"Ju mer jag tränar desto mer tur får jag"
Att Higuain inte gjorde mål är till och med mer förvånande än att Arizmendi var den som satte den sista bollen. Men gör man inte mål därifrån så förtjänar man inte att göra mål.
Hur man än vrider och vänder på det så går det inte att finna någon förklaring på varför veckan som gått har varit som den har varit. Valencia började säsongen med att vinna matcher med endast ett måls marginal, för att gå och förlora inte en utan två gånger mot Rosenborg, åka ur Champions League och halka så långt ner i ligan att nedflyttningsstrecket bränner dem i arslet. Det går inte att finna en enda spelare i laget som har presterat maximalt, inte ens nära maximalt. Vänta nu, en finns det ju. En tysk mellan stolparna som gör räddningar som skulle få den gamle Thomas Ravelli att bli grön av avund. Hursomhelst har Valencia rakt igenom underpresterat kapitalt. Under matchen mot Barcelona i veckan var det någonting som hände. Det är svårt att sätta fingret på vad det var, men det såg helt enkelt ut som att samtliga spelare på planen fått insikten om att de faktiskt spelar fotboll på högsta nivå, att de faktiskt inte är sämre än sina motståndare och att de faktiskt har exakt lika stor chans att vinna. Och så gick de och vann, helt enkelt.
Att rösterna efter matchen i torsdags började spekulera i en återkomst av det gamla spöket Valencia var inte förvånande, det var heller inte förvånande att många insåg att vi faktiskt skulle spela mot Real Madrid på bortaplan och att vi med största sannolikhet gick en förlust till mötes. Men nu är vi här, dagen efter, och har vunnit mot två av de absolut bästa klubbarna i Europa. Tur, säger många. Särskilt Real Madridfansen, som inser att Higuain nickade bollen i händerna på Hildebrand istället för att lägga in den i, vad var det, 17.86 kvadratmeter öppet mål? Men Valencia drog det längsta strået och att se Arizmendi göra det avgörande målet var ett av de där oförklarliga sakerna i världen. Arizmendi: spelaren som snittar ett mål var tionde match i Primera Division, sänkte Real Madrid. Ingen hade kunnat gissa det. Valencia vann, men som sagt var det bara tur.
Det är en intressant sak det där, tur. I den gamle skidkungen Ingemar Stenmarks ord: "jag vet ingenting om tur, det enda jag vet är att ju mer jag tränar desto mer tur får jag." Jag är övertygad om att även Real Madrid hade fått in 3-2 så hade det inte spelat någon roll. De hade ändå inte vunnit matchen. Därför att Valencia har vaknat upp, bättre sent än aldrig, de var inspirerade och framförallt, därför att de var bättre. "Hur kan du säga att de var bättre?! Real Madrid hade massvis av chanser och öppna mål." För det första, de hade inte "20 bra målchanser", de hade en del skott på mål men eftersom att Timo stod rätt placerad varje gång gick inte bollen in. Och visst, att Higuain inte gjorde mål är till och med mer förvånande än att Arizmendi var den som satte den sista bollen. Men gör man inte mål därifrån så förtjänar man inte att göra mål. För det andra, Valencia stressade inte lika mycket som Real Madrid, förmodligen därför att de inte hade lika mycket att förlora. De hade inte lika många målchanser, men var mer effektiva och samtidigt hade ett mycket bättre försvar. Det är min syn av att vara bättre. De var bättre och jag vågar till och med säga att de kontrollerade matchen. Det hade jag tyckt även om det hade slutat 8-3.
Det är Valencias chans nu. Vi har ett framtidslag och en tränare som faktiskt verkar mindre och mindre galen, även om tiden kommer att få utvisa det. Att vi har så mycket medgång just nu har ingenting med tur att göra, det är att varenda spelare i laget vill bevisa mycket och att alla strävar efter att se att denna säsong aldrig upprepas. Detta bevisar att vilja slår kvalité och vilja finns det tonvis av i Valencia. Kan de behålla denna vilja, och även David Villa till nästa säsong, då har vi något stort på gång.
