Real Betis - Sporting Gijon1 - 1
Barcelona - Valencia, 2-2
Villa tvåmålsskytt i en het match mot regerande mästarlaget
Barça ur form?
Första halvlekens inledning var lovande, Barçaspelet var inte sig likt förra årets storhetstider. Det var öppna chanser åt båda hållen, mest på grund av slarv. Något som Míster Flores inför matchen svurit sig förbannad på, men nu gällde det båda lagen.
På läktaren satt Johan Cruyff och bakom honom, igen, förbundskapten Luis Aragonés som ville njuta av en god fotbollsmatch. Han sågs senast på Mestalla i lördags. Undrar vem han studerar? Aragonés fick se en riktigt underhållande match som innehöll mycket mål, tabbar och uppoffring.
Marchena lyckades visa sig från den goda sidan, både genom att göra sin gubbe och hålla sig kortfri. Jag registrerade inte ens en varning mot honom. Kanske var han också för defensiv? Om man får tro mig så lyckades inte los Ché få igång anfallet ordentligt. Det var bra tryck på bollhållaren och Valenciaspelarna lyckades komma runt på kanterna, främst genom Aimar och Vicente. Men Villa blev alldeles för ensam på topp och Rufete ägnade för mycket tid åt att markera Ronaldinho. Något som han dock lyckades bra med.
Aurelio gjorde ett stark jobb i det tysta och vann mycket på mittfältet. En redig känga åt de som tror han enbart är en dribblingsbrasse.
Morettis zonförsvar mot Guily funkade bra, tills 45:e minuten då italienaren var hopplöst efter och det visade sig att det inte alls var zonförsvar. Det här borde Quique ha sett, dags för Carboni. Men icke, Moretti tilläts spela matchen igenom, trots många slarviga uppspel och tappad markering. Fransmannen Guily kunde retfullt enkelt dundra in 1-0 målet och strax därpå var det blåst för halvlek.
I Barça vill ja ge en eloge till Marquez, som spelade elegant under första. Konstigt nog tog Rijkaard ut honom tidigt i andra. Varför?
Målvaktstavlor avgjorde matchen
Andra halvlek kunde inte börjat bättre, sett ur Valenciaperspektiv. Vi som satt och såg matchen på spanska Canal+ (för övrigt utmärkt kommentering) skanderade "Illa illa Villa Maravilla!" (och illa uttalas fortfarande som ijja på spanska). I 53 minuten blir Villa nerriven av Edmilson i straffområdet. Domaren pekar korrekt på straffpunkten och den här gången behöver Villa inte två försök. Lika vackert som Mendieta väntar han ut målvakten och placerar bollen fint utan att titta på den. Blicken var iskallt fäst på målet.
Inte nog med det, minuten efter skriker vi "¡A tomar por culo!" i TV-soffan, Victor Valdes var pressad av en extremt arbetssam Villa. Vid en utspark hoppade Villa sonika fram och blockade in bollen med en hockeyröv i snygg båge över en uppgiven målvakt. Helt sanslöst fulsnyggt mål!
Nu är David Villa pichichi, visserligen med två straffmål, men de är också mål. Förväntningarna på honom infrias.
1-0 blev till 1-2 på mindre än tio minuter, om man bortser från halvtidsvilan förstås. Det psykologiska övertag som los culés hade var bortblåst. Ronaldinho lyckades fortfarande inte med någonting. Jag säger bara "världens bäste"... även världens bäste kan ha en taskig dag på jobbet. Så mänskligt. Barcelona håller på att landa hårt från förra årets säsong.
Eto'o? Njet. Icke. Inte ett mål i den här matchen, men väl ett par fina chanser. Han kommer förvisso göra fler mål under säsongen.
Istället var det Deco, som vanligt högg han på en retur. Den här gången stod Canyete för tavlan, under halvleksvilan tog han vaselin på handskarna istället för klister, i rent vredesmod. Deco är kung på returerna, här skulle Valenciaförsvaret läst på. Canyete får stiga upp tidigt imorgon och göra armhävningar innan det är dags för repetition i bollkontroll.
Det jag tyckte var positivt var Valencias attityd, främst i skepnad av Villa. Man kämpade om bollarna och kombinerade skönspel med uppoffring för laget. Aimar fick för lite bollar att jobba med, men å andra sidan lyckades Aurelio riktigt bra med sina plikter centralt. Tyvärr fick han kliva av med vad som såg ut som smärtor i benet.
Eu gosto de o que eu vi!
In kom Hugo Viana, som inte fick samma smakfulla debut som landsmannen Miguel. Klart godkänt inhopp sett till matchbilden, fast jag vill se honom mer innan jag börjar risa och rosa. Var hade Quique gjort av Miguel denna kväll? Egentligen spelar det ingen roll, Caneira gjorde en bra insats och höll sin kant betydligt bättre än Moretti gjorde på andra sidan. Mycket portugisiskt på planen.
Los Blaugrana spelade långa stunder nervöst. Det Valencia missade i offensiven tog de igen i defensiven och på mittfältet. Puyol och co. rullade mycket i sidled och hade svårt att komma igenom. Barça hade några fler giftiga målchanser än los Ché totalt, men de var förgäves.
Inga domarskandaler
Domarinsatsen var bra. Det gjordes några missar åt båda hållen, t ex Dinhos frispark som skulle blivit hörna då den tog i Albeldas panna när muren hoppade upp. Men sett till det stora hela var det befriande skönt med ganska få kort, fem gula totalt, varav Albelda fick en för sin glappkäft. Domare Mejuto slapp att göra konspirationsfulla ingripanden och vi får förstås tacka båda lagens spelare för det.
På resultattavlan stod det oavgjort 2-2, fast matcherna i matchen vanns av los Ché. Här följer min totalt ovetenskapliga vinstanalys:
Barcelona vs. Valencia
0-1 FCB inte i mästarform. VCF fortfarande obesegrade - moralisk vinst för los Ché.
Deco vs. Marchena
1-1 Deco gjorde mål, men fick ett gult kort. Marchena spelade hela matchen utan att få ett enda kort! En tillsägelse fick räcka, på en smärre sak (läs: en Barçaspelare som föll som en snöflinga). Det betyder skillnaden mellan vinst och förlust för VCF.
Ronaldinho vs. Caneira
0-1, Dinho kom förbi en (1) gång och då hände inget farligt. Caneira höll tätt, men följde inte med upp i offensiven.
Eto'o vs. Villa
0-2, förra årets pichichi förnekades målet. Villa gjorde allt rätt och jobbade hårdast. Och är just nu skytteligaledare. Que MaraVilla!
Valdes vs. Canyete
1-1, gjorde varsin snygg tavla som de kan sälja dyrt på Las Ramblas. I övrigt godkänt.
Xavi vs. Aurelio
1-1 Båda spelarna jobbade hårt på mitten. Xavi lika anonym men Aurelio gjorde mer nytta åt båda hållen.
Rijkaard vs. Flores
1-2 Frank vågade inte ta ut varken Dinho eller Eto'o, och varför denna kärlek till Oleguer och Edmilson? Jag förstår den lika lite som Flores förkärlek till Moretti. Frank gjorde balansbyten, Flores vågade göra offensiva byten på Camp Nou. Quique gav bra vibrationer. Rijkaards gyllene skor börjar blekna.
Fick för övrigt höra att Quique Flores kallas El Califa (Kalifen) eftersom han har zigenarblod i sig. Nu är han Kalif i Valencias kungadöme!
¡Amunt Valencia!