Mejor qué mal - 22/12
Under juluppehållet kommer ni på SvenskaFans-Spanien kunna följa en ny artikelserie där vi hyllar och sågar spelare och element inom den spanska fotbollen.
En hyllning…
Hyllas dem som hyllas bör, och varför inte då hylla någon som hyllar någon. För att reda ut detta trassliga begrepp så hände något fruktansvärt och magnifikt under samma dag under onsdagen den 20/12 2006. En buss med glada Recreativofans var på väg till huvudstaden Madrid för att se sitt favoritlag möta de mäktiga marängerna på en av Europas mäktigaste arenor, Santiago Bernabéu.
Men ödet hade något annat i förvar för dessa supportrar. En lastbilsförare tappade kontrollen över sitt fordon och kolliderade kraftigt med bussen. Fyra passagerare miste sina liv, däribland busschauffören. På torsdag morgon vårdades fortfarande 17 andra på sjukhus runtom Sevilla- och Huelva-trakterna där olyckan tog plats på en motorväg.
Det spanska fotbollsförbundet ville inte ställa in matchen och någon protest från LFP gjordes inte heller. Matchen skulle spelas, så enkelt var det tydligen.
Givetvis kan man inte påstå att detta berör spelarna personligen i Recreativo de Huelva, men nog krävs det en del av dem för att de skall gå ut på planen den kvällen och spela en match. I ljuset av sådana här händelser brukar man ju säga att vissa saker tappar sin betydelse. Så även en fotbollsmatch som kan tyckas trivial. Men är den det?
Det var den inte för Recreativospelarna som gjorde allt för att skänka en gåva till sina fans och dess anhöriga. Dagen då Recreativo spöade Real Madrid med hela 3-0 på bortaplan kommer för alltid att minnas i den lilla klubben från Andalusien. Men minnet av den 20:e december kommer också att ha en oerhört tung betydelse i klubbens historia.
------------------
En sågning…
I sammanhanget med det som står ovan måste jag medge att detta känns lite mysko. Att ge sig på att såga någon när man skriver om så tunga saker. Även om jag inte sympatiserar med Recreativo som lag så måste jag medge att jag är tagen av olyckan. Men, show must go on som Freddie Mercury sjöng en gång i tiden och då syftet med artikeln är att hylla och såga…ja. Nej, nu kör vi.
Att såga någon är alltid lite prekärt. Man trampar garanterat någon på tårna. Men om det är den person jag har för avsikt att såga som jag trampar på tårna så kan jag ta det.
Södra Spanien har under de senaste åren utmärkt sig för att få fram de extrema talangerna inom spansk fotboll. Det som i den moderna spanska fotbollshistorien började med Joaquín från Real Betis, följdes upp av José Antonio Reyes ifrån antagonistklubben Sevilla. Senare dök ytterligare en Sevillista upp med långt och slemmigt hår. Idag representerar han en annan slemmig klubb, nämligen Real Madrid.
Helt rätt…Det är Sergio Ramos jag pratar om, men om det var honom eller Real Madrid som du trodde att jag ämnar såga så trodde du fel. Jag tänkte nämligen belysa en annan talang från Sevilla; Jesús Navas González.
Fotbollshistorien är fylld med diverse talanger, många med talanger inom mer erkända områden och andra i mer obskyra områden. Gaza var en jävel på att liva upp stämningen på planen, Glenn Hysén på att klippa sönder folks kalsonger, Roberto Baggio på att odla hästsvans och stänka frisparkar och Materazzi på att sparka benen av folk. Det finns ännu en kategori som är till bredden fylld. Kategorin gnällspikar.
Javisst är det uppenbart att ge sig på Jesús Navas. Han är en stor talang, han sticker ut och han spelar för ett topplag i ligan. Det förtar ändå inte det roliga för min del. Är det något jag inte tål så är det spelare som filmar. Inzaghi (den äldre) har väl tagit priset genom alla tider även om den gode Hristo Stoichkov säkert skulle vilja ha ett och annat att säga i den duellen.
Navas är i mitt tycke en av Spaniens värsta idag. Rör honom och han stannar upp och slår ut med armarna, menandes ”Va fan, han får ju inte ta bollen av mig”. Vilken regelbok Navas tolkar utefter kan jag inte svara på men visst är det löjligt? Lika löjligt som att rulla några extra varv på mattan så fort någon sätter in en tackling mot honom.
Filmningarna har faktiskt blivit färre på de senaste åren men jag antar att det går upp och ned i vågor. Eller så har de spanska domarna faktiskt lyckats med något. Hade mitt namn varit Borat hade jag troligtvis lagt till ett NOT, efter föregående mening.
Men den nya trenden verkar vara att gnälla. Navas står i främsta ledet tillsammans med Totti som i Romderbyt för någon vecka sedan kunde ses med byxbenet upprullat under hela andra halvlek. En demonstration över hur synd det var om honom när han fått sig en rispa på låret. Om det var rispan som sved värst eller 0-3 i baken mot ärkerivalen Lazio behöver man inte vara geni för att avgöra. Men nog med det jädra gnällandet, fotbollen har blivit fylld med mesar som inte ens tål att man petar på dem.
Börja lira boll Navas, det är det du är bäst på.
