Post-game: Några tankar om matchen
Efter ytterligare en målsnål match så förlorade Rangers med 2-0 i Washington. Man lyckades inte luckra upp Capitals täta försvar och att det har gått troll i anfallsspelet är uppenbart. Här kommer lite tankar om matchen och Rangers spel i nattens match.
Efter första matchen mot Washington var det tydligt att Rangers saknade något i sitt spel för att lyckas rubba Caps. Svårigheten att göra mål var uppenbar och Rangers problem att etablera tryck i offensiv zon gjorde det svårt för laget att få till bra målchanser. Coach Tortorella gjorde inför match 2 vissa förändringar – Sean Avery tog Zuccarello Aasens plats i lineupen och Gaborik sattes ihop med Christensen och Prospal i förhoppning om att det skulle kunna få fart på målproduktionen.
Tortorellas tanke med att sätta ihop Gaborik med Christensen var att utnyttja Christensens fart och intensitet i anfallszon och förhoppningen var att han skulle kunna ”pusha” igång slovaken. De första bytena såg det bra ut, man skapade några halvfarliga lägen som skulle kunnat ge utdelning men oförmågan att göra mål lyser igenom och det är för tamt framför motståndarmålet. Resten av matchen ser ut ungefär på samma sätt, kedjan skapar få farliga målchanser och känns tämligen uddlösa, vilket är tråkigt och frustrerande då Rangers behöver alla sina målskyttar i storform och det snarast.
Sean Avery kom in som en frisk fläkt och tacklade allt som rörde sig i början av matchen men trots det lyckades man inte begrava pucken djupt i Washingtons zon, anfallen blev sporadiska och korta. Enda gången det blev farligt var när Brian Boyles kedja var på isen, Boyle och Brandon Prust spelade enkelt, rejält och gick på mål. Man satte hög press på Washingtons backar och spelade så som man vill se Rangers spela anfallsspel. Hårt, tufft och skoningslöst. Det enda som saknades var just mål. Nämnde Brian Boyle är en personlig favorit och han har under säsongen utvecklat sitt spel på ett väldigt positivt sätt. Han dödar utvisningar, vinner tekningar, tacklas och spelar enkelt och rejält på ett väldigt tilltalande sätt. Inga krusiduller från den storväxta amerikanen, fler såna spelare tack!
Nu är goda råd dyra för coach Tortorella och hans blåskjortor. Fortsätter man att åstadkomma så lite offensivt som man gör så kommer Washington svepa matchserien med 4-0 i matcher. Rangers är dock, trots ytterligare en förlust, med i matchserien. Det är inte mycket som skiljer lagen åt men för att vända på det här krävs det mer fart i anfallsspelet och mer desperation i offensiv zon och framför Neuvirth. Han har ett alldeles för bekvämt jobb för tillfället, även om jag inte på något sätt vill ta ifrån honom två mycket stabila insatser. Hårdare jobb framåt och mycket mer trafik är två saker som måste förbättras när serien nu går vidare i New York. Jag vill se ett hänsynslöst, forecheckande Rangers på söndag. Ett Rangers som inte ger Washingtons backar någon som helst tid med pucken, de ska veta att det kommer smälla varje gång de får det svarta gummit. Det är, som jag ser det, Rangers enda chans att vända på steken. Jag är medveten om att Rangers är ett mer begränsat lag än Capitals rent tekniskt och offensivt men det är ingen ursäkt för den brist på fart och offervilja man visar upp i anfallszon. Om man inte lyckas uppbåda samma desperation offensivt som man gör defensivt så är jag rädd för att den bästa tiden på året blir kortvarig för Rangers och att grillen kan plockas fram redan på onsdag. Mitt tips till John Tortorella och hans tränarstab är att visa filmklipp från kedjan Avery - Boyle – Prusts byten i sista perioden för hela laget och säga åt dem att spela precis som dom i varje byte. Där snackar vi desperation och offervilja på hög nivå och sättet den kedjan uppträdde på i tredje tände hoppet och fick dessutom lite fart på övriga kedjor. Det var en fröjd att se och de ställde till problem för Washington med sina höga forechecking. Förhoppningsvis kan det bli ytterligare tändvätska för laget att komma hem till the Garden och att den fanatiska hemmapubliken gör vad de kan för lyfta grabbarna till nya höjder. Det är fortfarande mycket hockey kvar att spela och jag har inte på något sätt gett upp. Nya tag på söndag och så håller vi tummarna för seger!