Sista chansen i guldruschen
För både Valencia och Real Madrid är matchen på Santiago Bernabéu stadion oerhört viktig. Det handlar om att greppa det berömda sista halmstrået i jakten på framförallt Barcelona i ligatoppen.
Vi har nu kommit fram till ett sista vägskäl känns det som. Klyschan vinna eller försvinna har aldrig känts mer aktuell än den gör inför kvällens match. Det är som om vi sitter på tågstationen och från högtalarna hörs en trevlig men stressig röst ”Sista utropet för resande mot Ligaguld 2007”. Det är nu eller aldrig. En förlust mot Real Madrid och säsongen 2007 slutar även den i moll, ännu ett år utan någon titel.
Att det är en viktig match är det ingen som direkt sticker under stolen med och det känns skönt att slippa alla dåliga ursäkter såsom ”det är bara en match som alla andra”. Istället bekräftar exempelvis Morientes i Valencia och Raul i Real (det gamla radarparet!), "för att va med i titelracet så krävs det en seger". Förväntningarna på en match mellan huvudstadslaget och Turias stolthet är vanligtvis skyhöga, årets förutsättningar har eldat upp stämningen inför matchen ytterligare.
Det är inte heller längre bara ligaguldet som vi kämpar om. Förloraren i Madrid försämrar även sina chanser att knipa en direktplats till nästa års Champions League, vilket för båda klubbarna vore en smärre katastrof. Förhoppningsvis blir inte pressen på att inte förlora större än viljan att vinna. Ett oavgjort resultat vore som en förlust för båda lagen och en gåva till Barcelona, Sevilla och Zaragoza.
Det diskuteras domare. Valencia är rädda att Perez Lasa inte ska lyckas stå emot trycket ifrån hemmapubliken. Man fasar även över att det blir Valencia som kommer att få lida för den orättvisa domarbehandlingen Real Madrid fick motstå i förra omgången. Jag hoppas innerligt att denna match kommer att avgöras på grund av fotbollskvaliteter och inte av mannen i svart.
Det pratas skador. Valencia har, som vanligt, en gediget lång skadelista och får ändra om och justera i startelvan. Det är numera snarare regel än undantag. Det som, däremot, absolut inte fick lov att inträffa, hände under veckan. Villa i förtrollande form blev sjuk. Skillnaden mellan seger eller förlust i Madrid, skillnaden mellan att fira ett ligaguld eller förberereda för UEFA-cupen, kan mycket väl bli David Villas vara eller icke vara på Santiago Bernabéu.
Hjärnornas kamp. Varken Flores eller Capello lär vinna något tränarpris för att de bjuder på den mest underhållande fotbollen. I själva verket anklagas deras taktiska upplägg ständigt för att vara tråkigt och alldeles för defensivt inriktat. När dessa två taktiker då möts så borde väl den logiska utgången vara en tillknäppt, låst match, med få målchanser och inget skönspel. Jag tror snarare det kommer att bli precis tvärtom. Så sätt er bevkämt i TV soffan och förberedd er för 90 minuters fotbollspropaganda! Den som vågar kommer att vinna. Den som har det berömda ässet i rockärmen och kan kan bjuda på något exceptionellt kommer gå vinnande ur denna tråkmatchen.
Så många gånger tidigare under säsongen har vi lurats in i falsk trygghet av vårt älskade lag. Möjligheten att haka på i toppen har legat där på silverfat men har, helt i onödan, slarvats bort.
Så är känslorna nu mera försiktiga och mer rationella? Nej inte alls. Kalla mig naiv men mina förhoppningar är större än nånsin, min tro på årets Valencia är kolossal och inte blev den mindre efter segern mot Sevilla senaste.
Men vi har gått i fällan förr, en imponerande seger omgången innan har följts upp av ett riktigt bottennapp i matchen efter.
En schizofrenetisk känsla sköljer över min kropp inför matchen. Tidigare besvikelser finns där i bakhuvudet men jag vill inte låta de dominera idag, jag vill känna att vi är med, jag vill ha mina himmelshöga förväntningar på kvällens match. Då tar jag hellre smällen rejält runt midnatt.
Det är väl det här som är tjusningen med fotboll. All förväntan, ovisshet och ångest. Förhoppningarna som byggs under en hel säsong kan komma att krossas skoningslöst på ett par timmar. Ren glädje ena stunden kan förändras till skär förtvivlan på bara några sekunder.
Vem blir kvarlämnad på perrongen? Vem griper sista halmstrået? Vem är beredd att bryta den katalanska trenden? Vem kliver fram och avgör? Ikväll runt midnatt vet vi svaret.
Det är nu det gäller. Det handlar om att vara bäst när det gäller som mest. Det handlar om att ha en större vinnarinstikt än motståndaren. Det handlar om att ha en lagmoral som kan bestiga berg. Det är dags att visa lagets inre styrka.
Det är dags att hoppa på tåget.
Våga vinna Valencia!
A por ellos, ooeee!
