Unga NY Rangers går mot en ljus framtid
Såhär en knapp vecka efter Rangers uttåg ur Stanley Cup-slutspelet, så har känslorna och de mesta av besvikelsen lagt sig. När vi nu blickar framåt mot nästa säsong så finns det väldigt mycket positivt att ta med sig från den gångna säsongen. Här sammanfattar jag några av de positiva och negativa sakerna från säsongen 11/12.
Det var egentligen inget snack om saken, Devils var det bättre laget genom hela serien och visade verkligen karaktär när de tappade 3-0 till 3-3 och ändå lyckas samla sig och vinna den viktiga match fem. I mina ögon var Devils anfallsspel den stora skillnaden och än fast Rangers hade starkare backuppsättning så klarade den något veka anfallssidan inte av att leverera. Oavsett vad tränaren John Tortorella vill kännas vid så såg Rangers helt klart trötta ut i den här konferensfinalen. Brad Richards och Marian Gaborik var inte alls sig själva och speciellt den sist nämnda var helt osynlig genom hela matchserien. Att Rangers lyckades vinna två matcher var egentligen enbart på grund av de ledande backarna och Henrik Lundqvist, som höll nollan i båda vinst matcherna. Känslan jag får är att Rangers saknar de där hårdjobbarna som höjer sig i ett slutspel och plötsligt börjar producera. Kaptenen Ryan Callahan är ett exempel på en spelare som jag hoppas ska kunna växa och leda laget även på ett annat sätt än genom hårt och uppoffrande spel. Han behöver bli den som gör de avgörande målen, den som är bäst när det gäller.
Trots förlusten i konferensfinalen så finns det helt klart mycket positivt att ta med sig från den gångna säsongen. Rangers vann den östra konferensen och tog sig till den första konferensfinalen sedan 1997.
Henrik Lundqvist fortsätter att utvecklas och gjorde sin bästa säsong i NHL. Han är nominerad till ligans bästa målvakt, mest värdefulla spelare samt till ”Most outstandning player”. Att han dessutom ser det sena uttåget som motivation att bli änne bättre bådar gott inför framtiden.
Ryan McDonagh följde upp sin debut säsong med en fenomenal andra säsong. Han växte i Marc Staal’s frånvaro fram till den ledande backen som Rangers behövde och kommer bli ovärderlig kommande säsonger. Han är en defensiv gigant på isen och det verkar som att han orkar spela hur mycket som helst.
Carl Hagelin, den svenska succérookien kom in som pricken över i:et när Rangers hade problem att hitta en bra balans i truppen. Han var dessutom den enskilda anledningen till att den inför säsongen tänka duon Richards och Gaborik tillslut började fungera. Hans makalösa skridskoåkning gav laget en ny dimension i spelet och jag tror att han bara kommer bli ännu bättre.
Chris Kreider visade några smakprov på vad han är kapabel till när han kom in i laget lagom till slutspelets början. Jag tror definitivt att han kan bli ett av succénamnen i ligan nästan säsong när han skolats in rejält i seniorhockeyn.
Självklart innehöll säsongen också en hel del besvikelser utöver förlusten i konferensfinalen.
Brandon Dubinsky, spelaren som i mina ögon var bäst i Rangers förra säsongen. Han var den som verkligen klev fram när skadorna på nyckelspelare blev fler och fler. I år stämde egentligen ingenting för Dubi och det har varit många så kallade ”Trade Rumors” angående honom. Personligen hoppas jag att han får en chans till nästa säsong.
Marian Gaborik gjorde visserligen återigen en säsong med över 40 mål, men det faktum att han försvinner helt och hållet i slutspelet gör ändå att jag ser honom som en liten besvikelse.
Att anfallssidan har så oerhört svårt att göra fler än två mål per match sätter en onödig press på Lundqvist och det ska bli mycket intressant att följa Silly Season. Vad kommer egentligen GM Glen Sather att leta efter? Personligen tycker jag försvarssidan ser stark ut förutsatt att Micheal Sauer kommer tillbaka. Det största behovet av förändring tycker jag ligger på forwardssidan, en producerande powerforward står högst upp på min önskelista, förmodligen omöjligt att hitta dock. Hur som helst så har Rangers ett väldigt spännande och ungt lag som förhoppningsvis bara kommer att bli bättre och bättre.
