StartspanienLa LigaValenciaInför derbyt: När lillebrors ego växer

Inför derbyt: När lillebrors ego växer

Det är dags för heta känslor i Valencia på lördag. Det är nämligen åter en gång dags för ett Derby Valenciana.

Som göteborgare och ÖISare sedan födsel minns jag glansdagarna i början på 2000-talet. Dagarna då Örgryte IS kunde få titulera sig bäst i staden mot stora stygga storebror IFK Göteborg. Små saker, men ack så viktiga för oss supportrar. Det är ju trots allt de små sakerna som utgör helheten för känslan av ett lag, och vad kan vara bättre än att få smälla storebror över fingrarna?

Villarreal är en klubb som vuxit enormt sista åren. Från att ha varit ett mittenlag när laget kom upp till Primeran har man successivt gått och blivit ett riktigt topplag. Jag provocerade lite innan säsongsstarten och tippade dem på plats 14 för att jag inte riktigt trodde på materialet Pellegrini förfogar över, men El Submarino Amarillo har under säsongen gått från klarhet till klarhet. Rossi presterar grymt och Nihat öser på framåt också. Värvningen av Capdevila kan också visa sig vara en av säsongens bästa, alla kategorier.

Framgång föder också självförtroende
och i dagsläget är Villarrealfansen omåttligt självsäkra. Missförstå mig rätt bara, jag unnar dem det, för trots lokalrivaliteten mellan mitt Valencia och Villarreal så ligger de gula mig varmt om hjärtat också. Men…det går ju aldrig så långt att man vill unna dem en seger i ett derby. Ack nej!

Höstens derby, och tillika premiärmatchen på Mestalla, sved enormt. Valencia blev utspelade inför sin egen publik när Villarreal slaktade in tre bollar i nätet. Valencias prestation trodde man då var ett undantag, men som det visade sig senare framöver så var det inte det. Resultatet var kanske också i högsta grad ett undantag. Det brukar vara väldigt jämnt mellan de båda lagen och det är sällan det blir mycket mål i derbyna. Min kollega på Villarreal-redaktionen gjorde en statistisk sammanställning och menade att Villarreal hade ett litet statistiskt övertag totalt sett…Det blir dags att smälla lillebror över fingrarna redan nu:

	Ligan			CdR			UEFA			Totalt
	Val	Lika	Vil	Val	Lika	Vil	Val	Lika	Vil	Val	Lika	Vil
El Madrigal	2	2	4	1	0	1	0	1	0	3	3	5
Mestalla	5	1	3	1	1	0	1	0	0	7	3	3
Totalt	7	3	7	2	1	1	1	1	0	10	6	8

Visst stämmer det om man ser till El Madrigal, men Valencia är fortfarande i topp på Mestalla och totalt sett om man räknar alla tävlingsmatcher som lagen mötts i. Så allt som allt är det statistiskt bevisat att det är jämnt mellan lagen men Valencia är alltjämnt det bättre laget i statistiken. En Villarreal-seger på lördag kan utjämna skillnaderna ytterligare något och i dagsläget känns det som det är hög risk för detta.

Det är svårt att kräva
av så många nya spelare att de skall visa någon derbykaraktär till helgen. Få är uppvuxna med den och de enda spelarna som på fullt allvar kunde känna något extra och inspirera sina lagkamrater är sparkade. Albelda som är uppvuxen i klubben och trotjänaren Angulo som dessutom kom från Villarreal strax innan sekelskiftet.
Men de flesta fotbollsspelare vet när det är derby. Det är något speciellt. Man behöver faktiskt inte känna klubben eller rivaliteten så noga för att komma in i känslan. Ibland räcker atmosfären till för att inspirera en spelare. Så det som nu rivits ut ur väggarna hos Los Ché av Koeman, hoppas jag kompenseras med ett jäkla kämpande och slit på lördag. En förlust är inte ett alternativ. Det är inte acceptabelt att ta stryk mot lillebror i två matcher under samma säsong.

Fram med viljan, fram med hjärtat – Amunt Valencia!

(Källa: Valenciacf.es)