SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 4. San José Sharks
I våras räckte inte San José till när det gällde. I år är det nytt vinna eller inget-läge för hajarna. Lyckas man mobilisera om styrkorna?
Uttåg redan i förstarundan mot Edmonton var definitivt ett misslyckande för Sharks, som så sent som säsongen innan nådde final. Det såg stabilt ut i 60-65 matcher, men sedan började kräftgången. Både Anaheim och Edmonton tog sig förbi i divisionsracet, och när slutspelet väl drog igång var frågetecknen för lagets chanser plötsligen stora.
Matchserien mot Oilers levde visserligen hela vägen, men till slut syntes det att Sharks var ett nummer eller två för litet. Det unga laget från Alberta med Connor McDavid i spetsen åkte ikapp, om och förbi sina betydligt mer ålderstigna motståndare.
Med minnet av den bleka avslutningen av fjolårssäsongen i bakhuvudet, är det en något prekär sits firma Doug Wilson/Pete DeBoer befinner sig i. De har i princip samma manskap som under de två tidigare säsongerna man kamperat ihop. Joe Thornton, Brent Burns och Joe Pavelski som är fortfarande nycklarna till framgång, och så länge de är det kan laget inte annat än att gå för vinst.
Man har bara i princip samma manskap. Patrick Marleau, med 1 493 grundseriematcher i Sharks-dressen (senast han saknades var 2008-09!), kom inte överens med ledningen om ett nytt kontrakt och plockades istället upp av Toronto.
Vad betyder det att #12, självaste Mr. Sharks inte kommer finnas med på isen? Det går att hävda att Marleau stått i skuggan av framförallt Thornton, och att hans frånvaro därmed är av underordnad betydelse. Även om så skulle vara fallet är det 27 mål, varav 20 i 5 vs. 5, som ska ersättas. San José.
Förutom att Marleau lämnat har San José förlängt med Martin Jones i målet (6 x $5.75M, kickar in 18/19) och Marc-Edouard Vlasic (8 x $7M, också med start 18/19). Det är två högst väntade kontrakt även om det på sina håll hävdar om att det kunde blivit såväl billigare och kortare term. Man signade också nya ettårskontrakt med Thornton och Chris Tierney för $8M respektive $0.735M . Utöver det har det inte skett särskilt mycket och laget kommer faktiskt ha en bit upp till lönetaket när säsongen inleds. Beroende på vilka spelare som kniper de sista platserna, $4-6M.
Istället för att gå loss ordentligt på en svag free agent-marknad, sätter ledningen sin tilltro åt att de yngre spelarna ska kliva fram och bidra med mer än de gjorde under 2016/17. Det handlar framförallt om spelare som Tomas Hertl och Joonas Donskoi. Båda två var starkt bidragande till att Sharks nådde finalen 15/16, men de fick båda säsongen söndertrasad av skador. Deras utveckling, bland andras, om något definierar huruvida San José Sharks kommer kunna konkurrera på allvar efter att Joe Thornton lägger skridskorna på hyllan.
Målvakter:
Efter två säsonger som förstaval i ligan, ser Martin Jones ut att ha etablerat sig i skiktet precis bakom de allra främsta. Jones har en lågmäld och tillbakadragen framtoning, och det präglar också hans stil i målet. Det är inga yviga och akrobatiska rörelser vi får se från 27-åringen, som alltså nyss fick fortsatt förtroende av ledningen, utan han står lugnt och tryggt i kassen.
Ska man hitta någon svaghet hos Jones är det högt på stötsidan där han är lite för lugn och inte alltid hinner jobba ”ut mot pucken”. Positivt är däremot att han, efter okej grundserieprestationer, steppat upp ett par nivåer i slutspelet två säsonger i rad.
Aaron Dell skickades upp från AHL och San José Barracuda och noterade strålande 93.1 i räddningsprocent på 20 framträdanden. Dell var UFA efter säsongen men skrev på en billig kontraktsförlängning i San José. Han kommer inleder som nummer 2, men får säkerligen matchning i farmarlaget också.
Om Dell inte skulle hitta spelet från fjolåret, finns Troy Groesnick att plocka upp. Denne har en stark säsong i Cuda bakom sig och hade helt klart testats från start som back-up i NHL, om det inte vore för att Dell trots allt blev kvar. Dessutom anlände 23-årige Antoine Bibeau som free agent. Bibeau kommer närmast från ett par tunga säsonger i Toronto Marlies som till följd resulterade han Leafs struntade i att lägga något qualifying offer.
Backar:
Lagets motor och lysande stjärna Brent Burns kommer från en Norris Throphy-belönt säsong där han slog lagrekord i såväl antal mål (29) som antal poäng (76) för en försvarare. Dock hade han det tyngre sista de 10-15 matcherna i grundserien samt i slutspelet, vilket såklart förklarar hela lagets sämre prestationer. Burns behöver vara minst lika bra som han var i knappa 70 matcher 16/17, för då och endast då kommer Sharks kunna utmana de allra bästa lagen.
Bredvid Burns hittar vi veteranen Paul Martin. Amerikanen, ”the ying to Burns yang”, exponeras emellanåt för sin avsaknad av speed, men fortfarande kompenserar han det med att stå rätt, flytta puck på rätt sätt och, kanske allra viktigast, genom att spela på ett sätt som tillåter backkollegan att vara allt det där han är bäst på. Martin, nu 36 år gammal, såg ändå oroväckande seg ut mot slutet av säsongen och kan komma att få flytta runt mer i uppställningen än tidigare. I alla fall om det går knackigt.
Ett par som DeBoer däremot inte har för avsikt att röra är defensivspecialisterna Marc-Edouard Vlasic och Justin Braun. De två har spelat tillsammans enda sedan Braun kom in i laget ordentligt säsongen 2011-12, och även om de aldrig kommer noteras för så mycket mer än 40 och 20 poäng respektive vet ledningen att de kan matcha dem mot motståndarnas bästa forwards match efter match.
Den kanske största överraskningen under 16/17 var Brenden Dillon. Äntligen tog han klivet till att bli en habil fyra/femma i backuppsättningen. Ett antal onödiga kilon färre gjorde susen för skridskoåkningen, men Dillon såg även bättre ut i uppspelsfasen samt i själva försvarsspelet. Dillon hittade ett bra samarbete med David Schlemko vid sin sida, som han säkert lär sakna.
Med Schlemko borta, öppnas en plats bland de 6 främsta. Inledningsvis blir det förmodligen Tim Heed och Dylan DeMelo som gör upp om den. Heed är det flashigare valet, DeMelo det säkra och kanske mer logiska. Båda kan styra lagets andra power play-uppställning från blålinjen (Vlasic bör INTE göra det, vilket man ibland får för sig från lagledningen), båda uppfyller vänster/högerbalansen som högerskyttar i ett tredje backpar.
Heeds 56 poäng på 55 AHL-matcher imponerar, men han fick bara 1 match i Sharks förra säsongen och DeMelo, som fungerat bra vid sidan av Dillon tidigare, lär få chansen från start.
Underifrån knackar främst Joakim Ryan, Julius Bergman och Jérémy Roy på dörren. Roy, bäste allround-back i Barracuda förra säsongen, kan mycket väl växlas in som 6:a/7:a redan i år medan Bergman och Roy däremot kommer få något år till i minor league innan det är dags för större uppdrag.
Forwards:
Mycket av lagets offensiv går fortfarande genom spelgeniet Joe Thornton. Men från en närmast otrolig säsong 2015/16, där han snittade en poäng per match, blev 16/17 en rejäl nedgång med bara 7+43 och 50 poäng. Det hackade hela året från och till, inte bara för Jumbo utan för hela forwardsbesättningen. Sen drog han av korsbandet, spelade vidare ändå (!) vilket kunde betytt slutet för hans tid i San José - kanske rent av slutet på hela karriären. Som tur är verkar rehabiliteringen efter knäoperationen gått väl, och han ska enligt källor som står nära laget vara redo för en ny push mot cupen. Men hur många säsonger till orkar kroppen?
Thornton har de senaste säsongerna utgjort radarpar med Joe Pavelski. ”The Big Pavelski”, har blivit en av ligans mest pålitliga målskyttar med säreget god känsla för styrningar framför mål. Han bör kunna studsa tillbaka från fjolårets notering på 29 kassar, men det beror förstås mycket på hans radarkompis. Pavs bär C:et med den äran och går in på sin tredje säsong som kapten.
Det är högst oklart vem som kommer plats bredvid Joe x2. Det kan bli så att DeBoer snurrar sin spelartombola och tar det namn som först trillar ur den. I fjol var det ingen som tog chansen över tid. Jannik Hansen (ger speed till kedjan, och visst målskyttehot), Mikkel Boedker (misslyckad hittills) Melker Karlsson (begränsad, men hög lägstanivå) kommer alla att testas om vartannat. Det lockar säkert även med någon av ungtupparna Timo Meier/Kevin Labanc, men jag ser personligen hellre att de tar plats i andra kedjor. Det lär hur som helst bli en del rockader där på vänsterflanken.
Logan Couture är utan tvekan lagets viktigaste forward. Hans andrakedja har överlägset flest defensiva zonstarter av alla fyra linor, och matchas en övervägande del mot motståndarlagets 1:a kedja. Couture är inte bäst på något, men har heller inga uppenbara svagheter. Vi minns alla hans monstruösa slutspel 15/16 och han kommer utmana Burns och Pavelski som lagets bäste poänggörare.
Couture väntas bilda par med Joonas Donskoi på nytt. Finländaren hade en klassisk sophomore slump förra säsongen och var kanske hela lagets största besvikelse eftersom han såg så bra ut under sitt rookieår. Fullt så bedrövligt som poängskörden (6+11p på 61 matcher) antydde var det ändå inte, för även om produktionen gick i stå fick laget alltid ett gediget tvåvägsjobb av Donskoi. Just därför fungerar han så bra bredvid just Couture och med de två tillsammans öppnar det upp för en mer oortodox lirare till vänster i kedjan – varför inte Labanc, som gjorde det helt okej när han fick chansen där.
I tredjekedjan är det tänkt att Tomas Hertl ska fortsätta som center. Den snart 24-årige tjecken betraktas fortfarande som lagets främste unga spelare även om skadebenägenheten vållar huvudbry. Hertl har utmärkta underliggande siffror och gör alltid sina kedjekamrater en tjänst med sitt starka spel längs sargkanterna. Han tar sig ofta in i rätt ytor, men behöver bli mycket effektivare i avsluten. Blir han bara det, och om han förblir hel, har Sharks sin andracenter för lång tid framöver.
San Josés förstaval från draften 2015, Timo Meier, testades försiktigt i NHL under första halvan av säsongen. Emellanåt såg det valpigt och naivt ut, men i slutspelet var han en av få som överraskade positivt. Han har en härlig rivighet i sitt spel, det ser oslipat ut emellanåt, men i år är det inga skygglappar på utan Meier kommer testas för fullt uppe i Sharks. Han fungerade fint med Hertl i slutet av säsongen, vilket bådar gott på sikt.
I utfyllnadsrollerna återfinns Joel Ward, Chris Tierney och Marcus Sörensen samt de tidigare nämnda Hansen, Boedker och Karlsson. De har alla något att bevisa för lagledningen, särskilt Ward och Boedker som sitter på dyra kontrakt som skulle vaskats på stört om chansen funnits. Tierney ingår i organisationens långsiktiga planer, men det är ett tydligt show us-statement att han inte fick mer betalt än dryga $700k på ett år.
Krånglar det för några av ovanstående står Ryan Carpenter, Daniel O’Regan, Barclay Goodrow och nyförvärvet Brendan Bollig närmast på tur. Carpenter och O’Regan har imponerat i AHL och utmanar Tierney om platsen som 4:e center, medan Goodrow och Bollig är alternativ som wingers i en tredje- eller fjärdekedja.
---
Nyckelspelare:
Brent Burns, Logan Couture, Joe Thornton
Nyförvärv:
Filip Sandberg – från HV71 – free agent
Brandon Bollig – från Calgary Flames – free agent
Förluster:
Mirco Müller – till New Jersey Devils – trade
David Schlemko – till Vegas Golden Knights – expansionsdraft
Micheal Haley – till Florida Panthers – free agent
Patrick Marleau – till Toronto Maple Leafs – free agent
Svenskar:
Julius Bergman, Tid Heed, Joakim Ryan, Melker Karlsson, Filip Sandberg, Marcus Sörensen
Coach:
Peter DeBoer
Preliminär laguppställning:
Melker Karlsson – Joe Thornton – Joe Pavelski
Joonas Donskoi – Logan Couture – Kevin Labanc
Timo Meier – Tomas Hertl – Jannik Hansen
Mikkel Boedker – Chris Tierney – Joel Ward
Paul Martin – Brent Burns
Marc-Edouard Vlasic – Justin Braun
Brenden Dillon – Dylan DeMelo
Martin Jones (Aaron Dell)
Andra notabla spelare: Troy Grosenick, Antoine Bibeau, Julius Bergman, Tim Heed, Jeremy Roy, Joakim Ryan, Brandon Bollig, Ryan Carpenter, Barclay Goodrow, Daniel O’Regan, Marcus Sörensen,
---
Bästa nyförvärvet: Filip Sandberg
Några större rekryteringar finns det inte i San José, men nog blir man lite mer intresserad av Filip Sandberg – som har gjort det bra för HV71 – än Brandon Bollig?
Värsta förlusten: Patrick Marleau
Efter 1493 matcher och 1082 poäng i San Josés tröja valde Patrick Marleau att söka sig till nya jaktmarker. Sharks går därmed miste om organisationens främsta poängplockare och målskytt genom tiderna. Även om han inte längre är i sin prime är det en solid målskytt som försvinner.
Säsongens poängkung: Brent Burns
Brent Burns har gått och blivit en poängmaskin från blålinjen och det lär inte ta stopp kommande säsong. Att nästan vara point per game från backplats är en fin bedrift och ingen skulle förvånas om Burns återigen tar hem den interna poängligan.
Säsongens nykomling: Timo Meier
San José har väntat på Timo Meier, som draftades med niondevalet 2015, och även om han testades lite försiktigt förra säsongen är det nu han ska kliva in på allvar.
Säsongens genombrott: Kevin Labanc
21-årige Kevin Labanc såg intressant ut jämte Logan Couture förra säsongen och kan mycket väl få chansen där igen. Då kan också poängen börja trilla in på allvar.
---
TRUPPEN:
---
REDAKTIONENS RANKNING:
Pacific Division:
1.
2.
3.
4. San José Sharks
5. Los Angeles Kings
6. Arizona Coyotes
7. Vancouver Canucks
8. Vegas Golden Knights
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
