Krönika: Time to Hit the Panic Button?
Svar: Nej. Detta var precis vad Washington behövde. Och efter nästa match kommer denna vara bortglömd.
Washington inledde återkomsten till slutspel med en riktig plattmatch. På de sociala medierna är folket besvikna på insatsen, givetvis med all rätt, MEN, en slutspelsserie avgörs över 7 matcher. Inledningen av matchen märktes det att en ny säsong har börjat, nervositeten lös igenom, speciellt från Capitals sida. Många felpassningar, turnovers i egen och neutral zon, samt ett långsamt spel överlag från hemmalaget ledde till att Islanders kunde ta ledningen genom mål av Brock Nelson. Redan då kände man att någonting saknades i Capitals, strukturen i spelet i egen zon saknades, speciellt i deras breakouts. Det såg nästan ut som det lag som missade slutspel förra säsongen.
Jag hade en rädsla inför detta slutspel om hur Capitals skulle reagera, och agera ifall öppningen av matchen skulle se ut precis som den gjorde igår. Skulle dem fortsätta att köra på som under säsongen, eller skulle de få ett återfall och en massa gamla 'bad habits' komma fram?
Under Bruce Boudreau spelade Washington ett spel som mest handlade om att försöka göra fler mål än sin motståndare. Man spelade sällan klart lägena i egen zon som forward och så fort det såg ut att kunna bli en brytning av en Capitalsförsvarare så stack alla tre forwards så fort de kunde och hoppades att en lång puck skulle nå fram till dem, en så kallad 'hail mary'. I matchen mot Islanders tyckte jag att man kunde se några sådana lägen och det gjorde mig lite besviken faktiskt.
En normalt så stabil spelare som Matt Niskanen (-4) slängde iväg flera puckar i egen zon och noterades tillsammans med John Carlson för tre giveaways. Marcus Johansson som jag tyckte var en av de bättre spelarna i Caps stod för en giveaway som direkt ledde till Islanders första mål. Washington blandade lite av det gamla spelet och det nya, och i en slutspelsmatch går det inte att vinna om man spelar så. Islanders hade en tydlig gameplan som de utförde prickfritt och gjorde en otroligt bra bortamatch.
Nu låter det kanske som jag tycker det är dags att verkligen trycka på den där 'panic button', men nej, jag litar på att Caps kommer ut på fredag och spelar på ett sätt som gör att vi kommer glömma gårdagens match. Och om jag ska vara helt ärlig kan jag nästan tycka att det är bra att plattmatchen kom redan nu, istället för senare i slutspelet. Jag tror att en sådan här match kan väcka spelarna lite och påminna dem att det krävs en helt annan inställning i slutspelet än grundserien. Nu handlar det bara om att glömma match 1 och börja fokusera och planera inför match 2. Och om jag var Barry Trotz skulle jag ändra lite i bottom six för att väcka spelarna lite, och varför inte göra det med att sätta in Tom Wilson. Han behövs mot Islanders mycket fysiska 4:e-lina med Matt Martin och Co.
Typ såhär....
8 - 92- 42
90 - 19- 20
21 - 16 - 25
22 - 83 - 43
44 - 74
27 - 2
6 - 52
70
Tack för mig.
