Säsongen 2010-2011
Så här under slutet av slutspelet tittar jag tillbaks på säsongen för Dallas Stars. En säsong som bringade många härliga stunder, men som slutade i stor besvikelse. Men som en sportskommentator för en annan sport påpekade "Låt inte ett dåligt slut radera ut alla glädjestunder ni har haft."
Organisationen:
Säsongen 2010-2011 var ett generationsskifte för Dallas Stars.
Den ”nya” organisationen ville rensa ut lite i laget. Två av Stars största affischnamn, Mike Modano och Marty Turco erbjöds inte nya kontrakt. Jere Lehtinen tog god tid på sig att ta beslutet att han skulle pensionera sig. Men Stars hade ett stort problem nämligen ägarskapet. Utan en ny ägare hade Stars ingen möjlighet att förstärka laget med nya toppspelare.
Visserligen hade Stars spelare som Brad Richards (7e bäste poängplockaren i NHL förra säsongen och 4e bäst i assist) och Loui Eriksson (23e bäste poängplockaren), kapten Brenden Morrow, Mike Ribeiro och unge James Neal, som hade imponerat under sin första säsong. På backsidan var det lite tunnare. Det var väl egentligen bara Stephan Robidas som hade kännts riktigt stabil under förra säsongen.
Många kritiserade Joe Nieuwendyk för att ha gjort sig av med två av Stars stjärnor, men jag tror att det behövdes en föryngring i laget. Om man tittar tillbaka, så här i efterhand, så visde sig t.ex. Kari Lehtonen vara en klippa i mål och Nieuwendyk's beslut att satsa på honom var säkert riktigt.
Joe Nieuwendyk tog fler kontroversiella beslut under säsongens gång. Just när Stars hade ett flertal av sina spelare på skadelistan bytte han James Neal, Stars stora rookie-stjärna från förra säsongen samt backen Matt Niskanen mot Pittsburgh Pinguins back Alex Goligoski. Många ansåg att Pittsburg hade rånat Stars eller att Nieuwendyk hade drabbats av tillfällig sinnesförvirring.
Inför trade deadline kunde Nieuwendyk ha bytt bort Brad Richards, vars kontrakt går ut till sommaren. Istället tog han chansen och behöll Richards i hopp om att ägarsituation skulle vara löst innan den förste juli och han skulle kunna erbjuda Richards ett nytt kontrakt. Det är ingen tvekan om att Richards vill stanna i Stars om han bara vet att det finns en ägare och en framtid för laget. Vi väntar fortfarande på att se resultatet av detta val.
Efter säsongens slut avskedades Stars coach Mark Crawford.
Matcherna:
Dallas Stars började säsongen över förväntan och vann fyra segrar på rad. Två av matcherna vanns vid straffläggning och en i övertid. Detta var en bra indikation på säsongen i sin helhet. De flesta av Stars segrar vanns med mycket liten marginal. Tolv matcher vanns i straffläggning och nio i övertid.
Matcherna var ofta väldigt frustrerande för deras fans. Många gånger låg dom under inför sista perioden, men vann till sist. Man fick känslan av att laget spelade bäst när dom var i underläge och vann på att dom inte gav upp.
Vid jul hade Stars vunnit tjugoen av sina trettiofem matcher och hade sedan den siste november legat i topp i Pacific Division.
I februari började problemen för Dallas Stars. Ett flertal av Stars spelare skadades, Brad Richards, Adam Burish, Jamie Benn, Krys Barch, Nicklas Grossman m.fl. Frånvaron av Richards och Burish hade förmodligen den största negativa påverkan för laget och att saknaden av Brad Richards, Stars bäste poängplockare, skulle påverka resultatet i matcherna förvånar väl ingen. När det gäller Adam Burish så har han en otrolig förmåga att motivera laget.
Stars förlorade åtta matcher i februari. I mars hade Stars fått tillbaka en del spelare och vinsterna började komma igen., men mars var dock en blandning av vinster och framför allt förluster i övertid eller straffar. Laget låg på gränsen och det fanns fortfarande hopp om att komma till slutspel. Precis som i så många enskilda matcher tidigare under säsongen så kom Stars igen när endast när det började närma sig slutet. Dom behövde i princip vinna sina sista fem matcher för att gå till slutspel. Dom vann de första fyra, fick hjälp av Detroit och i deras sista match behövdes en vinst mot Minnesota i reguljär tid eller i övertid. Stars fans var mycket förväntansfulla, men Stars hade inte alls samma gnista i denna deras viktigaste match och sumpade sin chans att gå till slutspel.
Spelarna:
Några ord om ett urval av spelarna, helt subjektivt utvalda av mig.
Dallas Stars började säsongen med fyra svenska spelare:
Loui Eriksson, som förra säsongen hade flest mål (29) och näst flest poäng (71) , fortsatte att vara en av de mest ovärderliga spelarna i laget
Ericsson visade den här säsongen ännu mer av sin defensiva förmåga.
Han var tvåa i den interna poängligan efter Richards och gjorde flest powerplay mål och game winners.
Han blev vald till All Star laget tillsammans med Brad Richards och är en av finalisterna till Lady Byng trofeen för spelare som har visat både sportsmannaskap och skicklighet
Nicklas Grossman, växte under säsongen till en av Stars värdefullaste backar och fick jämt beröm av kommentatorerna.Tyvärr missade Grossman tjugoen matcher under slutet av säsongen på grund av en skada.
Tom Wandell, slet hårt och hade alltid vassa chanser men han gjorde inte så många mål man skulle ha velat se. I början av säsongen kämpade han fortfarande med att komma tillbaka från sina operationer.
Efter att ha missat fyra matcher på grund av en skulderskada kom han tillbaka, fick mer istid på grund av andra spelares skador och gjorde riktigt bra ifrån sig. Han slutade säsongen med sju mål och två assist på sina sjuttiofem matcher.
Fabian Brunnström, Efter en imponerande första säsong, gick det inte lika bra för Brunnström under hans andra säsong och när rookien Jamie Benn visade det som Brunnström saknade, nämligen tuffheten, så fick Brunnström ofta sitta på bänken. Efter en period i AHL byttes han i januari till Toronto Maple Leafs. Brunnström spelade totalt 99 matcher för Dallas Stars och samlade på sig 40 poäng.
Målvaken
När Joe Nieuwendyk ersatte Turco med Kari Lehtonen var det två saker som oroade Stars fans. Lehtonen hade en benägenhet för skador och ett flertal ryggoperationer under 2009-2010 gjorde att han då endast spelade tolv matcher. Han hade dessutom ett rykte om sig att inte vara speciellt intresserad av träning eller att hålla sig i form. Med sina 69 spelade matcher var Lehtonen den fjärde mest aktive målvakten den här säsongen. Han var en klippa i målburen och i många täta matcher var det just han som var anledningen till att Stars inte förlorade.
Nykomlingarna:
Att en ny spelare skulle bli en av de värdefullaste spelarna hade jag ingen tanke på när säsongen började, men Adam Burish blev just det.
Trots att han bara bidrog med fjorton poäng (åtta mål), vilket i och för sig var det bästa resultatet under hans karriär, så gav han laget en annan styrka. Han tog genast en ledarroll och påstås ha varit en mycket stor anledning till den lagkänsla som drev Stars och fick dem att inte ge upp i underläge. Han gav styrka både i omklädningsrummet och på avbytarbänken.
På isen var han en viktig kugge i hjulet vid spel i numerärt underläge och var den av Stars forwards som blockerade flest skott..
Under Burish skador förlorade Stars elva av nitton matcher.
Efter ansiktsskadan i februari missade han åtta matcher men när han kom tillbaka vändes Stars rad av fem förluster till sex vinster och två förluster i övertid/straffar. Direkt efter detta skadades Burish på nytt och var borta under nio matcher där Stars vann endast en. Han kom tillbaka och spelade säsongens sista fem matcher inte fullt återställd och Stars vann som sagt fyra av matcherna, men förlorade den sista.
När Alex Goligoski kom till Dallas Stars fick han ca sex minuter mer istid per match än han hade haft i Pittsburgh. Under sina tjugotre matcher för Stars gjorde han 15 poäng varav fem mål. Hans förmåga att driva pucken framåt är något som Stars har saknat sedan dom gjorde sig av med Zubov.
Framtiden:
I dagens läge pågår förhandlingar med affärsmannen Tom Gaglardi från Vancouver, vars mamma för övrigt kommer från Texas, för att få istånd försäljningen av Dallas Stars. Om försäljningen blir godkänd av NHL innan den förste juli har Stars en chans att erbjuda Brad Richards ett nytt kontrakt, om dom så önskar. Därefter återstår det att hitta en ny tränare för laget och kanske ett par nya spelare.
Sen får vi se vad första året med en ny tränare och kanske en ny spelstil betyder, men jag tror att vi får se Stars i slutspelet nästa år.
