Februari; avgörandets månad
Valencia går i samband med månadsskiftet in i en väldigt viktig period med hänsyn till utgången av säsongen 2006/2007. Månaden inledds med tre matcher mot lag på den övre halvan i tabellen och som grädde på moset spelas första kvartsfinalen av två i Champions League mot Inter.
Att sammanfatta januari månad för los Ché år 2007 är tämligen enkelt: strålande! MEN med två undantag, det ena viktigare än det andra. Sex raka segrar (sviten inleddes visserligen i slutet av december) och stundtals riktigt fint spel kan inte annat än resultera i höga betyg och nöjda fans. De två svarta undantagen jag tänker på är; för det första hemmamatchen i Copa del Rey mot Getafe som förlorades med genanta 2-4. Så illa får laget ALDRIG uppträda inför sin trogna hemmapublik på Mestalla. Jag kan dock erkänna att uttåget ur den inhemska cupen i år inte kändes särskilt tungt med tanke på att de känns bättre att laget lägger allt krut på ligan och Champions League spelet. Den andra parentesen under en annars strålande månad är senaste ligamatchen borta mot Betis och då framförallt den andra halvleken. Los Ché inleder piggt och tar programenligt ledning genom nytt mål av Villa, Betis tilläts kvittera (om än i offsideposition) och man går till pausvila med ett oavgjort resultat. Jag räknade i det läget med att de skulle vara ett hungrigt Valencia som skulle inleda den andra halvleken i ett frustande tempo, göra två mål och döda matchen. Istället fick vi se en uppvisning av förvirrade spelare med inga större viljor att lämna Sevilla med tre poäng. Motivation slår alltid klass och detta fick vi ännu en gång bevis på då Betis fullt rättvist gått segrande ur striden. En förlust i sig kan man köpa ibland så länge spelarna visar glöd och vilja matchen igenom, det kan man inte anklaga de svart-vita för i denna match. Mera som sänder ut lite fler oroväckande signaler är Quiques uttalande efter matchen som till största del handlade om Betis offsidemål istället för att kritisera den egna insatsen under den andra halvleken. Lite självinsikt señor Flores vore nog inte helt fel.
Den stora frågan nu är om det var en tillfällig svart dag eller om det är så illa att laget är på väg ner ifrån sin formtopp? De närmaste veckorna kommer ge oss alldeles uppenbara svar på denna frågan. Slutspurten på ligan inledds och det gäller att hänga på från början och inte ge motståndarlagen onödigt stort försprång i kampen om ligatiteln.
Något annat man kan grubbla över är fotbollen betydelse över ens liv. Hur kan en skithalvlek i Sevilla förfölja ens liv flera dagar efteråt? Väcka en vissa nätter och hålla en vaken flertalet andra. Jag antar att det är just detta som är tjusningen med fotboll, efter segrar lever man på små rosa moln och efter förluster så förföljer det tunga regnmolnet dig.
Redan nu på söndag är det dags för en otroligt viktigt match när Valencia tar emot Atletico hemma på Mestalla. Lagen har lika många poäng innan matchen och parkerar på plats 4 och 5 i tabellen, med 6 poäng upp till ledande Barcelona. Det vill säga att laget som går segrande ur striden fortsätter att hänga på i toppen medan förloraren tappar viktig mark. Personligen känner jag att det är nu eller aldrig för Valencia, förlust mot Atletico och ligatiteln hamnar inte i Solers prisskåp i vår. Vinst däremot och man är med i matchen rejält, framförallt med tanke på att man två veckor senare tar emot just Barcelona på Mestalla.
I omgången efter (10-11/2) får los Ché chans till revansch då man åker till huvudstaden för att möta Getafe. Ett perfekt tillfälle att samtidigt som man tar tre viktiga poäng revanschera sig för den försmädliga cupförlusten på hemmaplan en månad tidigare.
Helgen den 17-18/2 är det stormatch på Mestalla. Regerande mästarna Barcelona kommer på besök och Valencias vara eller icke vara i toppstriden kommer till sin spets. En repris av fjolårets match på Mestalla då Villa skrämde Valdes och sänkte Barca skulle inte jag tacka nej till. Det svåraste inför denna match kan bli, hur konstigt det än låter, att få spelarna fullt fokuserade på just denna match. Bara tre dagar senare väntar nämligen kvartsfinal i CL mot Europas formstarkaste lag, Inter!
Quiques kanske viktigaste uppgift denna månad blir därför att se till att hålla spelarna koncentrerade en match framåt och att till varje match gå ut med fullt fokus på dagens motståndare, annars kan februari bli en obehagligt mörk månad.
Quiques förmåga att leda laget har diskuterats flitigt under framförallt hösten och denna diskussion återkom efter debaclet i Sevilla. Frågan många ställer sig är om Flores är den tränaren som kan ge Valencia titlar? Att Quique är en bra tränare är det säkerligen ingen som tvivlar på längre men har han kapacitet att plocka fram de extra procenten hos spelarna som krävs för att bärga titlar? Personligen tror jag inte att kalifen besitter dessa kvalitéer. Men Flores får vårsäsongen på sig att bevisa mig fel, ett tränarbyte innan säsongens slut vore inget annat än idiotiskt. Skulle Quique däremot misslyckas i både CL och i ligan i vår har styrelsen inget annat val än att leta efter en ny Mister. Pellegrini i Villareal sägs ligga bra till om så blir fallet.
Skadeläget ser fortfarande ljust ut, även om Baraja blir borta cirka 3 veckor på grund av skadan han ådrog sig på träning. Förmodligen (förhoppningsvis) så var förlusten i söndags en väckarklocka för både spelare och ledare. Bara för att laget är i bra form finns det inga enkla matcher och inga matcher vinns av sig själv. Kan los Ché ta med sig spelet ifrån den första halvleken mot Betis, krydda detta med den stabila defensiven och fantasifulla offensiven ifrån januarimånad så tror jag vi har ett seger recept även för årets andra månad.
Februari kan sluta i två helt skilda scenarion, i början av mars kan vi vara serieledare och ha ett grymt utgångsläge i CL-kvarten eller så blir solen mörk och vi har halkat efter i tabellen samtidigt som Zlatan gjort hattrick. Själv väljer jag bara att se den positiva och ljusare bilden, Zlatan sänker aldrig Valencia och Daniel Kristiansson kan inte få rätt angående Villareals tabellbyte med Valencia, den hundralappen unnar jag hellre konkurrenten Real Madrids Kviborg!
Sanningens ögonblick har kommit och i februari väntar oss fyra matcher på liv och död. Ateltico, Getafe, Barcelona och Inter är alla hinder på vägen mot en ny framgångsrik era. Det är dags att återigen erövra Europa och knäppa katalaner och maränger på näsan.
Källor: www.superdeporte.com, www.valenciacf.es
