Femmatcherssummering omgång 46-50
Det har blivit dags att gå igenom omgång 46-50, men som sig bör så startar vi med några korta rader om nattens drabbning.
Att fortsätta göra rätt saker visar sig än en gång vara det som lönar sig i längden, vem kunde ha anat?
För nattens seger mot LA Kings hemma i Amalie Arena var lika stabil som den var välförtjänt. Och efter en rad hedersamma förluster den senaste tiden så var det skönt att se en fotisättning som äntligen renderade i en övertygande seger.
För från första nedsläpp så hade man väldigt fin kontroll på matchen och släppte egentligen aldrig greppet om händelserna på isen. Det fortsätter fortfarande att grina emot lite i målskyttet, men det är faktiskt det här lagets minsta bekymmer, det kommer att komma tids nog, så länge man fortsätter att skapa målchanser i den utsträckning som man gör nu.
Men man kan bara imponeras av det tålamod som det här laget och ledningen runt det än en gång visar. Det finns ett inbyggd lugn i väggarna som gör att man på ett, säkert frustrerande för många, sätt tar sig an motgång. Det är en jäkla styrka, som är en stor nyckel till den långvariga framgång man haft i Tampa Bay.
Nu är såklart inte allt guld och gröna skogar än. Nu måste man faktiskt börja ta lite poäng igen, för att återta den mark i tabellen man tappat under den här svackan. Men mycket talar för att man samlat ihop tillräckligt med goda studsar, vindar och karma för att kunna sy ihop en liten fin resultatrad här innan landslagsuppehållet.
För jag fortsätter tjata om att det här är ett bra hockeylag. Och jag tänker inte sluta, för det är de.
Med det så blickar vi tillbaka mot de senaste fem matcherna.
Omgång 46-50
2-3-0 (3-2-0)
PP: 21,4% (45,5%)
PK: 80% (78,6%)
Resultat:
Montreal-Tampa Bay 3-2
Chicago-Tampa Bay 3-4 e.förl
Detroit-Tampa Bay 2-0
Tampa Bay-Chicago 1-4
Tampa Bay-Los Angeles 3-0
Totalt för säsongen
27-20-3 (25-17-3)
PP: 26,9% (27,5%)
PK: 81,5% (81,7%)
Det finns få så tydliga bevis på att ishockey är en skum sport som de senaste fem matcherna. Det har varit ett tydligt bevis att det enda man vet med säkerhet är att man inte vet någonting.
För det kan låta lite kackigt att sitta och säga att den senaste raddan med matcher faktiskt varit ganska starka spelmässigt. Att de klena resultaten inte matchar det som pågått på isen, och alla ivrare som nu vill spränga det här bygget och satsa på att drafta tidigt kommer bli tossiga då de egentligen bara vill att saker ska hända, hela tiden.
Men zoomar man ut och ser till det faktum att motståndarlagets målvakter under de senaste fem matcherna innan nattens möte med LA har räddat strax norr om åtta mål fler än de förväntats göra, så kan man ju lätt se vad utgången hade kunnat vara i matcher som varit otroligt jämna resultatmässigt om man bara hade kunnat halvera den siffran.
Ibland går pucken in, ibland inte. Tråkigt, men inte mindre sant för det.
Det är också något man bara kan påverka så mycket. Man kan liksom inte styra över om en motståndarmålvakt ska stå på huvudet eller inte, eller om det blir stolpe in eller stolpe ut. Till viss del är man utelämnad åt studsar och lite gammalt, hederligt flyt, vilket kommer och går i den utsträckning det självt känner för.
Men sålänge man spelar bra hockey så tenderar saker alltid att lösa sig till sist. Att göra rätt saker belönar sig alltid förr eller senare, och Tampa Bay har gjort så mycket saker rätt att nattens seger mot LA förhoppningsvis är början mot en period med lite muntrare resultat.
Så har vi tre saker som stuckit ut för mig senaste fem.
Nick Paul: Han har sannerligen inte mycket hjälp, den gode Paul. Bitvis känns Tampa Bays botten sex bortsett från honom som lite av ett svart hål. Men Paul gnuggar, skapar och är en otroligt stabil uppenbarelse från sin plats som tredjecenter. Förhoppningsvis kan man snart hitta en bra lekkamrat till honom, så kanske man kan få igång produktionen från djupet på allvar.
Kidsen: En efter en kallas de upp och får chansen och ingen gör en besviken. Oavsett om det är Max Crozier, Declan Carlile, Gage Goncalves eller Jack Finley så visar de att man gjort ett bra jobb med att drafta och utveckla djup, trots att man shoppat upp ungeför alla sina draftval. Fränt.
Nikita Kucherov: Han är bara helt makalös. I back to back-matcher snittar han 25-26 minuter per match och bara fortsätter att producera. Man har lutat sig otroligt hårt mot Kucherov under Januari, vetandes att han kommer få vila ordentligt under månaden som kommer, och han har svarat upp. Han är på en skridsko och med mjölksyra upp i hårtopparna ändå det här lagets överlägset bästa offensiva spelare. Ligger bakom ungefär allt och är så makalöst rolig att se på. Finns få saker jag är så lycklig över i livet som att Nikita Kucherov är en Bolt!
Med det så blickar vi framåt mot fem nya matcher som förhoppningsvis ger lite retroaktiv betalning för det goda jobb som man ändå gjort.
