i KHL, men i vanlig ordning kan det vara svårt att avgöra var spelare från KHL står.
Calle Järnkrok kommer från sin första NHL-säsong och skötte sig väl. Sju mål och 18 poäng kan tyckas vara svagt, men får ändå ses som godkänt för en rookie lite längre ner i hierarkin… och som fick släpa omkring på Olli Jokinen.
Paul Gaustad har varit en effektiv center för bottom-6 under många år, och fortsätter att vara nyttig även om han börjar bli till åren. Han dödar utvisningar, är väldigt stark i tekningscirkeln och går nu in på det sista året på ett välbetalt kontrakt. På sina flanker kan veteranen mycket väl få Eric Nystrom och Gabriel Bourque. Duon gör inte bort sig, men är inte heller några som lyfter ett lag.
Kanske vore det helt enkelt trevligare att istället få skåda en Kevin Fiala, Colton Sissons, Viktor Arvidsson eller Austin Watson – där de tre sistnämnda har gjort det bra för Milwaukee i AHL och där Fiala är en jättetalang.
---
Nyckelspelare:
Mike Ribeiro, Filip Forsberg, Roman Josi, Shea Weber, Pekka Rinne
Nyförvärv:
Barret Jackman – från St. Louis – free agent
Steve Moses – från Jokerit – free agent
Cody Hodgson – från Buffalo Sabres – free agent
Max Reinhart – från Calgary Flames – trade
Kristian Näkyvä – från Luleå – free agent
Förluster:
Cody Franson – till Buffalo Sabres – free agent
Matt Cullen – till Pittsburgh Penguins – free agent
Rich Clune – till Toronto Maple Leafs – utköpt
Taylor Beck – till Toronto Maple Leafs – free agent
Magnus Hellberg – till NY Rangers – trade
Viktor Stålberg – till NY Rangers – utköpt
Mike Santorelli – till Anaheim Ducks – free agent
Joe Piskula – till Anaheim Ducks – free agent
Svenskar:
Filip Forsberg, Mattias Ekholm, Calle Järnkrok, Viktor Arvidsson
Coach:
Peter Laviolette
Preliminär laguppställning:
Smith – Ribeiro – Forsberg
Neal – Fisher – Wilson
Järnkrok – Hodgson – Moses
Nystrom – Gaustad – Bourque
Josi – Weber
Ekholm – Jones
Jackman – Ellis
Rinne
Hutton
Andra notabla spelare: Viktor Bartley, Kevin Fiala, Colton Sissons, Viktor Arvidsson, Austin Watson, Marek Mazanec, Juuse Saros
---
Bästa nyförvärvet: Barret Jackman
En god veteran som inte alls lär göra bort sig i tredjeparet och som kan avlasta de viktigare spelarna i numerärt underläge.
Värsta förlusten: Magnus Hellberg
Det svider lite fortfarande att Magnus Hellberg gick i utbyte mot endast ett 7:e draftval efter att ha haft ganska bra säsonger statistiskt sätt i AHL laget Milwakuee Admirals.
Årets poängkung: Filip Forsberg
Efter succén i fjol bekantade vi oss snabbt med olika smeknamn med allt från ”Fejkfoppa” till ”Prince Filip”. Barry Trotz defensivt inriktade hockey funkade inte, men under Laviolette lysets Forsberg upp redan under förra årets rookie camp. 1 år senare står Forsberg kanske som den mest dynamiska forwarden i Nashville med ett fantastiskt hockeysinne.
Årets nykomling: Kevin Fiala
Fiala är på förhand en eventuell utmanare till Calder Trophy kommande säsong. Men får han plats i laget? Det är stor konkurrens bland positionerna och om han ska spela så borde det vara i 1-3 kedjan.
Årets genombrott: Calle Järnkrok
Trots en ganska dålig skörd med antalet poäng men med rätt mycket istid, så kanske det borde lossna denna säsong för Järnkrok?
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Central Division:
1.
2.
3. Nashville Predators
4. Dallas Stars
5. Minnesota Wild
6. Winnipeg Jets
7. Colorado Avalanche
---
Nytt för i år är att NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
