SvenskaFans Hall of Fame - Ray Bourque - Försvarsgeneralen

Raymond Bourque är en i Sverige tyvärr mycket underskattad back och superstjärna som under sin karriär vann James Norris Trophy fem gånger och kom tvåa i omröstningen sex gånger. Dessutom var han aldrig sämre än åtta i Norrisomröstningen under hela sin 22 säsonger långa karriär.

Ray Bourque  blev uttagen till All Star Team 1 hela tretton gånger (NHL rekord) och till All Star Team 2 sex gånger. Att en majoritet av de röstande i den här omröstningen tycker att någon av de tre andra backarna är bättre än en av de två absolut bästa backarna i NHL de senaste 30 säsongerna bevisar att Bourque är mycket underskattad i Sverige i alla fall bland de SvenskaFans läsare som röstade.

När Bourque äntligen vann Stanley Cup 2001 så var han den spelare som spelat flest matcher i NHL genom tiderna utan att vinna Stanley Cup (nu har backen Phil Housley den tvivelaktiga äran att ha spelat flest NHL matcher utan att vinna Stanley Cup). När Colorados lagkapten fått pokalen så gav han den till Bourque som fick höja den över sitt huvud.

När Bourque slutade hade han spelat 1612 matcher i NHL och gjort 410 mål, 1169 assist och 1579 poäng och är med den statistiken bäste back genom tiderna i NHL i allt utom spelade matcher. Han är också den spelare som skjutit flest skott på mål genom tiderna i NHL, hans 6,206 skott är mer än 1,000 fler än tvåan genom tiderna Marcel Dionne.

I den sjunde omröstningen till SvenskaFans Hall of Fame besegrade Bourque följande backar: Slava Fetisov, Mark Howe och Kevin Lowe. Han fick drygt 40% av rösterna och därmed blev den sjunde spelaren som ni läsare röstade in i SvenskaFans Hall of Fame.

–

Omröstning 7:

Ray Bourque – 43%

Slava Fetisov – 29%

Mark Howe – 27%

Kevin Lowe – 1%

Totalt 453 röster

--

Raymond Jean Bourque föddes den 28 december 1960 i Saint-Laurent (då en liten stad utanför Montreal sedan 2002 är det en stadsdel i Montreal), Quebec, Canada. När han var tio flyttade hans familj in till Montreal där han började spela hockey. Som 16-åring debuterade han för Trois-Rivieres Draveurs i QMJHL (Trois-Rivieres ligger ungefär mitt emellan Montreal och Quebec City) men efter halva säsongen tradades han till Sorel Eperviers som nästa säsong flyttades till Verdun som också var en förstad till Montreal (numera är även Verdun en stadsdel i Montreal). Han spelade två säsonger för Verdun Eperviers eller Black Hawks som de icke franskspråkiga kallade laget. Säsongerna 1977-78 och 1978-79 blev han utsedd till QMJHL's bäste back.

När det var dags för draften 1979 så var Bourque inte speciellt högt rankad bland backarna. Nu undrar ni nog varför, men säsongen 1979-80 skulle WHA och NHL gå ihop och alla (utom Wayne Gretzky) av de underåriga spelarna i WHA som inte blivit draftade av något NHL lag tidigare gick in i draften. Dessutom ändrade NHL draftåldern från 19 år till dagens 18 år, vilket gjorde att draften 1979 blev en av de bästa genom tiderna, alla som draftades i den första rundan (21 spelare) gjorde mer än 235 matcher i NHL och 19 av dem gjorde alla över 450 matcher i NHL. Boston Bruins som hade det åttonde valet i den första omgången förstod att de inte hade en chans att få någon av de topprankade backarna från WHA (Rob Ramage och Craig Hartsburg) och siktade in sig på den bäste backen från WHL Keith Brown. När Chicago Black Hawks valde Brown med det sjunde valet så fick Boston panik, tog en timeout och chansade sedan med att välja Ray Bourque efter att den gamle Norris Trophy vinnaren Tom Johnson som nu var Bostons ass. GM rekommenderat honom. Ett riktigt lyckat val även om de backarna som valdes efter Bourque inte gick av för hackor de heller: Mike Ramsey, Paul Reinhart, Brad McCrimmon (Boston valde honom med sitt andra val i den första rundan), Jay Wells och Kevin Lowe valdes alla i den första rundan efter att Bourque valts. För att ni ska förstå hur bra draften var så kommer här några namn som inte nämnts tidigare i artikeln och i vilken runda de draftades: Mike Foligno, Mike Gartner, Rick Vaive, Brian Propp och Michel Goulet valdes i den första rundan, Blake Wesley, Tomas Jonsson, Lindy Ruff, Pelle Lindbergh, Mats Näslund, Dave Christian, Dale Hunter och Neal Broten i den andra rundan, Guy Carbonneau och Mark Messier i den tredje rundan, John Ogrodnick, Glenn Anderson, Jim Peplinski och Anton Stastny i den fjärde. I de två sista rundorna draftades spelare som: Thomas Eriksson, Thomas Steen, Mike Krushelnyski och Tim Watters.

Bourque slår igenom med dunder och brak under sin första säsong, han gör mål i sin första match och vinner efter säsongen Calder Trophy som bäste rookie. Hans 65 poäng under debutsäsongen är nytt poängrekord för rookiebackar och förutom Calder så blir han dessutom uttagen i All Star Team 1 (han blir därmed den förste som inte är målvakt som blir uttagen i All Star Team 1 under sin rookiesäsong). 1985 blir han alternerande lagkapten i Boston efter Terry O'Reilly tillsammans med Rick Middleton och när Middleton slutar 1988 så blir Bourque ensam lagkapten i Boston. Han kommer att bli den som varit lagkapten längst genom tiderna i Boston, sammanlagt 15 säsonger (det är NHL rekord när han tradas till Colorado men Steve Yzerman har det nya rekordet).

Bourque vinner Norris Trophy för första gången 1987 och vinner sedan priset ytterligare fyra gånger under sin karriär. I december 1987 hyllas Phil Esposito i Boston Garden genom att hans tröjnummer pensioneras, enligt en överenskommelse så ska Bourque få behålla #7 på tröjan under resten av sin karriär i Boston. När baneret med #7 hissas upp i taket så åker Bourque fram till Esposito och tar av sig tröjan och ger till Esposito, under tröjan hade han en annan tröja med # 77 på ryggen.

Bourque har sin bästa säsong 1989-90 då han förutom vinsten av Norris Trophy blir tvåa i omröstningen om Hart Trophy efter Mark Messier i den jämnaste omröstningen hittills, det skiljde endast 2 poäng, 227 för Messier och 225 för Bourque, Bourque fanns på 57 röstsedlar medan Messier på 63 röstsedlar. Boston hade varit i Stanley Cup final både 1988 och 1990 men nu går det betydligt sämre under resten av 1990-talet och säsongen 1996-97 bröts Boston Bruins rekordsvit på 29 raka säsonger med slutspel. De följande två säsongerna gick laget till slutspel igen och säsongen 1998-99 gick de vidare till andra omgången för första gången sedan 1994.

Massor av skador gjorde att Boston parkerade i botten av tabellen när trading deadline närmade sig 2000. Bourque bad om att få bli tradad till ett lag som hade chansen att vinna Stanley Cup helst ett lag på östkusten. Philadelphia Flyers ska ha erbjudit Boston Andy Delmore och Daymond Langkow men Bostons GM Harry Sinden förhandlade i hemlighet med Colorado Avalanche. Sinden ska ha sagt: "This may not be your first choice, but this is the team I feel is best." till Bourque och den 6 mars 2000 tradades Bourque tillsammans med Dave Andreychuk till Colorado i utbyte mot Brian Rolston, Martin Grenier, Samuel Påhlsson och ett val i den första rundan.

Under första säsongen i Colorado så hjälper Bourque till så att Colorado vinner sin division men i slutspelet tar det stopp i Conferencefinalen mot Dallas Stars. I den sjunde matchen prickar Bourque stolpen när det bara är sekunder kvar av matchen som Dallas vann med 3-2. Nästa säsong får Bourque lite av en nytändning och blir efter säsongen tvåa efter Nicklas Lidström i Norris-omröstningen och uttagen till All Star Team 1 för trettonde gången. I slutspelet så tar sig Colorado till final mot New Jersey Devils, i den sjätte matchen har Colorado ryggen mot väggen eftersom Devils leder serien med 3-2 i matcher. Colorado vinner den sjätte matchen med 4-0 mest tack vare Patrick Roy i målet och den sjunde och avgörande matchen vinner Colorado på hemmaplan med 3-1. Efter att Joe Sakic fått Stanley Cup pokalen så ger han den direkt till Bourque som blir förste man att höja den över huvudet.

Efter att han äntligen fått lyfta Stanley Cup pokalen så avslutade han sin karriär och var då den spelare genom tiderna som gjort näst flest assist i NHL genom tiderna, nu ligger han på fjärde plats. Hans tröjnummer har pensionerats av både Colorado Avalanche och Boston Bruins och 2004 blev han invald i Hockey Hall of Fame. Han bor i Bostonområdet och är delägare i en italiensk restaurang. 2004 blev hans äldste son Chris draftad av Washington Capitals och nu i maj 2012 så tradades Chris till Boston Bruins. Hans andre son Ryan draftades 2009 av New York Rangers och han spelade förra säsongen för Quebec Remparts i QMJHL.

Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=83FzYJd_vYI

http://www.youtube.com/watch?v=Q-adnOYdqJg

http://www.youtube.com/watch?v=uPg0ARPeDmc

Statistik

Meriter:
Stanley cup: 1 gång, 2001
James Norris Trophy: 5 gånger, 1987, 1988, 1990, 1991, 1994
King Clancy Memorial Trophy: 1992
Lester Patrick Trophy: 2003
All Star Team 1, 13 gånger, 1980, 1982, 1984, 1985, 1987, 1988, 1990, 1991, 1992, 1993, 1994, 1996, 2001
All Star Team 2: 6 gånger, 1981, 1983, 1986, 1989, 1995, 1999
Har skjutit flest skott mot mål genom tiderna i NHL: 6,206 skott
Han har gjort flest mål, assist och poäng genom tiderna i NHL bland backarna.
Han ligger just nu på fjärde plats genom tiderna när det gäller assist i NHL
Han ligger just nu på elfte plats genom tiderna i poäng i NHL.
Hans tröjnummer 77 har pensionerats av både Boston Bruins och Colorado Avalanche.

1 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2012-08-31 01:00:00