Höstsummering 2006
Vintermörkret sluter sig tätt omkring oss uppe i kalla Norden, men än ser vi ljuset och än lever hoppet.
Som Valencianist har man sedan ett bra tag tillbaka fått lära sig att leva med hoppet. Det är något med höstsäsongens mitt och Valencia som inte går ihop. Om vi tittar tillbaka i den moderna backspegeln kan vi snabbt se en glimt av säsongen 2001-2002. Valencia öppnade i premiären med att besegra självaste Real Madrid på Mestalla men sedan var det inte överdrivet mycket klang och jubel. Man hade enorma problem med målskyttet och kryssade i nästintill varannan match. Efter omgång 18, innan juluppehållet, hade Valencia det smått osannolika facitet nio oavgjorda. Till det kunde man också tillgodogöra sig sju segrar och två förluster. Som mörkast var det mitt i november, precis som i år, innan man i de två sista matcherna innan juluppehållet vann, precis som i år…
I år tog vi dessutom tre raka ligasegrar innan julvilan men tilläggas bör ju också att vi inte hunnit med att spela lika många matcher den här säsongen. Valencia vände hur som helst på steken under vårsäsongen och fortsatte rida på vågen efter sin starka avslutning på året 2000. Man var nästintill oslagbara under våren och 1-0:ade sig igenom var och varannan match fram till en ligaseger. Jag hoppas på att sådant kan ske igen men då genom ett vackert och vägvinnande spel.
Men nog skall det mycket till om säsongen 2006-2007 skall bli en ny framgångssaga för klubben från Spaniens östkust. 2001 var Valencia, trots en sjundeplats, bara tre poäng bakom ledande Depor när man drog igång vårsäsongen. I år kommer vi vara tio poäng bakom serieledarna Sevilla. Att sedan både Sevilla och Barcelona skall tappa sitt försprång känns föga sannolikt. Real Madrid är fortfarande med i leken och bör inte räknas ut även om folk passar på att häckla marängerna efter 0-3 nederlaget mot Recreativo. Capello har alltid en kortlek i rockärmen, inte bara ett ess.
En grå utveckling
Om vi snabbt skall blicka tillbaka över hur det sett ut under hösten så kan vi minnas en riktigt bra start. Valencia var länge obesegrade i såväl ligan som i Champions League. Man spelade strålande fotboll med både fart och flärd och var giftiga framför målet. Men så kom skadorna. Los Ché höll fanan uppe i mästarligan men började tappa i ligaspelet. En efter en hamnade på skadelistan och när det var som värst satt hela 12 spelare på listan, alla potentiella startelvenamn. Röster om Quiques avgång höjdes absurt nog. Jag har tidigare hävdat att ingen tränare i världen skulle ha klarat de avbräcken som Quique fick. Det står jag fast vid än. När så några väl började återvända från nämnda lista började resultaten ånyo gå rätt väg.
David Silva, vår räddare...
Om det finns någon spelare vars insats under hösten skall hyllas så är det David Silvas. Till en början måste jag medge att jag tvekade över om han verkligen kunde fylla ut nummer 21 efter att Aimar lämnat. Silva hade ingen bra start på säsongen men Quique var tålmodig och gav den unge liraren nya chanser hela tiden. Det gav resultat, så pass bra resultat att David Silva spelade till sig en plats i A-landslaget i vilket han också fick debutera i förlustmatchen mot Rumänien.
När stommen försvann var det denna unga talang som klev fram. Inte betydligt mer rutinerade Ayala eller David Villa eller Angulo eller någon annan med betydligt mer år på nacken och hår på bröstet. 20-årige David Silva gick från klarhet till klarhet och räddade bland annat en poäng borta mot Espanyol då han gjorde sitt hittills enda ligamål.
Med stor tillförsikt ser vi fram emot vad Silva kan uträtta när resten av laget återvänder från skadebekymren.
Kommentarer kring nyförvärven
Inför den här säsongen har Valencia slagit på större än på länge. Ingen drös med italienare även om det blev en i Tavano och inga halvchansningar i stil med Gonzalo De los Santos. Det värvades etablerat vilket faktiskt var en förutsättning för att lyfta ett lag som redan hade en hel del unga talanger och spetskompetens på vissa håll.
- Joaquín:
Av denna man har vi rätt att förvänta oss betydligt mycket mer. Några av våra besökare och så även vissa skribenter i spansk media har ställt sig frågande till Luis Aragonés laguttagningar till spanska landslaget. Man har frågat sig varför inte en lirare som Joaquín fått plats. Det hela är enkelt enligt mitt synsätt. Joaquín har varit usel.
Jag gillar verkligen Joaquín men för mina ögon har jag bilden av Betis-liraren Joaquín. Inte lagspelaren Joaquín som han blivit i Valencia; rädd för att utmana, håller sin kant nästan maniskt och ständigt på halvfart, inte i full rulle som vi var vana att se honom i Betis. Och mest sorgligt av allt har jag ännu inte fått sett ett enda av hans patenterade överstegsfint-med-kanonkuleryck i Valenciatröjan. Skall Joaquín leva upp till epitetet ”världsklass” och ta tillbaka sin plats i landslaget har han en lång väg att vandra under våren. Jag hoppas att han orkar och att inser att man inte måste hålla stenhårt på sin givna roll för att lösa sin uppgift.
- Tavano:
Inte fick vi se honom mycket. Den första halvan av säsongen spenderade italienaren skadad, den andra halvan bänkad. Nu lånas han dessutom ut med en köpoption vilket är Valencias tydliga sätt att säga ”Tack, men nej tack”.
- Morientes:
Ifrågasatt i England och Liverpool och även bänkad. Det krävs en spansk klubb och spansk mark för att Morientes skall bli skyttekung. En riktigt fin höstsäsong har det varit för den pånyttföde ”Moro” som fungerat klockrent ihop med ettrige David Villa. Morientes har också medfört en bredd vi tidigare saknat. Numera kan vi spela 4-4-2 med ett vettigt alternativ jämte självskrivne Villa.
- Del Horno:
Kom skadad och är fortfarande skadad. Förhoppningsvis debut i februari.
- David Silva:
Är inte egentligen ett nyförvärv men förra säsongen var han utlånad till Celta Vigo som plockade honom direkt från canteran. Detta är med andra ord Silvas första säsong i A-laget och vad jag tycker om den vet ni redan.
- Gavilán:
Samma sak som Silva med skillnaden att Gavilán var i Getafe förra säsongen. Även han mycket lyckad och rankas idag som andrahandsalternativet bakom Vicente. Det gör att Regueiro är blott ett tredjehandsalternativ på vänsterkanten.
- Cerra & Pallardó:
Paniklösningarna när hela vänsterkanten och mittfältet hoppade på kryckor. De båda plockades upp från canteran och har gjort stabila matcher utan att varken glänsa eller göra bort sig. Ingen kräver något mer än så.
Carboni, vår nye sportchef, verkar ha medfört mycket i värvningstaktiken. Hans kännedom om lagets styrkor och svagheter har gjort att man värvat precis det som behövts. Att man sedan haft oflyt med skador är ju knappast något som Carboni kan lastas för. Däremot fystränaren som i julklapp förhoppningsvis fått sig en utbildning i skadeförebyggande träning.
Inter framkallar rysningar
Vi har idag ett komplett lag som mycket väl kan gå hela vägen i Champions League. Rutinen finns där precis som talangen och kvalitén i alla lagdelar. Lottningen mot Inter är långt ifrån optimal. Vi har dåliga erfarenheter av att möta dem i utslagningsmatcher. Minns fortfarande med fasa matchen då ”Bobo” Vieri nästan direkt efter avspark sprang igenom Valencias försvar och stänkte in ett mål för Inter. Detta i en match som Valencia var tvunget att vinna och helst hålla nollan i. Blotta tanken framkallar fortfarande isproppar i mina vener. Denna gång kan ”banemannen” heta såväl Ibrahimovic som Crespo eller Cruz eller Recoba eller Adriano. Ja, Inter har ju så löjligt många bra anfallare och en så bred trupp i övrigt att det egentligen inte borde gå för dem att misslyckas med något säsongen 06-07. Men de som följt den italienska fotbollen i några år vet också att ingenting är givet när det handlar om Inter. Det tar vi avstamp ifrån när vi sätter en valenciansk stövel i arslet på italienarna och tar oss vidare till kvartsfinalen.
Valencia är också vidare i Copa del Rey, cupen som ingen egentligen bryr sig om. Inte heller spanska fotbollsförbundet. Los Ché slåss också om en plats till nästa års upplaga av CL i ligan. I dagsläget känns CL viktigast men varför lägga kraft på ligaspelet om vi kan kvalificera oss genom en vinnarplats?
För övrigt anser jag att Real Madrid skall spela gladfotboll, Sevilla skall vinna ligan, Villarreal skall ge fan i Ayala och att Los Ché under våren skall blända fotbollsvärlden med ett strålande spel.
Gott Nytt År på er alla – 2007 blir ett år i svartvitt tecken.
