Old Time Hockey: 2001-17 Bättre än någonsin? (tredje delen)
CITIUS, ALTIUS, FORTIUS, nu vill visserligen inte NHL ha något med OS att göra längre men Gary Bettman och NHL vill nog gärna få publiken tro att NHL är snabbare, högre och starkare än någonsin tidigare.
Pittsburgh tar över tronen och behåller den vilket inte har hänt sedan Detroit Red Wings vann Stanley Cup två år i rad 1997 och 1998.
Pittsburgh rules again
Pittsburgh vinner sin andra Stanley Cup på 8 säsonger och under de 8 säsongerna är det bara 4 lag som vunnit Stanley Cup.
Lönetaket steg inte alls lika mycket inför den här säsongen och anledningen var givetvis att den kanadensiska dollarn tapp i värde jämfört med US dollarn. De sju kanadensiska lagen som inte ens utgör en fjärdedel av NHL står för drygt en tredjedel av ligans intäkter och därför är NHL mer beroende av de kanadensiska lagen och fansen än vad ligan vill medge (givetvis undantaget när det är dags för att förhandla med NHLPA). Lönetaket steg med 2,4 miljoner till 71,4 miljoner och dessutom varnade Gary Bettman för att taket kanske inte skulle stiga alls säsongen 2016–17.
NHL meddelade också att de ville ha in intresseanmälningar från ägargrupper i städer för en kommande expansion med 2 lag så att samtliga divisioner skulle innehålla lika många lag. NHL satte priset för ett expansionslag väldigt högt (troligen för högt) och det gjorde att det till NHL:s stora besvikelse bara kom in två ansökningar, en från Quebecor i Quebec och en från Bill Foley i Las Vegas. NHL hade helt klart hoppats på ansökningar från Seattle och Houston som båda nu har ägargrupper som blivit mer intresserade men även från städer som Kansas City, Salt Lake City, Cleveland, Cincinnati, Milwaukee och Atlanta i USA. Man hade kanske även hoppats på kanadensiska ansökningar från Hamilton, Saskatoon eller GTA dvs Greater Toronto Area eftersom Toronto är den absolut största marknaden i Canada vilket innebär att det inte borde vara några problem för Toronto eller GTA att ha två ekonomiskt starka lag i NHL. NHL meddelade att ligan skulle ge besked om det blev någon expansion och hur stor den skulle bli under sommaren 2016.
Som vanligt ändrades flera regler, den största förändringen kom i OT där NHL från och med den här säsongen spelar 3 mot 3 istället för 4 mot 4 som under tidigare säsonger. Anledningen var givetvis att man ville få ned antalet straffläggningar och även påtryckningar från NBC och andra Tv-bolag som tyckte matcherna tog för lång tid. NHL tuffade till tekningsreglerna även den här säsongen och anledningen var att man ville få igång spelet snabbare med kortare matcher och förhoppningsvis mer misstag och mål som följd.
NHL valde dessutom att införa coach's challenge liknande NFL:s, varje coach kan (under förutsättning att han har kvar sin timeout) utmana domslut angående godkända och underkända mål beroende på goaltender interference och offside, Alla coach's challenge skulle hanteras av domarna på isen medan alla videograskningar angående om pucken passerat mållinjen eller ej fortfarande hanterades av NHL:s war room i Toronto.
NHL slöt dessutom ett avtal med MLB Network som tog över driften av NHL.com och eftersom MLB Network dåraktigt inte plockade över många statistiker och programmerare från NHL Network som gick i graven har kritiken mot hemsidan varit massiv speciellt när det gäller användarvänlighet och hur sidorna med statistik är uppbyggda. NHL valde dessutom att inte förlänga sitt samarbete med Reebok som varit leverantör av lagens dräkter och övrig merchandise, Adidas tar över som ny leverantör från och med säsongen 2017-18.
Två nyheter som kanske inte skakade NHL men som gjorde flera inom media väldigt fundersamma var först nyheten att Martin Brodeur som slutade den 30 januari 2015 blivit utsedd till ass. GM i St. Louis. Den andra som nog gjorde utslag på richterskalan var att Lou Lamoriello efter 28 år som president och GM för New Jersey Devils lämnade laget för att bli GM för Toronto Maple Leafs.
Det vore synd att kalla sommarens FA-frenzy het för den var lugnare än på länge, att inga storstjärnor testade marknaden gjorde att de största namnen som signades under juli var: Francois Beauchemin, Paul Martin, Andrej Sekera, Michael Frolik, Victor Stålberg, Mike Green, Brad Richards, Greg Campbell, Antoine Vermette, Shawn Horcoff, Matt Belesky, Justin Williams, Joel Ward, Johnny Oduya, Alexander Semin, Eric Fehr, Matt Cullen, Jarret Stoll, Christian Ehrhoff, Cody Franson, Steve Bernier, Marek Zidlicky, Brad Byes, Lee Stempniak och Tomas Fleischmann. För flera av dem dröjde det till hösten och en lyckad tryout innan de fick ett nytt kontrakt.
När det gäller trademarknaden så hände det en hel del, speciellt runt draften. Buffalo tradade till sig Robin Lehner och David Legwand frän Ottawa för ett val i första rundan och Boston skickade Dougie Hamilton till Calgary för ett val i förstarundan och två andra draftval. Boston gjorde sig dessutom av med Milan Lucic som tradades till LA Kings mot Martin Jones, Colin Miller och ett val i förstarundan. Efter draften skickade Boston Martin Jones till San Jose för Sean Kuraly och ett val i förstarundan. Rangers var också aktiva först skickades Cam Talbot och ett draftval till Edmonton i utbyte mot tre draftval och sedan tradades Carl Hagelin till Pittsburgh innan Antti Raanta från Chicago blev ny backup till Henrik Lundqvist.
Buffalo och Colorado gjorde också en stor affär där Ryan O'Reilly och Jamie McGinn hamnade i Buffalo och Nikita Zadorov, Mikhail Grigorenko, J.T. Compher och ett draftval gick till Colorado. Islanders fick två draftval varav ett i förstarundan för Griffin Reinhart som hamnade i Edmonton, Kyle Palmeiri skickades till New Jersey av Anaheim som fick två draftval och Vancouver fick också två draftval för att skicka Eddie Läck till Carolina. Philadelphia skickade Niclas Grossmann och Chris Pronger till Arizona för Sam Gagner och ett draftval. Columbus och Chicago väntade tills draften var klar innan Brandon Saad, Michael Paliotta och Alex Broadhurst skickades till Columbus som skickade Artem Ansimov, Marko Dano, Jeremy Morin, Corey Tropp och ett draftval till Chicago. Antti Niemi, James Wisniewski, Anton Khudobin, Eric Gryba, Kevin Bieksa och Lauri Korpikoski var andra spelare som fick ny klubb före den 1 juli.
I Juli fortsatte klubbarna att trada spelare Toronto skickade Phil Kessel, Tim Erixon, Tyler Biggs och ett draftval till Pittsburgh i utbyte mot Nick Spaling, Kasperi Kapanen, Scott Harrington och två draftval och det råder knappast något tvivel om vilket lag som gick segrande ur den traden. Montreal tradade till sig Zack Kassian och ett draftval från Vancouver för Brandon Prust, Boston gjorde sig av med Reilly Smith och Marc Savards kontrakt som hamnade i Florida som skickade Jimmy Hayes till Boston. T.J. Oshie skickades från St. Louis till Washington i utbyte mot Troy Brouwer, Pheonix Copley och ett draftval, Chicago skickade Patrick Sharp och Stephen Johns till Dallas för Trevor Daley och Ryan Garbutt. I september fortsatte Chicago att trada spelare för att kunna komma under lönetaket, Carolina fick Kris Versteeg, Joakim Nordström och ett draftval för Jake Massie, Dennis Robertson och ett draftval. Toronto tradade till sig Michael Grabner från NY Islanders som fick fem spelare däribland Tom Nilsson.
Under sommaren bytte sju lag ut sina coacher, John Hynes tog över i New Jersey efter den tillfälliga duon Stevens/Oates, i Buffalo tog Dan Bylsma över efter Ted Nolan, i Detroit fick Jeff Blaishill jobbet efter Mike Babcock som gick Toronto där han ersatte Peter Horachek som avslutade den föregående säsongen. Todd McLellan blev ny coach i Edmonton efter Todd Nelson som fick avsluta den föregående säsongen, Peter DeBoer blev ny i coach i San Jose efter just McLellan och avslutningsvis fick Dave Hakstoel ta över Philadelphia efter Craig Berube.
I Edmonton spelade Oilers sin sista säsong i gamla Rextall Place medan New York Islanders lämnade Nassau Coliseum och flyttade in i Barclays Center redan den här säsongen. Barclays Center var inte byggd med ishockey i tankarna och därför kom kritiken mot arena knappast som någon överraskning men det stod ganska snabbt klart att Islanders inte skulle kunna stanna i Barclays någon längre tid.
Under sommaren meddelade LA Kings GM Dean Lombardi att laget sagt upp kontraktet med Mike Richards för ”a material breach of his Standard Player's Contract” vilket visade sig bero på att Richards fastnat i tullen med värktabletter. NHLPA protesterade och i oktober meddelade LA Kings att de nått en överenskommelse med Richards som då blev FA. Los Angeles fick en hel del kritik inte för skillnaden mellan hur de hanterade Voynovfallet och Richards fall, många kritiker ansåg att Kings gjort det enkelt för sig eftersom de gärna ville bli av med Richards pga. hans dyra och långa kontrakt medan när det gällde Voynov ville de absolut inte bli av med honom.
Under en träningsmatch mellan Anaheim och San Jose den 3 oktober fick Sharks Raffi Torres ett matchstraff efter en sen tackling mot huvudet på Jakob Silfverberg. NHL stängde den 5 oktober av Torres under halva säsongen dvs. 41 matcher. Den 9 november gjorde Alex Ovechkin sitt 484:e mål i NHL och han var nu den ryss som gjort flest mål i NHL genom tiderna.
Säsongen hann knappt börja förrän den förste coachen fick sparken, efter bara sju matcher (samtliga förluster) fick Columbus Todd Richards sparken och han ersattes av John Tortorella. Lite före jul fick nästa coach gå och det var Pittsburgh som valde att byta ut Mike Johnston mot Mike Sullivan. Den 21 november blev San Joses Patrick Marleu den 83:e spelaren i NHL som nådde 1,000 poäng och den 27 november nådde Arizonas coach Dave Tippett 500 vinster som den 22:e coachen genom tiderna. Under hösten skedde bara sex trader och det berodde nog till stor del på den stora aktiviteten under sommaren. Chicagos stjärna Patric Kane inledde säsongen fullständigt lysande och i december satte han ett nytt klubbrekord när han gjorde poäng i 26 matcher i rad (fortfarande en bra bit ifrån Gretzkys rekord på 51 matcher).
Årets Winter Classic som spelades på Gillette Stadium i Boston mellan ärkerivalerna Boston Bruins och Montreal Canadiens slutade 5-1 till bortalaget. Som vanligt spelades även en match mellan lagens alumni (gamla spelare) men för första gången så spelades det även en damhockeymatch där Boston Pride från NWHL (National Women's Hockey League) som har visst stöd från NHL och Montreal Canadiennes från CWHL (Canadian Women's Hockey League) och även om inte CWHL n har något officiellt stöd så har flera av lagen i ligan stöd från lag i NHL och i Montreals fall är det givetvis Habs som hjälper till. Dammatchen som spelades före alumnimatchen den 31 december slutade 1–1 men är mest känd för tragedin som drabbade Bostonspelaren Denna Laing som brakade in i sargen med huvudet före och fick allvarliga ryggskador som gör att hon numera sitter i rullstol.
Den 2 januari skickade Tampa Bay ned Jonathan Drouin till farmarlaget och dagen efter meddelade Drouins agent Allan Walsh att Drouin hade begärt en trade bort från Tampa Bay redan i november. Iden 20 januari blev Drouin suspenderad av Tampa Bay efter att han inte dykt upp för en match med farmarlaget vilket ledde till några dagars grälande via media mellan Tampas GM Steve Yzerman och agenten Walsh. Yzerman avslöjade att Tampa Bay shoppade Drouin men att ingen nappade pga. det höga priset. I mars slöt parterna fred när Drouin anslöt till farmarlaget och den 4 april blev han uppkallad till Tampa Bay där han i sin första match gjorde det matchvinnande målet.
Den 4 januari gjorde Jarome Iginla Colorado sitt 600:e mål i NHL och han var den 19;e som nådde den drömgränsen. Sex dagar senare nådde Alex Ovechkin 500 mål i NHL som den 43:e spelaren genom tiderna och under säsongen 2017-18 har Ovechkin chansen att bli den 20:e spelaren som når 600 mål. Den 14 januari blev Joel Quenneville den som vunnit näst flest matcher genom tiderna i NHL när han med sin 783:e vinst passerade Al Arbour. Den 16 januari vann Henrik Lundqvist sin 20 match för säsongen och han blev då den förste målvakten genom tiderna som vunnit minst 20 matcher i 11 raka säsonger sedan starten av karriären och den 25 februari blev han den förste målvakten genom tiderna med 11 raka säsonger med minst 30 segrar.
Den 21 januari gjorde Daniel Sedin sin bror sällskap i Vancouvers rekordböcker när han blev den som gjort flest mål för Canucks genom tiderna, Henrik hade två år tidigare blivit den som gjort flest poäng för Canucks genom tiderna och i april 2015 blev Henrik den som spelat flest matcher för Canucks genom tiderna. I slutet av januari gjorde Joe Thornton sin 1,300: e poäng i NHL och i början av februari gjorde Jaromir Jagr sin1,100:e assist i NHL. Den 13 februari gjorde Bostons coach Claude Julien Tippett sällskap när han vann sin 500:e match i NHL.
I januari vaknade trademarknaden till igen med sammanlagt 11 trader, den största var den mellan Nashville och Columbus där Ryan Johansen och Seth Jones bytte lag. LA Kings fick Vincent Lecavalier och Luke Schenn från Philadelphia för Jordan Weal och ett draftval och Pittsburgh tradade till sig Carl Hagelin från Anaheim för David Perron och Adam Clendening. Den 9 februari skedde säsongens största trade (åtminstone om man räknar antalet inblandade spelare) när Ottawa fick Dion Phaneuf, Matt Frattin, Casey Bailey, Ryan Rupert och Cody Donaghey från Toronto som fick Jared Cowen, Milan Michalek, Colin Greening, Tobias Lindberg och ett val i andrarundan 2017. Toronto hade försökt trada Phaneuf ett år tidigare men traden med Detroit föll när Toronto vägrade behåll en stor del av Phaneufs lön.
Det spelades två utomhusmatcher till under säsongen, båda ingick i Stadium Series. Båda matcherna spelades i februari och i den första matchen besegrade Minnesota Chicago med 6-1 medan Detroit besegrade Colorado med 5-3 i den andra. Två veckor före Minnesotas match mot Chicago hade lagets coach Mike Yeo fått sparken och han hade ersatts av John Torchetti som ersatte under resten av säsongen.
Årets All-Starmatch spelades i Nashville och den här gången lyckades fansen till NHL:s stora förtret att rösta in en spelare som inte hörde hemma bland de övriga stjärnorna. John Scott som spelade i Arizona fick flest röster, han tradades till Montreal som skickade honom till farmarlaget men för att inte helt tappa ansiktet fick Scott vara med i All-Starmatchen. Efter den här säsongen fick NHL äntligen tummen ur efter att ligan utsatts för mer eller mindre lyckade kuppförsök sedan fansen försökte rösta in Vancouvers sjundeback Rory Fitzpatrick redan säsongen 2006–07 och ändrade reglerna för att förhindra fler röstningskupper.
Fram till trading deadline som var den 29 februari skedde 19 trader medan det under den 29 februari skedde lika många. Calgary och Vancouver bytte talanger med varandra Hunter Shinkaruk gick till Calgary medan Vancouver fick Marcus Granlund, Chicago tradade via tre olika trader till sig Andrew Ladd, Jay Harrison, Matt Fraser, Tomas Fleischmann, Dale Weise och Christian Ehrhoff för Marko Dano, Rob Scuderi, Philip Danault och tre draftval bland annat ett i förstarundan 2016. san Jose tradade till sig James Reimer och Jeremy Morin från Toronto i utbyte mot Alex Stalock, Ben Smith och ett draftval. Florida var ett annat lag som satsade i tre olika trader kom Jiri Hudler, Teddy Purcell och Jakub Kindl till solskensstaten. NY Rangers tradade till sig Eric Staal från Carolina som fick Aleksi Saarela och två draftval och Pittsburgh förstärkte backlinjen med Justin Schultz från Edmonton som fick ett draftval för Schultz. Andra spelare som tradades under slutet av februari var bland annat Brooks Laich, Pat Maroon, Daniel Winnik, Kris Versteeg, Alex Tanguay, Mikkel Boedker, Kris Russell, Jyrkki Jokipakka, John-Michael Liles, Devante Smith-Pelly, Lee Stempniak, Brent Sutter, Roman Polak, Raffi Torres och Shawn Matthias.
I slutet av februari och början av mars fortsatte Jagr att skriva in sig i rekordböckerna med sitt 742:a mål (trea genom tiderna) och 1,851:a poäng (trea genom tiderna) i NHL. Den 14:e mars blev Los Angeles målvakt Jonathan Quick den amerikan som hållit nollan flest gånger i NHL när hn med sin 41:a hållna nolla passerade Frank Brimsek och John Vanbiesbrouck. Den 7 mars vann Claude Julien sin 388:e match med Boston och blev därmed den coach som lett laget till flest vinster genom tiderna. Den 2 april vann Dallas coach Lindy Ruff sin 700:e match i NHL och han var den femte genom tiderna som nått så många segrar i NHL och den 3 april blev Joel Quenneville den andre coachen genom tiderna som vunnit 800 matcher i NHL.
En snöstorm i januari gjorde att NHL tvingades ställa in och flytta fram tre matcher, Washington- Anaheim, Islanders-Philadelphia och Washington-Pittsburgh spelades istället i mars och april. När säsongen summerades stod det klart att för första gången i NHL:s historia så var inte kanadensarna i majoritet bland spelarna, endast 49,7 procent av spelarna i NHL säsongen 2015–16 föddes i Canada (24,2% USA, 9,1% Sverige, 4,5% Ryssland).
40 avstängningar delades ut under 2015-16, den längsta drabbade Raffi Torres San Jose som stängdes av i 41 matcher för en huvudtackling på Anaheims Jakob Silfverberg innan säsongen ens börjat. Den mest omdiskuterade och kontroversiella var den som Calgarys Dennis Wideman fick efter att han kört över linjemannen Don Henderson, Wideman fick ett automatiskt straff på 20 matcher (infördes i NHL under 19070-talet) men Wideman och NHLPA överklagade beslutet eftersom de menade att Wideman inte visste vad han gjorde eftersom han fått en tackling mot huvudet som resulterat i en hjärnskakning. I första instans (Gary Bettman) så ändrades inte domslutet men efter att NHLPA tagit avstängningen till en oberoende ”arbitrator” sänktes straffet till 10 matcher, Wideman hade redan avtjänat 19 matcher av det ursprungliga straffet men han fick tillbaka den innehållna lönen för nio matcher. Det finns de som är oroliga att det mildrade straffet kommer försvåra kommande förhandlingar med domarfacket och Henderson som tvingades sluta som domare har stämt både Wideman och Calgary Flames för förlorad arbetsförmåga (beloppet sägs vara på drygt 10 miljoner kanadensiska dollar). Bostons Brad Marchand och Colorados Gabriel Landeskog var de enda spelarna som stängdes av två gånger under säsongen.
Washington blev ligans bästa lag med 120 poäng och nio lag till kom över 100 poäng, Dallas, Anaheim och Florida vann sina divisioner och Boston som kom på niondeplats i öst med 93 poäng hade 6 poäng mer än Minnesota som tog den sista slutspelsplatsen i väst. Trots att Boston spelat sju säsonger mindre i NHL än Toronto blev Bruins under säsongen det andra laget efter Montreal som nådde 3,000 vinster i NHL. Florida nådde slutspelet för bara andra gången sedan 1999-2000 och det betydde att både Florida och Tampa Bay tog sig till slutspelet under samma säsong för andra gången genom tiderna. För femte gången sedan 1979 missade samtliga de fyra gamla WHA-lagen slutspelet under samma säsong. Samtliga sju lag i Canada missade också slutspelet och det hade bara hänt en enda gång tidigare att slutspelet spelats utan lag från Canada (1970 då både Montreal och Toronto missade slutspelet).Toronto blev ligans sämsta lag med 69 poäng medan Edmonton kom näst sist med 70 poäng, Columbus var enda lag från USA som trängde sig in bland de kanadensiska lagen i botten av ligan (sex sämsta).
Chicagos Patrick Kane som vann poängligan överlägset (17 poäng) var ensam om att komma över 100 poäng och Alex Ovechkin var ensam om att nå 50 mål (för sjunde gången genom tiderna). När fjolårets målvaktsgigantgigant Carey Price försvann redan efter 12 matcher kämpade Ben Bishop Tampa Bay, Cory Schneider New Jersey, Braden Holtby Washington och Jonathan Quick Los Angeles om vem som skulle vinna Vezina.
I Atlantic fick divisionens bästa lag Florida möta Conferencens bästa wildcardlag New York Islanders och det var ett möte mellan de två lag i NHL som var de med de längsta sviterna när det gällde att inte vinna en slutspelsomgång. Islanders vann den första matchen med 5–4 efter att John Tavares stått för 2 mål och 1 assist, i den andra matchen var det Floridas målvakt Roberto Luongo som spelade huvudrollen när Florida vann med 3–1 efter att Luongo haft 41 räddningar. I den tredje matchen ledde Florida med 3–1 efter halva den tredje perioden men genom mål av Shane Prince och Frans Nielsen tvingade Islanders fram en förlängning som avgjordes efter 12:31 minuters spel när Thomas Hickey slog in 4–3 till Islanders. I den fjärde matchen som Florida vann med 2–1 stod Panthers Jaromir Jagr för en assist och nådde därmed 200 poäng i Stanley Cup som den femte spelaren genom tiderna efter Gretzky, Messier, Kurri och Glenn Anderson. Den femte matchen stod 1–1 efter 60 minuters spel och den första övertidsperioden blev mållös men efter 16 minuter av den andra övertidsperioden gjorde Alan Quine 2–1 för Islanders. I den sjätte matchen spelade John Tavares huvudrollen igen först så kvitterade han till 1–1 när det bara var 54 sekunder kvar av den tredje perioden och sedan avgjorde han efter 10:41 av förlängningen. Islanders gick därmed vidare till den andra omgången efter 4–2 i matcher och nådde andra omgången i ett slutspel för första gången sedan 1993 (näst längst tid för ett lag utan att nå slutspelets andra omgång genom tiderna)
I den andra matchen möttes tvåan Tampa Bay och trean Detroit och Tampa Bay hade inga större besvär med Detroit som hade nått slutspelet för 25:e gången i rad. Tampa Bay vann den första matchen med 3–2 efter två mål från Nikita Kucherov och i den andra matchen Gjorde Tyler Johnson två mål när Tampa Bay vann med 5–2. I den tredje matchen höll Detroits målvakt Petr Mrazek nollan i Red Wings seger med 2–0 i den fjärde matchen hade Kucherov med 2 mål och Jonathan Drouin som gjorde 3 assist show när Bolts vann med 3–2. I den femte matchen höll Ben Bishop nollan och Alex Killorn gjorde matchens enda mål när Tampa Bay vann med 1–0 och gick vidare till den andra omgången. Resultatet och att Detroits slutspelssvit stannade på 25 säsonger innebar att den fjärde matchen i serien blev den sista slutspelsmatchen som spelades i Joe Louis Arena.
I Metropolitan mötte NHL:s bästa lag Washington det sämsta wildcardlaget Philadelphia och serien blev jämnare än väntat. I den första matchen hölls Brayden Holtby nollan i Capitals vinst med 2–0 och i den andra matchen räddade han 41 skott när Washington tog ledningen med 2–0 i matcher genom en 4–1 vinst. Washington vann även den tredje matchen som slutade 6–1 efter att Washington gjort fem av målen i PP. Inför den fjärde matchen bytte Philadelphia målvakt och Michael Neuvirth som ersatte Steve Mason släppte bara in 1 mål när Flyers vann med 2–1. I den femte matchen fortsatte Neuvirth att storspela när han räddade samtliga 44 skott som Washington sköt när Flyers vann med 2–0 trots att laget sköt rekordlåga 11 skott. I den sjätte matchen höll Holtby nollan och Nicklas Bäckström gjorde matchens enda mål i mitten av den andra perioden och Washington avancerade till den andra omgången efter 4–2 i matcher.
I den andra serien mötte tvåan Pittsburgh tredjerankade NY Rangers och serien blev den målgladaste under den första omgången i öst. Patric Hörnqvist gjorde en hattrick när Pittsburgh med tredjemålvakten Matt Zatkoff i mål vann den första matchen med 5–2 och i den andra matchen stod J.T. Miller för 3 assist när Rangers kvitterade till 1–1 i matcher genom en seger med 4–2. I den tredje matchen vann Pittsburgh med 3–1 efter Evgeni Malkin gjort 2 mål i PP efter att Rangers lett med 1–0 och i den fjärde matchen höll Matt Murray nollan och Bryan Rust gjorde 2 mål och 1 assist när Pittsburgh vann med 5–0. I den femte matchen vann Pittsburgh enkelt med 6–3 mot ett Rangers som gav upp efter att Pittsburgh tryckt in 4 mål och tagit ledningen med 6–2 i den andra perioden.
I Central fick divisionsvinnarna Dallas möta det sämsta wildcardlaget Minnesota och det var första gången någonsin som laget som en gång var Minnesota North Stars mötte Minnesota Wild i ett slutspel. Dallas tog kommandot direkt genom att vinna de två första matcherna med 4–0 och 2–1, i den första matchen höll Kari Lehtonen nollan och i den andra var det lagkaptenen Jaime Benn som avgjorde. I den tredje matchen tog Dallas ledningen med 2–0 efter två mål av Patrick Sharp men Minnesota svarade med fyra raka mål (två av Jason Pominville) och vann till slut matchen med 5–3. I den fjärde matchen storspelade Antti Niemi när Dallas vann med 3–2 och gick fram till en ledning med 3–1 i matcher men Minnesota tvingade fram en sjätte match genom att vinna den femte matchen med 5–4 efter att Mikko Koivu gjort sitt andra mål i matchen efter 4:55 av förlängningen. Även den sjätte matchen blev målrik, Dallas ledde inför den tredje perioden med 4–0 men Minnesota kom igen med tre raka mål i början av perioden innan Alex Goligoski i princip avgjorde matchen med sitt 5–3 mål efter 10:28. Minnesota lyckades få in ytterligare ett reduceringsmål men Dallas gick vidare efter vinst med 5–4 och 4–2 i matcher.
I den andra serien möttes St. Louis och Chicago för tolfte gången i slutspelssammanhang och precis som vanligt blev det en jämn serie. St. Louis vann den första matchen med 1–0 efter att David Backes gjort matchens enda mål efter 9:04 av förlängningen. I den andra matchen gjorde Patrick Kane två mål när Chicago kvitterade i matchserien genom en 3–2 seger, St. Louis vann sedan den tredje matchen med samma siffror efter en ny fenomenal insats av Brian Elliot som räddade 44 skott för St. Louis. St. Louis vann den fjärde matchen med 4–3 efter två mål av Vladimir Tarasenko och efter matchen blev Chicagos forward Andrew Shaw avstängd i en match för en homofobisk kommentar. Chicago vann den femte matchen efter att man tvingat fram en förlängning trots underläge med 1–3 efter två perioder, den första förlängningen blev mållös men efter 3:07 av den andra övertidsperioden slog Patrick Kane in 4–3 till Chicago. Den sjätte matchen blev minst sagt märklig, efter ett tidigt ledningsmål för Chicago ryckte St. Louis till sig en ledning med 3–1 i den första perioden men sedan gjorde Chicago fem raka mål och tvingade på så sätt fram en sjunde och avgörande match. St. Louis började den sjunde matchen bäst och tog ledningen med 2–0 i den första perioden innan Chicago som vanligt kom igen och efter två perioder stod det 2–2 men efter knappt halva den tredje perioden slog Troy Brouwer in det som visade sig vara målet som förde St. Louis till slutspelets andra omgång.
Det bästa laget i Pacific Anaheim fick det bästa wildcardlaget Nashville på sin lott och Nashville chockade ankorna genom att vinna båda de två första matcherna på bortaplan med 3–2. Inför den tredje matchen bytte Anaheim målvakt ut med John Gibson och in med Frederik Andersen som tackade för förtroendet genom att hålla nollan när Ducks vann med 3–0, Andersen fortsatte storspela i den fjärde matchen som Anaheim vann med 4–1 Anaheim vann sedan även den femte matchen med 5–2 innan det var Pekka Rinnes tur att dominera i den sjätte matchen som Nashville vann med 3–1. Rinne spelade huvudrollen även i den sjunde matchen som Nashville vann med 2–1, vilket innebar att Anaheim blev utslagna med 3–4 i matcher för fjärde året i rad trots att laget haft ledningen med 3–2 i matcher.
I den andra serien ställdes San Jose mot Los Angeles och San Jose vann överraskande lätt med 4–1 i matcher. I den första matchen gjorde Joe Pavelski två mål när Sharks vann med 4–3 och i den andra matchen som Sharks vann med 2–1 var det Martin Jones som var matchvinnare med sina 27 räddningar. Den tredje matchen stod 1–1 efter 60 minuter innan Tanner Pearson avgjorde för LA Kings efter 3:47 av förlängningen. I den fjärde matchen vann San Jose med 3–2 efter tre mål i PP och i den femte matchen gjorde Joonas Donskoi två mål för Sharks som vann med 6–3.
I den andra omgången i öst mötte Tampa Bay Islanders och Islanders vann den första matchen med 5–3 efter att Shane Prince stått för två av målen och i den andra matchen gjorde Tyler Johnson två mål för Tampa Bay som vann med 4–1. I den tredje matchen kvitterade Nikita Kucherov till 4–4 när det bara återstod 39 sekunder av den tredje perioden och efter 2:48 av förlängningen avgjorde Brian Boyle för Bolts. Även den fjärde matchen gick till förlängning och även den här gången var det Nikita Kucherov som stod för kvitteringen men den här gången kom 1–1 målet i mitten av den tredje perioden, det avgörande målet kom ändå snabbare i den här matchen det dröjde bara 1:34 innan Tampa Bay vann tack vare Jason Garrison.I den femte matchen vann Tampa Bay med 4–0 tack vare 28 räddningar av Ben Bishop och två mål av Victor Hedman.
I den andra Conferencesemifinalen möttes Pittsburgh och Washington för nionde gången och det skulle sluta som vanligt dvs. med en vinst för Pittsburgh som därmed slog ut Washington för åttonde gången. Den första matchen gick till förlängning och där avgjorde T.J. Oshie för Caps med sitt tredje mål i matchen efter 9:33. Den andra matchen slutade 2–1 till Pittsburgh och i den tredje matchen där Pens målvakt Matt Murray räddade 47 skott vann Pittsburgh med 3–2. I den fjärde matchen som gick till övertid hette Pittsburghs hjälte Patric Hörnqvist, svensken slog in 3–2 till Pittsburgh efter 2:34 av förlängningen. I den femte matchen räddade Braden Holtby 30 skott när Washington förlängde serien genom att vinna med 3–1 och i den sjätte matchen gjorde Phil Kessel två mål innan Washington genom två mål i den tredje perioden tvingade fram en förlängning där Pittsburgh vann efter 6:32 tack vare ett mål av Nick Bonino.
I Central möttes Dallas och St. Louis i den andra omgången och precis som väntat blev det en mycket jämn matchserie. Det var trettonde gången som Minnesota/Dallas mötte St. Louis i slutspelet men senaste gången var 2001 så även om rivaliteten fanns sen gammalt så fick den nu en behövlig nytändning. Den första matchen såg ut att gå till övertid men när det återstod 4:44 av den tredje perioden gjorde Radek Faksa 2–1 till Dallas och det blev även slutresultatet. I den andra matchen låg Dallas under med 1–3 inför den tredje perioden men Jaime Benn såg till att matchen gick till förlängning med sin kvittering efter 17:24 men i förlängningen var det den andra lagkaptenen David Backes som efter 10:58 minuters spel såg till att St. Louis vann matchen med 4–3. St. Louis vann den tredje matchen enkelt med 6–1 efter två mål av Alexander Steen och ett mål och två assist av Vladimir Tarasenko. Två assist av Jaime Benn hjälpte Dallas till en 2–1 ledning i den fjärde matchen men ett mål i PP av Paul Stastny såg till att matchen gick till förlängning där det dröjde 2:58 innan Cody Eakin gav Dallas segern. I den femte matchen räddade Brian Eliott 27 skott och Paul Stastny gjorde ett mål och en assist när St. Louis tog ledningen med 3–2 i matcher genom att vinna med 4–1. Tre mål av Dallas i den första perioden av den sjätte matchen fick Elliott utbytt men St. Louis lyckades inte komma närmare än 2–3 vilket innebar att det behövdes en sjunde och avgörande match. St. Louis körde sedan över Dallas med 6–1 i den sjunde matchen efter att Stastny, Robbi Fabri och Troy Brouwer alla gjort ett mål och två assist var.
I Pacific fick San Jose möta wildcardlaget Nashville och även den här serien skulle kräva sju matcher. San Jose vann den förta matchen med 5–2 efter att Logan Couture stått för två fullträffar och i den andra matchen hette Sharks hjälte Martin Jones som räddade 37 skott när Nashville besegrades med 3–2. I den tredje matchen gjorde Shea Weber ett mål och en assist när Preds vann med 4–1 och i den fjärde matchen tvingade Jams Neal fram en förlängning med sin kvittering till 3–3 när det återstod 4:21 av den tredje perioden. De två första övertidsperioderna slutade mållösa men efter 11:12 av den tredje så avgjorde Mike Fisher för Nashville som därmed vann den längsta match de någonsin spelat. San Jose tog tillbaka kommandot genom att vinna den femte matchen med 5–1 efter att Joe Pavelski gjort två mål. Nashville hämtade in 0–2 och 2–3 till 3–3 och tvingade därmed fram ytterligare en förlängning som inte alls blev lika lång som den föregående men det var Nashville som vann tack vare Victor Arvidssons mål efter 2:03 av förlängningen. I den sjunde och avgörande matchen var San Jose överlägsna ett tröttkört Nashville som förlorade med 0–5.
I Conferencefinal i öst ställdes Tampa Bay mot Pittsburgh och det andra gången lagen stötte på varandra i ett slutspel. Tampa Bay vann den första matchen med 3–1 trots att Ben Bishop blev skadad i den första perioden men hans ersättare Andrei Vasilevskiy stod för 25 räddningar. I den andra matchen gjorde båda lagen två mål i den första perioden och sedan blev det inte fler mål förrän Sidney Crosby gav Pittsburgh segern med sitt 3–2 mål efter bara 40 sekunder spel av förlängningen. Pittsburgh vann den tredje matchen med 4–2 efter att Phil Kessel och Carl Hagelin gjort ett mål och en assist vardera. I den fjärde matchen som Tampa Bay vann med 4–3 gjorde Nikita Kucherov och Alex Killorn två assist var, Pittsburgh var nära en kvittering i slutet av den tredje perioden där laget redan gjort 3 mål. I den femte matchen ledde Pittsburgh med både 2–0 och 3–2 innan Nikta Kucherov kvitterade och tvingade fram en förlängning som avgjordes av Tyler Johnson efter 53 sekunder. Pittsburgh vann den sjätte matchen men två må av Brian Boyle i den tredje perioden gav matchen lite spänning innan Bryan Rust och Nick Bonino såg till att slutresultatet blev 5–2. Rust såg till att hamna på löpsedelnäven efter den sjunde matchen där han gjorde Pittsburghs båda mål när Pens gick vidare till Stanley Cupfinalen efter en vinst med 2–1, Rust andra och matchavgörande mål kom bara 30 sekunder efter att Jonthan Drouin kvitterat till 1–1 i mitten av den andra perioden.
I väst möttes San Jose och St. Louis och Blues vann den första matchen med 2–1 efter att Brian Elliott räddat 31 skott. San Jose vann den andra matchen med 4–0 när Brent Burns gjorde två mål och Martin Jones höll nollan, Jones höll nollan även i den tredje matchen där Tomas Hertl gjorde två mål när Sharks vann med 3–0. St. Louis kom igen och vann den fjärde matchen med 6–3 efter att Troy Brouwer och Kyle Brodziak gjort två mål var. San Jose vann den femte matchen med 6–3 och både Joe Pavelski och Joel Ward gjorde två mål i matchen och eftersom Sharks även vann den sjätte matchen med 5–2 tog sig laget till sin första Stanley Cupfinal någonsin.
Att San Jose tog sig till Stanley Cupfinalen innebar att det för första gången sedan 2007 som ett lag som aldrig varit i en final tidigare tog sig till Stanley Cupfinalen. Pittsburgh nådde finalen för femte gången och det var första gången sedan 2011 som varken Los Angeles eller Chicago tog sig till finalen. Första finalen spelades i Pittsburgh och hemmalaget dominerade den första perioden fullständigt (15–4 i skott) och ledde rättvist med 2–0 inför den andra perioden. Den andra perioden var San Jose bäst och gjorde två mål så inför den tredje perioden var ställningen 2–2. Pittsburgh var det bättre laget i den tredje perioden men det dröjde till 17:27 innan man fick utdelning när Nick Bonino slog in 3–2 som också blev slutresultatet. Pittsburgh var det bättre laget även i den andra finalen men när det var drygt fyra minuter kvar av den tredje perioden lyckades San Jose kvittera till 1–1 genom Justin Braun. I förlängningen gjorde Pittsburghs rookie Conor Sheary det avgörande målet efter 2:35 och när matchserien flyttades till västkusten ledde Pittsburgh med 2–0 i matcher.
Pittsburgh var länge det bästa laget även i den tredje matchen men när Conor Sheary fick 2+2 för en hög klubba i mitten av den tredje perioden kunde San Jose kvittera till 2–2 genom Joel Ward. I förlängningen var den San Jose som drog det längst strået och hjälten hette Joonas Donskoi som gjorde sitt sjätte mål i slutspelet efter 12:18 av förlängningen. I den fjärde matchen tog Pittsburgh ledningen och ledde inför den tredje perioden med 2–0 efter mål av Ian Cole och Evgeni Malkin men det var Phil Kessel som låg bakom bägge målen. Efter drygt 8 minuter av den tredje perioden reducerade Melker Karlsson för San Jose men när det bara återstod 2:02 slog Eric Fehr in Pittsburghs tredje mål och Pittsburgh hade ledningen med 3–1 inför den femte matchen. Den femte matchen inleddes med en målexplosion, efter 5:06 var ställningen 2–2 efter att San Jose först tagit ledningen med 2–0 innan Pittsburgh vaknade och gjorde två egna mål. Med ca 5 minuter kvar av den första perioden återtog San Jose ledningen genom Melker Karlsson och efter en mållös andra period ledde San Jose med 3–2 inför den tredje perioden. Trots ett massivt övertag från Pittsburgh sida höll San Joses målvakt Martin Jones tätt (han räddade 31 skott under de två avslutande perioderna) och när det återstod 1:20 slog San Joses lagkapten Joe Pavelski in 4–2 målet i tom bur.
Med tanke på hur det sett ut i inledningen på den femte matchen blev den sjätte finalen något av en besvikelse. Pittsburgh tog ledningen i den första perioden genom backen Brian Dumoulin som gjorde mål i PP. Med 79 sekunders mellanrum i mitten av den andra perioden gjorde lagen var sitt mål men efter det var det Pittsburghs defensiv som styrde och ställde. Patric Hörnqvist fick fastställa slutresultatet när han slog in 3–1 till Pittsburgh i tom bur när det bara var kvar 62 sekunder av den tredje perioden. Det var Pittsburghs fjärde Stanley cupvinst och för fjärde gången fick de höja pokalen på bortaplan, laget satte också ett nytt rekord eftersom hela tio av spelarna var födda i USA (Nick Bonino, Ian Cole, Matt Cullen, Brian Dumoulin, Phil Kessel, Ben Lovejoy, Kevin Porter, Bryan Rust, Conor Sheary och Jeff Zatkoff). Logan Couture San Jose vann slutspelets poängliga med 10 mål och 30 poäng, Phil Kessel var bäste Pittsburghspelare med 10 mål och 22 poäng men Conn Smythe gick till lagkaptenen Sidney Crosby. Valet av Crosby fick en hel del kritik, Phil Kessel var mångas favorit men också San Joses back Brent Burns som kom tvåa i slutspelets poängliga med 24 poäng hade många förespråkare precis som Pittsburghs rookiemålvakt Matt Murray.
Fun Fact: Pittsburgh hade efter säsongens triumf vunnit Stanley Cup fyra gånger och vid samtliga gånger har lagets coach (Bob Johnson, Scotty Bowman, Dan Bylsma och Mike Sullivan) gjort sin första säsong som lagets headcoach. Bylsma och Sullivan hade dessutom tagit över under säsongen på väg till slutspelet och Stanley Cup vinsten.
Washington tog hem Presidents' Trophy, lagets coach Barry Trotz fick Jack Adams och lagkaptenen Alex Ovechkin vann Rocket Richard för fjärde året i rad och sjätte gången sammanlagt. Pittsburghs GM Jim Rutherford blev utsedd till NHL GM of the Year och det var förutom Sidney Crosbys Conn Smythe den enda individuell trofén som mästarna fick. Los Angeles var ett lag med flera vinnare: Drew Doughty vann Norris och Anze Kopitar vann Selke och Lady Byng. Patrick Kane från Chicago tog förutom Art Ross också hem Hart och Ted Lindsay medan hans kedjekamrat Artemi Panarin vann Calder. Washington fick ytterligare en trofé genom Braden Holtby som vann Vezina samtidigt som Anaheims målvaktsduo Fredrik Andersen och John Gibson vann Bill Jennings.
Det här årets draft hölls i Buffalo och reglerna ändrades ännu en gång nu lottades de tre första valen, vilket betydde att det lag som kom sist i NHL under säsongen kunde om allt gick emot dem få välja först som fjärde lag. Toronto som kom sist i NHL vann lotteriet och valde den amerikanske supertalangen Auston Matthews. Winnipeg som kom sexa från slutet i NHL vann lotteriet om andravalet och tog finländaren Patrick Laine och Columbus som var fjärde sämsta lag i serien vann det sista lotteriet och valde Pierre-Luc Dubois som den tredje spelaren i draften. Bland de andra som valdes i den första rundan hittar man: Jesse Puljujärvi, Matthew Tkachuk, Olli Juolevi, Clayton Keller, Alexander Nylander, Mikhail Sergachev, Tyson Jost, Logan Brown, Jake Bean, Charlie McAcoy och Jakob Cychrun. I övriga rundor gick bland annat: Rasmus Asplund, Alex DeBrincat, Jonathan Dahlen, Carter Hart, Carl Grundström och Sean Day. Av de 70 européer som valdes var 25 svenskar, 17 ryssar och 15 finländare.
I Hockey Hall of Fame blev Pat Burns invald som Builder tillsammans med spelarna Eric Lindros, Sergei Makarov och Rogie Vachon.
Två Stanley Cup i rad för första gången på nästan 20 år
Pittsburgh Penguins blev det första laget som kunde försvara sin Stanley Cup titel sedan Detroit gjorde det 1998
I december 2015 förutspådde Gary Bettman och NHL att lönetaket för 2016–17 skulle hamna på minst 74,5 miljoner men vid draften 2016 stod det klart att lönetaket skulle bli 73,1 miljoner, en skillnad som gjorde att flera lag med Chicago i spetsen hamnade väldigt nära eller till och med över taket om de inte gjorde något. Dagarna före draften blev det också officiellt att NHL från och med säsongen 2017–18 skulle innehålla 31 lag i och med att Las Vegas fått ett lag som fick namnet Vegas Golden Knights (få se hur länge de får behålla namnet eftersom US Army anser sig äga rätten till namnet).
Under våren meddelade NHL också att LA Kings och Vancouver Canucks kommer att spela två träningsmatcher i Kina inför den kommande säsongen, anledningen är givetvis den gigantiska kinesiska marknaden men för att NHL ska lyckas måste de nog ompröva sitt beslut om deltagande i OS (OS 2022 går ju i Kina). Jag skulle i och för sig inte bli förvånad om IOC och IIHF bestämmer sig för att de inte behöver NHL och då lär KHL som redan har ett kinesiskt lag ta den hand om den största delen av den lukrativa kinesiska marknaden.
Inför draften 2016 gjorde sig Chicago av med ytterligare två spelare de inte hade råd att behålla när de skickade Bryan Bickell och Teuvo Teräväinen till Carolina mot två draftval. Toronto tradade till sig Frederik Andersen från Anaheim som fick ett val i första rundan 2016 (Pittsburghs) och Marc Savard tradades ännu en gång trots att han inte spelat sedan våren 2011, den här gången hamnade han i New Jersey tillsammans med ett val i andrarundan 2018 medan Florida fick Paul Thompson och Graham Black.
Under draften var Montreal aktiva, först skickades Lars Eller till Washington i utbyte mot två val i andrarundan (2017 och 2018) och sedan tradade man till sig Andrew Shaw från Chicago som fick två val i andrarundan 2016. Brian Elliot tradades också under draftens första dag då han skickades från St. Louis till Calgary i utbyte mot två draftval. Detroit gjorde sig dessutom av med Pavel Datsyuks kontrakt som hamnade i Arizona tillsammans med Detroits val i första rundan medan Detroit fick Joe Vitale och Rangers val i första rundan plus Arizonas val i andrarundan 2016.
Under draftens andra dag skedde sex trader där bland annat Dmitry Kulikov, Beau Bennett, Kerby Rychel, Nick Holden, Mark Pysyk och Jack Campbell hamnade i nya lag. Två dagar senare skickade Ottawa Alex Chiasson till Calgary som skickade backen Patrick Sieloff till Ottawa. Inom några få minuter den 29 juni förändrades mångas världsbild när först Steven Stamkos som många trodde skulle testa FA-marknaden skrev på ett nytt kontrakt med Tampa Bay. Bara minuter senare tradade NY Islanders Adam Larsson till Edmonton mot Taylor Hall och som om inte det var nog så skickade Montreal P.K. Subban till Nashville mot Predators lagkapten Shea Weber. Den sistnämnda traden har diskuterats flitigt och den kommer antagligen diskuteras även om 20 år men en bortglömd detalj som troligen hade enormt stor betydelse för Montreal var att Subban från och med den 1 juli hade en NTC klausul i sitt nya kontrakt med Montreal och Nashville valde direkt (helt enligt reglerna) att inte låta den klausulen följa med till Nashville.
I Phoenix får Arizonas GM Don Maloney sparken och istället blir John Chayka rekordung GM i NHL när han tar över. Under hösten meddelar Arizona att de planerar bygga en ny arena i Temple där de ska dela arenan med Arizona State University. I februari 2017 drar sig universitetet sig ur affären och man år börja om igen. Senare under våren köper Andrew Barroway ut övriga ägare och blir ensam ägare till laget.
Under sommaren skedde bara fyra trader den största var när Ottawa skickade Mika Zibanejad och ett val i andrarundan 2018 till Rangers som i sin tur skickade Derrick Brassard och ett val i sjunderundan 2018 till Ottawa.
Under hösten och fram till nyår var det också oerhört lugn på trademarknaden, bara tio trader och den enda som förtjänar att nämnas är att Edmonton skickade Nail Yakupov som gick som #1 i draften 2012 till St. Louis i utbyte mot Zach Pochiro och ett draftval i antingen den andra rundan 2017 eller i den tredje rundan 2018. I september meddelade NHL hur de tänker fira sitt 100-årsjubileum, förutom NHL Centennial Classic som ska spelas utomhus mellan Toronto och Detroit den 1 januari 2017 (Winter Classic spelas dagen efter mellan St. Louis och Chicago) möts Ottawa och Montreal i en utomhusmatch den 16 december 2017 (NHL 100 Classic) ca 100 år efter NHL:s två första matcher den 19 december 1917 då Montreal Wanderers slog Toronto Arenas med 10-9 och Montreal Canadiens besegrade det ursprungliga Ottawa Senators med 7-4. Dessutom skulle ligan utse NHL:s 100 största spelare (blev en flopp när flera stora namn saknades) och under hela säsongen skulle en utställning om NHL:s 100 år (material lånat från Hockey Hall of Fame) turnera mellan NHL-lagen arenor.
Fem lag bytte coach inför säsongen, i Anaheim ersattes Bruce Boudreau av Randy Carlyle, Guy Boucher ersatte David Cameron i Ottawa, I Calgary ersatte Glen Gulutzan Bob hartley medan Boudreau fick nytt jobb i Minnesota där han tog över efter den tillfällige coachen John Torchetti. Störst rubriker blev det när Colorados coach och VP Patrick Roy den 11 augusti slutade efter en konflikt med lagets GM Joe Sakic som gav Jared Bednar jobbet att ersätta Roy. I Florida blev Tom Rowe utsedd till GM efter att Dale Tallon befordrats, efter ett fiaskoartat år fick Rowe sparken i april och ersattes av just Tallon.
I sin debut den 12 oktober gjorde Torontos hypade rookie Auston Matthews fyra mål mot Montreal och det var nytt NHL-rekord för antal mål gjorda av en rookie i sin första NHL-match. Det var först 1933 som NHL genom presidenten Frank Calder började erkänna spelare som var nykomlingar eller rookies (Joe Malone som gjorde fem mål i sin och NHL:s första match den 19 december 1917 hade gjort 179 mål på 123 matcher i NHL:s föregångare NHA).
Redan den 23 oktober spelades säsongens första utomhusmatch i Winnipeg där den fjärde matchen i Heritage Classic spelades mellan Winnipeg och Edmonton (Oilers vann med 3–0). Montreal gjorde sin bästa säsongsstart genom tiderna när de tog poäng i de första 10 matcherna (9-0-1) innan de föll mot Columbus med 0–10. Den 1 november höll Henrik Lundqvist nollan för 60:e gången som den 17:e målvakten genom tiderna
Den 6 november blev Anaheim det lag som vunnit flest matcher i rad mot en speciell motståndare när laget besegrade Calgary för den 24:e matchen i rad. Den 27 november fick Floridas coach Gerard Gallant sparken och han ersattes av lagets GM Tom Rowe, Florida fick massor av kritik dels för att Gallant överhuvudtaget fick sparken men framförallt för det sätt som Florida gjorde det på. Mellan den 29 november och den 3 januari vann Columbus 16 raka matcher men förlusten den 5 februari mot Washington innebar att laget inte nådde Pittsburghs NHL-rekord på 17 raka vinster från säsongen 1992-93. Columbus förlorade inte en enda match under december månad och blev därmed det andra laget genom tiderna som inte förlorade någon match under en kalendermånad.
I NHL Centennial Classic besegrade hemmalaget Toronto Detroit med 5–4 efter förlängning och i säsongens Winter Classic vann hemmalaget St. Louis med 4–1 över Chicago. När tittarsiffrorna publicerades stod det klart att årets Winter Classic var den match som fått sämst tittarsiffror av alla Winter Classic någonsin i USA (ett ganska klart bevis på att fansen börjat tröttna på utomhusmatcher).
I januari skedde bara sex trader och de största namnen som fick byta lag var Jhonas Enroth och Cody McLeod. Den 20 januari gjorde Henrik Sedin sin 1,000:e poäng i NHL och blev då den fjärde svensken genom tiderna med 1,000 poäng i NHL (Daniel Sedin blev den femte när han passerade 1,000 poäng under hösten 2017). Den 2 januari blev Rangers coach Alain Vigneault den femtonde coachen genom tiderna som vunnit 600 matcher i NHL (Mike Babcock och Paul Maurice har under hösten 2017 nått 600 vinster i NHL). Den 11 februari blev Henrik Lundqvist den tolfte målvakten genom tiderna som vunnit 400 matcher i NHL och innan säsongen var över hade han även passerat Chris Osgood och Grant Fuhr och tagit sig upp på den tionde platsen när det gäller segrar i NHL.
Säsongens sista utomhusmatch spelade i februari mellan Pittsburgh och Philadelphia i Stadium Series och det var Pittsburgh som vann med 4–2. Islanders coach Jack Capuano fick sparken den 17 januari och ersattes av Doug Weight för resten av säsongen (efter säsongen fick Weight förlängt förtroende som Islanders coach). I februari fick tre coacher sparken, först ut var Ken Hitchcock som fick lämna St. Louis där hans ersättare Mike Yeo redan var associate coach. Den 7 februari fick Claude Julien sparken från Boston där han ersattes av Bruce Cassidy, Julien var när han fick sparken den coach som varit coach för ett lag längst (sedan 2007–08) i NHL. Julien var inte arbetslös länge för bara en vecka senare fick Michel Therrien sparken från Montreal trots att Canadiens ledde sin division, det var andra gången som Therrrien fick sparken från Habs bara för att ersättas av Julien (2003). När Hitchcock fick sparken från St. Louis var han bara en vinst ifrån att tangera Al Arbour som den tredje mest vinstrikaste coachen i NHL genom tiderna (Hitchcock som den kommande säsongen återvände till Dallas har nu passerat 800 vinster i NHL).
I februari vaknade NHL:s General Managers till ordentligt och det skedde 24 trader under månaden, en vecka före trading deadline som var den 1 mars tradade Pittsburgh till sig Ron Hainsey och dagen efter skaffade Anaheim Patrick Eaves samtidigt som Chicago tradade till sig Thomas Jurco. Den 26 februari skickade Tampa Bay Ben Bishop till LA Kings, Minnesota tradade tills sig Ryan White och Martina Hanzal från Arizona mot bland annat ett val i första rundan 2017.
Den 27:e februari skickades Teemu Pulkinen till Arizona; Jordie Benn till Montreal och Brian Boyle hamnade i Toronto men den mest kritiserade trade var att Ottawa skickade Jonathan Dahlén till Vancouver för Alex Burrows. Dagens stora trade var att Kevin Shattenkirk hamnade i Washington tillsammans med Phoenix Copley samtidigt som Zach Sanford, Brad Malone och två draftval varav ett i förstarundan 2017 hamnade i St. Louis. Den 28:e skickade Detroit som skulle missa slutspelet för första gången på 25 år Brendan Smith till Rangers mot två draftval och dessutom fick Brandon Davidson, David Desharnais, Johnny Oduya och Victor Stålberg nya klubbadresser eller i Oduyas fall en nygammal eftersom han återigen hamnade i Chicago.
Årets trading deadline blev ganska händelserik med 18 trader men det var mest gamla stjärnor som fick byta klubbar. Mark Streit bytte till och med lag två gånger, först skickade Philadelphia honom till Tampa Bay mot Valtteri Filppula och ett draftval och sedan skickade Tampa Bay honom till Pittsburgh mot ett draftval. De största namnen som tradades var Jarome Iginla till LA Kings, Kyle Quincey till Columbus, P.A. Parenteau till Nashville, Janik Hansen till San Jose, Thomas Vanek till Florida, Curtis Lazar till Calgary, Jyrki Jokipakka till Ottawa, Drew Stafford till Boston och Steve Ott som hamnade i Montreal.
Den 6 mars nådde San Joses stjärncenter Joe Thornton 1,000 assist i NHL och han blev då den trettonde spelaren i NHL som kommit upp i det hissnande antalet. Efter Thornton och Jagr som är uppe i drygt 1,100 assist är Henrik Sedin den aktive spelare som har flest assist efter men när jag skriver det här har han precis passerat 800 assist så han har en bra bit kvar till 1,000 men han närmar sig Nicklas Lidström som är bäste svensk genom tiderna med 878.
På tal om Henrik Sedin så var han en av tre spelare som passerade 1,000 NHL-poäng under säsongen och de som gjorde honom sällskap över drömgränsen var inga andra än Alex Ovechkin och Sidney Crosby. Ovechkin, Crosby och Sedin var spelare 84, 85 och 86 över 1,000 poäng och under säsongen 2017–18 har Daniel Sedin blivit #87.
Den 9 april gjorde Jarome Iginla i LA Kings en assist som innebar att han kom upp i 1,300 poäng i NHL vilket ger honom plats 34 genom tiderna (det ser dessutom ut som han nådde 1,300 poäng i sin allra sista match i NHL). Samma dag blev Detroits lagkapten Henrik Zetterberg den tolfte svensken som spelat 1,000 matcher i NHL. Ottawas Erik Karlsson skrev under säsongen in sig i lagets rekordböcker med flest mål av en back, flest assist av en back, flest poäng av en back och flest spelade matcher i rad.
26 spelare blev avstängda under säsongen 16-17 vilket var en rejäl minskning från den föregående säsongens 40 och den längsta drabbade Anaheims Antoine Vermette som fick 10 matcher för ”Physical abuse of an official” (vilket var en anpassning till Widemanfallet den föregående säsongen). Radko Gudas, Brad Marchand och Dalton Prout fick alla en längre avstängning pga. att de räknades som repeat offender dvs de hade blivit avstängda tidigare (18 månader bakåt i tiden).
Washington tog hem Presidents' Trophy för andra säsongen i rad med 118 poäng och åtta lag till passerade 100 poäng, förutom Chicago (109), Anaheim (105) och Montreal (103) som vann sina divisioner var det Pittsburgh (111), Columbus (108), Minnesota (106), Edmonton (103) och NY Rangers (102) som kom över 100 poäng. I öst behövdes det 95 poäng för att nå en slutspelsplats vilket innebar att Nashville som kom åtta i väst med 94 hade missat slutspelet om de spelat i den östra Conferencen. Säsongens stora besvikelser var Tampa Bay och Los Angeles som båda missade slutspelet trots att de tillhörde förhandsfavoriterna, däremot var det inte en överraskning att Detroit efter 25 raka slutspel missade slutspelet den här säsongen. Colorado var seriens absolut sämsta lag med 48 poäng, 21 poäng mindre än det näst sämsta laget Vancouver. Carolina missade slutspelet för åttonde säsongen i rad och börjar närma sig rekordet på 10 säsonger utan slutspel som delas av Edmonton och Florida (Florida missade slutspelet 11 år i rad mellan 2000 och 2011 men eftersom det var lockout 2005 är det bara 10 säsonger).
Edmontons Connor McDavid vann poängligan på 100 poäng (30+70) medan Sidney Crosby som kom tvåa i poängligan med 89 poäng var den som gjorde flest mål under säsonger med sina 44 mål. Bland målvakterna var det under större delen av säsongen en fight mellan Columbus Sergei Bobrovsky och Washingtons Braden Holtby om vem som skulle bli utsedd till säsongens bäste målvakt.
De fyra Wildcardlagen hamnade i följande divisioner, Rangers i Atlantic, Toronto i Metropolitan, Nashville i Central och Calgary i Pacific. I Atlantic ställdes Rangers mot Montreal som vunnit divisionen och i den första matchen höll Rangers målvakt Henrik Lundqvist nollan när Rangers vann med 2–0 på bortaplan. I den andra matchen ledde Rangers med 3–2 innan Montreal kvitterade genom Tomas Plekanec när det bara återstod 18 sekunder av matchen och i förlängningen avgjorde Alexander Radulov för Montreal när han slog in en retur bakom Lundqvist efter 18:34 av förlängningen. Radulov var mannen bakom Montreals 3–1 vinst i den tredje matchen och det var Rangers sjätte raka förlust i MSG i slutspelssammanhang. Rangers bröt den sviten genom att vinna den fjärde matchen med 2–1 efter mål av Rick Nash och Jesper Fast. Femte matchen gick till övertid efter att Lundqvist stått för en avgörande räddning vid ställningen 2–2 i den tredje perioden, i förlängningen var det Mika Zibanejad som blev Rangers hjälte efter 14:22. Rangers vann sedan den sjätte matchen med 3–1 och gick vidare till den andra omgången.
Andraseedade Ottawa mötte Boston i en jämn serie där fyra av sex matcher krävde förlängning. Efter att Boston vunnit den första matchen med 2–1 efter ett mål sent i den tredje perioden var ställningen efter 60 minuter av den andra matchen 3–3. Ottawa som låg under med 1–3 i den tredje perioden vann med 4–3 efter att Dion Phaneuf avgjort efter bara 1:59 av förlängningen. Ottawa vann även den tredje matchen med 4–3 efter förlängning men den här gången var det Boston som hämtade upp 0–3 till oavgjort innan Bobby Ryan gjorde 4–3 i förlängningen. I den fjärde matchen höll Ottawas målvakt Craig Anderson nollan och Bobby Ryan gjorde matchens enda mål efter 5:49 av den tredje perioden. Boston tvingade fram en sjätte match genom att vinna den femte matchen där de låg under med 0–2 innan Sean Kuraly gjorde 3–2 till Boston efter 10:19 av den andra övertidsperioden. Ottawas Clarke MacArthurs 3–2 mål efter 6:30 av förlängningen av den sjätte matchen såg till att det var Ottawa som gick vidare till den andra omgången med 4–2 i matcher.
I den andra omgången tog Ottawa ledningen med 2–0 i matcher över Rangers efter att ha vunnit den första matchen med 2–1 och den andra med 6–5 efter att Jean-Gabriel Pageau gjort mål efter 2:54 av den andra övertidsperioden. Rangers vann båda sina hemmamatcher med 4–1 och kvitterade till 2–2 i matcher innan serien återvände till Ottawa där det blev förlängning igen efter att Derrick Brassard kvitterat till 4–4 sent i den tredje perioden. Efter 6:28 av förlängningen såg Kyle Turris till att Ottawa tog ledningen i matchserien med 3–2 i matcher, i den sjätte matchen gjorde Ottawas lagkapten Erik Karlsson som storspelat under hela slutspelet ett mål och en assist när Rangers besegrades med 4–2.
I Metropolitan slog Washington som vunnit Presidents' Trophy ut Toronto med 4–2 i matcher men hela fem av matcherna gick till förlängning (tredje gången som 5 matcher i en slutspelsserie gått till förlängning i Stanley Cuphistorien). Tom Wilson avgjorde den första matchen med sitt 3–2 mål efter 5:15 av förlängningen men det var Justin Williams som gjorde Washingtons båda mål när de hämtade upp underläge 0–2 efter en period. I den andra matchen var det den finske rookien Kasperi Kapanen som var Torontos hjälte med 2 mål varav det sista som kom efter 11:53 av den andra förlängningsperioden betydde 4–3 till Toronto. Toronto vann även den tredje matchen med 4–3 efter att Tyler Bozak avgjort i början av förlängningen. Washington vann sedan tre raka matcher och i seriens fjärde match som var den enda i serien som inte behövde förlängning gjorde både T.J. Oshie och Tom Wilson två mål var när Capitals vann med 5–4. Både den femte och sjätte matchen slutade 2–1 till Washington efter att Justin Williams respektive Marcus Johansson avgjort matcherna i den första övertidsperioden.
Andraseedade Pittsburgh slog ut seriens överraskningslag Columbus med 4–1 i matcher trots att Matt Murray blivit skadad under uppvärmningen inför den första matchen. Marc-Andre Fleury som ersatte såg till att Pittsburgh tog ledningen med 2–0 i matcher genom att bara släppa in 1 mål per match. I den tredje matchen var det Pittsburghs rookie Jake Guentzel som var hjälten, hans tredje mål i matchen som betydde 5–4 till Pittsburgh kom efter 13:10 av förlängningen. Columbus tvingade fram en femte match genom att vinna den fjärde med 5–4 och det var Columbus första seger under ordinarie tid i Stanley Cup slutspelet någonsin. I den femte matchen stod Fleury för 49 räddningar samtidigt som Bryan Rust gjorde två mål när Pittsburgh vann med 5–2.
I andra omgången var det dags för ännu ett kapitel i kampen mellan Pittsburgh och Washington, Crosby vs. Ovechkin eller vad ni nu vill kalla det. Pittsburgh vann de två första matcherna på bortaplan med 3–2 och 6–2 innan Washington lyckades vinna den tredje matchen i Pittsburgh efter förlängning. I förlängningen avgjorde Kevin Shattenkrik efter 3:13 men det som oroade Pittsburghs fans mest var att Sidney Crosby blev skadad redan i den första perioden. Crosby saknades i den fjärde matchen men Pittsburgh vann med 3–2 trots att de tappade en 2–0 ledning innan Justin Schultz slog in 3–2 målet. Med Crosby tillbaka i laget hade Pittsburgh ledningen med 2–1 efter två perioder av den femte matchen men Washington gjorde tre mål i den tredje perioden och vann matchen med 4–2. Med kniven på strupen även i den sjätte matchen spelade Washington ut Pittsburgh som föll med 2–5 efter att Andrei Burakovsky gjort två mål för Washington. I den sjunde matchen bommade Marc-Andre Fleury igen och Pittsburgh gick vidare till Conferencefinalen efter att de vunnit den sjunde och avgörande matchen med 2–0
I Central blev Chicago mycket överraskande utslagna av Nashville där målvakten Pekka Rinne storspelade. Rinne höll nollan i de två första matcherna som Nashville vann med 1–0 och 5–0 och i den första matchen gjorde Viktor Arvidsson matchens enda mål. Nashville vann sedan den tredje matchen med 3–2 efter att laget legat under med 0–2 efter två perioder, Filip Forsberg gjorde två mål för Nashville i den tredje perioden och i förlängningen avgjorde Kevin Fiala efter 16:44. Roman Josi gjorde två mål i den fjärde matchen och Rinne släppte bara in ett mål på 31 skott när Nashville svepte Chicago efter att man vunnit den fjärde matchen med 4–1.
Andraseedade Minnesota föll mot St. Louis i en serie där Minnesota hade oerhört svårt att göra mål. St. Louis vann första matchen med 2–1 efter att Joel Edmundson gjort mål efter 17:48 av förlängningen. Den andra matchen slutade också 2–1 till St. Louis som avgjorde genom Jaden Schwartz sent i den tredje perioden, St. Louis vann den tredje matchen med 3–1 efter att St. Louis målvakt Jake Allen storspelat och räddat 40 skott. Minnesotas målvakt Devan Dubnyk höll Minnsota kvar i serien genom att hålla nollan i den fjärde matchen som Minnesota vann med 2–0. St. Louis ledde med 3–1 i början av den tredje perioden i den femte matchen innan Minnesota reducerade och kvitterade men efter 9:42 av förlängningen såg Magnus Pääjärvi till att St. Louis gick vidare till den andra omgången med 4–1 i matcher.
I den andra omgången fortsatte Pekka Rinne att storspela för Nashville som gick upp i en ledning med 3–1 i matcher mot St. Louis, Nashville vann den första matchen efter att Vernon Fiddler gjort 4–3 i slutet av den tredje perioden. St. Louis vann den andra matchen med 3–2 efter att Vladimir Tarasenko gjort två mål, match 3 och 4 slutade 3–1 respektive 2–1 till Nashville vilket betydde att Nashville nu vunnit 8 raka slutspelsmatcher på hemmaplan. I den femte matchen gjorde Jaden Schwartz 2–1 till St. Louis efter bara 25 sekunders spel av den tredje perioden och tack vare två storspelande målvakter så blev det även slutresultatet. När Ryan Johansen gjorde 3–1 till Nashville i den sjätte matchen så betydde det att Nashville för första gången i historien tog sig vidare till Conferencefinalen (bara 2 lag i NHL har aldrig tagit sig till en Conferencefinal nämligen Columbus och Winnipeg eller 3 lag om man ska räkna med Vegas).
I Pacific blev wildcardlaget Calgary svepta av Anaheim som vann de två första matcherna med 3–2 som hade ett enormt psykologiskt övertag på Calgary eftersom Calgary hade 25 raka förluster på bortaplan mot Anaheim. I den tredje matchen ledde Calgary med 4–1 innan Anaheim kom ikapp och tvingade fram en förlängning där Corey Perry avgjorde redan efter 90 sekunder när han slog in 5–4 till Anaheim. I den fjärde matchen vann Anaheim med 3–1 efter att John Gibson gjort 36 räddningar samtidigt som Calgarys målvakt Brian Elliot blev utbytt redan efter 5:38 av den första perioden.
I den andra serien hade Edmonton hemmafördel i en slutspelsserie för första gången sedan 1991. Andraseedade Edmonton slog ut ett skadedrabbat San Jose med 4–2 i matcher och ledde med 2–1 i matcher efter en förlust på övertid och två hållna nollar av Oilers målvakt Cam Talbot. Melker Karlsson avgjorde den första matchen för San Jose efter 3:22 av förlängningen och i den fjärde matchen som San Jose vann med 7–0 var det Martin Jones tur att hålla nollan. I den femte matchen ledde San Jose med 3–1 innan Oilers reducerade och kvitterade genom Mark Letestu och Oscar Klefbom och efter 18:15 av förlängningen var det Oilers David Desharnais som gav Edmonton en matchboll. I den sjätte matchen ledde Oilers med 2–0 efter två perioder och även om San Jose reducerade så höll Edmonton undan och när Connor McDavid slog in 3–1 i tom bur var saken klar.
I andra omgången slog Anaheim ut Edmonton med 4–3 i matcher efter en målrik tillställning. Edmonton vann de två första matcherna med 5–3 och 2–1 innan Anaheim kom igen och vann tre raka matcher. Den tredje matchen slutade 6–3 till Anaheim där Jakob Silfverberg gjorde 2 mål och i fjärde matchen gjorde Ryan Getzlaf Anaheims båda mål när laget hämtade in ett 0–2 underläge och tvingade fram en förlängning där Jakob Silfverberg avgjorde efter bara 45 sekunders spel. I den femte matchen tog Edmonton ledningen med 3–0 men med tre snabba mål när det bara återstod 3:16 av den tredje perioden kunde Anaheim kvittera och skicka även den matchen till förlängning där det dröjde till 6:57 av den andra övertidsperioden innan Corey Perry gav Anaheim vinsten och ledningen med 3–2 i matcher. I den sjätte matchen körde Edmonton över Anaheim, efter första perioden var ställningen 5–0 och slutresultatet blev 7–1 sedan Leon Draistaitl gjort tre mål och två assist. När Nick Ritchie gjorde 2–1 till Anaheim i början av den sjunde matchens tredje period väntade sig de flesta en rejäl anstormning från Edmonton men John Gibson höll tätt resten av matchen och Anaheim gick vidare till Conferencefinalen.
Under pågående slutspel skedde även några trader, först skickade Chicago sin reservmålvakt Scott Darling till Carolina och sedan skickade LA Kings Ben Bishop till Dallas.
I den östra Conferencefinalen kvitterade Evgeni Malkin Ottawas ledning i den första matchens tredje period och matchen gick till övertid där Bobby Ryans mål efter 4:59 fällde avgörandet till Ottawas fördel. I den andra matchen gjorde Phil Kessel matchens enda mål i slutet av den tredje perioden samtidigt som Marc-Andre Fleury höll nollan. En målexplosion från Ottawa i den första perioden av den tredje matchen ledde till en seger för Ottawa med 5–1 och att Matt Murray ersatte Fleury i den fjärde matchen i serien. Murray och Pittsburgh klarade av en anstormning från Ottawa i den fjärde matchen för att hålla undan och vinna med 3–2. I den femte matchen förnedrades Ottawa av Pittsburgh där Murray höll nollan samtidigt som Pens gjorde sju mål framåt. I den sjätte matchen var det Ottawas målvakt Craig Anderson som glänste när han räddade 45 skott när Ottawa vann med 2–1. I den sjunde och avgörande matchen gjorde Chris Kunitz och Mark Stone mål med bara 20 sekunders mellanrum i den andra perioden och efter 60 minuter var ställningen 2–2. Efter 5:09 släckte Chris Kunitz Ottawas hopp när han gjorde sitt andra mål i matchen och förde Pittsburgh till Stanley Cupfinalen.
I väst vann Nashville den första matchen med 3–2 efter att James Neal nätat efter 9:24 av förlängningen och i den andra matchen tog Nashville tidigt ledningen men Anaheim vände och vann med 5–3 efter att Ryan Getzlaf haft tre assist. Nashville utökade sin hemmasvit till nio raka segrar när Roman Josi gjorde 2–1 när det återstod 2:43 av den tredje perioden i den tredje matchen där båda lagen fick mål bortdömda pga. målvaktsinterference. Nashville hämtade in ett underläge med 2 mål i den fjärde matchen för att tvinga fram en kvittering men lagets svit bröts när Corey Perry gjorde 3–2 till Anaheim efter 10:25 av förlängningen. I den femte matchen tog Pekka Rinne på sig hjälterollen igen när han bara släppte in ett mål när Predators vann med 3–1. När Nashville vann den sjätte matchen med 6–3 och tog sig vidare till Stanley Cupfinalen gjorde Colton Sissons en hattrick.
Pittsburgh som spelade sin andra Stanley Cup final i rad gjorde det för tredje gången, laget har gått till final sex gånger och det har skett i omgångar om två år i rad (1991-92, 2008-09 och 2016-17). Nashville spelade sin första Stanley Cup final och det innebar att det bara är Arizona/Winnipeg, Columbus, Minnesota och Winnipeg/Atlanta som aldrig varit i en Stanley Cup final. Det blir förmodligen fem lag igen redan nästa säsong eftersom Vegas Golden Knights knappast tar sig till Stanley Cupfinalen redan under sin första säsong. Första finalen blev lite märklig Pittsburgh gjorde tre mål i slutet av den första perioden och trots att Nashville vann skottstatistiken överlägset (26–12) och kvitterade till 3–3 när det återstod knappt 7 minuter av den tredje perioden kunde Pittsburgh vinna med 5–3. Pittsburgh sköt inte ett enda skott mot Pekka Rinne i Nashvilles mål under den andra perioden. Den andra matchen var mer normal, efter att Nashville tagit ledningen med 1–0 genom Pontus Åberg vände Pittsburgh matchen och vann med 4–1 efter att rookien Jake Guentzel gjort 2 mål och blivit den förste rookie som gjort 12 mål under ett slutspel sedan Dino Ciccarelli gjorde 14 mål 1981. Efter att Rinne släppt in tre mål under de första 3:28 av den tredje perioden plockade Nashvilles coach Peter Laviolette ut honom och satte in Juuse Saros.
Tredje matchen blev grinig, speciellt i den tredje perioden då Nashville vänt matchen som annars började med att Guentzel gjorde ytterligare ett mål för Pittsburgh. Nashville gjorde sedan fem raka mål och det tredje som James Neal gjorde bara 23 sekunder före den andra perioden slutade avgjorde i princip matchen. Nashville vann även den fjärde matchen där tre av Nashvilles fem svenskar gjorde mål (Calle Järnkrok, Viktor Arvidsson och Filip Forsberg) när Predators kvitterade finalserien med sin 4–1 vinst. Den femte matchen blev också grinig när Pittsburgh körde över Nashville, efter första perioden var ställningen 3–0 och slutresultatet blev 6–0 vilket gjorde att Matt Murray blev den förste rookiemålvakten sedan Cam Ward (2006) som höll nollan i en Stanley Cupfinal. I den tredje perioden dömde domarna 20 utvisningar till de båda laget och det var det mesta i en Stanley Cupfinal på sex säsonger. Murray höll sedan nollan även i den sjätte matchen som Pittsburgh vann med 2–0 efter att Patric Hörnqvist gett Pittsburgh ledningen när det bara återstod 1:35 av den tredje perioden, Carl Hagelin fastställde sedan slutresultatet i tom bur när det återstod 14 sekunder av matchen. Nashville och många fans var upprörda eftersom Nashville fick ett mål bortdömt efter att domaren blåst av pga. att han inte längre såg pucken precis innan en Nashvillespelare slog in den i Pittsburghs mål.
Även om det kanske var matchavgörande både för den här matchen men också för Stanley Cupfinalen som helhet så platsar knappast händelsen ens bland de tio mest kontroversiella händelserna i en Stanley Cupfinal. Pittsburghs Evgeni Malkin vann slutspelets poängligan med 10 mål och 28 poäng vilket var en poäng mer än Sidney Crosby som belönades med Conn Smythe Trophy. Att Crosby vann Conn Smythe var inte helt fel men många ansåg att både Malkin och Jake Guentzel också var värda att vinna priset. Både Pittsburghs coach Mike Sullivan och lagets målvakt Matt Murray blev historiska, Murray blev den förste rookiemålvakt som vunnit Stanley Cup två säsonger i rad och Mike Sullivan blev den tredje coachen genom tiderna som vann Stanley Cup under sina två första säsonger (Pete Green Ottawa 1920 & 1921 och Toe Blake Montreal 1956 & 1957). Om Sullivan har tänkt att sätta rekord får han och Pittsburgh det jobbigt eftersom Blake vann Stanley Cup under sina första fem säsonger med Montreal 1956–60. Det var också första gången sedan 1983 som en Stanley Cupfinal avgjordes utan att någon match vanns med uddamålet.
Washington tog hem Presidents' Trophy för tredje gången och lagets målvakt Braden Holtby vann Bill Jennings. Columbus Sergei Bobrovsky vann Vezina för andra gången i sin karriär samtidigt som lagets coach John Tortorella fick Jack Adams. Nashvilles GM David Poile blev utsedd till NHL GM of the Year, Brent Burns San Jose vann Norris och Calgarys Johnny Gaudreau fick Lady Byng. Edmontons Connor McDavid vann Art Ross, Hart och Ted Lindsay medan Sidney Crosby fick Rocket Richard och Conn Smythe. Auston Matthews Toronto fick Calder Trophy och Bostons Patrice Bergeron vann Selke för fjärde gången och gick därmed upp på lika många vinster som Bob Gainey som vann priset de fyra första gångerna det delades ut.
Den enda förändringen inför det här årets draft berodde givetvis på det nya laget Vegas Golden Knights som några dagar tidigare dessutom fått plocka en spelare från de övriga 30 lagen i en expansionsdraft. Bland de 30 som Vegas valde i expansionsdraften fanns Marc-Andre Fleury, Calvin Pickard, Cody Eakin, Jonathan Marchessault, Jason Garrison, Pierre-Edouard Bellemare, James Neal, Marc Methot, David Schlemko, Trevor van Riemsdyk, William Karlsson, Nate Schmidt, Oscar Lindberg, David Perron, Clayton Stoner, Erik Haula och Alexei Emelin. I entrydraften fick Vegas samma chans att vinna draftlotteriet som ligans tredje sämsta lag som var Arizona, Colorado hade störst chans medan Vancouver hade näst störst chans men lotteriet vanns av New Jersey som var fyra från slutet i serien. Val nummer två gick till Philadelphia som var seriens tolfte sämsta lag och val #3 gick till Dallas som var ligans sjunde sämsta lag. New Jersey valde schweizaren Nico Hischier med draftens första val och det var första gången som en schweizare valts som #1. Philadelphia valde Nolan Patrick som #2 och Dallas valde den finske backen Miro Heiskanen med det tredje valet.
Draften blev en stor succe för Finland som fick hela sex spelare valda i den första rundan. Vegas Golden Knight hade tre val i den första rundan tack vare trader där de lovat att inte välja vissa spelare i expansionsdraften, de utnyttjade de tre valen till att välja Cody Glass #6, Nick Suzuki #12 och svenske Erik Brännström #14. Det valdes fyra svenskar i den första rundan och eftersom det samtidigt valdes en ryss och två tjecker så betydde det att hela 14 spelare från Europa valdes i den första rundan medan det bara valdes 5 amerikaner och 12 kanadensare. Sammanlagt så valdes det 217 spelare från 14 nationer, av de 89 européerna var 27 svenskar, 23 finländare och 18 ryssar.
Teemu Selänne, Mark Recchi, Dave Andreychuk, Paul Kariya och Danielle Goyette valdes in i Hockey Hall of Fame som spelare medan Boston Bruins ägare Jeremy Jacobs och den legendariske universitetscoachen Clare Jacobs valdes in som Builder.
Här hittar du länkar till de tidigare delarna i serien:
NHL:s historia Ye Olde Time Hockey
