Dystert avslut på 2024 när Montreal blev övermäktiga
Det blev ett dystert avslut på 2024 när Montreal gästade Amalie Arena under söndagskvällen.
Släpper man in två mål från motståndarnas fjärdekedja så gör man det onödigt svårt för sig själv att vinna hockeymatcher. När man dessutom inte får powerplay att funka eller är särskilt speldrivande i fem mot fem så blir det som att bestiga Mount Everest att lyckas ta sig runt ett Montreal som går på alla typer av ångor just nu.
För det är svårt att inte charmas av sättet Montreal spelar hockey. Det fars och flygs åt ungefär alla håll, det går undan i alla riktningar och i varenda gubbe i vit tröja bultar ett hjärta stenhårt för uppgiften. Hade det inte varit för att det var mot just Tampa Bay så hade jag tillochmed kunnat njuta av att se Montreal Canadiens spela hockey. Jag kan åtminstone sträcka mig till att de är Atlantic Divisions näst mest sympatiska hockeylag.
Med det sagt så finns det väldigt mycket mer att kräva av Tampa Bay under både den här matchen och faktiskt under hela helgen. Det har under 120 minuter ishockey varit rätt platt, och när man dessutom saknade Jake Guentzel i nattens match så blev man ytterligare en dimension trubbigare framåt.
Så jag vet inte, förmodligen tittar vi på en liten svacka efter ett väldigt starkt december, vilket kanske inte är så konstigt. Man har helt enkelt inte djupet i truppen för att orka gå på några superlånga segersviter. Utan tre, fyra kanske fem matcher är max innan de som drar den offensiva lasten har en liten svacka och man faller igenom i någon match.
Och det behöver inte vara ett problem. Kan man bara hålla tempot och vinna tre av fyra här och tre av fem där, så ligger man ändå på ett tillräckligt bra poängsnitt för att vara med i toppen av divisionen. Och det är ju i slutänden det som räknas, för är man med där så får man spela slutspel och det är ju anledningen till att man spelar grundserie överhuvudtaget.
Men det är numer 2025s bekymmer. Det enda vi kan göra nu är att summera ett 2024 som, bortsett från en besvikelse i slutspelet, ändå varit ett ganska bra hockeyår för Tampa Bay Lightning. Med kul adderingar i slutet av den förra säsongen, och smärtsamma farväl i början av den här, så spelas det, trots allt, fortsatt högkvalitativ hockey i Tampa vilket, för varje år som går, bara blir mer och mer imponerande.
Det är något speciellt med den här klubben och de som driver den. Och som supporter så har man enbart en skyldighet att njuta sålänge det här gänget orkar hålla på. Och det är faktiskt inte särskilt svårt.
Så när den tillfälliga bitterheten över nattens fadäs lagt sig, så har vi ett 2025 att se fram emot med tillförsikt. Ett år där Nikita Kucherov kommer spränga 1000 poäng, ett år där jag tror Julien BriseBois adderar tillräckligt för att cemetera gruppen som en outsider till att gå hela vägen, följt av en sommar där man använder den stigande capen till att addera ytterligare en toppspelare över längre tid.
Det finns saker att se fram emot, att prata om och att titta på. Och mycket mer behöver man faktiskt inte.
Så skål, Gott Nytt År och mot ett bättre, fränare och väldigt intressant 2025!
