En kväll klädd i orange
Valencia som vinnare av Copa del Rey 2008. En helt magiskt natt som få ord kan beskriva. Som de har lidit denna säsong tillsammans med alla supportrar och som de ändå har fortsatt kämpa för att ta hem någonting stort till Turia och hemstaden Valencia. Och stort var det, gårkvällen var historisk!
Den 16 april 2008 kommer alltid att minnas som den dag då Valencia räddade en av de sämsta säsongerna någonsin med att ta hem en efterlängtad titel. Och vilken kväll! Redan långt innan matchen drog igång var gatorna och Vicente Calderón fylld av fanatiska supportrar till lagen som skulle dra sina svärd i en kamp om titeln, Valencia och Getafe. Halva läktaren var blå och den andra halvan var orange. Sångerna ljöd över planen och hela stadion kokade. Det var som en stor gryta av fest, sång och glädje. Båda lagens fans gjorde hela denna kväll till en av dem mest fantastiska i en final någonsin. När matchen sparkades igång var det nog få som trott att Valencia 10 minuter senare skulle ha avgjort matchen, även om den blev riktigt spännande allt eftersom.
Efter Koemans ankomst till Valencia har saker mestadels gått käpprätt åt helvete och den enda turneringen han har lyckats med laget i har varit Copa del Rey. Vi slog först ut Irun, senare Betis och Atletico och alldelles nyss Barcelona. Enorma bedrifter, och att leda med 2-0 efter 10 minuter i finalen gjorde nog ingen ledsen. Ingen Valenciasupporter iallafall. Men matchen kom igång likt Getafe och de ställde upp till kamp utan att lägga sig ner och dö, vilket det laget aldrig någonsin gör. Kämparglöden lös igenom och de tog ikapp, så pass mycket att utjämna för att hålla spänningen levande. Granero, som var planens gigant, slog en straff som inte var långt ifrån att gå utanför. Men målet höll matchen levande. Det var Valencia som blev tillbakapressat och jag tror att många supportrar till Getafe undrar hur det hade sett ut om Graneros skott hade gått några centimeter längre ner in i målet. Men det var ribba ut och istället kunde Morientes göra att glädjen kokade över hos Valenciasupportrarna med sitt 3-1 i sista minuterna. Efter att ha firat som om det inte fanns någon morgondag mottog alla spelare sina respektive priser och Baraja tillsammans med Marchena fick lyfta den buckla som de längtat efter så länge. Inte sedan 1999 har Valencia vunnit kungens cup men nu var det dags, för sjunde gången.
Att vinna en titel var en av få saker som Quique inte gjorde med Valencia. Koeman har varit med oss en säsong och förstört mycket men ändå tagit hem en titel. Och jag tror att denna vinst är en som fyller alla supportrars hjärtan med glädje, att äntligen få vinna någonting när de har stått ut med så mycket. Den var nog extra viktig för att visa att vi är på rätt köl och om vi bara kan ta oss igenom det som är kvar av säsongen så finns det stora förhoppningar om att vi kan vinna ännu fler titlar nästa säsong. Att se Baraja och varenda spelare som har kämpat så otroligt denna säsong för att ge oss någonting, lyfta bucklan igår kväll, var en mäktig känsla som gör att alla den motivation till att följa Valencia som har försvunnit direkt kom tillbaka.
Men som tidigare nämnt, den här kvällen var orange och det visade sig tydligt. Vetskapen om att vi igårkväll vann Copa del Rey gör mig väldigt lycklig och många av er andra också kan jag tänka mig. David Villa har slitit som ett djur för att göra mål. Raul Albiol har visat upp ledarskapskvalitéer och ett hjärta för klubben som få andra. Mata har blommat ut till en målskytt och fantastisk passningsspelare på bara en säsong. Silva gjorde allt för att denna kväll skulle bli Valencias med sina fruktansvärt skickliga inlägg. Hildebrand i målet gör ingen besviken och gång på gång bevisar han sig som en värdig efterträdare till Cañizares. Marchena och Baraja fick till viss del dela på ledarskapet och som de trotjänare de är fick de lyfta pokalen tillsammans. Morientes har haft sina svackor, men när det gäller gör han mål som den anfallare i världsklass han är. Listan med hyllningar till spelare är lång och alla spelare har exakt lika stor del till att göra detta möjligt. Hela gårkvällen var orange och nu lever förhoppningarna om att Valencia ska ta sig i kragen och visa vilka vinnare dem är även nästa säsong!
Till sist vill jag också hylla Getafe för det otroliga lag de är. Oturligt nog lyckades de inte gå vidare mot Bayern Munchen och strax därefter fick de återigen förlora finalen i Copa del Rey. Men med de supportrar som laget har och med tanke på hur mycket varenda spelare på planen klädd i blått kämpade, har jag inga tvivel om att de kommer att erövra fotbollsvärlden återigen nästa säsong. Så att som Getafesupporter och spelare att vara besviken just nu är mycket förståeligt, men häng inte med huvudena för även om det gick ribba ut denna gång så vet jag att det kommer gå ribba in nästa gång!
AMUNT VALENCIA, VISCA EL VALENCIA! AMUNT CAMPEO!
