Anaheim - Calgary5 - 2
Valencia – Celta 2-0
Valencia klättrar i tabellen efter en stabil seger mot Vigos lag Celta.
Het match på ett kylslaget Mestalla
Sex grader “varmt” i den råa kylan vid Levantekusten. Drygt 40000 spanjorer trotsade sina instinkter och hittade till Mestalla för att bevittna matchen mellan Valencia CF och Real Club Celta de Vigo. Jag såg många spelare i kortärmat, men det var inte konstigt för de fick spela sig rejält varma mot ett svårt lag från Atlantkusten. Publiken fick kura sig en lång bit in i andra halvlek innan man fick de varma känslor i kroppen som segervittring ger.
Innan matchen startade hyllades aktive spelaren Juan Sánchez av president Soler mitt på plan. Anfallaren Sánchez är från Valencia och har spelat för los Ché i över elva år. Nuförtiden har han problem med att platsa i Celta. Det har däremot varken utlånet Silva eller ex-Valencianistan Canobbio.
Uppställningen
Den här gången var vår kalif finurlig med uppställningen. En lite oväntad 4-4-2 sattes upp mot ett formstarkt Celta. Albiol fick spela istället för Marchena, Mista tog plats bredvid Villa och portugisen Hugo Viana tog Barajas plats, då den sargade mittfältsgeneralen fått en sent anmäld sjukdom. Rufete som betedde sig illa vid Cádizmatchen har fått två matchers disciplinstraff av Flores. Istället flyttades Vicente över till högersidan, något som kalifen testat vid tidigare tillfälle. Brassen Aurelio tog hand om vänsterkanten, uppbackad av Moretti.
Aimar kom inte med från start den här gången heller. Rotatciones eller vad? I en 4-4-2 är det förstås inte lika självklart att sätta in en spelare som Aimar, han är som gjuten för 4-2-3-1. Jag har ingen logisk förklaring på varför det är så ofta som Místrarna väljer att bänka honom, även Ranieri och Antonio López gjorde flera oförklarliga bänkningar under sina dagar.
Celta saknade David Silva från start, som har en klausul som hindrar spel mot huvudklubben.
Första halvlek
Inledningen var avvaktande. De båda lagens mittfält hade huggsexa om bollen. Celta hade något mer innehav men lyckades inte gå igenom Valenciaförsvaret. Canyete fick göra ett par ingripanden, varav två onödigt svettiga strax utanför målområdet då han fick ta emot och rensa med fötterna. Dock utan övrig anmärkning.
Miguel var pigg i första halvlek. En Zidanesnurrfint ledde fram till en man-mot-manchans för Mista, men den blev tveksamt blåst för offside. Den här 4-4-2:an kändes inte klockren, den övertygade inte.
I minut 19 var det tumult vid Celtamålet. Målvakten Pinto blev överraskad av ett hårt tryck skott från Aurelio ute på kanten som han släppte på retur. Efter lite flipper på olika spelare fick han tillslut vantarna på bollen. Villa visade återigen att han har en målfarlig hockeyröv.
Anfallsvågen svepte över på andra sidan men nyttige Celtaanfallaren Baiano valde allt för ofta att gå långt ner i banan och kom sällan till riktiga avslut. Inte heller Canobbio sågs så mycket, men det betydde inte att Celta var utan chanser, tvärtom.
Då Miguel hade det lugnare på sin kant fick Moretti jobba desto hårdare och kom sällan med upp i anfallet. Unge Nuñez försökte komma förbi vid otal tillfällen. Carbonis arvtagare fick rensa på alla de sätt hand kunde. En av dessa sätt ledde till frispark. Minut 28 skickas crossbollen över och nickades mot Canyete. Han missade men rutinerade Ayala hade klivit in bakom och kunde nickrensa. Stabilt, trots faran som uppenbarligen hade lett till Celtaledning.
Minut 32, Mista rivs ner ett par meter utanför Celtas målområde. Villa tog frisparken men gjorde inte som Baraja brukar utan tryckte den långt, långt upp på läktaren. Uppe på läktaren satt för övrigt ratade De los Santos, petade Di Vaio och avstängde Rufete, som samspråkade med petade men nyss hyllade Juan Sánchez.
Minut 38 skickar Vicente fram en kort pass från högern till Mista, som lyckas dunka fram ett inte så oävet skott mot Pinto, men målvakten plockar den säkert. Under halvlekens slutminuter passade Canobbio upp till Baiano, som stod för sista chansen innan paus. Igen var det Ayala som såg till att minimera riskerna.
Andra halvlek
Quique hade sett det som behövde göras. Han gjorde det uppenbara och det enda rätta. Aimar kom in direkt efter paus istället för Mista som inte visat mycket tändning. Mista hade förlorat kampen på sin position centralt offensivt.
Aimar på plan. 4-4-2 blev åter 4-2-3-1. Det gav resultat direkt. Nu låg hela laget i ännu högre tempo. Det blev två hörnor på kort tid som Celtaspelarna hade problem med, men sen växlade spelet ner igen.
I sextionde minuten hettade det åter till. Vicente fick in ett bra skott som tyvärr nickades strax utanför av Celtamittbacken Lequi. Strax efter får Albelda på ett hårt skott som täcks ut, följt av en inlyftning av Aurelio men Pinto lyckas boxa undan.
Dags för nästa drag. Vackre Angulo plockades in för Viana. Aurelio flyttade ner på Barajaplatsen och Vicente fick äntligen gå över till sin kant där han gör sig bäst. Angulo tog kommandot på högerkanten och snart hade han till och med fått målkänning, igen var dock Pinto sist på bollen.
Matchen vägde fram och tillbaka. Båda lagen hade chanser och tempot fanns där. Så hände plötsligt det som alla på Mestalla hoppades på! I minut 72 passar Angulo rekorderligt fram till Villa som gör sin back Sergio och trycker distinkt in 1-0, hans åttonde mål i ligan!
Mestallapubliken fick luft i struparna och stämningen blev betydligt bättre, det var en förlösande propp som dragits ur i en match som fortfarande var jämn och som närsomhelst kunde ta en ny riktning. Istället blev det desto mer svartvitt tryck och man kunde börja spela mer fokuserat.
Minut 77 kom Aimar lekfullt lätt runt på vänsterkanten och passade in mot mitten. Tyvärr tog man inte till vara på den chansen. Det som skulle bli ett avslut blev... ingenting. En situation som man tyvärr känner igen alltför väl under säsongen. Det är bara Villa som lyckas ta tillvara på de flesta möjligheterna.
Som tur är finns det, förutom Villa, även fasta situationer. Där är effektiviteten desto högre. Vicente tog en frispark ett par minuter senare, igen ute på vänsterkanten. Den här gången hänger man med, Aurelio serverades en vacker delikatess och gör 2-0 på spänstigt nicksprång. Otagbart för annars duktige Pinta.
Quique växlade nu upp offensivt och tog in Kluivert för en tröttkörd Villa på topp. Den svarta pantern fick de sista 10 minuterna på sig att visa sin nytta, men det blev inte så mycket uträttat. Patrick Kluivert har nyss varit skadad och gör en okej instats. Los Che började spela mer avslappnat och gick för säker seger. Kluivert revs ner med bollen i Celtas målområde, men ingen straff blev utdömd av domare Barbalán. En kväll som denna gjorde det inget.
Celtas Míster Fernando Vázquez tog ner laget på en trebackslinje och försökte desperat mana Vigolaget till anfall men los Che hade fått grepp om matchen och tänkte inte släppa det.
Fyra minuters stopptid och det såg bättre ut än på länge. Vinsten var välförtjänt och gav bra vibrationer. Domare Borbalán från Andalusien kunde blåsa av matchen där endast tre gula kort utdelats; till Valencias kapten Albelda (vem annars!?), samt Sergio och Lequi i Celta.
Axplock bland tankarna
Aurelio kom för långt ner och var för defensiv i sitt spel, målet undantaget. Jag älskar hans bollbehandling men det måste leda till fler inlägg.
Mista slarvade bort flera uppspel som Aimar troligen skulle förvaltat bättre – vilket han också gjorde under andra halvlek.
Cañizares gjorde ett par publikfriande ingrepp, som trots att de var onödiga ändå bidrog till gjuta in självförtroende i försvaret. Han är obestridlig i mål just nu.
Viana var väldigt anonym, men lyckades slå fram några bollar, främst till Aurelio och Vicente. Jag tar dock hellre Baraja alla dar i veckan. Åtminstone tills Edú är tillbaka.
Glädjande nog skötte sig Albiol mycket bra och raderade Canobbio från flera uppspel. Det är bra att Quique ger de unga förtroende, men han hade gärna fått ställa upp med Pallardó från Valencia B istället för den tillkonstlade 4-4-2:an med Vicente på högern.
I och med segern går Valencia CF upp till fjärdeplatsen i en haltande tabell. Årets säsong är mycket jämn och jag ser fram emot upploppet till våren - med mycket bättre tillförsikt än för ett år sedan.