SvenskaFans rankar: 3. San José Sharks

Efter en lång sommar är äntligen NHL-säsongen här. Ett revanschsuget San José Sharks är tillbaka efter ett slut på säsongen som kan vara det mest bittra och förödande i lagets historia. General Manager Doug Wilson har i sommar valt att fokusera på att försöka behålla laget så intakt som möjligt och på bästa sätt försöka täppa igen efter två veteraner som lämnat laget. ”Team Teal” är nu redo för 20:e säsongen som organisation – med två nya målvakter och en ny kapten.

Fjolårets vinnare av Western Conference har ställts inför en ganska lugn off-season, men likt Stanley Cup-slutspelet 2008/2009 fick man ett tvärt avslut på säsongen. Efter att man nu i år besegrat slutspelsjätten Detroit Red Wings i andra rundan av slutspelet såg bucklan ut att vara inom räckhåll. Man hade bara ett hinder – Conferencefinalen. I denna matchserie ställdes Sharks inför ett laddat Chicago Blackhawks och trots att matcherna var otroligt underhållande och jämna blev Sharks nollade. Naturligtvis väldigt tungt för Wilson och hela organisationen.

Man valde att efter detta nederlag behålla stommen i laget och avstå från att göra några grövre förändringar och istället förbättra där det verkligen behövdes. Efter att ha vunnit sin tredje divisionstitel på tre år var besvikelsen hos fansen väldigt stor. Det lag som säsong ut och säsong in imponerar under grundsäsongen men faller i slutspelet behöver förändras på ett eller annat sätt.

Sharks inledde första hälften av grundsäsongen väldigt starkt. Med 26 vinster, åtta förluster på ordinarie tid och sju förluster på övertid/straffar gick allt som en dans. Andra hälften gick till en början ännu bättre – tills uppehållet vid Olympiska Spelen skulle komma och sätta stopp för det.

Efter OS hade man 20 matcher kvar på spelschemat. De tio första matcherna av dem slutade med tre vinster och sex matcher i rad med förlust. Detta gjorde att Todd McLellan blev desperat och började kasta om i kedjorna. I de resterande tio matcherna tog man 19 poäng av 20 möjliga och kunde på så sätt säkra Western Conference-segern.

Man gick därför in i Stanley Cup-slutspelet med flaggan i topp, där man stötte på Colorado Avalanche, Western Conferences sämsta lag under säsongen 2008/2009. Förväntningarna att San José skulle slå ut Colorado utan problem gjorde att det blev lite skakigt efter första matchen då Colorado tystade de flesta genom att ta ledningen i matchserien. Sharks kvitterade i nästa match, men ett självmål i övertid i tredje matchen gjorde att Colorado klev upp i en ledning med 2-1 i matcher. Längre än så kom inte de inte, då Sharks vände och vann med 4-2 i matcher.

I nästa runda väntade ett revanschsuget Detroit Red Wings som med nöd och näppe slagit ut Phoenix Coyotes. San José vann de tre första matcherna och hade så gott som slagit ut dem. I fjärde matchen (i bäst av sju) i Joe Louis Arena visade Wings och framför allt Johan Franzén att de inte var redo att åka ut. Matchserien avgjordes dock sedan när den återvände till HP Pavilion i San José i nästa match. Fyra av fem matcher slutade med en 1-måls vinst för Sharks.

Nästa hinder var Conference-finalen. Sharks hade endast varit där en gång tidigare, 2004, när man åkte ut mot Calgary Flames med 4-2 i matcher. I år var det Stanley Cup-vinnande Chicago Blackhawks som stod i vägen. Efter tre riktigt spännande och jämna matcher, som alla tre hade kunnat sluta hur som helst blev Chicagos ledning alldeles för stor. Sharks fick sedan se sig besegrade mot Antti Niemi med 4-0 i matcher.

San José såg annorlunda ut detta slutspel jämfört med tidigare säsonger. Efter två fantastiska matchserier, som inte ligger i närheten av det de lyckats prestera under tidigare år, var de verkligen i hetluften. Det tvärstopp de fick mot Chicago, trots att de sköt fler skott och hade ledningen i tre av fyra matcher gjorde att många olika rykten började snurra runt i organisationen. Nabokov hit och Marleau dit, Doug Wilson hade något stort på gång. Det var i alla fall vad många trodde.

Istället blev det tvärtom. Man fokuserade nu i sommar istället på att re-signa så många kontrakt som möjligt av de som löpt ut. Man ansåg att det inte fanns någon anledning att ändra där det fungerar. Därför fick spelare som Patrick Marleau och Joe Pavelski förlängt kontrakt, medans Evgeni Nabokov inte gick att behålla.

Sharks har som vanligt ett väldigt starkt lag på pappret och ser ut att vara en utmanare även i år. Saknar de det där lilla extra som krävs nu igen, eller kan de gå hela vägen?

Det återstår att se.

Målvakter

San José valde, som tidigare nämnt, att gå skiljda vägar med 35-årige målvakten, och tidigare Calder Memorial Trophy-vinnaren, Evgeni Nabokov. Nabokov är en duktig målvakt som håller hög klass. Han är dock känd för att vara relativt ojämn, med problem i kritiska situationer. Han är en oförutsägbar målvakt med en unik stil som kan göra riktiga monsterräddningar i en hel match och släppa in billiga mål i nästa.

Han har gjort mycket bra och viktiga saker för San José under åren, det kan man inte ta ifrån honom. Men eftersom att han är så pass dyr fanns det helt enkelt inte utrymme för honom i truppen. Wilson valde därför att inte re-signa honom.

”De målvakterna som varit framgångsrika de senaste åren har inte varit ”high-profile”-målvakter, inte minst om man tittar på Niemi, Leighton, Halak, Hiller, Osgood, Roloson och Cam Ward ” sade Wilson till KNBR.”I det nya NHL handlar det inte om att ha den dyraste stjärnmålvakten, det handlar om en speciell spelstil och att spendera pengarna på rätt sätt och på rätt positioner.”

Man började därför lägga fokus på att hitta en ny målvakt från UFA-marknaden. Det tog inte länge innan man signade ett två-års-kontrakt med finske Antero Niittymäki från Tampa Bay Lightning. Niittymäki är mest känd för sin fantastiska OS-turnering år 2006 när han tog sitt Finland till final och blev utnämnd till turneringens mest värdefulla spelare, samt bästa målvakt.

Den tidigare Lightningmålvakten har spenderat större delen av sin NHL-karriär med Philadelphia Flyers. Han har under sina år i NHL inte riktigt visat upp lika fint spel som han gjorde under OS 2006, men sägs vara som bäst när det väl gäller. Han har som mest stått 52 matcher under en grundsäsong i NHL.

Han kommer att tillsammans med landskompanjonen, nyförvärvet och Stanley Cup-vinnande Antti Niemi bilda ett väldigt starkt målvaktspar.

Niemi var rookie inför säsongen 2009/2010 och hjälpte Blackhawks att få ett slut på den 49 år långa Stanley Cup-torkan. Han gjorde ett fantastiskt slutspel och var alldeles briljant i matchserien mot San José där han på fyra matcher hade en räddningsprocent på .949 och en GAA på 1,67.

Niemi är en väldigt rörlig målvakt och är extremt duktig efter isen och på låga skott. Han är följsam, har bra reflexer, läser spelet bra och gör sällan en dålig match. Han har en modern unik stil som passar San José perfekt. Hans brister är att han inte är så bra på spelet med klubban, en klar försämring från Nabokov som å andra sidan var väldigt spelskicklig.

Tidigare andramålvakten Thomas Greiss har nu fått konkurrens med stort K om att ta en plats i laget på riktigt, någonting Wilson var ute efter. Greiss imponerade dock förra säsongen när han var back-up åt Nabokov. Med två helt klart potentiella förstamålvakter framför sig har han inte nu i år riktigt samma förutsättningar att visa vad han går för. Dessutom går han in på sitt sista år på kontraktet, vilket gör att när han blir given chansen verkligen måste ta fram sitt A-game.

Greiss stora styrka är hans förmåga att läsa av spelet bra, vilket gör att han hamnar i rätt position för att göra förstaräddningen, men har problem om det så uppstår ytterligare situationer efter det. Han är fortfarande ung och har mycket att lära, men har ändå en väldigt lovande framtid framför sig. Han representerade tyskland under OS och gjorde en helt okej turnering trots att siffrorna säger annat.

”Jag hoppades på att få ta ett steg längre i min karriär” sade Thomas Greiss till Sharks hemsida i samband med att han fick reda på att Niemi anslutit. ”Men samtidigt förstår jag att de ville ta hit en Stanley Cup-vinnande målvakt. Det är första gången de gör det i denna organisation. Jag vill naturligtvis spela så mycket som möjligt så att jag kan få min chans”.

Backar

I och med Rob Blakes avslut på sin karriär tidigare i sommar hade man även en stor lucka i försvaret att rätta till. Man började med att erbjuda Stanley Cup-vinnande Niklas Hjalmarsson ett väldigt saftigt kontrakt, ett bud som Chicago dock matchade. Nästa man var Willie Mitchell, som var nära ett kontrakt med klubben men även han fick en annan klubbaddress. Man hade även en fot i Kaberle-traden men lyckades inte klippa till.

En av anledningarna att svensken Niclas Wallin fick förlängt kontrakt med klubben var just för att täppa igen hålet efter Blake. Wallin är en väldigt komplett försvarare och ”stay-at-home” back. Hans offensiva egenskaper skiljer sig väldigt mycket från hans defensiva spel. Han är inte alls lika bra i det offensiva spelet, även om han har ett hårt skott och kan hitta fina passningsvägar. Han fick ihop två poäng (två assist) på sina 29 matcher i San José-tröjan under säsongen 2009/2010 (grundsäsong+slutspel).

Kent Huskins, Wallins backkollega är ytterligare en veteran i truppen. Den tidigare Anaheim Ducks-spelaren är en tvåvägs-back men är mer tongivande i det defensiva arbetet. Han följer då och då med upp i anfallen och petar alltid in några puckar om året. Han är en duktig skridskoåkare och läser av spelet bra i både anfallszon och försvarszon.

Under säsongen hade Blake kanadensaren Marc-Édouard Vlasic vid sin sida, en ung och lovande back. Han kommer att få en väldigt stor roll i laget, trots att han bara är 23 år gammal. Han är en solid tvåvägsback och hade ett alldeles fantastiskt slutspel där han visade vad han verkligen är kapabel till. Kommer att ha ett ”bounce-back”-år då han missade 18 matcher förra säsongen på grund av skada.

Blakes egenskaper på isen, både som ledare och spelare visade sig vara svåra att ersätta. Man förlängde därför kontraktet med rookie-backen Jason Demers, som visat prov på väldigt lovande offensiva egenskaper, inte minst i powerplay. Han har under den gångna säsongen farit fram och tillbaka mellan Worcester (AHL) och San José för att nu i slutspelet visat att han verkligen förtjänar en plats i laget. Under slutspelet svarade han för ett mål och fyra assist.

Blake var även en stor del av Sharks slagkraftiga powerplay. Under grundsäsongen slutade Sharks på en fjärdeplats i powerplay-ligan. Detta lämnar nu ett ännu större ansvar till Dan Boyle som tillhör den absoluta toppen bland alla offensiva backar i NHL. Boyle har en fantastisk säsong bakom sig, inte minst under OS där han visade prov på förstaklassigt spel. Han gjorde även ett magnifikt slutspel och slutade på en andraplats i Sharks interna poängliga. En hög kandidat till att bli lagets kapten.

Boyle kommer nu i år att ha en ännu större roll i powerplay. Han kommer precis som tidigare att styra och ställa. Om man kollar på istiden i snitt per match under det gångna slutspelet ser man att Boyle snittar fyra minuter mer än nummer två i laget. Nummer två är Rob Blake. Det förklarar vilket enormt ansvar på backpositionen Boyle kommer att ha denna säsong.

Han kommer som tidigare att ha backjätten och tuffingen Douglas Murray vid sin sida. Den 109 kilo tunga backen har en fin säsong bakom sig och lär nog fortsätta på samma spår. Han är en väldigt fysisk spelare med ett hårt skott och är både användbar i anfalls- och försvarszon. Douglas har genom åren utvecklat ett helt godkänt spelsinne och är numera mer av en tvåvägsback och tycks trivas med pucken mycket mer än tidigare.

Han kom till en början in i NHL som reserv när San José hade skadeproblem under säsongen 2005/2006. Under säsongen 2007/2008 var Douglas en riktig slagskämpe. Han slogs hela elva gånger under den säsongen, men har nu minskat ner på det. Förra året slogs han två gånger, varav en gång när Sharks låg under med 5-1 med tre minuter kvar av matchen. I en intervju med Sharks hemsida sade coach Todd McLellan att Douglas har fått en ny roll i laget och kommer inte att dra på sig 5-minutersutvisningar för fighting i onödan.

Det finns även en mängd andra olika intressanta namn som kommer att fightas om den där sjunde/åttonde backplatsen. Jay Leach, Mike Moore, Derek Joslin, Sean Sullivan Nick Petrecki, Matt Irwin och Nick Schaus är några av dem.

Forwards

San José är bäst i ligan på tekningar, och det med flera procent jämfört med andra lag. Man inledde första juli med att släppa en väldigt duktig tekare och energispelare i Manny Malhotra till Vancouver Canucks, då han fick ett väldigt fint bud av dem. Malhotra är en typisk rollspelare som kommer att vara ett viktigt tillskott för Vancouver. Han är oerhört skicklig på att döda utvisningar och kan även prestera framåt. Ett tungt avbräck för San José.

En till spelare som fått lämna är slagskämpen och tuffingen Brad Staubitz som blev bortbytt till Minnesota Wild för ett draftval. Förutom sina tolv slagsmål bidrog han även med tre mål, tre assist och 110 utvisningsminuter på 47 matcher.

Om man tittar på exempelvis Chicago, som haft en ganska tuff offseason, ser man att stjärnorna i laget är kvar medan andra viktiga rollspelare har fått lämna. I San Jose lyckades man i stort sett behålla båda delarna, och det förtjänar Wilson mycket beröm för. I och med att Nabokov inte fick något kontrakt, lämnade det ett stort utrymme för kontraktförlängningar.

Patrick Marleau och Joe Pavelski är två nyckelspelare som båda fick förlängt kontrakt med klubben. Marleau är en väldigt snabb och underhållande forward som både är bra framåt och bakåt. Han är en riktigt vass målskytt som har en alldeles fantastisk säsong bakom sig med 44 mål som räckte till en fjärdeplats i målligan med bara Crosby, Stamkos och Ovechkin framför sig.

Han har även en annan roll i laget, en mer defensivt lagd som involverar boxplay-spel där han också är väldigt duktig. Marleau är högt respekterad bland sina lagkamrater och är utan tvekan organisationens viktigaste spelare sen Owen Nolan lämnade laget 2003.

Denna kontraktsförlängning var enligt mig den viktigaste Sharks gjorde under sommaren. Marleau bidrar med så mycket mer än sådant som syns på måltavlan, inte minst ett fint ledarskap. Han var mellan 2003 och 2009 även kapten över laget, ända tills Blake tog över den rollen. Han är precis som Boyle en stor kandidat till att bli kapten.

Joe Pavelski å andra sidan kommer att göra sin femte säsong i laget som draftade honom 2003, och tycks bara bli bättre och bättre efter varje säsong som går. Han var den forward som var mest tongivande under slutspelet och vann Sharks interna poängliga med 17 poäng på 15 matcher, tätt följd av backen Dan Boyle.

Pavelski har en lite udda skridskostil och ser inte ut att vara någon duktig skridskoåkare. Han har en helt godkänd toppfart, men hans styrkor är skottet och framför allt hans sinne för spelet. Han är en smart spelare som inte alls är rädd att avlossa bössan.

Han är en spelare som har en förmåga att kliva fram när det verkligen gäller och ta saker i sina egna händer. Han svarade för flest matchvinnande mål i laget under slutspelet och överraskade många. Pavelski tog verkligen – tillsammans med sina kedjekamrater Devin Setoguchi och Ryane Clowe - ett jättekliv och visade att Sharks kan göra mål från andra håll än förstakedjan.

Setoguchi hade en alldeles utmärkt säsong 2008/2009 med 65 poäng, varav 31 var mål. Han är en duktig målskytt med ett bra spelsinne och fin skridskoåkning. 23-åringen fick dock inför förra säsongen lämna sin plats i förstakedjan till nyförvärvet Dany Heatley och skrapade bara ihop 36 poäng. Räkna med att ”Seto” kommer förbättra det inför denna säsong, för han har helt klart potential att göra upp emot 50-55 poäng.

Setoguchis kedjekamrat Ryane Clowe är en stor och tung powerforward med ett fint målsinne. Clowe är väldigt stark i spelet kring sargerna och framför mål. Han har en unik förmåga att kunna täcka pucken och pressa sig in framför mål för att skapa målchanser. Han är ett perfekt komplement till målskyttarna Pavelski och Setoguchi och är inte alls rädd för att kasta handskarna. Han gjorde 57 poäng under grundsäsongen och tio poäng på 15 matcher i slutspelet.

Superstjärnorna Thornton och Heatley som tillsammans med Patrick Marleau och Dan Boyle representerade Kanada under Olympiska Spelen förväntas i vanlig ordning dra lagets tunga lass.

Joe Thornton, som tillhör den absoluta toppen bland playmakers har som vanligt en poängrik säsong bakom sig. Hans 20 mål och 69 assist räckte till en åttondeplats i NHL:s poängliga, i vilken han har legat bra till i de senaste tio åren. Han blev den tredje spelaren i historien som lyckats med att ha över 90 assist två säsonger i rad och han har även vunnit poängligan och priset för NHL:s mest värdefulla spelare.

Vid sin sida har Thornton den utpräglade måltjuven Dany Heatley som med sitt mäktiga skott noterades för 39 mål, varav 18 i powerplay under den gångna säsongen i San José. Heatley gjorde en bra säsong, även om han gjort bättre i tidigare dagar. Han spelade även skadad under slutspelet, efter att han ådrog sig en ljumskskada mot Colorado i början av slutspelet. Han spelade 14 matcher och gjorde 13 poäng under dem. Han återhämtade sig inte till 100 % under slutspelet, men blev bättre och bättre. Förvänta er att Heatley skruvar upp volymen några steg till nästa säsong.

Tredjekedjan i laget består av två hårt arbetande energispelare, Jamie McGinn och Torrey Mitchell, på kanterna och Sharks framtidsspelare Logan Couture i mitten. Couture har mycket potential att bli en duktig målskytt om han blir placerad med rätt kedjekamrater. Just nu spelar han i en kedja med väldigt begränsad speltid som skuggas av lagets två stora kedjor.

Sharks är som tidigare nämnt bästa laget i ligan på tekningar. Bland top-20 i tekningsligan hittar man tre spelare från San José. Alla dessa tekningsvinster resulterar i ett massivt övertag av puckkontroll, och det har mycket att göra med bästa tekaren i ligan – Scott Nichol.

Den kortväxta, 35-årige tacklingsvillige energispelaren kommer göra sin andra säsong i laget. Han jobbar alltid väldigt hårt och bidrar med sådant som inte syns på måltavlan, även fast han gjorde fler poäng än han någonsin gjort under en NHL-säsong förra året.

Nichol kommer att ha nyförvärvet Jamal Mayers bredvid sig på ena kanten. Mayers är precis som Nichol en fysisk, hårt arbetande energispelare. På andra kanten kommer fjärdekedjan rundas av med Ted Masterton-kandidaten Jed Ortmeyer som lider av en ärftlig blodkoagulering, vilket gör att han måste injicera blodförtunnande medel via sprutor, dagligen.

Sharks forwardsbesättning är i stort sett, likt resten av laget helt oförändrad. Det är inte första gången Sharks ser starka ut och fansen kan förvänta sig ytterligare en topp-säsong från hajarna. Tillsammans med ett gäng andra lag som också förstärkt trupperna kommer det vara ännu tätare i divisionen Sharks dominerat de tre senaste säsongerna.

Nyckelspelare: Patrick Marleau, Joe Thornton, Dany Heatley, Dan Boyle, Joe Pavelski

Nyförvärv:

Antti Niemi - från Chicago (Free agent)
Antero Niittymäki – från Tampa Bay (Free agent)
Jamal Mayers – från Calgary (Free agent)
Sean Sullivan – från Phoenix (Free agent)
Andreas Lilja – från Detroit (try-out)

Förluster:

Evgeni Nabokov – KHL
Rob Blake – lagt av
Manny Malhotra – till Vancouver (UFA)
Brad Staubitz – till Minnesota (trade)
Henrik Karlsson – Calgary (trade)
Andra notabla förluster: Dwight Helminen, Brett Sterling, Mike Vernace, Ryan Vesce, Joe Callahan

Svenskar: Douglas Murray, Niclas Wallin
Coach: Todd McLellan (3:e säsongen)

Preliminär laguppställning:

Dany Heatley – Joe Thornton – Patrick Marleau
Devin Setoguchi – Joe Pavelski – Ryane Clowe
Jamie McGinn – Logan Couture – Torrey Mitchell
Jamal Mayers – Scott Nichol – Jed Ortmeyer

Douglas Murray – Dan Boyle
Marc Édouard Vlasic – Jason Demers
Kent Huskins – Niclas Wallin

Antti Niemi-Antero Niittymäki – (Thomas Greiss)

Andra notabla spelare: Benn Ferriero, Frazer McLaren, Sean Sullivan, T.J. Trevelyan, Brandon Mashinter, John McCarthy, Tommy Wingels och Cam MacIntyre.

---

Bästa nyförvärvet: Antti Niemi

Eftersom Sharks nu under sommaren lagt mest fokus åt att förlänga de kontrakt som löpt ut har det inte skett speciellt mycket på värvningsfronten. Dock värvade de två duktiga finska målvakter som båda är kända för att vara som bäst när det gäller. Niemi är bästa nyförvärvet och är ett viktigt tillskott för laget, just för att han för ett par månader sen har vunnit Stanley Cup – någonting han hoppas på att göra igen i år.

Värsta förlusten: Rob Blake

Efter 21 år i NHL skulle även hans karriär komma till ett slut. Blake har genom sina år i NHL alltid varit en ledare, både på och utanför isen. Han har alltid varit en duktig poängplockare med ett hårt skott och ett fint spelsinne. Han är även känd för sin fysik och sina höfttacklingar som han inte var rädd att använda. Tillsammans med Nabokov är han det största avbräcket för San José, skillnaden är bara att Nabokov blev ersatt med två nyförvärv, det blev inte Blake.

Årets poängkung: Joe Thornton

Så länge han får hålla sig skadefri kommer Thornton likt de andra åren han spelat i laget vinna den interna poängligan. ”Jumbo-Joe” är känd för sina fantastiska passningar, och har en förmåga att hitta omöjliga passningsvägar. Tillsammans med målskyttarna Heatley och Marleau på kanterna bildar han en av NHL:s absolut främsta kedjor, som alla tre förväntas hamna högt upp i lagets poängliga.

Årets genombrott: Jason Demers

Nu när Blake lagt av har Demers världens chans att ta ytterligare ett steg framåt och pusha upp speltiden som han under förra säsongen i stort sett bara skaffade i powerplay. Den unge backen har väldigt mycket potential och påminner en hel del om Dan Boyle som för övrigt är hans stora idol.

Så länge inte Sharks förstärker backsidan tror jag att Demers går från en plats som sjundeback till fjärdeback. Han är väldigt säker med pucken och har ett utmärkt spelsinne. Han har dock brister i det defensiva spelet, någonting han måste förbättra om han ska nå en så pass ansvarsfull roll i laget.

###

1.
2.
3. San José Sharks
4. Pittsburgh Penguins
5. Boston Bruins
6. New Jersey Devils
7. Chicago Blackhawks
8. Philadelphia Flyers
9. Detroit Redwings
10. Los Angeles Kings
11. Tampa Bay Lightning
12. Phoenix Coyotes
13. Buffalo Sabres
14. Ottawa Senators
15. St. Louis Blues
16. Nashville Predators
17. Anaheim Ducks
18. Colorado Avalanche
19. New York Rangers
20. Montreal Canadiens
21. Calgary Flames
22. Atlanta Thrashers
23. Toronto Maple Leafs
24. Minnesota Wild
25. Dallas Stars
26. Carolina Hurricanes
27. New York Islanders
28. Columbus Blue Jackets
29. Edmonton Oilers
30. Florida Panthers