Aston Villa - Blackburn2 - 1
Formsvagt Valencia mot hemmastarkt Sevilla
Ett Valencia utan en enda seger i de fem senaste matcherna beger sig söderut för att ta sig an Sevilla. Att detta blir en svår nöt att knäcka för los Ché behövs det ingen raketforskare för att konstatera. I sin hemmaborg Ramón Sanchéz Pizjuán är Sevilla ruggigt svårslagna och har hittills i år 7 segrar på lika många hemmamatcher, inräknat UEFA cup matcher och Copa del Rey.
Valencias formsvacka och prekära skadeläget har gjort att de finna resultatet vi kunde njuta av inledningsvis på säsongen uteblivit den senaste månaden.
5 raka matcher utan en enda seger, borträknat Copa del Rey-segern, är svart på vitt att allting inte står rätt till med vårt kära lag.
Självklart kan en del av formsvackans djup förklaras av det hysteriska skadeläget som rådde i truppen under en period. Efter regn kommer dock sol och spelare efter spelare börjar återhämta sig och det mörka molnet över truppen börjar skingra sig.
I den senaste matchen skänkte man mer eller mindre bort två givna poäng på övertid när man lät Llorente kvittera Morientes 1-0 mål. Denna poängförlusten var bara en i raden av onödiga och frustrerande poängtapp den senaste tiden, detta fenomen måste botas om man ska va med och kriga om ligaguldet.
Inför matchen mot Sevilla kan vi återigen räkna in både Edu och Vicente i truppen och i senaste matchen gjorde Baraja comeback. Med dessa tre lirarna tillbaka i laget ökas Valencias slagkraft betydligt och jag tror att segermaskinen återigen kommer att börja producera.
Inledningen på säsongen har verkligen varit upp som en sol och ner som en pannkaka ur Valencias synvinkel. Inledningsvis radades imponerande segrar upp i både ligaspelet och Champions League, spelet såg stabilare ut än på väldigt länge och variationen och spelglädjen verkade återigen ha hittat till Mestalla. Förväntningarna skruvades upp något enormt, folk började tala högt om ligaguld och CL final med mera. Inte blev varken förutsättningarna eller förväntningarna sämre eller lägre när en viss Joaquin blev värvad till la capital del Turia.
Efter denna superba inledning kunde det egentligen bara gå åt ett håll, nedåt. Skada på skada drabbade den ena viktiga spelaren efter den andra, till en början lyckades Valencias breda trupp dämpa de värsta effekterna tillfälligt, men verkligheten skulle snart hinna ifatt oss.
Inget lag i världen skulle kunna undanvara 9 landslagsmässiga spelare utan att detta skulle smitta av sig på resultaten.
Kräftgången i ligaspelet inleddes och poängförlusterna radades upp.
Vi har varit längst ner och vänt, vi har varit i djävulens källare, men nu tittar vi uppåt igen. Framtiden ser ljus ut och sjukstugan börjar tömmas.
Man kan dock fundera och undra över varför laget drabbats extra hårt av skador i år? Har det gjort några förändringar i uppbyggnadsträningen? Tränar man för hårt eller för lite? Används spelarna för mycket?
Detta är frågor vi förmodligen bara kan spekulera om. En del av skadorna kan säkerligen ha tillkommit på grund av att vissa spelare matchats för hårt och helt enkelt slitit ut sig. Många av spelarna i Valencias trupp använde sommarlovet till att spela VM fotboll och fick inte den välbehövliga vilan som kroppen kanske behövt.
Otur är ett ord jag ogillar att använda, för mig används ordet otur ofta på grund av att det är en enklare ”sanning” än att erkänna att man själv gjort något fel.
Självklart är det en gnutta otur att skadorna som drabbat Valencia kommit så nära inpå varandra, exempelvis hade vi ett tag alla våra innermittfältare och vänsterbreddare skadade.
Men otur är den lates ursäkt.
Jag hoppas verkligen staben kring laget grundligt undersöker vad man kunnat göra annorlunda och noga tittar på varför och hur vissa skador uppkom. Om inget annat så kan man förhoppningsvis lära sig nånting av denna dystra period vi nu lägger bakom oss.
Trots formsvacka väljer jag att se ljust på framtiden. Los Ché ligger trots formsvackan, eller på grund av den hur man nu se på det, på fjärde plats i tabellen och är absolut inte ljusår ifrån ledande Barcelona. Man har efter imponerande spel avancerat i Champions League och man har även avancerat i Copa del Rey. Skadeläget ljusnar och snart kan vi ställa upp med bästa möjliga lag igen och vi vet ju hur bra Valencia kan spela och hur svårslagna vi är då.
Sevilla då
Att Sevilla så här långt är med och krigar uppe i toppen är inget som förvånar mig. När alla ”experter” bara talat om Barcelona och Real Madrid och i viss mån Valencia, har Sevilla smygande byggt ihop ett väldigt intressant lag.
Man har en bra mix av mer defensivt inlagda spelare som danske Poulsen, attackglada spelare som Navas, Alves m.fl. och med den sylvassa duon Kanoute och Fabiano längst uppe i anfallet.
I buren står en gammal Valenciabekanting nämligen Palop, som enligt mig var ligans bästa målvakt under fjolårets säsong.
Sevillas form ser eller i alla fall såg bra ut, dock med ett litet frågetecken. Senaste matchen mot Racing slutade bara 1-1 och förhoppningsvis, ur valenciaögon, var detta slutet på Sevillas formtopp.
Statistik
Man brukar säga att statistik aldrig ljuger och det ligger säkert en poäng i det men denna gång får vi hoppas att Valencia i alla fall kan bryta en del negativa trender och hyfsa till statistiken mot Sevilla. Det är nämligen ingen rolig syn som möter en om man börjar gräva i historieböckerna.
På 62 möten har Sevilla vunnit mer än hälften, 34 st, medan Valencia blygsamt ståtar med 14 segrar nere i Andalusiens huvudstad.
Förra årets möte slutade med delad pott efter en tämligen tråkig 0-0 match. Senaste svartvita segern på Ramon Sanchéz Pizjuán kom guldsäsongen 03/04. Segern då innebar att Valencia säkrade sitt senaste ligaguld, förhoppningsvis kan dessa minnen framkalla lite extra tändvätska hos de valencianska krigarna.
Sevilla är ligans bästa hemmalag med idel segrar och av deras totala poängskörd på 22 poäng har 15 poäng inspelats på Ramon Sanchéz Pizjuán, detta kan man ställa mot Valencias bortafacit så här långt, blott 5 poäng på lika många matcher.
Mycket hinder i vägen alltså för los Ché.
Uttagen trupp
Målvakter: Cañizares y Butelle.
Försvarare: Miguel, Curro Torres, Ayala, Albiol y Cerra.
Mittfältare: Edu, Pallardó, Baraja, Hugo Viana, Joaquín, Jorge López, Silva, Angulo y Vicente.
Anfallare: Morientes y Villa.
Spelare utanför truppen: Navarro, Mora, Tavano, Moretti, Albelda, Del Horno, Marchena, Regueiro y Gavilán.
Quique har inte lämnat några tecken på hur han kan tänkas formera laget mot Sevilla.
Blir det månne 4-4-2 med formstarke Morientes eller blir det ett något mer defensivt inriktat bortalag á la 4-2-3-1?
Jag hoppas att Valencia kommer ställa upp så här:
Cañizares
Miguel – Albiol – Ayala – Cerra
Joaquin - Edu – Baraja – Silva
Morientes – Villa
Men det är mer troligt att Flores väljer en mer defensiv uppställning inledningsvis.
Matchen - i – matchen
Cañizares contra Palop
Innan lagkamrater som kämpade tillsammans på träningarna.
Nu bittra (nåja) fiender som båda kommer göra allt som står i deras makt för att överträffa den andre.
Joaquin contra Puerta
Joaquins känslor för Sevilla är ungefär som Bin Ladins känslor för USA, snällt sagt de gillar inte varandra. Bakgrunden till detta är givetvis Joaquins alla år i det andra Sevillalaget Betis.
Puerta och Joaquin känner till varandra väl och frågan är vem som går segrande ur striden denna gång?
Kanoute contra Villa/Morientes
Vem av skyttekungarna kliver fram?
Utgången av matchen kan mycket väl avgöras av någon av de här herrarna.
Villa och Morientes står än så länge på vars 5 mål medan Kanoute redan har pytsat 8 gånger och delar skytteligaledningen med bland andra Nistelrooy och Ronaldinho.
Amunt Valencia!
