Den turiska trähästen
Gästskribenten Palop är tillbaka med en ny krönika med kopplingar till antikens Grekland. Läs och njut...
”Vapen sjunger jag om och hjälten som flyktig från Trojas kuster av ödet drevs till Laviniums strand och Italien. Länge, förföljd av Junos hat och långsinta grymhet var han en lekboll till lands och sjöss för himmelska makter[…]” Hjälten som omnämns i citatet från inledningen av Italiens nationalepos Aeneiden är Aeneas, en man som befinner sig på ett vredgat hav, vilket senare lugnar sig. Han hamnar på Afrikas kust innan han dras in i nya äventyr och eposet fortsätter. Men låt oss lämna hans kommande äventyr, låt oss även lämna hans nuvarande äventyr. Låt oss fokusera på varför han tvingades lämna Troja och hur det gick till…
Slaget om Troja känner vi närmast från Iliaden, första delen av Greklands nationalepos, där slutar dock berättelsen mitt i den brinnande striden. I Aeneiden berättar Aeneas hur historien förlöpte, hur detta ointagliga Troja intogs. Borgen eller fästningen som skulle stormas stoppade allt. Som en stor vågbrytare tornade den upp sig och grekerna bröts som vågor vid varje försök att inta fästet. Striderna och belägringen skall enligt legenden ha varat i närmare 10 år innan mönstret bröts och något hände. Vad var det då som bröt dödläget?
Eneus, en av de grekiska kämparna på plats, lyckades uppbringa en krigslist – en gigantisk, ihålig trähäst byggdes, vilken fylldes med de tappraste grekiska krigarna under ledning av Odysseus. Resten av styrkorna begav sig till sina skepp och avseglade från kusten. En man lämnades dock kvar, en man som skulle spela rollen som kvarlämnad desertör och få trojanerna att släpa in hästen i staden. Detta görs, i lönndom har dock de grekiska skeppen lags sig för ankar i en bukt precis utanför synhåll från kusten. Trojanerna som var övertygade om att grekerna tröttnat på belägringen, ställde till med en stor fest för att fira grekernas avtåg. Under mörkrets fall och i skydd av detsamma seglade grekerna tillbaks mot Troja redo att angripa staden så fort portarna slogs upp. Portarna slogs också mycket riktigt upp. Medan trojanerna sov ruset av sig smög sig krigarna ut ur hästen och öppnade stadsportarna åt den grekiska hären. Varpå staden intogs och jämnades med marken.
Inter anno 2006/07 ser verkligen starka ut. Statistik kan ljuga, men i detta fall är jag villig att medge att den talar klarspråk; 23 matcher, 20 vinster, 3 oavgjorda och förlustkolumnen gapar tom. Men hur paradoxalt det än låter så kan det vara just dessa kolumner som talar till vår fördel…
Mitt under matchen mot Barcelona slog det mig att Quique Sanchez Flores håller på och bygger något, ritningar och linjer såg ut att vara minutiöst genomarbetade. Millimetrarna utmätta med en kirurgs precision. Han genomförde givetvis inte operationen ensam, han flankerades av 11 medarbetare som inte för en sekund släppte koncentrationen, så när som just en sekund, ett missöde som dock inte hade betydelse för matchutgången, vilken ur ett kirurgiskt perspektiv var en skönhet. Jag vill ändå se detta första bygge som en prototyp, en lyckad sådan. Det verkliga bygget hoppas jag vi får se ikväll.
… Giuseppe Meazza, en stadion som, eller rättare sagt ett fäste för ett lag som gått fram som en vågbrytare under en väldigt lång tid. Allt motstånd har brutits ner, som grekerna som föll utanför Troja. Utifrån ser Giuseppe Meazza ointagligt ut;
Vad händer om den magiska kolumnen från seriespelet i bakhuvudet, och om tron på det ointagliga fästet växer sig för stark?
Vad händer om segerns sötma och de redan spelade matchernas triumfer ligger som ett suddigt skimmer framför blicken?
Vad händer om skeppet från Turia inte upptäcks i tid?
Jag sätter mitt hopp till den magiska kolumnen, att den skapat en falsk säkerhet, eller vad grekerna skulle ha kallat; hybris.
Jag sätter mitt hopp till att motståndets serieframgång blir en jobspost när den slår bakut, att osäkerheten innerfinner sig när det inte går som det brukar.
Jag sätter mitt hopp till Quique att han, likt Eneus, skapat en mästerlig konstruktion och att han, liktsom Eneus, lyckats fylla detta bygge med ett tappert manskap, som under ledning av vår Odysseus, anser att 3 års väntan äntligen är till ända. Nu är tidpunkten kommen och belägringen över.
Jag sätter mitt hopp till förvåningen när bygget öppnas och 11 turier i helsvarta rustningar stormar fram.
20.45 öppnas portarna till Giuseppe Meazza.
20.45 drar en vindil genom den italienska kvällen, ett knarrande ljud bär den med sig
20.45 rullar den Turiska trähästen in.
