RESEREPORTAGE: Ett förlorat kreditkort, 260 Euro fattigare – men fan så mycket lyckligare…
Undertecknad befinner sig tillsammans med ett par hundra Sevillistas utanför Coliseum Alfonso Perez i Getafe. Sångerna ekar, folket är oerhört trevliga och om jag inte minns helt fel avlägger jag en kommentar i stil med ”det här är nog det bästa jag varit med om” till min resekamrat!
"Vamos mi Sevilla, Vamos campeón…Vamos mi Sevilla, Vamos campeón… "
Klockan är runt 15.30 söndagen den 25 februari och undertecknad befinner sig tillsammans med ett par hundra Sevillistas utanför Coliseum Alfonso Perez i Getafe. Sångerna ekar, folket är oerhört trevliga och om jag inte minns helt fel avlägger jag en kommentar i stil med ”det här är nog det bästa jag varit med om” till min reskamrat Hagge, alias Harald…
… MEN, ett stort MEN, vi tar det från början. Jag och Hagge, tillika arbetskamrat i Kristianstad, begav oss till Sturup den 24 februari för att sedan 20.45 lyfta med Ryanairs plan med destination Madrid. Under resans gång blev det en del godheter från det eminenta utbudet av alkoholhaltiga drycker. Ska tillägga att på både ditresan och hemresan fungerade allt perfekt och det var en trevlig personal. På Ryanairs flygningar är det inte numrerade platser så jag och Hagge hamnade på varsin sida om mittgången – vilket genidrag. Charmören och fotbollsälskaren Hagge (Newcastlesupporter, förhoppnings klappar hjärtat en del för Sevilla också) lyckades komma oerhört bra överens med två mexikanska damer som sedan även guidade oss rätt i Madrid.
Hagge med dom två mexikanska damerna.
När vi landade på Barajaflygplatsen i Madrid var vi lite sådär lagom varma i kläderna. Vi satt oss på tunnelbanan (det är oerhört billigt att åka tunnelbana i Madrid, 6 euro för ett 10-kort vilket räckte gott och väl under tre dagar) in till centrala Madrid för att sedan ta oss vidare med taxi till vårt vandrarhem. Vi checkade in vårt, om än lilla, bagage för att sedan gå ut och känna på nattlivet i Madrid. Under kvällen hade det ju spelats ett helt ointressant derby mellan Atlético och Real, så det var kanske extra livat just den lördagen. Vi fortsatte vårt partajande och kvällen var oerhört lyckad…
…Fram tills det att vi vaknar upp 12.30 på söndagen. För undertecknad blev det kanske lite mycket av det goda på lördagen, vilket skulle uppenbara sig ganska snabbt. Vi hade beställt biljetterna via ett företag på Internet och dom skulle finnas på hotellet under matchdagen. Från början var 08.00 (för att försäkra oss om att biljetterna kommit till vandrarhemmet) ett planerat klockslag att slå upp ögonen på, vilket visade sig skulle bli en omöjlighet.
Väl när vi vaknade rusade Hagge ut i receptionen för att kolla biljetterna, samtidigt som jag inventerade mina saker, plånbok, pass etc. Just då visste nog ingen av oss att den kommande timme skulle bli en rejäl mardröm för oss båda. Jag upptäcker att plånboken, med ungefär 100 euro och ett kreditkort i, är spårlöst försvunnen samtidigt som Harald konstaterar att biljetterna (värda 220 euro) inte dykt upp på grund av diverse strul. Åtgärder? Jag slänger i väg ett sms till sambon hemma i Sverige för att spärra mitt kort, samtidigt som vi panikartat sätter oss i en taxi till Getafe (ca 20 minuters resa från centrala Madrid) för att försöka få tag i biljetter. Det uppenbarar sig ganska snabbt att det inte är några problem att få tag i biljetter (60 euro för två biljetter). Dessutom fick vi biljetter till Sevillasektionen – vilket skulle visa sig vara värt en rejäl ångest och bakfylla, en och annan förlorad euro samt ett förlorat kreditkort. Så oerhört j^^^a STORT var det.
Ställning: Stiff-Madrid -210 Euro
Undertecknad tillsammans med ett gäng Sevillistas som vi umgicks med före och under matchen.
Efter att vi fått tag i två biljetter begav vi oss mot en pub för att skölja ner den värsta ångesten – men samtidigt börja ladda inför match. Debaclen från tidigare är som bortblåsta och humöret stiger sakta men säkert för att nå sin topp utanför arenan. Vi är tillbaks till 15.30-snåret och vi har precis lämnat puben för att bege oss mot arenan. Sångerna ekar på Getafes gator och strax efter vi kommit till arenan utbryter ett enormt jubel. Det visar sig att Sevillas buss anländer till arenan. Mäktigt! Vad jag dock inte vet är att det ska bli än mäktigare om bara ett par minuter. Utanför Sevillasektionen springer vi nämligen på självaste Del Nido… Vi grabbar kameran och lyckas få en bild tillsammans.
Hagge, Del Nido och Stiff utanför Coliseum Alfonso Perez
Efter lite vimmel och några bärs utanför arenan beger vi oss in på stadium och hittar ett par bra platser ganska högt upp på sektionen. På hela Sevillasektionen kan det kanske vara ungefär 600-700 Sevillistas. Trycket på läktaren under matchen är helt okej för att vara en bortamatch.
Efter matchen känns 0-0 resultatet som en besvikelse bland de allra flesta Sevillistas, inget undantag för mig. Dock är känslan av att få stå bland alla dessa rödklädda supportrar så stark att resultatet kommer i skymundan den här dagen.
Efter matchen blir det hemfärd till vandrarhemmet och döm av min förvåning när jag på tågstationen märker att jag tappat 50 euro till. Vad är det som händer egentligen? Aja det är bara att bryta ihop och konstatera följande:
Ställning: Stiff-Madrid -260 Euro
Coliseum Alfonso Perez
Vi repar dock nytt mod och dagen därpå besöker vi diverse ”viktiga” monoment i Madrid och är allmänt ”turistiga” av oss. Det fick faktiskt även bli ett besök på Santiago Bernabéu stadium vilket var en väldigt mäktig och fin arena. Helt klart värt ett besök om man är i Madrid, även för en Sevillista. Efter en lång dag på Madrids gator fick det bli ett par avkopplande timmar i allrummet (datorer, musik, soffor, bar) på vandrarhemmet. Ett par lugna timmar – trodde vi. Plötsligt ser jag två spanska killar komma fram till mig och fråga ”are you Stiff”? Chockad som man blev så insåg jag ändå ganska snabbt att det var två medlemmar av SevillaGrande som är bosatta i Madrid. Anledningen till att dom visste var vi bodde var att jag ett par veckor tidigare pratat med dom via MSN för att höra mig för lite om staden och om var Sevillasupportrarna eventuellt träffas i Madrid innan match. Det visar sig vara två otroligt trevliga människor.
José, Hagge, Quique och Stiff.
Anledningen, vilket var en självklarhet för dom bägge (!), till att dom kommit till vandrarhemmet var för att välkomna oss till Spanien och överlämna en SevillaGrande t-shirt och diverse accessoarer. Dom tyckte det var otrolig stort att en Svenskt åkt till Madrid för att se Sevilla spela. Om det var stort gjort av oss att åka till Madrid så går det inte att beskriva vad de här två killarna mäktat med. Det var ett sådant stort ögonblick för mig så det är svårt att uttrycka sig. Att förlova mig med min Sara var stort, men jag vill lova att det här inte var långt efter… :-) Nu får jag väl räkna med soffan ett par nätter.. Kvällen fortskred och nådde sin höjdpunkt när jag fick äran att bli stolt medlem i SevillaGrande.
Quique och José bjöd också på en hel del rolig, och kanske mindre lämplig, kuriosa om spelarna i Sevilla. Jag kan bjuda på en del trevlig läsning, visste ni t.ex:
…att Aitor Ocio bara dricker öl och då sorten Heineken?
…att Renato är som en ”pappa” till Daniel Alves när dom är ute på krogen?
…att Christian Poulsen skrev på för Sevilla för att hans fru föredrog Spanien framför Italien och Milan?
…att ” Monchi”, för sina värvningar av Baptista, Alves, Renato och Adriano är betydligt mer populär än Del Nido?
…att spelarna alltid går ut på puben ####### efter att man spelat match i Madrid? ;-)
Sanningshalten i påståendena får kanske tas med en nypa salt men man märkte att Quique och José var två Sevillistas som hade benkoll på saker och ting.
Vi avrundade kvällen och undra på om att jag somnade med ett leende på läpparna den natten. Visst 260 euro är mycket pengar att bli av med, ett kreditkort mindre är alltid problematiskt M-E-N… att ha fått uppleva allt det här är så oerhört mycket mer värt än pengar.
Éste es amor verdadero!
Slutresultat: Stiff-Madrid, behöver jag ens nämna något om vem som gick segrande ur striden?
Un grande agradece a Quique y a José de SevillaGrande!!
Också ett stort tack till min resekamrat Harald!!
