2016-01-12 04:00

Vancouver - Florida
3 - 2

Två förlorare och två vinnare i sexpoängsmatchen mellan Valencia och Real Madrid

Det blev inga tres puntos inte heller sex. Valencia mot Real Madrid slutade mållöst och de båda lagen finns fortfarande på samma poäng bakom mästarlaget. Inbördes möten gör dock los Ché till ensam tvåa!

El Partidazo
Valencia kokar under den stora festivalen Las Fallas. Dagen var strålande fin med högtryck, drygt 25 grader och sol. Eld, smällare och fyrverkerier i himlen ackompanjerades av en stor match på Mestalla när ett stjärnspäckat Real Madrid kom på besök. Före och efter matchen firades det rejält i la capital del Turia. Och då menar jag rejält! Men det fanns något mer allvarsamt att minnas innan matchen skulle starta, innan fiestan kunde fortsätta.

Matchen inleddes med en tyst minut till minne av 11-M, den hemska terroristattacken i Madrid som skedde på dagen för två år sedan, den 11 mars 2004. Ibland har jag tyckt att det hålls alldeles för många tysta minuter innan matcher i La Liga, för en ex-presidents avlidna hund eller en glömd bänknötares massör som hastigt gått bort (ursäkta cynismen). Men kvällens memorium fick mig att fundera på större saker, trots att jag satt i en soffa framför TV:n, 250 mil från Mestalla. Jag var och åkte i Madrids tunnelbanor ett par månader innan attacken skedde och det var packat som i en sardinburk. Det måste ha varit ett traumatisk ögonblick för de som överlevde. Det stärkte mig att se ett fullsatt Mestalla, med en publik som inte var rädd för att samlas denna kväll, att folket inte ger vika för terror. Tyvärr lever man till vardags med terrorhot över hela Spanien, men det är inget man kan gå omkring och tänka på dagarna i ända. Ikväll fanns det dock över 190 anledningar att dedikera matchen, oavsett vem som vann eller förlorade – eller spelade lika.

Stämningen på Mestalla var enorm. Orkestern som gick runt planen och spelade vackert kom från Benejúzar, Rufetes lilla pittoreska födelsestad utanför Alicante. De fick varma applåder där de drog runt inne på plan. Mäktiga tifon mötte spelarna när de klev in på plan. Jag såg inte riktigt Yomus budskap men det såg ut som: “Donem Panic!”, ungefär “Ge dom panik!”, på en stor banderoll med en fladdermus modell elakt stor.

Uppställningen
QSF lämnade Carboni och J-Lo utanför truppen och ställde upp med en förväntad elva. Det var tveksamt in i det sista om kapten Albelda var tillräckligt kry, men där kom han och bildade ett klassiskt pivotepar med andrekaptenen, El Pipo Baraja, i en lika klassisk Valenciansk uppställning: 4-2-3-1!

Boomer fick återigen hamna på bänken till förmån för en hårt arbetande Angulo. Den hårfagre kom att göra en utmärkt match på högerkanten.

Vad gäller Real Madrid bjöds inte heller där på några större överraskningar i startelvan. Míster López Caro satte in ungefär samma manskap som mönstrades på mot Arsenal, förutom glappkäften Roberto Carlos som samlat ihop för många kort, skadade Beckham och Gravesen. I deras ställe sattes Diogo, Mejía och Baptista från start. Och just det; Ronaldo, Cassano och Robinho på bänken.

Första halvlek
Inför matchen menade Kalifen att man skulle utnyttja att Real Madrid nyss spelat en stor match i Champions League som tagit på krafterna. Följdaktligen full fart framåt, tätt spel, hög press på bollhållaren och mycket spring. Helt riktigt blev första halvlek just så. Real Madrid ägde det mesta av bollinnehavet, främst i första delen av halvleken, men lyckades inte åstadkomma något spektakulärt. De flesta av marängernas chanser kom på fasta situationer.

Angulo och Villa kompletterade varandra bra där framme. Ingen blev besviken på deras löpningar. Angulo jobbade mycket upp och ner medan El Guaje korsade med spel tvärs över plan.

Trots Real Madrids stora bollinnehav lyckades de inte forcera los Chés stabila defensiv. Cañizares fick boxa ut bollen i fjärde minuten och göra ett ett ingripande i strax därpå, men inget var direkt farligt. En stund efter blev Angulo kapad av Diogo långt uppe mot Casillas vänsterhörna. Super-Mario skjöt frisparken men tog i alldeles för hårt. Något han kom att göra under hela matchen.

Minut 12 bjöds Aimar på ett spel strax utanför mål, han fipplade sig in och förbi Ramos men el pibe kom tyvärr även förbi bollen och föll på eget grepp. Man kunde ju hoppas på en felaktigt dömd straff FÖR Valencia men inte denna gång heller. Domare Mejuto Gonzalez gjorde rätt bedömning. Efter en dryg kvart spelad kom istället ett inlägg in i Valencias straffområde där Albiol och Ramos olyckligt slog sina kloka skallar ihop, det såg otäckt ut men de båda unga resarna kom strax på fötter igen. De två hade en liten match i matchen, men likt resultatet slutade även den 0-0.

Matchens första gula kort kom efter 18 minuters spel. Mejía klarade inte av Aimar utan tyckte det var nödvändigt att kapa honom. Situationen ledde till en ny frispark för Regueiro som blev bryskt nertagen på sin kant. Inte heller denna frispark ledde till något, Casillas boxade resolut ut bollen. Det kändes som att skrapa en trisslott, vinna 25 spänn, köpa en ny men inte vinna något alls på den. Två fina chanser till ingen nytta, bara smulor och tillknycklade pappersbitar i handen.

Real Madrids försvar verkade darra betydligt mer än Valencias och El Reig blev än en gång kapad, denna gång av Michel Salgado. En snabbt slagen frispark blev farlig men hamnade strax över. Det stora bollinnehav som Real Madrid haft var bortblåst, matchen var öppen och los Ché tog till vara på alla misstag marängerna släppte. Men det gick inte hela vägen in i mål, för dörrvakten Iker Casillas var obeveklig.

25 minuter spelade och Villa kämpar sig fram på högerkanten och blev ordentligt “omkramad” av Mejía. Domaren fick sig en ordentlig utvissling för att han inte uppmärksammade detta men Mejuto Gonzales lyckades hålla lugnet. Han höll sig så lugn att han missade när Sergio Ramos höll i bollen innan det var avblåst, inne i Reals straffområde. Vid Odins öga! Hur kan man missa något sådant?

Nu både gavs och togs det från båda håll och tempot trissades upp. Domaren försökte att inte avbryta för alla småruff, tyvärr blev det rätt mycket pip ändå. I spelsituationen därpå fick Baraja till ett skott från linjen men det täcktes bort på Diogos ben, strax efter var Raúl påpassligt uppe på andra sidan och nickade mot Cañizares men fick till en ofarlig riktining som gick förbi parallelt. Det var inte brist på varken händelser eller dramatik. Bara mål.

35 minuter och Aimar gick nedåt för att möta pass från Baraja. El Pibe sprang sedan som en gasell och blev fälld igen. Frisparken kunde Casillas plocka utan problem. Jag hade hoppats att Pipo skulle ta kliva fram och ta frisparkarna men det var Regueiro som gjorde det denna gång.

37 minuter gångna, Raúl Albiol håller sin namne, nr 7 i Madridtröjan. Gult kort och frispark för marängerna men Baptista slår hårt i muren och spelet böljar fortsatt fram och tillbaka. Det går snabbt över mittfältet och mot mål. Jag får en känsla av att los Ché har något bättre avslut och kreativitet när man har bollen, utnyttjar fler misstag än vad Madridspelarna lyckas göra – då de mest anstränger sig för att behålla bollen, inte skapa farligheter med den.

Angulo gör förvånansvärt giftiga löpningar, gör sin gubbe och lyckas få in ett skott, fast där står en för kvällen utmärkt Casillas och klistrar den. Minuterna därpå gör Angulo ett utsökt cross över mot inrusande Regueiro men uruguayanen är en tåspets försent på plats. Real får ytterligare en chans på andra hållet som denna gång tas om hand av Cañete.

David Villa presenterar sig för Casillas först under sista övertidsminuten. Hans frispark tvingar målvakten till en högoktanig paradón, täckt till hörna. Det vita försvaret lyckas sparka ut och första halvlek slutar givetvis 0-0.

Andra halvlek
Real inledde med att tappa bollen och sparka ner ett par svartvita spelare. Baraja kom igenom och fick på skott med det täcktes ut till hörna.

54:e minuten och Miguel grundlurade Raúl Bravo uppe vid hörnan. Portugisen passar snett inåt mot el Pipo men den gode Rúben skjuter på tok för högt. Quique borde köra en lång skotträning med Baraja och speciellt Regueiro på morgonträningen.

Minuterna tickar på och den franske munken hakade Angulos fot mitt framför Reals målområde. Tyvärr ingen utdelning på denna frispark heller, frustrationen i TV-soffan ökar. De svartvita håller dock tempot och rörligheten så det kändes fortsatt bra i maggropen.

Så var det över på andra sidan planen igen. Baptista sprang in mot Canyete i 60 minuten men han var om än mer frusterad än jag när ytterligare en målchans åter gled förbi. Händerna och blicken mot skyn: por dios!

Míster López Caro gör sitt första byte och tar ut kapten Raúl mot Ronaldo i ett försök att komma igenom kassaskåpssäkra mittlåset Albiol-Marchena. Minuten därpå byts Rufete, aka Boomer, in för Angulo. Alicantinens första insats blir att agera mur och täcka ut en frispark. Därefter kommer Real Madrids första riktigt farliga målchans då Zidane får till ett inlägg som Baptista vräker sig fram och nickar neråt. El Dragón var med på noterna och tog bollen resolut. Det var inte bara Casillas som var het denna kväll.

Mario Regueiro blir nästa man ut från plan, bytt mot Miguel Angel Mista. Shaggy klev in centralt och Aimar drog sig ut till vänster i vad man skulle kunna kalla en typisk Ljungberg-roll. Alla likheter med Arsenal slutar dock här.

Under 69:e minuten börjar det helt plötsligt spelas opera i högtalarsystemet. Ett trevligt initiativ men jag undrar om det var meningen. Det är Fallas och ingen gör större notis om detta. Underligare saker har hänt.

Robinho byttes in i 74:e minuten mot en tröttkörd Zidane som fått slita med närkamper och löpningar. Zizou har visserligen jobbat men jag tyckte mig inte se den tekniska briljans som man skämts bort med under årens lopp. Strax efter byts Cassano mot Julio Baptista, den frusterade besten som nu gjort ännu en mållös match utan att sätta sin prägel på den. Kommer han någonsin bli så bra som han var i Sevilla, i fornstora dagar?

79:e minuten och käre babyface Guti vet att han blir ifrånsprungen av Aimar igen. En ful kapning bakifrån leder till gult kort. Men han räddade förmodligen Real Madrids poäng i den situationen och blir inte särskilt upprörd för det gula han får se. Quique vill inte riskera Aimars hälsa utan byter ut honom mot Aurelio, som har erkänt bra frisparksknorr. Skottet går direkt på mål och blev farligt, momenten därpå likaså, men Casillas är en levande vägg.

Spelet sköljer åter mot Canyete och Robinho fixar ett hårt skott, täckt till hörna. Mista lyckas dunka iväg bollen och det blir åter lugnt i boxen i ett par minuter tills Robinho för andra gången under matchen lyckas rinna igenom och spela fram till Ronaldo på Canyetes högra sida. Marchena var dock på rätt plats, Ronaldo fattade inte att man inte kan springa rakt genom en spelare. Brassen hamnade platt som en pannkaka strax utanför målområdet. Ingen åtgärd av Gonzalez. Rätt så – möjligen kunde han skickat Ronnie av plan för att testa kolestrolvärdet.

Bollen? Den hamnade såklart direkt upp på andra sidan fotbollsplanen. Villa fick dock smaka på Raúl Bravos högra armbåge och domaren dömer frispark. Fabio Aurelio får till ett skott värdigt Buster men den slickar strax ovanför ribban. Situationen efter klackas bollen ut till inlägg av en Valenciaspelare.

Så kommer det som man nästan förväntade skulle hända, så sent som minut 91: en straff utdömd för Real Madrid. Ronaldo väggspelar med Cassano och trixar sig in i området, misstänkt hands som hjälp men siste man blir Canyete som fäller brassen med högerbenet. Domaren pekar mig motvilligt korrekt på straffpunken och Ronaldo lunkar fram. Han lunkar lite till och skjuter... rakt i famnen på el Dragón! Draken är ett stort steg närmre Zamora-trofén och Ronaldo är milsvid från den letale anfallare han en gång varit.

Ett par incidenter senare, som bland annat involverar att Marchena får ett gult kort, slutar matchen abrubt 0-0.

Reflektioner
Kvällens vinnare: FC Barcelona.

Ronaldos målspotteri har kraftigt avtagit, men så har även David Villas. Jag hade förhoppningar om att El Guaje skulle näta ikväll men icke. Måltorka för fjärde matchen i rad. Också därför Valencias vinster uteblivit på sistone?

Domare Mejuto Gonzales får godkänt med ett hårstrå. Trots att han missade några situationer som kunde fällt avgörande för Valencia tyckte jag att han klarade sig från kompensationsdomslut och försökte få flyt i spelet, fast det blev många avblåsningar.

Resultatet innebar en historisk rekordmatch för Valencia som nu är uppe i sexton raka matcher i ligan utan förlust, det bästa någonsin för los Ché! 10 vinster och 6 oavgjorda, men nu måste vinsterna komma igen, oavgjorda matcher ger inte de poäng som behövs.

Roberto Carlos, efter förra matchen mot los Ché:
“Det är inga problem, det är långt kvar i La Liga.”

López Caro, efter denna match:
“Det är fortfarande många poäng att spela om”

Hoppet är det sista som överger marängerna. Den lille vänsterbacken och den tillfällige tränaren har egentligen rätt. Med denna omgång återstår tolv matcher i ligan, det är 36 poäng att erövra och Barcelona, som också har Champions League på agendan, ska klara sig utan sin exceptionella unge spelare Messi. Vägen till ligatiteln står fortfarande öppen, det är trotsallt lite mer än bara en teoretisk chans att knipa titeln.

Resultatet var inte bara poängtapp till Barcelonas förmån. Valencia går förbi Real Madrid upp till en ensam andraplats trots att Madridlaget ligger på samma poäng och har bättre målskillnad. Anledningen är att spanska ligan tillämpar “goal average”; målskillnaden av inbördes möten räknas före total målskillnad!

Real Madrids blåa bortaställ är, citerat min fru, "tråkigt fult". Jag är inte sen att hålla med.

Var straffräddningen det avgörande som får Luis Aragonés att åter kalla Cañizares till La Selección?

¡AMUNT VALENCIA! - BLANC I NEGRE ÉS EL MEU COR