Ljuset i kontexten av en misslyckad roadtrip
Det finns en stor utmaning jag har i mitt supporterskap. En svårighet som gör att jag förlorar ett visst mått av de ohämmade känslouttryck som till stor del är vad som gör att man går från åskådare till just supporter.
Kontext.
Det är likaledes tråkigt som direkt nödvändigt när man ska skaffa sig en rättvisande bild av det större perspektivet. Och för att nå framgång över tid så krävs ett större perspektiv. Annars kommer man snabbt att springa vilse i ett virrvarr av kortsiktiga, reaktionära lösningar.
Det är därför en tränare kan stå och säga att man spelade bra i en förlustmatch, eller i tre förlustmatcher i rad, och med det frustrera fans något oerhört när han inte “håller spelare ansvariga” och andra trötta klyschor.
För att som coach måste du ha fokus på det du kan påverka, och hur gärna man än vill tro det, så kan du inte helt påverka utgången av en hockeymatch. Du kan påverka dina förberedelser, du kan påverka hur du genomför den, men någonstans där slutar din kontroll. Därifrån är du helt i händerna på det andra lagets form, studsar och helt enkelt bara situationers vilja eller ovilja att hjälpa dig.
Att det nu, efter en fyra matchers bortaturné där man förlorat tre av de fyra mot lag i ens egen division, börjar gnys i supporterled om att det här laget “inte har det” är inget konstigt. Det tillhör som supporter att helt och hållet reagera på resultat och åsidosätta kontexten i alla lägen. Men vill man slippa gå runt och vara sur kan man välja att ta kontexten i beaktning.
Om man tar bort mål i tom kasse, vilket man bör, så är det tre uddamålsförluster den senaste veckan. Det är tre uddamålsförluster där man i åtminstone en av de matcherna var det klart bättre laget och två där man var minst lika bra som det andra laget. Och på bortaplan, under en sanslöst tuff vecka i slutet av en otroligt tuff månad så tar man det som ett utgångsläge.
En studs hit och en studs dit och man vänder kanske hem med fem poäng istället för två.
Och jag förstår att tabelläget är jobbigt och tight, men samtidigt så återstår halva säsongen, och det kommer troligtvis fortsätta att svänga, vilket gör att det fortfarande inte finns någon större anledning att lägga alltför stor vikt vid just tabellen än. Utan fokusera på att man fått oförtjänt dåligt betalt för förhållandevis bra hockeyspelande senaste tiden. Som man tenderar att få stundom under en lång säsong.
Sedan behöver man fortfarande addera till det här bygget för att kunna hota på allvar, men det är en liten annan fråga.
Frågan idag är att jag, som ändå ser mig själv som en väldigt stor supporter inte är det minsta förbannad eller blickar mot ens i närheten av en domedag efter den här veckan.
Jag vill inte vara högfärdig, inte på något sätt. Men 25 år inom hockeyn i diverse roller gör att jag på ett frustrerande sätt, både för mig och min omgivning, lärt mig se kontext och att hålla väldigt hårt i den.
För gott arbete och fina insatser kommer alltid tillbaka till dig i form av positiva studsar någon gång, man vet bara inte när. Och påverkar man det man kan påverka så tenderar det att ge betalt förr eller senare.
Det är aldrig kul att förlora hockeymatcher, men nu är det en del av spelet, på gott och ont. ibland rår man för det, ibland inte. Det handlar bara om att påverka det man kan påverka.
I det man kunde påverka så gjorde man det ganska bra under en otroligt tuff roadtrip. resultatmässigt fick man inte vad man förtjänade.
Sånt är livet ibland, och det går absolut inte att ha det ogjort, det går bara att fortsätta att påverka det man kan för att studsa tillbaka nästa match.
Må hockeygudarna le mot oss då.
