Det har gått några dagar, de upprivna såren har bandagerats och det böjar bli dags att fundera, förstå och försöka bringa klarhet i den senaste veckans ageranden.
0 kommentarer
Jag funderade på hur jag skulle lägga upp det här, om jag skulle skrivit något redan igår, om jag skulle låta det positiva som händer ta plats först. Men jag tror ett farväl bör stå först.
Vi kan nu landa efter en omtumlande andra draftdag, spelare kom in, spelare for ut, men främst ställde sig Julien BriseBois som en av de mest centrala gestalterna under lördagen.
Kände mig tvungen att skriva av mig lite. För att finna lite logik och metodik i det som just nu pågår.
Efter att under förra veckan tagit säsongen som var i mål. Så är det nu hög tid att blocka framåt. Och under de kommande dagarna kickar säsongen 2024/2025 igång med dunder och brak.
Vi har nu tagit oss fram till den sista delen i min genomgång av säsongen 23/24. Och med det har det blivit dags för de forwards som bar blixten på bröstet under säsongen att nagelfaras lite.
Efter den matiga säsongsgenomgången igår har det nu blivit dags att bryta ner säsongen på individnivå. Under kommande två dagar kommer målvakter, backar och forwards att gås igenom i just den ordningen. Vi startar med målvakter och backar, mycket nöje!
Hux flux har det snart gått en och en halv månad sedan man brakade ur slutspelet mot Florida. Det har gått fort, samtidigt som det känns som en smärre evighet sedan man hade en nattmangling att se fram emot.
En tisdagkväll där jag redan hade nog att göra egentligen. Men när Julien BriseBois gör stora affärer måste man ju fundera lite kring det.
Good evening, good night, game over.
Liket lever. Man sprattlar i ännu några dagar. Man svarade, men gav så många olika svar att man inte riktigt vet vad man ska tro.
Hur tight det än är. Hur det än skulle kunna gå åt bägge håll, så gör det inte det. Och det handlar inte om något annat än klasskillnad.
Ny dag, ny match. Efter en dags vila kommer vi åter att få bevittna slutspelshockey igen inatt.
Resultatet är jämnt, matchen kan tyckas jämn. Men när allt summeras så är Florida helt enkelt bara bättre.
Dags att börja tugga igång maskineriet inför match två, för ett Tampa Bay som troligen kommer komma till spel utan Nick Perbix så kommer det krävas mycket för att kunna knipa med sig en match hem från Sunrise.
När Florida inte tappar huvudet är de helt enkelt ett bättre hockeylag.
Efter 82 matcher av fågel, fisk men för det allra mesta mittemellan är vi nu framme till det som man spenderat senaste halvåret och i runda slängar 5000 minuter hockey åt att vänta på. Slutspelet.
När pulsen gått ner och telefonen fått svalna så kan man luta sig tillbaka och unna sig en stunds eftertanke. Då var väl detta inte så pjåkigt?
Det börjar rapporteras om Noah Hanifin och Tampa Bay Lightning på ett sätt som gör det svårt att inte rita in affären som klar. Dock har ingen fet dam sjungt än, men här kommer ändå lite tankar kring vad som potentiellt komma skall.
Med Trade Deadline i antågande så finns det kanske fler frågor än svar kring Tampa Bay Lightning anno 2023/2024. En något udda situation såklart, men också en spännande tid med nya avvägningar.
Två raka förluster mot lag som man bör ha bakom sig i tabellen. Man ska såklart inte dra några förhastade slutsatser av det. Det handlar nog inte om huruvida tanken är tom eller inte, snarare än om vilket bränsle man fyllt den med.
Det var oktober, det var tisdag, och det blev tillsist en väldigt premiärig premiär.
Efter en evighetslång sommar är vi äntligen tillbaka igen, hockey är tillbaka igen!
Det gör ont att se något man hållit varmt försvinna. Men det skapar också en grogrund för något nytt.
Så var det över, och jag är trött.
Liket lever fortfarande. Och det finns ett faktum som gör att man inte kan släppa tanken på en vändning i denna serien. Tampa spelar faktiskt ganska mycket bättre hockey.
När det kommer till att bli framgångsrik i ett slutspel så spelar faktorer bortom själva spelet en större roll. Och just nu blir man utklassade i alla faktorer utom just spelet på isen.
Det är aldrig kul att förlora, men vissa förluster ger mer insikter än andra, och nattens snöpliga torsk gav en ganska tydlig känsla av vartåt denna serien nog barkar.
Det kanske är magstarkt att säga det efter 2-7 i arslet. Men i det stora hela gör det inte så värst mycket.
Det där gick ju inte alls som jag hade tänkt. Och det är ju tur att man kan ha fel ibland.
Man inser inte hur slentrianmässig grundserien är förrän slutspelet står för dörren.
82 matcher, 82 krönikor. Grattis till mig antar jag, för en liten klapp på axeln är jag väl åtminstone värd?
Det är bättre, men inte bra nog.
Jaha.
Matchen är bara en pinsam insats mot ett uselt motstånd, det är sånt som händer men som man helst inte vill se. Dock överskuggas allt av ett gäng frågetecken inför det som komma skall.
Det enda som är surt med denna matchen är resultatet.
Lugnt, tryggt och ohotat. En fröjd att bevittna.
Detta är den Lightning-hockey man vant sig vid att se och uppskatta under de senaste säsongerna
Att åka till Raleigh och hålla nollan är starka papper, att dessutom göra det välförtjänt ger fina indikationer på att man börjat prioritera rätt.
För jag har lovat mig själv att oavsett resultat, om jag så är den sista på jorden, njuta av resan.
Ibland behöver man bara en räddning.
Den satt längre in än man hade trott och hoppats.
Det tar sig, som man kan säga om man vill citera en pyroman.
Jag ska inte proklamera att man är över krönet än, men nattens drabbning mot New Jersey skvallrade om att den senaste tidens goda insatser börjar bära frukt.
Det känns som jag skriver samma text om och om igen.
Nu är det två ganska bra insatser i rad!
Vägen tillbaka från en svacka är kantad av hedersamma förluster. Det fick vi bevisat idag om något.
Så det är såhär det känns att vinna?
Det kommer krävas många minuters bra hockey för att svänga över pendeln igen. Kort och gott kommer det fortsätta vara frustrerande med ishockey ett tag till.
Ännu en käftsmäll, ännu fler borttappade poäng. Men att Buffalo vann är inte det som står i centrum när röken lagt sig. För Jon Cooper skickade ett meddelande som skakade om lite i den lilla NHL-bubblan, och visade med all önskvärd tydlighet att det räcker nu.