Marleau ny herre på täppan
2021-04-20 09:58:00 - Björn Bellviken
2021-04-20 09:58:00 - Björn Bellviken
2019-09-23 12:00:00 - Niclas Viberg
2018-09-24 12:00:00 - Niclas Viberg
2017-06-18 17:01:07 - Victor Dahlgren
Vi har fått flera anmärkningsvärda förändringar i San José och man lär få sikta in sig på en tuff säsong.
Det har hänt grejer i San José. En ny general manager är på plats. Det har skett ett coachbyte. Ikonen är bortbytt. Ytterligare några spelare har fått flytta på sig. Så simmar Sharks rätt in i en rebuild? Nej, inte nödvändigtvis.
Man har fortfarande en dyr och till viss del åldrande stomme som alltjämt håller tillbaka möjligheten att gå in i en fullskalig rebuild. Sannolikt är man lite för slagkraftiga för att hamna i ligans absoluta bottenskikt – samtidigt som man med all rimlighet är för svaga för att på allvar utmana om slutspelsplatserna.
Förändringarna är i alla fall intressanta. Doug Wilson tvingades slänga in handduken i april efter en tids hälsoproblem – och han hade suttit som general manager sedan 2003, så nog är det en anmärkningsvärd ledningsförändring.
Under Wilson blev San José en återkommande utmanare. Man huserade ofta i tabellens toppskikt och det blev några Conference-finaler samt en Stanley Cup-final. Men cupen kom aldrig till de norra delarna av Kalifornien. Så var Wilson-eran en framgång eftersom man återkommande utmanade? Eller ett misslyckande eftersom man återkommande utmanade men aldrig vann?
Oavsett vilket öppnas det ofta upp intressanta scenarion när långtida general managers eller coacher lämnar. Innan Wilson lämnade hade han varit sjukskriven i några månader – då hade Joe Will, assisterande GM, tagit över Wilsons arbetsuppgifter. Det började i alla fall letas efter en permanent ersättare.
Trots rykten att Wilson ville se sin son Doug Wilson Jr – han har varit Director of Hockey Operations och Director of Scouting de senaste åren – ta över som general manager föll valet på Mike Grier. Tydligen hade det varit viktigt med någon som hade spelat för organisationen, vilket Grier gjorde i mitten av 00-talet.
Processen för att hitta en ny GM kändes tämligen utdragen och Grier var på plats först några dagar innan draften. Förberedelserna inför draften försvårades sedan ytterligare av att scouten Bryan Marchment avled dagen innan förstarundan skulle genomföras.
Våren och sommaren hade också bjudit på en längre – och i ärlighetens namn lite ovärdig – följetång kring coachen Bob Boughner. Det var först i juli som han fick beskedet att han inte fick fortsatt förtroende och in kom istället David Quinn några veckor senare.
Quinn byggde upp ett fint rykte hos Boston University och 2018 fick han chansen av New York Rangers. Där var han visserligen inte särskilt framgångsrik, men då och då ser vi hur en coach lyfter först på sitt andra jobb – så frågan är om Quinn lärde sig av sina misstag på Manhattan?
Anställningen av Quinn är väl inte så värst spännande, men Grier har gjort mer anmärkningsvärda justeringar på andra håll.
I samband med free agency såg vi exempelvis hur han skickade iväg Brent Burns till Carolina. Det spekulerades en del i att det inte hade blivit helt lyckosamt med både Burns och Erik Karlsson som framträdande högerskyttar i försvaret – och Burns var helt enkelt enklare att göra sig av med.
Sharks fick behålla knappt $3 miljoner av hans lönekostnader över de kommande tre åren, men skakade loss drygt $5 miljoner under lönetaket. Grier köpte även ut Rudolfs Balcers och skickade Adin Hill till Vegas.
Bland nyförvärven hittar vi Oskar Lindblom, Luke Kunin, Nico Sturm, Matt Benning och Markus Nutivaara. Det är alltså mest utfyllnad man har hämtat in och det är svårt att säga var San José står i sin långsiktiga planering.
Å ena sidan skulle man må bra av att gå in i en rebuild – å andra sidan är fortfarande kontraktsläget på många spelare lite problematiskt. Kanske behöver man harva sig fram i några säsonger innan spelare som Erik Karlsson, Marc-Edouard Vlasic och Logan Couture kan börja fasas ut på olika sätt. Frågan är bara vad det innebär för exempelvis Timo Meier och Tomas Hertl?