SvenskaFans rankar: 4. San Jose Sharks
San Jose har inte längre någon att bevisa i grundserien efter att ifjol ha plockat hem Presidents' Trophy som just grundseriens bästa lag. I slutspelet har man istället allt att bevisa efter ännu ett snöpligt nederlag redan i den första slutspelsomgången. Frågan är nu; har Doug Wilson gjort tillräckligt för att jaga bort slutspelsspöket, eller blir det på nytt golf i maj för hajarnas del?
Fjolåret var säsongen då Sharks äntligen skulle skaka av sig stämpeln som ett lag är bra i grundserien men som viker ner sig i slutspelet.
Slutfacit efter säsongen blev att man var bäst av alla lag i grundserien…för att sedan i vanlig ordning underprestera när det vankades slutspel.
Att åka ut redan i den första slutspelsomgången var fullkomligt oacceptabelt i en säsong då man nu äntligen på allvar hade lyckats matcha Conference-dominanten Detroit Red Wings och många hade redan börjat dregla över en väst-final mellan Sharks och just Red Wings.
Så blev det alltså inte och det innebar att Sharks general manager Doug Wilson under sommaren stod för ett avgörande val.
Skulle han behålla kärnan i laget intakt och bara göra mindre justeringar eller skulle han göra radikala förändringar i spelartruppen – något som skulle kunna innebära att storstjärnor som Joe Thornton och Patrick Marleau bland andra kunde sitta löst.
Även om Wilson nyligen genomförde en större bytesaffär som innebar att skyttekungen Dany Heatley kommer att kalla HP Pavillion för hemmais under – får man anta – en ansenlig framtid, så får man ändå säga att han valde det första alternativet. Han tvingades även att dumpa backduon Christian Ehrhoff och Brad Lukowich i en trade med Vancouver Canucks för att kunna klämma sig in under lönetaket, men lyckades ändå att få två möjliga framtida NHL-spelare i Pat White och Daniel Rahimi i utbyte.
Annars var det kanske mest dramatiska som hände under försäsongen att Wilson meddelade att man tänkte avlösa Patrick Marleau från rollen som lagkapten och tills vidare inte utse någon ny kapten. Något som man i skrivande stund fortfarande inte heller har gjort.
Detta betyder att det nu är upp till bevis för flera av de spelare som förväntas bära laget. Nämnde Thornton, Marleau och Heatley samt framförallt Dan Boyle, Rob Blake och Evgeni Nabokov är de spelare som nu måste lyckas i slutspelet, även om de kommer att ha bra hjälp av de många duktiga rollspelare som Wilson byggt sitt lag med.
De justeringar som gjordes innebar även att flera utfyllnadsspelare fick lämna laget. Något som undertecknad bara anser har gjort laget starkare då man har fyllt på med mer prisvärda spelare med tydligare roller i lagets hierarki.
Man befinner sig nu i lite av en nu eller aldrig-situation då man under de senaste åren investerat stora delar av lagets framtid – i form av talanger och höga draftval – i veteraner som man hoppas ska föra organisationen till dess första Stanley Cup-titel.
Det har gjort att lagets talangpool har tunnas ut rejält och man lär under kommande säsonger inte kunna plocka upp särskilt många yngre, billiga spelare från de egna leden och hoppas att de ska kunna bidra med avgörande insatser. Spelare som före detta förstarundevalen Logan Couture och Nick Petrecki lär visserligen snart befinna sig i NHL, men sedan har man inte mycket att hurra över.
Nästa sommar så är även flera av lagets viktigaste spelare kontraktslösa. Evgeni Nabokov, Rob Blake, Patrick Marleau, Joe Pavelski och Devin Setoguchi sitter alla på utgående kontrakt och det är ännu väldigt oklart vilka spelare som man kommer att kunna behålla, särskilt som lönetaket förväntas i det närmaste störtdyka till nästa säsong.
Därför krävs det verkligen att denna uppsättning spelare börjar att prestera när det gäller som mest, för man har knappast råd att börja någon större uppbyggnadsprocess om man inte lyckas bärga Lord Stanleys-buckla inom en väldigt snar framtid.
Målvakter
Lagets odiskutable förstemålvakt heter – som de flesta säkert känner till vid det här laget – Evgeni Nabokov och är en av många hajar som nu måste visa att han kan prestera även efter säsongens första 82 matcher. Ryssen gjorde återigen en mycket bra grundserie men blev sedan klart överglänst av Ducks Jonas Hiller redan i den första omgången. Det får inte hända igen då Nabokov måste ge att lagets offensiv en chans att avgöra matcherna genom att helt enkelt erbjuda stabilt målvaktspel rakt igenom säsongen och inte falla ihop i vår.
Bakom honom finner vi tyske Thomas Greiss som i första hand är den som kommer att vakta båsdörren i The Shark Tank i vinter. Är nästan helt oprövad som NHL-målvakt med endast tre matcher tidigare i ligan. Han väntar dessutom fortfarande på sin första vinst och skulle det hända något med Nabokov så ska det bli väldigt intressant att se om tysken pallar för trycket då det egentligen helt och hållet saknas alternativ.
Bakom dessa så finns det för tillfället tre kontrakterade målvakter i organisationen: Tyson Sexsmith, Henrik Karlsson och Alex Stalock.
Ingen av dessa lär vara aktuell för NHL-spel så länge som Nabokov och Greiss håller sig friska. Svenske Karlsson har i år den mycket otacksamma uppgiften att ta över efter Jonas Gustavsson i Färjestad och är vid 25 års ålder ett rejält långskott att ta sig till NHL. Sexsmith är annars den som man hoppas mest på, men han är fortfarande några år ifrån att på allvar utmana om en plats i NHL.
Det ska också bli mycket intressant att se vad som händer med Nabokov när hans kontrakt går ut efter säsongen och hur man hanterar det som lag om man skulle tappa en så pass inflytelserik spelare.
Backar
Försvarets stora storstjärna sedan ett år tillbaka heter Dan Boyle och han kommer i år att ha ännu mer press på sig än han hade i fjol då han avlastades av Canucks-flyktade Christian Ehrhoff. Efter att ha gjort en väldigt tråkig och uppmärksammad sorti från Tampa Bay så är Boyle fortfarande en av ligans allra främsta power play-backar och styr och ställer ofta lite som han vill från egen zon. Detta betyder dock inte att han på något sätt skulle vara en defensiv belastning, utan han sköter ofta sina uppgifter i egen zon prickfritt och kommer att behöva göra det i år igen för att laget ska kunna nå framgång.
Superveteran Rob Blake är tillbaka för ännu en säsong där han åter igen lär få ta hand om lagets andra backpar. Blake gjorde en väldigt bra säsong ifjol efter att ha anslutit från divisionsrivalen Kings och förbättrade direkt både sin poängtotal. Han gör sitt jobb i båda ändarna av isen samtidigt som han agerar värdefull mentor åt lagets yngre förmågor, något som inte kan underskattas då man för tillfället håller på och spelar in flera nya förmågor på just backsidan.
I första backpar lär vi tillsammans med Boyle få se svenske tuffingen Douglas Murray. Svensken har nu på allvar etablerat sig i lagets top-4 och bör med en stark höst kunna vara kandidat till Sveriges OS-lag i februari. Kompletterar den mer spelskicklige Boyle mycket bra med sin fysik och är otroligt uppskattad av lagkamraterna då han inte drar sig för att slänga handskarna med många spelare i ligan. Gjorde även tre mål i en och samma match nyligen under försäsongen efter att tidigare endast ha registrerat ett enda NHL-mål. Han lär dock även i fortsättningen mest fokusera på att dela ut tacklingar och täcka skott för att freda sitt eget mål snarare än vara något stort hot framåt.
Marc-Edouard Vlasic rundar ut lagets andra backpar där han under fjolårssäsongen verkligen fann sig tillrätta bredvid rutinerade Blake. Unge Vlasic nästan tredubblade sin poängskörd från säsongen innan och tar utöver det hand om sitt defensiva job mycket förtjänstfullt. Är än så länge en ganska anonym spelare, något som dock beror mer på vilken del av Nordamerika har spelar i snarare än hans prestationer. Lär bara fortsätta att utvecklas då han får bra uppbackning av lagets många veteraner då han nu vet att han har satt sig i respekt och inte behöver åka runt och vara rädd för göra misstag.
Bakom dessa så finns sedan det fem spelare som slåss om de två kvarvarande platserna. Dessa fem är Kent Huskins, Jason Demers, Derek Joslin, Mike Moore och Joe Callahan.
Man skulle kunna tycka att veteranen i det gänget, Kent Huskins, borde kunna känna sig ganska säker på en plats, men så är inte fallet. Huskins kom till laget vid trade deadline ifjol och skrev under sommaren på en kontraktsförlängning. Doug Wilson har dock under försäsongen uttalat sig om att han inte riktigt tycker att Huskins är i den form han bör vara för att vara garanterad en plats. Det är nu upp till den före detta Stanley Cup-vinnaren att visa att han är bättre än de ynglingar som försöker konkurrera ut honom. Huskins ser i nuläget dock ändå ut att ta en plats i tredje backar till säsongsstarten.
Bredvid honom så ser det ut som Jason Demers kommer att ta den sista platsen i lagets ordinarie backuppställning. Demers är en högerfattad back som är tänkt att ersätt lite av den offensiv som lämnade laget i och med Ehrhoffs avsked. 21-åringen kommer från en säsongs spel i AHL där han mäktade med 33 (2+31) poäng och 54 utvisningsminuter efter att ha avslutat en mycket framgångsrik juniorkarriär i QMJHL.
Derek Joslin ser i nuläget ut att knippa den sista platsen men lär få vänta på sin chans så länge som lagets ordinarie backar håller sig friska. Fick speltid redan under föregånde säsong och gjorde då helt ok ifrån sig, men frågan är om det räcker till en plats redan i år eller om han får stå på tillväxt ett tag till.
Det betyder att Moore och Callahan till en början lär få finna sig i att spela hockey någon annanstans än i NHL säsongen 2009-10. Båda två är dock bara en skada eller några dåliga insatser ifrån en chans att visa vad de kan på NHL-nivå.
Forwards
”Big Joe” Thornton har fått bära hundhuvudet och huvudansvaret för Sharks misslyckanden i slutspelet under de senaste åren. Faktum är att det en gång så dominanta förstavalet i draften för 12 år sedan har varit på nedgång ända sedan första året efter lockouten. Då – säsongen 2005-06 – fick Thornton byta Boston mot San Jose mitt under brinnande säsong men klarade trots det av att göra hela 125 poäng. Sedan dess har han tappat minst tio poäng per säsong och hans 86 poäng i fjol var alltså nästan hela 40 poäng mindre än för bara tre år sedan. Har därför inför årets säsong kanske mer att bevisa än någon annan spelare i hela ligan.
En som dock konkurrerar med Thornton på just den punkten är Dany Heatley. I Heatley får nu Thornton en lekkamrat av rang. Att den nu 28-årige kanadensaren kan producera poäng vet alla vid det här laget efter att Heatley stänkt in inte mindre än 180 mål i grundserien under de senaste fyra säsongerna sedan lockouten. Det alla nu vill veta är om han har rätt mental styrka för att komma ut helskinnad efter allt som hände under sommaren i och med hans mindre roliga uttåg ur den kanadensiska huvudstaden. Bör formera en dödlig duo med nämnde Thornton.
Lagets tredje offensiva superstjärna Patrick Marleau kom under fjolårssäsongen tillbaka starkt efter en katastrofal säsong innan det och presterade åter igen på den nivå som förväntas av honom. Något som för hans del innebär någonstans runt 70 poäng per säsong och bra spel i båda ändarna av isen. Att Marleau nu är mer eller mindre bofast på vänsterkanten kan möjligtvis göra honom gott då han inte behöver bry sig lika mycket om spelet i egen zon som han tvingades göra tidigare. Ska bli intressant att se hur Marleau reagerar när han kanske nu inte längre får bära ett ”C” på bröstet.
Det defensiva ansvaret i andrakedjan tillfaller numera istället i första hand en viss Joe Pavelski som under de senaste säsongerna gjort centerplatsen där till sin egen och därmed alltså förpassat Marleau till kanten. ”Little Joe” går nu in på sitt sista kontraktsår och behöver visa Wilson att han är en spelare att satsa på framöver. Något som han gör bäst genom att fortsätta att prestera på den höga nivå som gjort honom till en stark kandidat för USA:s OS-lag senare i vinter. Kan förhoppningsvis dra nytta av att spela med två så pass stora yttrar som Marleau och troligtvis även Ryane Clowe då det lär skapas ytor som det är tänkt att den spelskicklige amerikanen ska ta tillvara på.
Devin Setoguchi visade under säsongen ifjol att han förtjänar en plats i en av lagets två scoring lines. Han lär under kommande säsong få stå ut med en hel del avundsjuka från egentligen de flesta andra forwards, i San Jose och runt om i hela ligan då han ser ut att vara den som inledningsvis får chansen att kampera ihop med superstjärnorna Thornton och Heatley. Setoguchi tog chansen redan under fjolårssäsongen då han parades ihop med Thornton och direkt visade att han är en mycket talangfull sniper som trivs som fisken i vattnet när han serveras passningar från en av de bästa passningsspelarna i världen.
Den som tar samma plats i lagets andrakedja lär bli Ryane Clowe som fått hoppa mellan andra- och tredjekedjan i San Jose de senaste säsongerna men som i och med Jonathan Cheechoos avsked lär få alla chanser att göra platsen till höger om Pavelski till sin egen. Är en av få spelare i laget som även gör bra ifrån sig i slutspelet och hans allroundspel var en stark anledning till att han inför denna säsong fick ett rejält lönelyft som gjorde honom till en av lagets bäst betalda forwards. Förväntas nu att regelbundet prestera därefter.
Hur lagets bottom-6 kommer att formeras är inte lika självklart, särskilt inte sedan man för bara ett par dagar sedan valde att kontraktera Manny Malhotra. Malhotra kommer närmast från Columbus Blue Jackets där han mestadels höll till i lagets tredjekedja även om han även visat att han under kortare perioder kan fylla en plats bland mer offensivt talangfulla spelare. Malhotra är en duktig tekare som håller rent i sin egen zon mycket förtjänstfullt och som även kan bidra med viss offensiv.
Till sin hjälp kan han inledningsvis komma att få ynglingarna Torrey Mitchell och Jamie McGinn som båda spelar ett mycket ansvarsfullt spel i egen zon och låter andra spelare i laget sköta huvuddelen av offensiven. McGinn är en mycket talangfull men inte jättestor checkingline winger som jobbar hårt för att inte ge motståndarnas backar tid att bygga upp anfallen. Han kan precis soom Malhotra även komma att få vikariera i någon av lagets toppkedjor. Mitchell är en smart center som även kan spela ytter och som i somras tilldelades ett nytt treårskontrakt trots att han var skadad under egentligen hela fjolårssäsongen och fortfarande bara har gjort 20 poäng totalt på NHL-nivå. Ett kontrakt som även hade en relativt hög snittlön i relation till vad Mitchell hittills presterat, något som tyder på att man hoppas på en fortsatt positiv utvecklingskurva.
Fyra spelare slåss sedan primärt om en plats i lagets fjärdekedja. Dessa är tuffingarna Jody Shelley och Brad Staubitz samt Nashville-förvärven Scott Nichol och Jed Ortmeyer. Det är i dagsläget svårt att säga vilka som ligger bäst till för en plats i startuppställningen. Men det kan mycket väl bli så att erfarenhet till slut väger tyngst, vilket skulle innebära att Staubitz får inleda säsongen i pressboxen.
---
Nyckelspelare:
Dan Boyle, Joe Thornton, Dany Heatley
Nyförvärv:
Dany Heatley – trade – från Ottawa Senators
Scott Nichol – free agent – från Nashville Predators
Jed Ortmeyer – free agent – från Nashville Predators
Manny Malhotra – free agent – från Columbus Blue Jackets
Patrick White – trade – från Vancouver Canucks
Daniel Rahimi – trade – från Vancouver Canucks
Henrik Karlsson – free agent – från Färjestads BK (lånas tillbaka till FBK under säsongen 2009-10)
Förluster:
Milan Michalek – trade – till Ottawa Senators
Jonathan Cheechoo – trade – till Ottawa Senators
Christian Ehrhoff – trade – till Vancouver Canucks
Mike Grier – free agent – till Buffalo Sabres
Brad Lukowich – trade – till Vancouver Canucks
Travis Moen – free agent – till Montreal Canadiens
Brian Boucher – free agent – till Philadelphia Flyers
Jeremy Roenick – free agent – gått i pension
Tomas Plihal – free agent – till TPS Åbo
Lukas Kaspar – free agent – till Philadelphia Flyers
Claude Lemieux – free agent
Marcel Goc – free agent – till Nashville Predators
Svenskar:
Douglas Murray
Henrik Karlsson
Daniel Rahimi
Head Coach:
Todd McLellan (2:a året)
Preliminär laguppställning:
Dany Heatley – Joe Thornton – Devin Setoguchi
Patrick Marleau – Joe Pavelski – Ryane Clowe
Jamie McGinn – Manny Malhotra – Torrey Mitchell
Jody Shelley – Scott Nichol – Jed Ortmeyer
Dan Boyle – Douglas Murray
Rob Blake – Marc-Edouard Vlasic
Kent Huskins – Jason Demers
Evgeni Nabokov (Thomas Greiss)
Andra notabla spelare: Brad Staubitz, Derek Joslin, Joe Callahan, Mike Moore, Frazer McLaren, Tom Cavanagh, Benn Ferriero, Nick Petrecki, Logan Couture.
---
Bästa nyförvärv: Dany Heatley
Sommarens stora följetong var den där Heatley först ville lämna Ottawa, sedan vägrade gå till Edmonton två gånger om för att till slut hamna i San Jose efter att det ett tag sett ut som att han skulle få finna sig i att representera Senators även denna säsong. Är fortfarande en av världens mest fruktade offensiva krafter och är därför kanske det bästa nyförvärvet i hela ligan denna sommar.
I alla fall vid denna tidpunkt. Om han sedan klarar av att leva upp till förväntningarna återstår givetvis att se.
Värsta förlust: Christian Ehrhoff
Även om Ehrhoff kanske inte nödvändigtvis är den bästa spelaren som har lämnat laget – som nog ändå måste anses vara Milan Michalek – så anser ändå undertecknad att det kan visa sig att tysken är den värsta förlusten. Detta på grund av att man fått en spelare i Dany Heatley som mer än väl fyller luckan efter Michalek. Den som främst är tänkt att ersätta Ehrhoff är istället en oprövad nykomling i Demers som kan visa sig vara både en flipp eller flopp.
Årets poängkung: Joe Thornton
De senaste säsongernas poängkung i San Jose lär även i år lägga beslag på den titeln, även om han nu lär få ordentlig konkurrens av nye kedjekamraten Heatley. Med två så pass duktiga målgörare som Heatley och Setoguchi på var sin sida så bör Thorntons poängskörd även denna säsong närma sig tresiffrigt även om han inte riktigt nådde denna notering under fjolåret. Är fortsatt en av ligans allra bästa passningsspelare.
Årets nykomling: Jason Demers
Demers “wins by default” då ingen annan spelare i startuppställningen kan räknas i kategorin rookie eller nykomling. Det är dock inte omöjligt att Demers hade kunnat plocka hem titeln ändå, då han som högerfattad, rörlig och puckskicklig back mycket väl kan få se en del tid i lagets andra power play-formation. Förutsatt att han tar en plats i laget överhuvudtaget vill säga.
Årets genombrott: Ryane Clowe
Man kanske kan tycka att Clowe fick sitt genombrott redan under fjolårets slutspel då han kom tillbaka starkt efter att endast ha spelat 15 matcher under grundserien för att sedan göra nio poäng på endast 13 matcher. 26-åringen följde sedan upp det med att göra 52 poäng ifjol men har ändå inte fått det erkännande som han förtjänar av den breda hockeypubliken. Kanske får han det med ännu en övertygande insats i år.
###
1.
2.
3.
4. San Jose Sharks
5. Boston Bruins
6. Washington Capitals
7. Philadelphia Flyers
8. Calgary Flames
9. Anaheim Ducks
10. New Jersey Devils
11. Vancouver Canucks
12. Carolina Hurricanes
13. Montreal Canadiens
14. St Louis Blues
15. New York Rangers
16. Columbus Blue Jackets
17. Dallas Stars
18. Ottawa Senators
19. Minnesota Wild
20. Buffalo Sabres
21. Tampa Bay Lightning
22. Edmonton Oilers
23. Los Angeles Kings
24. Nashville Predators
25. Toronto Maple Leafs
26. Florida Panthers
27. Atlanta Thrashers
28. New York Islanders
29. Phoenix Coyotes
30. Colorado Avalanche
