Matchkrönika: Sevilla-Racing Club 0-0
En slags matchrönika i stället för matchrapport: Återigen missar Sevilla att gå upp i serieledningen då Barcelona halkat..
Ja, vad skall man säga? Ibland vill det sig inte. Problemet är att det inte har velat sig i dessa situationer flera gånger tidigare när Barcelona tappat poäng och vi haft chans att gå om.
Vad det beror på kan man ju spekulera i. Brist på vinnarskalle? Slitna spelare? Otur? Fokus på cuperna? Motvind och uppförsbacke?
I mina ögon beror det på två saker. Nummer ett är både märklig och viktig, jag får nämligen känslan av att Juande Ramos tycker att UEFA-cupen är viktigare än ligan. Varför skulle han annars vila Kanouté och Kerzhakov, som varit våra vassaste anfallare på sistone? Jag anser att det är helt fel fokus. Skall man prioritera något just nu, vilket man måste eftersom vi fortfarande är med i alla tre tävlingarna i år (ligan, CdR och UEFA) skall vi prioritera ligan. Vi vann UEFA-cupen förra året, det finns inget att bevisa där. Copa del Rey i all ära, men det är inte särskilt viktigt, åtminstone inte i närheten av lika viktigt som ligan. Omprioritera! Full fokus på ligan från och med nu!!
Nummer två är lite flummig, men jag tror att truppen på något slags kollektivt sätt är nervösa för ligaledningen. Vi gillar att jaga, inte att bli jagade. Hela klubben har de senaste åren präglats av detta. Våra största ögonblick har vi haft när det sett hopplöst ut. Detta har varit fallet i både ligan och UEFA-cupen, både tidigare säsonger och i år. Underdogidentiteten är stark, tyvärr för stark. Då hjälper det inte att del Nido går ut och höjer rösten om att vi är världens bästa klubb, att Rijkaard skulle få träna b-laget osv osv.
Nåväl, 9 matcher återstår och vi är fortfarande god tvåa. Tyvärr har den lilla luckan som vi och Barcelona hade tidigare i år krympt betänkligt och vi har de vita från huvudstaden flåsande i nacken, bara en poäng efter. En CL-plats var målet inför säsongen och det känns fortfarande som ett trovärdigt mål. Det vore dock riktigt frustrerande att släppa taget om titelkampen efter en så makalöst fin säsong. Jag tror visserligen att vi kommer vara med och slåss ett bra tag till. Vi har ett tufft schema, vilket paradoxalt nog i mina ögon gynnar oss, vi är de stora och svåra matchernas lag. En trepoängare borta på Mestalla i nästa omgång känns faktiskt till och med mer rimligt än känslan jag hade inför Racing hemma idag.
Efter Valencia borta har vi två raka hemmamatcher, Bilbao och Espanyol innan det är dags för stormöte borta mot Real Madrid. Efter det väntar Huelva (h), Depor (b), Zaragoza (h), Mallorca (b) och slutligen Villarreal (h).
Jag tror att vi under alla omständigheter klarar en CL-plats. Jag tror till och med att vi klarar att direktkvalificera oss till CL. Ligaseger då? Nja, never say never men Barcelona är fortfarande favoriter till guldet men titeln är deras att förlora! Vinner vi ligan (och måtte jag inte jinxa det nu) så gör vi det i sista omgången. Som en kapplöpningshäst på upploppet ger vi allt i slutet och hoppas att ledaren halkar till så vi kan gå om!
Matchen då? Ja, kraftigt bollinnehav, bättre spel, fler målchanser och ett felaktigt bortdömt mål av Chevantón (mycket snyggt mål för övrigt). En annan dag hade det varit tre poäng men ikväll ville det sig inte. Otur eller brist på vinnarskalle? Den som det visste..
Truppen (442):
Cobeño
Dani Alves-Escudé-Aitor Ocio-Dragutinovic (68)
Jesús Navas-Maresca-Renato-Puerta
Chevantón (60) - Luis Fabiano (68)
--------------------------------
Duda (68)
Kanouté (68)
Kerzhakov (60)
