Mästerligt Valencia!
Syftandes på spelet? Nej!
Syftandes på gårdagens underhållning? Nej!
Syftandes på karaktären? Ja!
Fjärde raka segern var igår kväll ett faktum efter att Quiques mannar besegrat den grinige chilenarens dito. Herr butter, eller Pelle Grinig om man så vill, hade valt att placera sin ”crack” (spanska för fixstjärna) på läktaren. Juán Román fick istället för att slå smörpassar i djupled spendera matchen med att gulla med sonen vilket producenten fångade på bild vid ett antal tillfällen. Schismen var tydlig.
Men det är inte Villarreal detta handlar om även om den gula utbåten lite norr om Valencia ligger varmt om hjärtat (trots rivalstatus). Valencia tog som sagt sin fjärde raka seger, men vackert var det kanske inte.
Spelet i El derbi Valenciana lämnade mycket övrigt att önska. Lite bortskämd var man kanske efter att under helgens gång ha sett både Zaragoza-Sevilla och Deportivo-Real Madrid; två riktigt bra matcher. Men Valencia kämpade till sig en seger och jag kan inte påstå att jag håller med Pellegrini om att resultatet var orättvist. Men givetvis måste han som tränare påpeka det.
Valencia förde för det mesta spelet i matchen. Man skapade också de farligaste lägena. Villa höll sig framme vid ett antal tillfällen och en viss långhårig hippie-liknande högerytter brände öppet mål innan han på en egen märklig retur inte kunde missa sitt andra öppna mål för kvällen.
Faktum (i alla fall för undertecknad) är att segern mot Villarreal innehöll mästarkvalité. Därmed inte sagt att Valencia kommer springa om hela täten och ta guld eftersom man inte bäddat för det i november månad då fyra-raka-segrar-trenden var vänd i den andra riktningen.
Det var mästarkvalité därför att Valencia gjorde precis vad ett mästarlag gör; man spelade utefter matchens förutsättningar, kontrollerade situationen och avgjorde på ett jävla skitmål.
Är det inte så det ofta sett ut när såväl Real som Barça genom åren tagit nesliga poäng i matcher som slutligen lett till en ny blänkande buckla i det redan till bredden överfyllda troféskåpet?
Igår gjorde Valencia precis samma sak, Villarreal får ursäkta men vi tänker inte be om ursäkt för att vi tog tre poäng. Visst, nye Matí Fernández hade några halvchanser och Forlán testade lyckan men så mycket närmre kom inte Villarreal. Valencia genomförde en kämpamatch, slet till sig målchanser (om än inte så många fler än Villarreal) och spelade ett spel som inte tillät motståndarna skapa något. Man var inte effektiva framför målet men gjorde dock en kasse. Ibland räcker det. Försvarsspelet såg ut som under gamla glansdagar.
Att Riquelme saknades i Villarreal var tydligt, men då får det vara Riquleme i form så egentligen tycker jag Pellegrini gör helt rätt i att bänka honom. Allt för många storstjärnor lever på gamla meriter. Dagsformen bör avgöra, eller hur Raúl?
Mästarkvalité var det som sagt. Frågan är om Valencia kan rida på vågen nu efter helgens omgång då samtliga toppkonkurrenter tappade poäng utom Zaragoza. Med lite flyt kan det gå hela vägen. Innerst inne är man obotlig optimist, men utåt säger jag att det inte finns en chans att Valencia blir mästare i år.